Det mesta är/blir så mycket mer än vad det först ser ut att vara

Självklart känner vi Sailor och Pekka – de är ju som alla andra, typiskt vanliga människor – även om Pekka råkar vara hund. Och självklart känner vi igen situationerna de befinner sig i – de är vardagliga, även om inte allt händer varje dag. Berättelserna om karaktärerna Sailor och Pekka är helt enkelt realistiska, och egentligen torrt sakliga.

sailor2Det låter tråkigt – men det är det inte! Hur det nu går till så är böckerna om Sailor och Pekka roliga och fantastiskt annorlunda, inte minst på grund av alla udda detaljer och sättet att framföra berättelsen. Sailor och Pecka gör ärenden på stan har en okomplicerad inledning, där den ene letar efter en tröja som tycks spårlöst försvunnen medan den andra läser tidningen, alla kan känna igen sig. Fortsättningen: en ny tröja måste inhandlas till Sailor och då kan ju hunden Pekka passa på att klippa sig samtidigt… så börjar berättelsen om vad som hände när de två åkte in till stan för att uträtta ärenden.

Från de första enkla och rena bilderna som talar för sig själva, där en tecknad Sailor letar under/i olika ’streck-möbler’, utan omgivande miljö, efter sin tröja, utvecklas berättelsen i text och bild. En serie actionscener där den gamla bilen börjar ryka, och ett widescreen-perpektiv där de två lämnar fordonet och promenerande beger sig mot stan, förebådar många oväntade äventyr där fler och fler karaktärer vävs in i handlingen. Det ena mötet leder till ett annat vilket i sin tur för med sig nya händelser och ärenden. Bildsidorna blir tack vare nya möten och utvecklingsförlopp till sekvenser av serierutor, en bildberättelse med kompletterande text. Men ’mellan raderna’ infinner sig ytterligare en dimension, nämligen passerad tid och tidigare händelser: här vävs nutid samman med det som har hänt tidigare – allt tycks hänga ihop i ett större sammanhang, precis som i verkligheten. Mellan ’seriesidorna’ finns uppslag där översiktsbilder av miljö och sammanhang ger en sort situationens helhetsperspektiv.sail2

Självklart kommer Pekka och Sailor hem igen – nyklippt/med ny tröja, men oj så mycket mer de har varit med om! Och det är ju så det är i vardagen – tänk så mycket mer vi är med om och upplever än precis det där vi skulle uträtta, vad mycket mer vi upplever än det vi kom ihåg eller hade ord och begrepp för att berätta! Tänk så många erfarenheter som ryms i de två orden ’köpa tröja’ / ’klippa håret’; Jockum Nordströms sätt att berätta uppenbarar just detta… ska vi säga ’självklara’.

sailor1Sailor blir sjuk handlar om när Sailor blir sjuk. Sailor lagar bilen och Pekka ser på TV. Plötsligt får Sailor ont i bröstet, Pekka blir orolig och säger att Sailor måste gå och lägga sig, pysslar om Sailor och hämtar grannen, Fru Jackson. Sailor har frossa och drömmer konstiga drömmar om konstiga monster och mönster. Grannen ringer efter doktorn som skickar Pekka efter medicin. Men oj så mycket som händer och fördröjer honom efter vägen. Hemma blir Sailor allt svagare och tankarna för honom bakåt i tiden. Till slut kommer Pekka med medicinen. Dagarna går och disken växer, Pekka har tråkigt. Men så en dag kommer grannen och undrar hur det står till, Sailor mår mycket bättre – nu vill han spela musik och dansa med Fru Jackson.

sail1Även i denna bok varvas seriesekvenser som informativt i text och bild beskriver händelseförloppet steg för steg med heluppslag av miljöer och upplevelser. Sailor jobbar under bilen, en ruta visar de verktyg han använder en annan motorn som han har lyft bort, sedan följer bilderna som visar när han börjar må dåligt och hur det yttrar sig. Uppslagsbilder av monster och mönster. Det är realistiskt – så här kan det gå till och kännas, Sailor är den vuxne som behöver hjälp och Pekka är som barnet som försöker hjälpa, orolig men utan att till fullo ha förmåga att ta till sig allvaret eller ta på sig ansvaret – han är ju hund, eller barn, och mitt inne i sin egen verklighet. Ansvaret det får de vuxna ta, precis som det ska vara.

Två parallella berättelser och upplevelser: Sailors upplevelse av att bli sjuk, och Pekkas berättelse om de uppgifter han utför och vad han upplever efter vägen till Sailors tillfrisknande, ger en bild och en möjlighet till förståelse av en vanlig situation. Dessutom är den givetvis fyndig, full av fantastiska annorlunda inslag och spännande detaljer – som alltid när konstnären Jockum Nordström är i farten. ( Kanske märks det någonstans att böckerna inte följer senaste modet; jag vill påstå att det dels beror på författaren och dels beror på tillkomståren.) Ett annorlunda inslag i barnboksdjungeln!

Titel: Sailor och Pekka; Sailor blir sjuk (1994) och Sailor och Pekka gör ärenden på stan (1993)
Text och bild: Jockum Nordström
Förlag: Rabén & Sjögren  (2013)
Antal sidor 25/35
ISBN 9789129688863, 9789129688849
Jämför priser  och 
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tant Skateboard

tant-skateboard-400-500x500Jag blev överväldigad av denna bok. Den gjorde mig lyrisk och glad.

Ingegerd är inte som andra tanter. Hon kan varken laga mat, baka bullar eller sy. Istället gillar hon att åka skateboard och andra äventyrliga saker. Men Ingegerd är gammal och alla hennes vänner har dött. Hon har ingen kvar att umgås med. En dag ledsnar hon på ensamheten och ger sig ut för att leta efter nya vänner.

Historien är rolig! Författaren Lotta Eriksson skriver på ett berättande, livligt sätt som gör att högläsningen blir extra rolig att läsa. Det är många komiska knorrar och bara själva idén att ge en gammal tant huvudrollen i en fartfylld handling tycker jag var väldigt underhållande.

Jenny Lindqvist heter illustratören och hennes bilder är fyllda med liv. Jag får nästan en känsla av att titta på en film. Bilderna är underbara – skildringen av småstadsmiljön, inredningen i lägenheten med alla dessa detaljer. Här blandas den äldre generationens möbler och prydnader med dagens teknik (ser spelkontroller till tvspel nedslängd i en byrålåda) och en massa andra saker som tyder på en pensionär som gillar idrott och äventyr. Jag blir totalt förälskad i illustrationerna och kan inte se mig mätt på bilderna. Sista bilden är så fin och stämningsfull.

Ingegerd är verkligen karikatyren för en rar, gammal dam. Hon vet om det också med en ljuvlig självdistans och humor.

IMG_5445

Hon sätter på sig kappan. Samma kappa som mamma Märta hade när hon levde och innan dess mormor Emma.
Jag ser verkligen ut som en tvättäkta tant, flinar hon.
Hon tycker att kläderna fungerar alldeles utmärkt, trots att de inte är nya. Det finns ingen anledning att göra något så tråkigt som att gå in i en klädaffär och lägga pengar på något så onödigt som nya kläder.
Nej, då syr jag hellre en kappa. Men då hinner jag nog dö innan den blir klar, skrockar Ingegärd glatt.
Hon tar sin bräda under armen och går ut.

 
Nu kan man ju tro att boken är en aning sorglig. Ingegerds vänner är ju döda och hon tycker de äldre människorna i hennes närhet är tråkiga. För många äldre ser verkligheten ut såhär. Att bli gammal och skröplig kan innebära att man blir ensam men det finns en ljus känsla i handlingen som jag faller för. En förhoppning om en bra ålderdom. Budskapet verkar vara att ett gemensamt intresse kan skapa vänskap mellan olika generationer.

Just detta, att boken lämnar mig småleende och med en harmonisk och glad känsla, gör att jag tycker väldigt mycket om Tant Skateboard. Ingegerd blir en förebild för mig, för just sådär vill jag också bli som gammal – en cool och rar gammal dam som gärna umgås med yngre och vågar sticka ut i mängden med udda intressen. Jag hoppas få se mer böcker av dessa barnboksskapare framöver.


Tant skateboard
Författare: Lotta Eriksson
Illustratör: Jenny Lindqvist
Förlag: Idus
Utgiven: 201308
ISBN: 9789187001826 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

 

Ina och trädandarna

InaDen här boken fann jag mycket intressant främst för det unika samarbetet. Den har nämligen två illustratörer vilket måste nog anses väldigt ovanligt. Närmast unikt.

I pressmeddelandet som gått ut kan man läsa: Med datorns hjälp har Jessica Berglunds flödiga akvareller och naturmotiv kombinerats med Carolines Röstlunds sirliga tuschteckningar och collagedetaljer i en inspirerande arbetsprocess.

Ina och trädandarna handlar om Ina som tycker matematik är svårt.  Hon kan inte koncentrera sig.  Då är det roligare med rasten och att smyga bort till dungen på skolgården där trädandarna bor. Ina gillar att ge dem en massa gåvor som hon har hittat. Men det är viktigt att det blir rättvist. Tre av varje skatt måste det bli.

IMG_5350

Det är en vacker bok med en fantasirik handling. Ina kan inte räkna i klassrummet men ute i naturen blir matematiken roligare och mer hanterligt. Hon fantiserar iväg till skogens värld där trädandarna är hennes vänner och där hon förstår deras underliga språk. På ett naturligt sätt lär Ina sig att räkna när hon samlar in skatter.

Röstlund känner jag till sedan tidigare. Jag har recenserat boken Orättvist här på Barnboksprat, som hon illustrerat, och jag gillar hennes mjuka och gulliga karaktärer av människor. Berglund står mer för det estetiska och vackra i miljön och kulisserna. Dessa båda barnboksskapare delar ett engagemang för natur och miljö vilket gör att det känns som en självklar process att deras bok ges ut av Alvina, ett förlag med miljömärkta böcker.  En estetisk vacker bok men med ett något tillkrånglat språk kan jag tycka. Den rörde ihop det något för min 6 åriga son som inte riktigt förstod när jag läste men han tyckte mycket om bilderna och hade många frågor om trädandarna. Ändå kan jag tycka att rekommenderad ålder 3-6 år, som det står hos Adlibris,  är något för lågt. Jag tror barn i förskoleklass och lågstadiet hellre kan ta till sig berättelsen och det mustiga i färger och alla fina detaljer. En sann konstnärlig bok att njuta av.


Ina och trädandarna
Författare: Caroline Röstlund & Jessica Berglund
Illustratörer: Caroline Röstlund & Jessica Berglund
Bokförlag: Alvina
Utgiven: 201308
ISBN: 9789186391171 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Io fiskar krabbor

130625Jag har tidigare recenserat Rebecca Landmérs första bok om Io som heter Io längtar. Då skrev jag att det handlingsmässigt inte skedde mycket men att berättelsen tillsammans med text och bild var stillsam och fin. En bok om längtan för barn mellan 2-6 år. Jag var mycket förundrad över mössorna med öron som barnen bar i boken och skrev om det i recensionen också:

De påminner mig lite om vargdräkten pojken bär i Till vildingarnas land av Maurice Sendak eller som när min femåring vägrar gå på dagis utan sin hatt. Jag tolkar förklädnaden som ett sätt att skapa sig en identitet. En trygghet. Vad mössorna står för författaren vet jag inte men för mig skapar de en gemenskap mellan barnen och en detalj som väcker nyfikenhet.

I den andra boken, som heter Io fiskar krabbor, verkar Io vuxit och blivit något äldre. Det märks även i texten för den här boken riktar sig till något äldre barn än vad den förra gjorde. Här handlar känslorna om att övervinna rädslor och om vänskap men författaren har varvat handlingen med intressanta fakta om havslivet längs Sveriges västkust. Man kan alltså läsa boken på olika sätt.

IMG_5337

Handlingen i kort: Io och hans kusin Gullan åker till en skärgårdsö för att sova över hos Gullans faster. Gullan vill fiska krabbor men Io tycker det verkar lite otäckt. Gullan lär honom knepen.

Jag var på en badstrand i sommar och en mamma ropade åt sitt barn att hon hade funnit grodyngel. På några sekunder rusade alla barn upp från vattnet och omringade den här mamman vid strandkanten. Snart ville alla fånga grodor. Det är intressant hur nyfikna vi människor är på natur och djurliv. Rebecca Landmérs bok andas barndomens somrar. Barn som leker. Barn som är nyfikna på djurlivet. För boken handlar inte om att fånga krabbor och äta dem. Den handlar om kunskap och lek. Hur fångar man krabbor, vad äter de, hur lever de och framförallt handlar det om en sommardag med salt vatten och lek på en brygga. En jättefin kombinerad sago- och faktabok för barn mellan 4-8 år.

IMG_5338

P.S Längst bak i boken finns ett svart-vitt foto på författaren som barn. Här får man en slags förklaring till den där mössan med öronen och jag finner en helhet, en medveten själ bakom böckerna som jag tyckte var otroligt charmig. Vill ni se bilden? Då tycker jag ni ska läsa boken.


Io fiskar krabbor
Författare & Illustratör: Rebecca Landmér
Bokförlag: Rebaland
Utgiven: 201307
ISBN: 9789198116601 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

 

Vi blåste bort ibland

IMG_5316Omslaget är drömskt, bortåtvänt med mjukt rosaröd färg och blå himmel. Redan här öppnar sig förväntningarna om en poetisk upplevelse.

Två figurer vid ett träd återberättar en händelse, ett minne eller är det kanske en fantasi, en dröm? Och en liten giraff och dess barn struttar runt i kulisserna. Man finner dem i trädkojan, bland löven och ibland blåser de bort när stormen viner.

Årstiderna växlar och figurerna (barnen) bygger en koja, i solsken såsom i regn. Ja, även de blåser bort ibland. Men efter stormen bygger de ordning igen och flyttar in.

IMG_5317

Jag har tidigare läst en bok av Viveka Sjögren som är utgiven på samma förlag. Den hette Den andra mamman och blev utgiven 2007. Den handlar om Shirin och hennes lillasyster som ska på utflykt med dagis. Men mamman, som inte talar så bra svenska, sätter sig med barnen på fel buss. Shirin, som varit mycket irriterad på sin mamma, upptäcker andra egenskaper hos henne. Den här boken berörde mig mycket. Fint berättat och även skickligt illustrerat där mamman förändras genom berättelsen med utslaget hår och en sjal som ändrar färg.

Jag hade velat uppleva samma lyriska känsla med Vi blåste bort ibland men tyvärr blir det inte riktigt så även om den berör. Bildmässigt är den väldigt fin. Jag tycker om de milda färgerna och de mjuka figurerna som befinner sig vid trädet. Det ligger en ton av godhet och harmoni över boken. En värme!

Men jag är ingen poet. Jag vill gärna ha en logik. En handling. Ett budskap. Även om jag hyser stor respekt för konstnärlig frihet så blir handlingen alltför krypisk för mig. Jag läser den korta, poetiska texten som slingrar sig, ibland på snedden och ibland rörigt över sidorna, och finner att boken är alldeles för tråkig för mig. Som ren läsupplevelse gav den mig inte mycket men genom de fina bilderna kan jag ändå uppskatta och gilla ännu en bok av Sjögrens talang som illustratör.


vi blåste bort ibland
Författare & Illustratör: Viveka Sjögren
Bokförlag: Kabusa
Antal sidor: 28
Utgiven: 201308
ISBN: 9789173553346 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris