Kategori: Bilderböcker

Leni blir en bebis

Nu är Leni tillbaka! Förra gången (i Leni är ett sockerhjärta) blev hon vuxen i protest mot tanternas gullegullande, den här gången är det troligtvis en släng småsyskonsvartsjuka som drabbar henne. För nu blir hon plötsligt en bebis. Ingenting kan hon göra själv!

Det här är ett kärt återseende och de två böckerna känns väl sammanhållna eftersom de är väldigt lika varandra – på ett bra sätt, alltså. Såväl handling som språk som bild följer samma mönster som tidigare och det råder ingen tvekan om att det här är en Leni-bok.

Bilderna visar ett alldeles underbart småbarnskaotiskt hem med leksaker och rälsbitar precis överallt, blandat med härliga retrofina inredningsdetaljer. Texten är full av mittiprickformuleringar som målar porträttet av Leni minst lika effektivt och trovärdigt som bilderna.


Två sidor ur Leni blir en bebis, klicka på dem för att se en större version.

Ava älskade ju Leni är ett sockerhjärta, som vi hade hemma ett tag när jag lånat den på biblioteket, så jag väntade mig att hon skulle bli glad att återse Leni. Men hon är inne i en period när det är otroligt viktigt att det är hon som väljer vilken bok vi ska läsa och jag tror det var ett misstag att låta henne förstå att jag gärna ville läsa den här boken med henne, för nu vägrar hon låta mig ens öppna den. Men jag hoppas att hon vill läsa den snart och jag tror verkligen att hon kommer att tycka om den, precis som jag gör. Det här är en klockren uppföljare och en väldigt fin bok med hög charmfaktor!

Leni blir en bebis
Författare & illustratör: Emma Adbåge
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 978-91-29-67551-1
Smakprov: smakprov.se
Köp: jämför priser

Det är en bok!

Marit Jonsson har redan skrivit om den här boken i inlägget Bokens begränsningar och suveränitet. Men vad tycker jag? Det är faktiskt inte helt enkelt att besvara. Det är en bok! måste vara årets mest hajpade bok. Filmsnutten spreds på nätet som en löpeld långt innan boken gavs ut i Sverige och ja, den är supercharmig. Men det känns mer som att den riktar sig till prylnördiga 30-nåntingåringar än till barn i bilderboksåldern. Eftersom jag är en prylnördig 30-nåntingåring och dessutom barnboksintresserad kände jag naturligtvis att jag måste läsa boken efter att ha sett filmen. Och hur var det då? Jodå, boken är väldigt lik filmen. Filmen är en kondenserad version av boken, de börjar och slutar på samma sätt men boken har några fler scener på vägen.

Boken är kul och charmig, även om jag har lite svårt att bestämma mig för om den är så bra att man behöver läsa den om man sett filmen. Men jag blev besviken på det förvirrande översättningsfelet som finns i den svenska versionen. I slutet av boken lånar åsnan boken och apan frågar om hen tänker ge tillbaka den. Då svarar åsnan: ”Lugn, jag laddar ner den när jag är klar.” Va? Tittar man i stället på filmsnutten säger hen ”I’ll charge it up when I’m done”. Alltså, jag laddar den när jag är klar, som man måste med en läsplatta. Förargligt och det gör att boken känns slarvig.

Titta gärna på filmen:

Och här är en bild ur boken:

Boken är också typografiskt smart. Karaktärerna pratar i varsin font, i varsin färg. På så vis behövs inga ytterligare signaler om vem som säger vad. Jag gillar böcker som leker med typografi (utom när det ser taffligt ut…), så det tycker jag är ett plus.

Det är en bok
Författare & illustratör: Lane Smith
Antal sidor: 28
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 9789129676754
Köp: jämför priser
Smakprov: smakprov.se

Bokens begränsningar och suveränitet

Mötet mellan åsnan med datorn och apan med boken i Det är en bok, är en berättelse som belyser de bägge mediernas skillnader, samtidigt lyfts två olika karaktärer fram. Åsnans envishet och naiva inskränkthet ställs mot apans sakligt pedagogiska tålamod.

En bokkult må vara på framväxt hos åsnesläktet, men vilken betydelse kan detta få för människosläktet – vem vänder sig boken egentligen till? Handlar den om kunskaper och insikter, ett återtagande av marknaden, är det bara en kul bok som kan bli kultbok; eller har vi här ett exempel på en typ av nutida folksaga med en tydlig moral?

En tänkbar introduktion för de lite äldre:

På skådeplatsen finns två röda fåtöljer uppställda. I rollerna: apan, åsnan (och musen). Vapen: en bok och en bärbar dator. Kombattanterna befinner sig mittemot varandra med varsitt vapen i händerna. Strax kommer en maktkamp mellan medier att utspela sig och en rafflande dialog att äga rum.

För de yngre:

Jämlik myssamvaro i vardagsrummet övergår till pedagogisk situation. I rollerna: ett barn, en vuxen och en maskot; en modern sysselsättning ställs mot en mer traditionell.

Handling:

Den lilla frågvisa åsnan sitter sysselsatt med sin laptop i knät, mittemot sitter den stora apan och läser en bok. Boken väcker åsnans nyfikenhet och frågorna om dess funktion/nytta i förhållande till datorns dito är många. Men trots allt som framgår om vad datorn ’kan’, tycks boken, på grund av sin enkelhet, ständigt vara överlägsen i denna duell, och apans svar är genomgående okomplicerade: det är en bok och i den vänder man blad.

Åsnans stolthet över datorn, och ivern att visa allt de tillsammans kan åstadkomma, mattas mer och mer, samtidigt som fascinationen över boken, som man bara kan bläddra i, ökar. ”Kan du få huvudpersonerna att slåss?” ”Näpp. Bok.” Kan den texta?” ”Nej” ”Twittra?” ”Nej.” ”Wi-Fi-a?” ”Nej.” […] ”Nej… det är en bok.”  Apan kapitulerar för alla frågor och lämnar ifrån sig sitt vapen för granskning. Ytligt sett, på platsen för slaget, har åsnan vunnit men känner inte till reträttplatsen och den gigantiska reserven – apan går till bibblan! Boken är därför den egentliga segraren.

Skaparen Lane Smith presenterar en väl genomtänkt helhet. Så väl bilder som karaktärer är ljuvliga och samspelet med textinnehåll och textlayout är suveränt. Åsnans repliker är blå, apans och musens röda, de tre rollinnehavarna har dessutom varsitt teckensnitt.

Syftet med Detta är en bok kan vara att: lyfta fram bokmediet och dess enkla suveränitet, visa på väsensskillnaden, driva med datanörden, marknadsföra biblioteken, eller att uppmärksamma en yngre generation på att datorn inte är ’allt’. Alternativt är bokens syfte helt enkelt att bara vara så underbart rolig och charmig som den faktiskt är.

Återstående fråga: är detta en barnbok, om inte: vilken är den egentliga målgruppen? Förslag: familje- och/eller presentbok för passionerade anhängare av det ena eller andra mediet.

 

Det är en bok

Text och bild: Lane Smith

Översättare: Suzanne Öhman-Sundén

Antal sidor: 28

Förlag: Rabén & Sjögren (2011)

ISBN: 9789129676754

Köp: Jämför priser

Smakprov

Smaskens Damaskens

Smaskens Damaskens är en versbok för barn. Den är full med spännande illustrationer i retrostil. Det finns många spännande detaljer att upptäcka när man tittar och läser.

Mästerkocken Huj-Haj-Hej
duschar runt med sin pepparsprej
kockar skockar av molnfläcksbockar
sockrar tjockt på flamingolockar

Sen fritera och flambera
vill hans hjälpkock Sabbo T. Ra.

Det är roligt med ett stycke finkultur att plocka fram till barnen, som ändå inte är alltför svårtuggat. Det är skönt med en versbok för barn som inte handlar om basala saker som djur på bondgård, årstider och liknande. Smaskens Damaskens är väldigt fantasifull. Verser och bilder väcker många frågor hos 3-åringen.

Boken påminner mycket om Lennart Hellsings böcker men språket är ännu spretigare och ”klämmigare”. Jag tror att Hellsings böcker passar bättre för mindre barn, medan Smaskens Damaskens uppskattas bäst av äldre barn. Jag upplever att verserna är svåra att förstå för en 3-åring. Boken innehåller många svåra och påhittade ord. Den öppnar egentligen för fler frågor än den besvarar. Det känns som att dottern slår dövörat till när jag läser och istället frågar om konstiga detaljer i bilderna. Men jag kommer definitivt att plocka fram boken igen när dottern blivit några år äldre.

Poesin flyter jättebra och det är en ren fröjd att rimma och läsa.

Smaskens Damaskens
Författare: Laura Ruohonen
Illustratör:  Erika Kallasmaa
Översättning: Stella Parland
Förlag: Söderströms
Antal sidor: 32
ISBN: 9789515227447
Köp: jämför priser

Diktatorn

Diktatorn är en bok med fin form. Den är lång och smal och när den slås upp blir den helt fyrkantig. Pappret är tjockt och lyxigt. Illustrationerna är fantasifulla och detaljrika. Mönstrade papper används som bakgrunder och material till t ex mattor och hus.

Formen är det första som slår mig när jag bläddrar i boken. Men vad handlar boken om?

Diktatorn är en charmig historia om ett viljestarkt barn som befaller och bestämmer. Han styr sin omgivning med järnhand och befaller till och med sig själv att sova på kvällen. Diktatorn har dock en svaghet, han tycker om en tjej på förskolan. Men hon gillar inte hans attityd och säger att hon hellre skulle leka med en apa än Diktatorn.

Boken visar hur ensamt det kan vara på toppen. Diktatorn bestämmer sig faktiskt till slut för att ändra stil och ”bli” en apa för flickans skull.

Språkligt sett fungerar boken bra. Berättelsen är intressant och boken har bra meningar som är roliga att läsa. Dock finns rubriker till varje uppslag som känns överflödiga och gör att läsningen tappar flytet. Som tur är kan man ju själv göra valet att inte läsa rubrikerna.

I boken finns även en del ryska kvitton, tidningsartiklar, tavlor osv. Detta tillsammans med Diktatorns uniform för tankarna till diktaturens Sovjetunionen. Jag kan tycka att detta känns aningen obehagligt, men barnen är knappast medvetna om sådana kopplingar.

Många barn beter sig som små diktatorer i 2-3-årsåldern och detta tycker jag är en rolig koppling. Berättelsens ämne är intressant och diskussionsvänligt. Jag och min 3-åring funderar kring konflikter och vad som som blir konsekvenserna av att man beter sig på ett sådant sätt. Detta är en bok att känna igen sig /inte känna igen sig i.

Men det jag främst återkommer till när jag tänker på boken är faktiskt dess vackra form!

Diktatorn
Författare: Ulf Stark
Illustratör: Linda Bondestam
Förlag: Söderströms
Antal sidor: 36
ISBN: 9789515227454
Köp: jämför priser