Ett hus utan speglar

Boken handlar om elvaåriga Thomasine som befinner sig i ett gammalt stort hus tillsammans med sina kusiner. Hennes pappa vårdar en äldre släkting som ligger för döden.

Men så börjar underliga saker ske. Varför finns det ett rum där alla speglar förvaras? Vem är flickan de möter där, som verkar komma från en annan tid?

Just denna baksidestext fick mig att vilja läsa boken. Jag såg framför mig ett spännande och mystiskt äventyr. Man kommer snabbt in i handlingen då barnen leker kurragömma bland alla skrymslen och vrår i huset. Thomasine glömmer bort att leta efter sin femåriga kusin då middagen utropas och när hon väl finner henne senare så berättar flickan att hon inte alls varit ensam. Hon har lekt med någon.

I mitten av boken börjar jag känna en smått besvikelse över handlingen. Jag har kanske förväntat mig ett hisnande Narnia-äventyr men jag tar mig förbi dessa känslor pågrund av Mårten Sandéns vackra och målande sätt att skriva på. Bilderna i boken gick även de stick och stäv med min känsla för texten i början och det störde något men sedan börjar det förändras.

Jo, så är det. Liksom karaktärerna i boken så förändras även jag som läsare. Jag vet inte när det sker men det kommer smygande. Plötsligt känns Moa Schulmans ödsliga och surrealistiska svart-vita bilder mycket passande till bokens vackra vemod och själ.

Och i slutet gråter jag. Det kommer oväntat men texten och allt jag läst tidigare blir väldigt begripligt och jag förstår att jag blivit lurad in i ett äventyr, kanske inte i ett storslaget sagoäventyr utan om att födas, leva och dö. Och det är mycket vackert. Jag torkar tårarna med ett milt leende när jag slår igen boken.

Ett hus utan speglar
Författare: Mårten Sandén
Illustratör: Moa Schulman
Förlag: Raben & Sjögren
Utgiven: 201203
Antal sidor: 155
ISBN: 9789129680157
Bokus eller Adlibris

Kalaskatastrofen

Kalaskatastrofen är den sjätte boken i serien om Klant & Kompani och den fjärde boken som jag läst.

Böckerna handlar om Viking, Vilma och Ville som alla tre är otroligt klantiga, därför har de tillsammans bildat en hemlig klubb: AB Klant & Kompani. Viking är böckernas berättare och förutom att vara den klantigaste av dem alla är han också hemligt kär i Meltem.

Meltem är tjejen med den söta, allvarliga munnen och ögon som stjärnor. Tjejen som Viking vill krama.

I den här boken ska Vilma ha maskeradkalas, hennes föräldrar har sagt max tio gäster och Viktor och Viking får bjuda varsin gäst och Vilma resterande fem. Viking vill såklart bjuda Meltem men han törs inte utan bjuder Martin istället men sen ångrar han sig. Hur ska han göra nu? Ska han fråga Vilma om han får bjuda en gäst till, utöver maxantalet? Ska han fråga Martin om någon annan kan få gå istället för honom? Eller ska han säga till Martin att det inte blir något kalas och bjuda Meltem istället?

Böckerna om AB Klant & Kompani är lättlästa med korta kapitel och pricksäkra illustrationer. Man får hoppas att ingen levande människa ska behöva vara så klantig som de här tre och vi växlar mellan att skratta åt dem och gömma huvudet under skämskudden under läsningen. Just Kalaskatastrofen känner jag dock har tappat en del av seriens signum, nämligen klantigheterna. De finns fortfarande kvar men det har smugit in lite mer fokus på kärlek. Jag har en känsla av att min nioåring börjar bli mättad på de här böckerna så jag tror att jag ska ta och läsa dem för sexåringen nu istället.

Kalaskatastrofen

Författare: Ingelin Angerborn

Illustratör: Jenny Karlsson

Förlag: Rabén & Sjögren (2012)

ISBN: 9789129680898

Antal sidor: 92

Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Kaspar – en kunglig katt

Delar av den här berättelsen utspelar sig på ett mycket berömt hotell i London: The Savoy, ett hotell som öppnade redan 1889. I Michael Morpurgos bok är året 1912 och huvudperson den 14-årige Johnny Trott som arbetar som piccolo på hotellet. En dag kommer en berömd operasångerska från Ryssland för att bo på hotellet medan hon spelar huvudrollen i Trollflöjten. Med sig har hon en mycket speciell katt som heter Kaspar, och eftersom både katten och grevinnan Kandinsky fattar tycke för Johnny får han i uppdrag att ta hand om katten medan grevinnan är på operan.

När grevinnan Kandinsky oväntat och plötsligt dör i en olycka bestämmer sig Johnny för att ta hand om Kaspar, katten är utom sig av sorg och slutar äta och är väldigt illa däran. Men hur ska Johnny kunna hjälpa katten när det är absolut förbjudet för hotellpersonalen att ha husdjur i sina rum? På hotellet arbetar också husfrun som Johnny kallar ”Dödskallen” för hon är så elak, girig och otäck…

Det går bra ett tag, men så en dag börjar katten jama klagande och ”Dödskallen” hör det! Till både pojkens och kattens räddning kommer en amerikansk flicka vid namn Elizabeth som bor på hotellet och som blivit förtjust i Kaspar. Johnny och Elisabeth blir vänner och kommer att vara med om flera händelser som binder dem vid varandra och vid Kaspar. Utan att avslöja för mycket kan jag berätta att fartyget Titanic finns med i handlingen…

Det här är en fin och ganska annorlunda berättelse om vänskap och mod. Innan jag bläddrade i boken trodde jag att det var en ”vanlig” kapitelbok med bara text, men den visade sig innehålla många otroligt fina färgillustrationer gjorda av Michael Foreman. I slutet av boken skriver författaren Michael Morpurgo om hur han fick idén till boken; han beskriver sig själv som en historiedetektiv som jagar ledtrådar för att kunna skriva berättelser. Han blev tillfrågad om han ville bo på Savoy Hotel i London som ”Husets författare”, vilket innebar att han skulle bo där i tre månader och delta i några litterära tillställningar. På hotellet finns en skulptur av en katt – Kaspar the Cat – och Morpurgo ställde frågor om den. Det var det första ledtråden som sedan skulle leda till att han skrev boken Kaspar en kunglig katt (på engelska Kaspar, Prince of Cats).

Lyssna till Michael Morpurgo när han läser ur sin bok:

Kaspar – en kunglig katt
Författare: Michael Morpurgo
Illustratör: Michael Foreman
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 203
ISBN: 9789132160639
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

ALMA-priset till Guus Kuijer

Igår delades ALMA-priset (Astrid Lindgren Memorial Award) ut, ett litteraturpris som kan vinnas av författare, illustratörer, berättare och läsfrämjare inom genren barn- och ungdomslitteratur. Priset är internationellt och delas ut varje år till en eller flera mottagare; syftet är att stärka och öka intresset för barn- och ungdomslitteratur i världen och ska även stärka barns rättigheter på global nivå.

Årets pristagare är den holländske författaren Guus Kuijer. Han debuterade som barnboksförfattare 1975 och har hunnit skriva ett trettiotal böcker sedan dess. Hans böcker finns översatta till mer än tio språk och de flesta riktar sig till läsare som befinner sig i gränslandet mellan barn och tonår. Flera av böckerna har filmatiserats eller dramatiserats. I en kommentar till gårdagens utmärkelse säger Kuijer själv att ”Av mina böcker anser jag ”The Book of Everything” vara den viktigaste”. Vill du veta vad den handlar om kan du läsa om den på förlaget Opals sida här: ”Boken om allting”.

Kuijer har blivit belönad tidigare; Deutsche Jugendliteraturpreis har han fått två gånger, och Nederländernas största barnlitteraturpris, Gouden Griffel, har han mottagit fyra gånger! ALMA-priset överlämnas vid en ceremoni på Stockholms Konserthus den 28 maj 2012.

För alltid vi två – så det så

Eftersom jag inte ens hört talas om Guus Kuijer igår när det tillkännagavs att han vunnit ALMA-priset åkte jag till närmaste bibliotek för att se om någon av hans böcker fanns till utlån. Jag fick tag på den första boken i serien om Polleke (det finns fem böcker om henne); ”För alltid vi två – så det så”. Efter att de senaste dagarna ha läst en ganska dyster bok kom den här som en glad överraskning.

Polleke är en framåt tjej med stort hjärta och mycket humor. Boken är tragikomisk, här finns mycket att skratta åt men också stort allvar. När vi träffar Polleke har det just tagit slut med Mimon som hon har varit tillsammans med i två år, han är muslim och hans föräldrar tycker inte längre att det passar sig att de umgås eftersom de börjar bli stora nu. Något mer som är knepigt i Pollekes liv är att hennes mamma börjar dejta hennes magister, hur roligt är det att blir retad för av både skolkamrater och grannar?

Polleke säger att hon ska bli poet när hon blir stor, precis som sin pappa Spiek (eller Gerrit som han heter, och som egentligen inte skrivit en enda dikt…) och i boken finns här och där små dikter av varierande slag att läsa med lite illustrationer runt, och lite filosofiska funderingar emellanåt. Spiek är inte någon bra pappa kan jag som vuxen se, han langar och använder hasch och i boken lämnar han sin tredje fru (och en drös barn) och Polleke tar på sig ett ansvar som ingen elvaåring skulle behöva.

Det här är en bok som tar upp både livets allvarsamma och glada sidor, och jag vill gärna läsa fler böcker om Polleke för att se hur hennes liv utvecklar sig. Tur att jag uppmärksammade ALMA-priset så att jag fick upp ögonen för Kuijers böcker!

För alltid vi två – så det så
Författare: Guus Kuijer
Illustratör: Alice Hoogstad
Förlag: Opal
Antal sidor: 93
ISBN: 9789172990906
Ingår i serien: Polleke
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Min syster är i tusen bitar

När Jamie var fem år gammal sprängdes hans storasyster Rose i bitar vid ett terrordåd i London. När vi träffar honom är han 10 år och håller på att flytta till The Lake District med sin pappa och syster Jasmine (Jasmine och Rose var tvillingar) för att få en nystart. Jamies mamma lämnar familjen för en annan man. Ganska snart upptäcker Jamie att det inte kommer att bli någon större skillnad; pappan är fortfarande lika besatt av sin dotters död, för det första han gör när de kommer till sin nya bostad är att ställa urnan med Roses aska på spiselkransen precis som förut. Vodkaflaskorna och ölburkarna är också en del av pappans vardag, och han skaffar sig inget jobb fastän han sa att han skulle.

Mamman hörs knappt av, kommer inte och hälsar på och verkar ha glömt Jamies födelsedag. De som bryr sig om Jamie är Jasmine, katten Roger och hans nya vän Sunya. Det är svårt för Jamie att vara kompis med Sunya, hon är muslim och enligt pappan är alla muslimer onda eftersom det var de som mördade Rose.

Det är en så otroligt sorglig bok. Pappan i familjen är så utom sig av saknad och nästan otäckt besatt av Rose fastän det gått fem år sedan hon dog. I skolan ljuger Jamie om sin familj när hans fröken hela tiden förser dem med skrivuppgifter där de t.ex. ska skriva om ”Mitt underbara sommarlov” och det blir svårare och svårare att ta sig ur lögnerna ju längre tiden går. Om han sätter ord på det som hänt och händer kanske det känns mer verkligt?

Det finns liksom ingen vuxen som tar hand om Jamie och hans syster, jag väntar hela tiden på att någon ska se hur illa det är ställt men gång på gång sviker vuxenvärlden denna lille 10-åring. En hjärtknipande bok om sorg, saknad och vänskap.

Min syster är i tusen bitar
Författare: Annabel Pitcher
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 247
ISBN: 9789129679953
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris