Kapitelböcker – Sida 109

Igelkotten Igloo och hans vänner

Undrar du vad igelkottarna gör ibland när inga människor ser? Prick klockan 13.62 beger sig de flesta till ett café för igelkottar. Då åker de en specialbuss för tygdjur.
Igelkotten Igloo är en av de som älskar att gå på café Björnssons saft och kakor med sina vänner. Boken om igelkotten Igloo handlar om honom själv – ett tygdjur som bor hemma hos Håkan i Umeå. Igloo avskyr portmonnääer. Och vad är nu en portmonnää? Jo, det är en figur som kommer fram när man yttrar ordet nä där man inte får. För nä-ljudet är förbjudet i igelkottarnas värld. Men Igloo älskar att säga ordet nä och säger det ofta, för det känns så roligt i nosen då.

Igloo pysslar med en massa saker i den här boken, bland annat bestämmer han sig för att vara vaken hela vintern, för att inte missa något. Som julen till exempel. Tänk alla julklapparna!
Han provar också på att åka skridskor, något som förvånar många av de andra tygdjuren, de som inte brukar sova på vintern. Dessutom får vi följa med när Igloo är trollkottnär och massor av andra igelkottsäventyr.
Ja, han gillar att upptäcka världen, Igloo.

Uppslag ur boken

Boken är skriven på Igelkottiska, ett språk för igelkottar, som egentligen bara igelkottar förstår. Som tur är får vi människor ett lexikon med längst bak i boken så att vi kan slå upp vad alla orden betyder.
Exempel på ord på Igelkottiska:

Bibiglootek = igelkottarnas bibliotek
Flotte = en igelkott som är sådär ”lite förmer” än andra igelkottar
Hypokottriker = en igelkott som tror att han är sjuk
Igelesias = romantikens främste igelkottsångare
Kottepult = strulig igelkott
Pannkottar = pannkakor för igelkottar
Stickling = det är en ung igelkott som går i lära hos en äldre igelkott

Såhär kan det se ut inuti boken

Det är en rolig idé, en bok om igelkottar på igelkottars vis. Dock tycker jag boken blir väldigt svårläst med alla Igelkottiska ord som det kryllar av i texten. Jag får gå bak i boken och slå upp alla ord hela tiden, vilket känns aningen tradigt efter ett par ord. Det är ju lite synd, eftersom det till stor del är orden som gör boken unik.
I boken finns även bilder av Igloo i olika situationer, en kul idé, ambitiöst arbete verkar ligga bakom dessa bilder. I det stora hela verkar det ligga mycket kärlek bakom boken och det märks.
Dock haltar det lite på layouten som känns lite tråkig och med alla Igelkottiska ord som gör att det blir alldeles för tungt att läsa.
Bokens upphovsmän påpekar att boken inte är för allt för små barn (mycket på grund av Igelkottiskan), men att alla från 1-101 kan läsa den. Särskilt vuxna med barnasinnet i behåll.

Med boken följer också en skiva med låtar som The näänää-calypso, Goslåten och Igloos boogie woogie.

Igelkotten Igloo och hans vänner
Text: Marianne Nalle Wikblad
CD: Håkan Wikell
Bild: Kalle Prorok
Förlag: Lumio
Antal sidor: 120
ISBN: 978-91-85889-15-0
Köp: Hos Lumio, eller jämför priser här

Önskestjärnan

Om allt känns lite trist och jobbigt är det lätt att man önskar sig att man var någon annan…
Astrid är trött på tjatande föräldrar och bråk med kompisar…tänk vad lätt allt skulle vara om hon var en hund. En hund blir alltid kramad på, klappad på och busad med. En kväll när hon är ute med sin mamma ser hon en stjärna falla och hon blundar och önskar…

…när hon öppnar ögonen igen är allt precis som vanligt…eller? Inte riktigt, för sakta men säkert går det upp för Astrid att hon faktiskt blivit en hund. Hennes önskan hade blivit uppfylld!

Men hur roligt är det att vara någon annan egentligen? Astrid kommer snart underfund med att det inte var riktigt som hon tänkt sig, det där med att inte vara sig själv. Men hur ska hon nu kunna bli människa igen, hur ska hon kunna bli den vanliga Astrid? Astrid som får vara i soffan, äta korvgryta och som slipper kissa utomhus.

Det här är en rolig bok, faktiskt. Det låter kanske inte så men den är tokig ibland. Speciellt i kommunikationen mellan Astrid som hund och hennes föräldrar (som då är husse och matte). Dessutom är den både tänkvärd och lättläst. Inte alls dum!

Önskestjärnan
Författare: Ingelin Angerborn
Förlag: Tidens förlag, ingår i Rabén & Sjögren
Antal sidor: 139
ISBN: 978-91-7371-005-3
Köp: Jämför priser

Onkel Montagues spökhistorier

Åh, så rysligt! En bok helt i min smak! Den här boken innehåller massor av rysliga, mysiga spökhistorier, den ena läskigare än den andra. Edgar besöker sin onkel Montague för att lyssna på hans ruskiga berättelser om vålnader, läskiga tavlor, demoner, häxor och andra läskiga figurer…
Det är kallt hos Edgars onkel och han verkar inte använda elektricitet utan bara stearinljus, vilket bidrar till den mörka stämningen som infinner sig hemma hos onkel Montague.
Berättelserna är snyggt uppbyggda, jag gillar verkligen hur den här boken är skriven, med ”mellanprat” mellan onkeln och Edgar.
Mellan de olika berättelserna byggs en sidoberättelse upp, den om onkel Montague själv. Han är lite skum, Edgars onkel. Vad bär han på för hemligheter, vem är han egentligen? Vad är det för figurer som smyger omkring utanför huset, i skogen? Och varför har han föremål från alla spökhistorierna hemma i sitt hus?

En tanke jag direkt fick, var att den här boken skulle passa ypperligt som tv-serie. En berättelse för varje avsnitt. Ja, det skulle bli bra! Spökhistorier har en tendens att lätt bli lite löjliga (av typen med titlar som ”blodet droppar” och liknande), känner jag, men de berättelser som ingår i den här boken är så bra skrivna så jag tycker inte det känns löjligt alls. Bara bra!

Illustrationerna är också helt i min smak, älskar, älskar, älskar sådana här bilder!
Det här är den bästa spökboken jag läst på länge! Tror dock inte att det är en bok för alldeles för små barn. Runt 12 år kanske funkar?

Onkel Montagues spökhistorier
Författare: Chris Priestley
Illustrationer: David Roberts
Översättning av: Cajsa Odeskans
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 239
ISBN: 978-91-29-66918-3
Köp: Jämför priser

Slumpens bok

Vad skulle du göra om du kunde styra över slumpen?

Hanna Demeter har börjat i en ny skola. Hon är i Närmsta Butiken och ska välja en frukt som hon ska ta med sig. Det är den tredje dagen i den nya skolan och Hanna vet att det är den dagen som är den värsta. I butiken krånglar det med växelpengarna och butiksägarinnan Vera säger att Hanna kan ta en bok i boklådan istället för småmynten som inte kan trollas fram.
Till råga på allt kommer hon sent till skolan. Allas huvuden vänds mot henne där hon står i dörröppningen. Hanna är van vid att andra tycker att hon är knepig. Hon är lång och det brukar hon få höra allt som oftast. Hanna Tremeter är ett vanligt öknamn. Hanna önskar att skolan bara kunde försvinna!
Läraren ber Hanna att börja med redovisningen, att berätta om en bok de ska ha läst. Jäklar! Det hade inte Hanna…men…hon hade ju faktiskt fått med sig en bok från Närmsta Butiken…kanske kunde hon förvanska sanningen litet och låtsas att hon faktiskt läst den. Hon läste på framsidan: Slumpens bok. Den kunde handla om vad som helst, tänkte Hanna.
Hon började läsa ur boken: ”Plötsligt hördes en knackning på dörren…”

Precis när Hanna läst detta, knackade det på dörren…

Nu börjar en berättelse om Slumpens bok och dess Läsare, en berättelse om girighet och om ödet. Inte alla kan läsa Slumpens bok, men Hanna är en av de som kan! Hon är en Läsare. Slumpens bok är en riktigt speciell bok som många vill åt…många vill äga makten att styra över slumpen.

Jag tyckte jättemycket om den här boken, och läste med glädje och fastnade i beskrivningarna och det fina språket. När jag läste såg jag många av scenerna framför mig som i en film. Det gör jag ofta när jag läser böcker, särskilt om de innehåller lite speciella, underliga miljöer och människor. I den här boken får man möta flera olika människor som alla är lite egna.
Åh, vad jag önskar att det hade varit vackra, skruvade, knasiga, underbara illustrationer i den här boken!
Boken är verkligen speciell, men ändå vardaglig. Personbeskrivningarna är utöver det vanliga, karaktärerna är skruvade som i en film av Tim Burton. Skalliga 102-åriga fru Wilton med svarta målade ögonbryn och turban, virriga Vera i Närmsta Butiken, Oscar som älskar kaffe men bara luktar på det eftersom han har hosta, otäcka Haydin Pica med den läskiga rösten…alla figurer känns som gjorda för en film med skruvad scenografi och förvrängda vinklar.
Det är lite tråkigt att man inte får veta så mycket mer om Mamma D, Hannas mamma som i början av boken finns med ganska frekvent.

Språket är som sagt jättebra, men jag blir inte klok på alla stavfel och andra fel som jag hittar överallt i texten. Det känns verkligen som om de helt har glömt att korrekturläsa den här boken. Det är inte ett litet fel utan det är på var och varannan sida och fler fel på varje sida ibland. Det känns riktigt synd på en sån fin bok. Det roligaste är ju att det också i slutet av boken står att Hanna hatar stavfel. Det är nummer 32 på hennes hata-lista. Vem vet, det kanske är nån slags mening med alla felen?
Trots bristerna i korrekturläsningen (eller hur det nu kommer sig att det är så enormt mycket fel) måste jag ge den här boken ett toppbetyg!

Det är en unik bok, något man inte kommer över varje dag.

Slumpens bok
Författare: Åsa Lind
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 305
ISBN: 978-91-29-67026-4
Köp: Jämför priser

Joy och hockeykillarna

I skolan är Joy dikttjejen. Hon som skriver kärleksdikter åt de andra tjejerna som de ger till hockeykillarna och som de själva skrynklar ihop till bollar och kastar iväg så att alla ser. Killarna som alla tjejer är kära i. Hockeykillarna som alla tre ser likadana ut, med likadana frisyrer. Men Joy är inte kär i någon av hockeykillarna. Hon är kär i Otto, som har fräknar och rött hår. Eller?

När klassen har pysslat klart julkrubban och ställt ut den så försvinner Jesusbarnet…vem har rövat bort Jesusbarnet?! Fröknarna säger att de kanske får lov att ställa in julen om ingen erkänner det grova brottet! Det tycker Joy verkar hemskt och hockeykillarna verkar inte alls tycka att det gör något!

Joys pappa är adopterad från Afrika och lite tjock och har coola mössor. Mamma är bohem och gillar att måla och ha kläder med stora blommor på. Joy har en lillebror som heter Jan-Pål (Jean-Paul) och en lillasyster som heter Alicia.

Det här är en söt bok, vardaglig, men en sak slår mig när jag läser och det är att jag tänker tillbaka på min egen barndom…det var ju faktiskt såhär… det är ganska klichéartat med tjejigt och killigt. Tjejerna åker konståkning med sina vita skridskor med vitt ludd, killarna spelar hockey med sina svarta hockeyrör. Tjejerna gråter så mascaran rinner (de går i tvåan!) och är kära i de tuffa killarna. På det sättet är boken lite motsägelsefull om man nu vill arbeta mot de typiska könsrollerna. Kanske ska man inte bygga på detta med böcker om sådana typiska saker? Ändå känner jag ju igen mig i boken…det var ju faktiskt sådär det var litegrann. Suck!
Dock! Jag har efter lite funderingar kommit fram till att det inte är en sån dum bok ändå. Vill man jobba bort de typiska könsrollerna och förlegade uppdelningarna, måste man börja någonstans. Små steg är bra steg.
Det är nämligen ett lite hoppfullt slut i den här boken! Fast jag har fortfarande lite svårt för den och det där med sminket…men som sagt, man måste ju ta små steg i rätt riktning.
Med hög igenkänningsfaktor från den egna barndomen bygger den här boken upp irritation hos mig, samtidigt som jag gillade den…men åh!

Andra kanske inte alls ser på boken på samma sätt som jag? Någon som läst den?

Illustrationerna är gjorda av Matilda Salmén, vars blogg jag följt en tid. Hennes illustrationer är enkla men uttrycksfulla med lite egen stil. Jag gillar dem! Hon har även illustrerat de andra böckerna om Joy, Joy och önskeburken och Joy och snigelriket.

Joy och hockeykillarna
Författare: Helena Östlund
Illustratör: Matilda Salmén
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 978-91-29-66963-3
Antal sidor:
Köp: Jämför priser