Tillsammans med barnen på min förskola har jag läst:
”Var är pappas skor?” av Kristina Murray Brodin, med illustrationer av Bettina Johansson. En tidlös bok som gavs ut av OLIKA förlag 2015.
(Lånad bild från Olika förlag)
Berättelsen börjar en vanlig morgon där ett barn ska till förskolan och en pappa till jobbet – men pappas skor är spårlöst försvunna! Innan de kan ge sig iväg måste de leta rätt på dem.
Som alltid levererar Kristina Murray Brodin och Bettina Johansson en bok som tål att läsas om och om igen. För det första är barnet i boken okönat vilket är väldigt befriande och leder oss direkt in på om det är viktigt att veta vilket kön en människa har? Den lyfter också på ett fint sätt hur en familj kan se ut – i det här fallet en pappa och ett barn – och utmanar samtidigt föreställningar om vad en pappa “kan” ha på sig. Boken öppnar upp för viktiga samtal om att få vara sig själv och att välja sina kläder fritt, utan att fastna i könsstereotyper. För varför skulle inte en pappa kunna ha glittriga skor om han vill?
Utöver de normutmanande perspektiven bjuder boken också in till språklek. Genom att utforska olika sorters skor får barnen möjlighet att utveckla sitt ordförråd och förståelse för begreppet skor.
Illustrationerna samspelar på ett naturligt sätt med texten. De är tydliga och enkla men väcker samtidigt frågor och funderingar, vilket skapar fina samtal med barnen.
Jag rekommenderar varmt ”Var är pappas skor?” till förskolebarn, pedagoger och alla som arbetar med mångfald och normkreativitet. Det är en viktig bok i dagens samhälle, där vi behöver minska fokus på yttre normer och istället öppna upp för en värld av olikheter. För tänk om det bara fanns en sorts sko – så tråkigt det skulle vara! På samma sätt finns det många olika människor, och det är något vi ska se som en styrka och en resurs. Det är just den insikten som boken så fint förmedlar.
De många små detaljerna, som små djur som gömmer sig eller roliga händelser i bakgrunden, gör att varje genomläsning bjuder på nya upptäckter. En rolig detalj är ett gäng tjuvar som återfinns på varje uppslag – en återkommande tråd som ger en extra dimension till berättelsen.
Tidigare i år fick de klassiska spökena Laban och Labolina nytt liv genom ny illustratör och nya författare. I Inger och Lasse Sandbergs anda skriver Cecilia Bross nya berättelser med Hanna Strömbergs bilder som är trogna Lasses, men mjukare, öppnare och mer 2020-tal.
Ett riktigt bra samarbete och roligt att böckerna fått nytt liv så att fler kan få lära känna de känslofyllda, nyfikna och vänliga spökena.
