Kapitelböcker – Sida 111

Joy och hockeykillarna

I skolan är Joy dikttjejen. Hon som skriver kärleksdikter åt de andra tjejerna som de ger till hockeykillarna och som de själva skrynklar ihop till bollar och kastar iväg så att alla ser. Killarna som alla tjejer är kära i. Hockeykillarna som alla tre ser likadana ut, med likadana frisyrer. Men Joy är inte kär i någon av hockeykillarna. Hon är kär i Otto, som har fräknar och rött hår. Eller?

När klassen har pysslat klart julkrubban och ställt ut den så försvinner Jesusbarnet…vem har rövat bort Jesusbarnet?! Fröknarna säger att de kanske får lov att ställa in julen om ingen erkänner det grova brottet! Det tycker Joy verkar hemskt och hockeykillarna verkar inte alls tycka att det gör något!

Joys pappa är adopterad från Afrika och lite tjock och har coola mössor. Mamma är bohem och gillar att måla och ha kläder med stora blommor på. Joy har en lillebror som heter Jan-Pål (Jean-Paul) och en lillasyster som heter Alicia.

Det här är en söt bok, vardaglig, men en sak slår mig när jag läser och det är att jag tänker tillbaka på min egen barndom…det var ju faktiskt såhär… det är ganska klichéartat med tjejigt och killigt. Tjejerna åker konståkning med sina vita skridskor med vitt ludd, killarna spelar hockey med sina svarta hockeyrör. Tjejerna gråter så mascaran rinner (de går i tvåan!) och är kära i de tuffa killarna. På det sättet är boken lite motsägelsefull om man nu vill arbeta mot de typiska könsrollerna. Kanske ska man inte bygga på detta med böcker om sådana typiska saker? Ändå känner jag ju igen mig i boken…det var ju faktiskt sådär det var litegrann. Suck!
Dock! Jag har efter lite funderingar kommit fram till att det inte är en sån dum bok ändå. Vill man jobba bort de typiska könsrollerna och förlegade uppdelningarna, måste man börja någonstans. Små steg är bra steg.
Det är nämligen ett lite hoppfullt slut i den här boken! Fast jag har fortfarande lite svårt för den och det där med sminket…men som sagt, man måste ju ta små steg i rätt riktning.
Med hög igenkänningsfaktor från den egna barndomen bygger den här boken upp irritation hos mig, samtidigt som jag gillade den…men åh!

Andra kanske inte alls ser på boken på samma sätt som jag? Någon som läst den?

Illustrationerna är gjorda av Matilda Salmén, vars blogg jag följt en tid. Hennes illustrationer är enkla men uttrycksfulla med lite egen stil. Jag gillar dem! Hon har även illustrerat de andra böckerna om Joy, Joy och önskeburken och Joy och snigelriket.

Joy och hockeykillarna
Författare: Helena Östlund
Illustratör: Matilda Salmén
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 978-91-29-66963-3
Antal sidor:
Köp: Jämför priser

Mitt liv som apa

Visste du att man kan bli förvandlad till en apa om man trampar på en A-brunn? Det är precis vad som händer Alma. Plötsligt säger hon bara ”O-o-o” och vill äta bananer hela tiden. Föräldrarna vet inte riktigt vad de ska ta sig till och doktorn hänvisar dem till veterinär. Vad ska de göra? Inte kan väl en apa gå i skolan? Kanske trivs hon bättre på zoo?

Mitt liv som apa är en mycket lättläst och kort kapitelbok av Mårten Melin, bara 28 sidor lång och med Lix-värde 15. Trots det blygsamma formatet rymmer den en god portion humor och dessutom är Mimmi Tollerups illustrationer underbara förstärkare av det komiska. Se bara på föräldrarnas generade miner i väntrummet:

Mysrolig bok med härliga illustrationer!

En härlig bok för den läsovane att läsa själv, eller högläsningsbok för den som inte orkar med mastigare läsprojekt.

Boken slutar med en cliffhanger och en uppföljare är på väg. Det sista som händer är att Alma försöker lösa apbekymret genom att ställa sig på en M-brunn. M som i människa… eller kanske går det inte som hon tänkt sig?

Mitt liv som apa
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Mimmi Tollerup
Förlag: Hegas
Antal sidor: 28
ISBN: 9789185877331
Köp: jämför priser

Min första världssensation

Abbe är ute på lyxkryssning med sin mamma. Det är inte det roligaste Abbe varit med om så hon sysselsätter sig med att prata in berättelsen om förra sommaren på sin mammas mobiltelefon. Den sommaren var nämligen något alldeles särskilt. Så, medan Abbes mamma umgås med fnissiga finnar och sliskiga tyskar spenderar hon själv den mesta tiden på båten med en telefon.
Hon berättar om sommaren i Istermyrträsk, ett litet samhälle i Västerbotten, som slutade med en världssensation! Abbe och hennes kompisar Antón och Nadja försökte slå olika världsrekord. Det gick dessvärre inte så jättebra. Till en början. Mums-mums lyckades de inte äta särskilt många utan att må illa, de hade inte någon mun till förfogande som var tillräckligt stor för att fyllas med tillräckligt många sugrör och försöket att stoppa så många tändstickor i näsan som möjligt slutade olyckligt med en ond sticka som fick pillas ut med pincett… Det var helt enkelt väldigt svårt det där med världsrekord.
Men hur kan det då sluta med världssensation? Ja, det ni!

Jag gillar verkligen den här boken, mysigt skriven ur Abbes perspektiv. Hon är härlig, Abbe! Abbes morfar talar dialekt så att man inte förstår, så det är tur att vi har Abbe som översätter åt oss som läser.
Om man jobbar tillräckligt hårt, aldrig ger upp och alltid ser framåt så kommer man till slut att få vara med om en världssensation. Även om man befinner sig i byn som Gud glömde.
Den här boken handlar om att kämpa för något man tror på, trots massor av motgångar och nederlag. Skam den som ger sig!
Omslaget är gjort av en av mina favoriter, Lena Sjöberg. Snyggt, som vanligt tycker jag. Jag gillar speciellt den lilla stilistiska mums-mumsen!

Min första världssensation
Författare: Annalena Hedman
Omslag och vinjetter: Lena Sjöberg
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 135
ISBN: 978-91-29-67187-2
Köp: Jämför priser

Mys-skräck med Coraline

Vad var du rädd för när du var liten? Givetvis fanns det mycket att vara rädd för, men för egen del minns jag särskilt en mardröm när jag blev jagad av en clown (för övrigt en sån där plastleksak man fyller med vatten och kastar ringar om halsen på) fram och tillbaka alldeles bredvid där min mamma satt och inte märkte någonting trots att jag skrek efter henne. Något av det otäckaste för barn måste väl vara just det, föräldrar som inte är som de borde?

Neil Gaiman har skrivit en härligt otäck, men ändå charmigt fantasifull och humoristisk skräckroman om den upptäckarglada Coraline Jones. Hon har precis flyttat till ett nytt hus tillsammans med sina föräldrar som knappt har tid med henne. En dag upptäcker hon en parallell värld där hon har andra föräldrar, som är nästan identiska med hennes egna. De andra föräldrarna har knappar i stället för ögon och de bryr sig väldigt mycket om Coraline. Skrämmande mycket, faktiskt. När Coraline vill tillbaka till sin egen värld och sina vanliga, tråkiga föräldrar märker hon att den andra mamman inte har för avsikt att släppa vare sig henne eller andra hon har i sitt våld. Det krävs stort mod och en god nypa intelligens för att Coraline ska ta sig ur knipan. Som bundsförvant har hon en svart katt och lyckligtvis kan katter prata i den parallella världen.

Ett uppslag ur Coraline

Jag tycker om att läsa på originalspråk, så därför har jag läst den här på engelska. Det känns bra att faktiskt läsa det Gaiman skrivit, för han skriver så bra! Det finns många fyndigheter och roliga detaljer i texten och inte minst subtil kritik mot dagens samhälle: Coraline drömmer reklaminslag och vägrar äta något som är lagat efter recept (nej, det är inte improviserad matlagning hon är ute efter, utan frysta färdigrätter). Vuxna hon träffar bryr sig inte om att höra vad hon säger att hon heter, utan kallar henne Caroline.

Jag har läst en del av Gaimans tidigare verk, några delar av Sandman och ett par av hans romaner. Är det något han är bra på så är det att skapa mörk, mysotäck stämning och det kommer alldeles utmärkt till sin rätt i boken om Coraline. Jag blev inte så förtjust som jag hoppades att jag skulle bli när jag läste vuxenböckerna Neverwhere och American Gods, men Coraline är underbar. Det kanske är barnböcker Gaiman gör bäst? Nu måste jag nog läsa Kyrkogårdsboken också, jag som funderade på att prioritera bort den till förmån för annan läsning…

Coraline
Författare: Neil Gaiman
Illustratör: Dave McKean
Förlag: Harpercollins, i Sverige Bonnier Carlsen
Antal sidor: 176
ISBN: 9780380977789
Köp: jämför priser (för den engelska boken, den verkar vara slut på svenska)

Som trolleri

Tolvåriga Mona träffar en kille på bryggan. Han heter Mikael och är inte som alla andra – dels för att han är omänskligt söt, men också för att han verkar ha noll allmänbildning. Dessutom är han smutsig och rädd för vatten. Ändå känner sig Mona oförklarligt dragen till honom. Hon vill alltid vara där han är och hon vill veta allt om honom. Vem är han? Var bor han? Och varför är han så konstig?

Mårten Melins tionde bok är en riktigt beroendeframkallande berättelse som snyggt balanserar grå vardagsbekymmer med sagans värld. Monas trassliga familjesituation utgör bakgrunden till hennes möte med Mikael och kärleken. Bara det hade kunnat räcka till en bra bok, men det här är alltså inte en simpel kärlekshistoria. För Mikael är ingen vanlig pojke.

Boken är skriven på klassiskt melinskt manér i jag-form och med en röst som verkligen känns som den är Monas. Jag får alltid intrycket av att Mårten Melin har väldigt roligt när han skriver och jag har väldigt roligt när jag läser. Det är en kul bonus att han pillar in detaljer man vet har särskild betydelse för honom. Han nämner till exempel ofta grisars situation (jag har läst att han är vegetarian och jag misstänker att särskilt grisar väcker hans sympati) och Bamse (han jobbade tidigare med att skriva Bamse-manus). I Som trolleri refererar han också vagt till sin egen bok Susanne och den lilla grisen. Som ni märker är det ett bra knep för att fans som jag ska känna sig lite extra viktiga när de upptäcker det. Jag bara måste orda om det, ju. :)

Boken är riktigt snygg också, med bladkantade boksidor:

Som trolleri av Mårten Melin

Bokstäverna på framsidan är förresten i guld egentligen (se bilden till höger), men det syns inte på omslagsbilderna man ser på nätet.

Jag tvekar inte en sekund innan jag lägger in Som trolleri bland Barnboksprats favoriter. Och du, läs den nu! Räcker inte min åsikt kan du läsa fler lovord hos Barnens bokklubb, Borås tidning och Bokfreak. Och så går det att läsa ett smakprov.se ur boken.

Som trolleri
Författare: Mårten Melin
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 208
ISBN: 9789129672541
Köp: jämför priser