Kapitelböcker – Sida 112

Amor anfaller!

Amor anfaller En fet liten bebis som heter Amor har skjutit en pil rakt in i Arturs hjärta. Det hade kunnat vara en bra sak, om inte just Tammis namn stått på pilen. Hon går i trean och Artur i femman. Som om det inte vore nog med det är hon dessutom bästis med Arturs jobbiga lillasyster Ronja.

Hur Artur än försöker kan han inte sluta vara kär i Tammi. Hjärnan skriker att det är fel, hjärtat skriker att det är rätt. Vad ska han ta sig till?

Det här är en charmig bok med funderingar kring kärlekens bekymmer som många säkert kan känna igen sig i. Varför kan man inte välja vem man blir kär i? Varför är det så omöjligt att sluta vara kär, fast man vill? Vad skulle klasskompisarna säga om de fick veta att man var kär i en som är två år yngre? Och hur ska man göra för att få vara i hennes närhet… Artur har det inte lätt. Givetvis gör han bort sig, givetvis gör han saker han får ångra… men givetvis går det ganska bra ändå, till slut.

Ett uppslag ur Amor anfaller!

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: jag gillar Mårten Melins böcker. Ett citat från förlaget lyder: ”Mårten Melin har ett språk och en stil som känns otroligt väl avlyssnat, äkta och här och nu.” Precis så tycker jag också. Jag gillar också att han brukar ha med normbrytande detaljer som vegetarianer, homosexuella eller liknande utan att det skildras som något konstigt. I den här boken får vi veta att Tammi egentligen heter Tamara Puertas Vasques. Det görs alls ingen grej av att hon har utländskt påbrå, det bara är (antagligen) så.

Nu längtar jag efter nästa Melinbok, Som trolleri (citatet ovan är förresten plockat från sidan om den boken).

Amor anfaller!
Författare: Mårten Melin
Illlustratör (omslag och vinjetter): Emma Adbåge
Förlag: Eriksson & Lindgren, nu Rabén & Sjögren
Antal sidor: 123
ISBN: 9789173770194
Köp: på antikvariat eller låna på bibliotek

Hemliga brev

Ernest är en speciell pojke. Han bor med sin farmor och gör aldrig någonting han inte behöver. Han går ingenstans om han inte har ett ärende dit, äter aldrig något bara för att det är gott och har aldrig varit på en stormarknad. Flickorna i klassen är hemligt kära i Ernest men han har inget intresse tillbaka. Han gör det han ska i skolan och går sedan raka vägen hem till farmor där han äter ett äpple och gör sina läxor. Det enda spännande i Ernests enformiga liv är ett brev som hans farfar skickade under kriget, som ingen lyckats tyda…
Dessutom tror han att han fått nys på sin pappa som han aldrig träffat…
En dag börjar en ny flicka i klassen, Victoire, som har tretton bröder. Hon sätter fart på Ernests tillvaro och han upptäcker en helt annan värld genom henne.

När jag läst den här boken kände jag att den var lite speciell. På ett bra sätt. Intressanta roller, bra story, fascinerande personporträtt och ett bra berättarspråk.
Vinjetterna och omslaget är gjorda av Lena Sjöberg, som ju även illustrerat Törnrosa och Hurman flyger drake. Som jag skrivit tidigare, älskar jag hennes illustrationer. Omslaget till denna tycker jag jättemycket om och jag saknar bilder inuti boken. Ja, det finns ju vinjetter, men lite ordentliga illustrationer hade varit trevligt!

Hemliga brev
Författare: Susie Morgenstern
Omslag och vinjetter: Lena Sjöberg
Förlag: Eriksson & Lindgren, numera Rabén & Sjögren
Antal sidor: 136
ISBN: 978-91-85199-82-2
Köp: Jämför priser

Edward Tulanes fantastiska resa

Om Kärlek. Att bli älskad. Att lära sig att älska.
Att komma underfund med vad som är meningen med livet.
En resa genom sig själv och en resa som i ett äventyr.
Att förlora och att återfinna.

Det blev nästan lite poetiskt där, men det passar ypperligt nu när jag har läst en sådan vacker och välskriven (och väldigt vackert illustrerad) bok. Det var länge sedan jag blev så pass berörd av en barnbok som jag faktiskt blev av Edward Tulanes fantastiska resa, av Kate DiCamillo.
Edward är en porslinskanin som bor hos flickan Abilene och hennes familj. Han har fina kläder, får sitta med vid matbordet (om än stirrandes in i bordskanten) och älskas högt av den lilla flickan. Edward är hennes allt. Dock har Edward kanske inte riktigt samma känslor tillbaka. Han är ganska bortskämd och lite uttråkad.
Porslinskaninen Edward uppskattar inte riktigt det han har.

En dag får Edward följa med flickan och hennes familj på en fin resa med ett stort fartyg. En resa som förändrar hans fortsatta liv. Han ramlar nämligen överbord efter en dispyt med några elaka småpojkar.
Där och då får Edward lära sig om livet, om hur det är att leva och förlora det man håller kärt. Kommande år tillbringar han i olika famnar och får sig många olika tankeställare. Allt gör att hans hjärta förändras och han öppnar upp sig på ett sätt han aldrig förr trodde att han kunde.

Jag sträckläste den här boken.
Jag sträckläste den och förundrades.
Jag förundrades över hur vacker den var, för det är verkligen en fin bok. Både på utsidan och insidan.
Berättelsen är nästan lite magisk och filosofisk. Man struntar i att en porslinskanin kanske inte egentligen har några känslor alls och dras med i den vackra sagan.

”Jag älskar dig Edward”, sa Abilene varje kväll när Pellegrina hade gått ut ur rummet. Hon sa dessa ord och sedan väntade hon, nästan som om hon trodde att Edward skulle säga något till svar.
Edward sa ingenting. Han sa ingenting, eftersom han ju inte kunde tala.

Bilderna i den här boken (gjorda av Bagram Ibatoulline) är alldeles underbart vackra. Vissa bilder är ensamma, i färg, med en liten textrad undertill. Som små konstverk!
Bokens design är också väldigt vacker och boken känns riktigt arbetad och genomtänkt, på ett lite konstnärligt vis. Det är en bok man är lite rädd om.

Helena har skrivit om Trollkarlens elefant, av samma författarinna, här på barnboksprat tidigare och nu blir jag än mer sugen på att läsa den. Är den i samma anda som Edward Tulanes fantastiska resa så vill jag nog inte missa den! Jag säger samma sak om den här boken som Helena skrev om Trollkarlens elefant; det är inte riktigt en utpräglad barnbok utan passar nog väldigt många andra människor än bara barn.

Tycker du om vackra sagor, så kommer du att älska Edward Tulanes fantastiska resa!

Edward Tulanes fantastiska resa
Författare: Kate DiCamillo
Illustrationer: Bagram Ibatoulline
Översättning: Ulla Roseen
Förlag: Kabusa böcker
Antal sidor: 200
ISBN: 978 91 7355 039 0
Köp: Jämför priser

Kasper och Kapten Mandel…och så den där Mari

Om hundar kunde berätta om sina liv skulle de säkert göra det i bokform oftare, som Kasper i boken Kasper och kapten Mandel…och så den där Mari. För hundar är ju väldigt intelligenta djur!
Kasper gillar att berätta och gör det på sitt eget sätt. På en hunds vis.
Kasper berättar om sin vardag med sin husse kapten Mandel. De gick till jobbet på teaterverkstan, åkte båt, promenerade. Ja allt gjorde de tillsammans. Kapten Mandel var Kaspers människa.
Men en dag träffade kapten Mandel en annan människa, Mari. Kasper var inte stormförtjust i den där Mari…när hon var med fick han inte göra sånt han brukade göra. Som att äta bajs på promenaderna. Han skulle helst se att Mari försvann så att han fick sin kapten för sig själv!
Men hur skulle han lösa det?

Det här är en bok skriven ur en hunds perspektiv. Om man nu kan veta hur en hund skulle skriva förstås. Den är väldigt gullig och Kasper är en hund med humor. Det är också en bok om svartsjuka och om en önskan att få vara med den man tycker allra mest om. Oavsett vad som händer…

Illustrationerna, av Christina Alvner, är fina och uttrycksfulla, passar väl in i storyn på något vis. De känns väldigt rätt för den här boken.
Det är en lättläst bok för barn som börjat läsa själva, men också vuxna kan ha glädje av den.
Boken visar oss skratten men också gråten, och det tycker jag känns fint.

Kasper och kapten Mandel…och så den där Mari
Författare: Marie-Chantal Long
Illustrationer: Christina Alvner
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 77
ISBN: 978-91-29-67060-8
Köp: Jämför priser

Susanne och den lilla grisen

Susanne och den lilla grisen Kanske har du i dagarna upprörts över hur Sveriges grisar har det, eftersom Djurrättsalliansen lagom till julskinkesäsongen offentliggjort sin avslöjande rapport. Här är en bok på samma tema, om än lite barnvänligare skildrat.

Susanne hittar en bortsprungen griskulting som hon förstår hör hemma på bästa kompisen Elisabets pappas grisfarm. Den måste förstås sakna sin familj, tänker Susanne, och beger sig till gården för att lämna grisen där. Men när hon ser hur mörkt, skitigt och hemskt det är på grisstallets betonggolv blir hon förskräckt och springer därifrån med kultingen i famnen. Plötsligt tycker hon inte längre att Lina är så konstig, klasskompisen som är vegetarian.

Det här är en mycket lättläst bok om ett moraliskt ställningstagande. Det är lätt att blunda för hur djuren i djurindustrin behandlas, eftersom hela samhället gör det, men betyder det att det är rätt? Och varför tycker de flesta att det är okej att äta grisar, men otänkbart att äta hundar? Det handlar också om att vara vegetarian i ett köttätande samhälle och att acceptera allas rätt till ett eget val.

Ett uppslag ur Susanne och den lilla grisen

Jag har tidigare bläddrat i en liknande bok, där någon upptäcker att det är dumt att äta djur och plötsligt har h*n omvänt hela sin omgivning. Det funkar inte så, det vet alla som är veg*aner, och jag blev mest frustrerad av den berättelsen. Därför är jag väldigt glad att Mårten Melin behandlar ämnet på ett engagerande sätt utan att överdriva. Det borde finnas fler såna här böcker.

Susanne och den lilla grisen
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Emma Adbåge
Förlag: Eriksson & Lindgren, numera Rabén & Sjögren
Antal sidor: 41
ISBN: 9789185199136
Köp: jämför priser