Kapitelböcker – Sida 110

Tack vare Winn-Dixie

Tioåriga Opal har just flyttat till småstaden Naomi i Florida tillsammans med sin pappa predikanten. Hon kallar honom oftast så, för om han inte predikar tänker han på att predika. Mamman har lämnat dem för flera år sedan.

Opal hittar en ful och smutsig hund som hon faller pladask för, eftersom han ler så glatt mot henne. Hastigt och lustigt får han namnet Winn-Dixie och predikanten går faktiskt med på att behålla honom. Tack vare Winn-Dixie lär Opal känna en rad udda karaktärer i Naomi och dessutom får hon veta tio saker om sin mamma; bland annat att hon drack och att hon hatade att vara gift med en predikant, men också att hon älskade att lyssna på berättelser som fick henne att skratta. Opal hoppas innerligt att mamma ska komma tillbaka och samlar historier att roa henne med.

En av Opals nya vänner är den gamla damen Miss Franny som har hand om Biblioteket till Herman W. Blocks minne. Hon bjuder på en sorts karameller som inte tillverkas längre. De smakar sött men samtidigt sorgset, så tycker alla som får smaka dem. Precis så smakar boken också. Den är riktigt sockersöt samtidigt som det finns en sorglig underton, eftersom alla karaktärer är mer eller mindre tragiska.

Boken känns bitvis väldigt amerikansk och väldigt översatt, framför allt i början. Bland annat bor Opal på en husvagnsparkering och går och handlar ett paket makaroner med ost. Sånt måste vara en översättares mardröm, det blir ju verkligen inte bra på svenska.

Jag tycker att boken är underbar för att den är så mysig och för att jag gillar när udda karaktärer får ta plats. Men med ett uns socker till hade den dock blivit för sliskig och om du tillhör dem som har svårt för berättelser med hög charmfaktor bör du nog välja en annan bok.

Se även vad Anne-Marie Karlsson på DN skriver.

Tack vare Winn-Dixie
Författare: Kate DiCamillo
Förlag: Kabusa Böcker
Antal sidor: 171
ISBN: 9789173551298
Köp: jämför priser

Igelkotten Igloo och hans vänner

Undrar du vad igelkottarna gör ibland när inga människor ser? Prick klockan 13.62 beger sig de flesta till ett café för igelkottar. Då åker de en specialbuss för tygdjur.
Igelkotten Igloo är en av de som älskar att gå på café Björnssons saft och kakor med sina vänner. Boken om igelkotten Igloo handlar om honom själv – ett tygdjur som bor hemma hos Håkan i Umeå. Igloo avskyr portmonnääer. Och vad är nu en portmonnää? Jo, det är en figur som kommer fram när man yttrar ordet nä där man inte får. För nä-ljudet är förbjudet i igelkottarnas värld. Men Igloo älskar att säga ordet nä och säger det ofta, för det känns så roligt i nosen då.

Igloo pysslar med en massa saker i den här boken, bland annat bestämmer han sig för att vara vaken hela vintern, för att inte missa något. Som julen till exempel. Tänk alla julklapparna!
Han provar också på att åka skridskor, något som förvånar många av de andra tygdjuren, de som inte brukar sova på vintern. Dessutom får vi följa med när Igloo är trollkottnär och massor av andra igelkottsäventyr.
Ja, han gillar att upptäcka världen, Igloo.

Uppslag ur boken

Boken är skriven på Igelkottiska, ett språk för igelkottar, som egentligen bara igelkottar förstår. Som tur är får vi människor ett lexikon med längst bak i boken så att vi kan slå upp vad alla orden betyder.
Exempel på ord på Igelkottiska:

Bibiglootek = igelkottarnas bibliotek
Flotte = en igelkott som är sådär ”lite förmer” än andra igelkottar
Hypokottriker = en igelkott som tror att han är sjuk
Igelesias = romantikens främste igelkottsångare
Kottepult = strulig igelkott
Pannkottar = pannkakor för igelkottar
Stickling = det är en ung igelkott som går i lära hos en äldre igelkott

Såhär kan det se ut inuti boken

Det är en rolig idé, en bok om igelkottar på igelkottars vis. Dock tycker jag boken blir väldigt svårläst med alla Igelkottiska ord som det kryllar av i texten. Jag får gå bak i boken och slå upp alla ord hela tiden, vilket känns aningen tradigt efter ett par ord. Det är ju lite synd, eftersom det till stor del är orden som gör boken unik.
I boken finns även bilder av Igloo i olika situationer, en kul idé, ambitiöst arbete verkar ligga bakom dessa bilder. I det stora hela verkar det ligga mycket kärlek bakom boken och det märks.
Dock haltar det lite på layouten som känns lite tråkig och med alla Igelkottiska ord som gör att det blir alldeles för tungt att läsa.
Bokens upphovsmän påpekar att boken inte är för allt för små barn (mycket på grund av Igelkottiskan), men att alla från 1-101 kan läsa den. Särskilt vuxna med barnasinnet i behåll.

Med boken följer också en skiva med låtar som The näänää-calypso, Goslåten och Igloos boogie woogie.

Igelkotten Igloo och hans vänner
Text: Marianne Nalle Wikblad
CD: Håkan Wikell
Bild: Kalle Prorok
Förlag: Lumio
Antal sidor: 120
ISBN: 978-91-85889-15-0
Köp: Hos Lumio, eller jämför priser här

Önskestjärnan

Om allt känns lite trist och jobbigt är det lätt att man önskar sig att man var någon annan…
Astrid är trött på tjatande föräldrar och bråk med kompisar…tänk vad lätt allt skulle vara om hon var en hund. En hund blir alltid kramad på, klappad på och busad med. En kväll när hon är ute med sin mamma ser hon en stjärna falla och hon blundar och önskar…

…när hon öppnar ögonen igen är allt precis som vanligt…eller? Inte riktigt, för sakta men säkert går det upp för Astrid att hon faktiskt blivit en hund. Hennes önskan hade blivit uppfylld!

Men hur roligt är det att vara någon annan egentligen? Astrid kommer snart underfund med att det inte var riktigt som hon tänkt sig, det där med att inte vara sig själv. Men hur ska hon nu kunna bli människa igen, hur ska hon kunna bli den vanliga Astrid? Astrid som får vara i soffan, äta korvgryta och som slipper kissa utomhus.

Det här är en rolig bok, faktiskt. Det låter kanske inte så men den är tokig ibland. Speciellt i kommunikationen mellan Astrid som hund och hennes föräldrar (som då är husse och matte). Dessutom är den både tänkvärd och lättläst. Inte alls dum!

Önskestjärnan
Författare: Ingelin Angerborn
Förlag: Tidens förlag, ingår i Rabén & Sjögren
Antal sidor: 139
ISBN: 978-91-7371-005-3
Köp: Jämför priser

Onkel Montagues spökhistorier

Åh, så rysligt! En bok helt i min smak! Den här boken innehåller massor av rysliga, mysiga spökhistorier, den ena läskigare än den andra. Edgar besöker sin onkel Montague för att lyssna på hans ruskiga berättelser om vålnader, läskiga tavlor, demoner, häxor och andra läskiga figurer…
Det är kallt hos Edgars onkel och han verkar inte använda elektricitet utan bara stearinljus, vilket bidrar till den mörka stämningen som infinner sig hemma hos onkel Montague.
Berättelserna är snyggt uppbyggda, jag gillar verkligen hur den här boken är skriven, med ”mellanprat” mellan onkeln och Edgar.
Mellan de olika berättelserna byggs en sidoberättelse upp, den om onkel Montague själv. Han är lite skum, Edgars onkel. Vad bär han på för hemligheter, vem är han egentligen? Vad är det för figurer som smyger omkring utanför huset, i skogen? Och varför har han föremål från alla spökhistorierna hemma i sitt hus?

En tanke jag direkt fick, var att den här boken skulle passa ypperligt som tv-serie. En berättelse för varje avsnitt. Ja, det skulle bli bra! Spökhistorier har en tendens att lätt bli lite löjliga (av typen med titlar som ”blodet droppar” och liknande), känner jag, men de berättelser som ingår i den här boken är så bra skrivna så jag tycker inte det känns löjligt alls. Bara bra!

Illustrationerna är också helt i min smak, älskar, älskar, älskar sådana här bilder!
Det här är den bästa spökboken jag läst på länge! Tror dock inte att det är en bok för alldeles för små barn. Runt 12 år kanske funkar?

Onkel Montagues spökhistorier
Författare: Chris Priestley
Illustrationer: David Roberts
Översättning av: Cajsa Odeskans
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 239
ISBN: 978-91-29-66918-3
Köp: Jämför priser

Slumpens bok

Vad skulle du göra om du kunde styra över slumpen?

Hanna Demeter har börjat i en ny skola. Hon är i Närmsta Butiken och ska välja en frukt som hon ska ta med sig. Det är den tredje dagen i den nya skolan och Hanna vet att det är den dagen som är den värsta. I butiken krånglar det med växelpengarna och butiksägarinnan Vera säger att Hanna kan ta en bok i boklådan istället för småmynten som inte kan trollas fram.
Till råga på allt kommer hon sent till skolan. Allas huvuden vänds mot henne där hon står i dörröppningen. Hanna är van vid att andra tycker att hon är knepig. Hon är lång och det brukar hon få höra allt som oftast. Hanna Tremeter är ett vanligt öknamn. Hanna önskar att skolan bara kunde försvinna!
Läraren ber Hanna att börja med redovisningen, att berätta om en bok de ska ha läst. Jäklar! Det hade inte Hanna…men…hon hade ju faktiskt fått med sig en bok från Närmsta Butiken…kanske kunde hon förvanska sanningen litet och låtsas att hon faktiskt läst den. Hon läste på framsidan: Slumpens bok. Den kunde handla om vad som helst, tänkte Hanna.
Hon började läsa ur boken: ”Plötsligt hördes en knackning på dörren…”

Precis när Hanna läst detta, knackade det på dörren…

Nu börjar en berättelse om Slumpens bok och dess Läsare, en berättelse om girighet och om ödet. Inte alla kan läsa Slumpens bok, men Hanna är en av de som kan! Hon är en Läsare. Slumpens bok är en riktigt speciell bok som många vill åt…många vill äga makten att styra över slumpen.

Jag tyckte jättemycket om den här boken, och läste med glädje och fastnade i beskrivningarna och det fina språket. När jag läste såg jag många av scenerna framför mig som i en film. Det gör jag ofta när jag läser böcker, särskilt om de innehåller lite speciella, underliga miljöer och människor. I den här boken får man möta flera olika människor som alla är lite egna.
Åh, vad jag önskar att det hade varit vackra, skruvade, knasiga, underbara illustrationer i den här boken!
Boken är verkligen speciell, men ändå vardaglig. Personbeskrivningarna är utöver det vanliga, karaktärerna är skruvade som i en film av Tim Burton. Skalliga 102-åriga fru Wilton med svarta målade ögonbryn och turban, virriga Vera i Närmsta Butiken, Oscar som älskar kaffe men bara luktar på det eftersom han har hosta, otäcka Haydin Pica med den läskiga rösten…alla figurer känns som gjorda för en film med skruvad scenografi och förvrängda vinklar.
Det är lite tråkigt att man inte får veta så mycket mer om Mamma D, Hannas mamma som i början av boken finns med ganska frekvent.

Språket är som sagt jättebra, men jag blir inte klok på alla stavfel och andra fel som jag hittar överallt i texten. Det känns verkligen som om de helt har glömt att korrekturläsa den här boken. Det är inte ett litet fel utan det är på var och varannan sida och fler fel på varje sida ibland. Det känns riktigt synd på en sån fin bok. Det roligaste är ju att det också i slutet av boken står att Hanna hatar stavfel. Det är nummer 32 på hennes hata-lista. Vem vet, det kanske är nån slags mening med alla felen?
Trots bristerna i korrekturläsningen (eller hur det nu kommer sig att det är så enormt mycket fel) måste jag ge den här boken ett toppbetyg!

Det är en unik bok, något man inte kommer över varje dag.

Slumpens bok
Författare: Åsa Lind
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 305
ISBN: 978-91-29-67026-4
Köp: Jämför priser