Ett lamm till middag

När ett lamm kommer på oväntat besök till en hungrig gammal varg och det dessutom är middagsdags, då måste det väl sluta illa? Eller?

Vargen är rysligt hungrig och urless på grönsakssoppa. Men lammet fryser och vargen avskyr ju djupfryst mat! Lammet måste visst få värma sig en stund först. Då hör vargen hur lammets mage kurrar. Vad händer om man äter ett lamm med kurr i magen, får man rapsjukan då? Vargen ger för säkerhets skull lammet en morot och innan han riktigt vet hur det har gått till har han blivit kompis med lammet. Men det är ju absurt! En gammal varg kan ju inte vara vän med ett litet lamm! Han kör ut lammet och pustar ut över att ha blivit av med henne. Men… tänk om det händer henne något farligt där ute i mörka skogen?

Ett lamm till middag
Jag älskar bilden av lammgrytan i receptboken!

Det här är en riktig favorit hemma hos oss just nu. Ava brukar inte ha tålamod med så här långa böcker i vanliga fall, men Ett lamm till middag har något alldeles särskilt som trollbinder även henne. Det är en härlig historia om vargen som vill vara tuff och inte bry sig om det lilla lammet, men inte klarar av det när han kommer henne för nära:

Den gamla vargen kände sig konstig. Han hade aldrig blivit kramad av en middag förut, och plötsligt var han inte särskilt hungrig längre.

Det är lätt att dra parallellen till människors köttätande. Många människor har inga bekymmer med att plocka åt sig en lammstek på Ica, men skulle däremot ha svårare att döda och äta upp ett lamm de gosat med en stund. För oss som inte äter kött kan boken vara en bra grund till samtal med barnen om vår matfilosofi. Men det här är en fin bok som uppskattas även av ”vanliga” människor, vilket bevisas genom att den är med på Bokjuryns lista över de 100 bästa svenska barnböckerna 2006 (enligt förlagets bokinfo).

Boken är bra skriven med återkommande mönster som ger boken en egen stil. Vargen säger till exempel ”KÄRA HJÄRTANES!” varje gång han kommer på en ny anledning till att inte äta upp lammet just nu. Man får bra möjligheter att göra roliga röster och ljud. Jag brukar till exempel knacka i boken när lammet knackar på dörren, smälla ihop boken hårt när vargen stänger dörren med en SMÄLL, hicka när lammet hickar, smacka när lammet pussas och så vidare.

Illustrationerna av Joelle Dreidemy är väldigt söta och jag gillar särskilt bilden av lammgrytan i vargens receptbok (se bilden ovan).

En finfin bok jag gärna rekommenderar!


Ett lamm till middag
Författare: Steve Smallman
Illustratör: Joelle Dreidemy
Förlag: Libris förlag
ISBN: 9789171958198

Rapunzel

RapunzelVilken är den vackraste bilderboken? Rapunzel med illustrationer av Katalin Szegedi är prisbelönt för sin skönhet och det är inte svårt att förstå varför. Boken är full av bilder man kan studera hur länge som helst. Vid en första anblick såg jag att målningarna var vackra. När jag tittade lite noggrannare slog det mig att vissa delar ser fantastiskt verklighetstrogna ut. Szegedi gör nämligen collage och infogar riktiga ärtor, kryddor, spets och allt möjligt annat i sina bilder. Det tillför något alldeles extra och gör att jag har svårt att se mig mätt på bilderna.

Bilder säger ju mer än tusen ord, så det är bäst att jag visar några exempel. Bilderna är lånade från härifrån med tillåtelse, klicka för att se dem lite större:

Rapunzel

Rapunzel

Rapunzel

Och i vanlig ordning visar jag också ett uppslag jag fotat:

Rapunzel

Själva berättelsen är den klassiska sagan om Rapunzel – ni vet, hon med det långa håret som prinsen klättrar upp för? – i nyöversättning av Maud Mangold. Trots att jag fått i mig en hel del Grimm under uppväxten är det inte en av dem jag minns bäst, faktum är att jag inte varit säker på vem Rapunzel är när namnet dykt upp under senare år. Men nu vet jag, alltså! Jag passade på att jämföra berättelsen med den i en Grimm-samling jag såg på stan och kunde förvissa mig om att det är samma saga, bara som sagt i ny översättning.

Mer vackra bilder finns på Katalin Szegedis blogg (skriven på ungerska), från Rapunzel och annat.


Rapunzel
Författare: Bröderna Grimm
Illustratör: Katalin Szegedi
Översättare: Maud Mangold
Förlag: Felis Förlag
Antal sidor: 42
ISBN: 9789197830805
Köp: hos Felis Förlag eller Bokus

Simma lugnt mörten Maud

Simma lugnt mörten Maud - framsida

Har du någonsin tänkt på hur det skulle vara att leva djupt ner på botten av en sjö? I ”Simma lugnt mörten Maud” får vi dyka ner direkt och utforska livet på botten i form av en spännande berättelse. I vanliga fall brukar undervattensmiljöer avbildas med kristallklart vatten, tydliga konturer och klara färger. Staffan Gnosspelius bilder av mörten Mauds värld är däremot något helt annat. Vi får istället möjlighet att lära känna Maud i en miljö som verkligen känns som en svensk sjöbotten. Färger, ljus, kontraster och detaljer är väldigt träffsäkra. Vattnet är lite dyigt, men det är ändå väldigt hemtrevligt därnere hos Maud och hennes mamma.

Men Maud är inte riktigt nöjd med den där hemtrevliga känslan och vill ut på äventyr! Istället för att lyssna på mamma Margareta och läraren Anna-Löja ger sig mörten Maud ut på en simtur för att hitta ”Något annat”. Och visst får hon ett riktigt äventyr och till på köpet möter hon några spännande vänner.

Texten är skriven på ett sätt som känns väldigt tilltalande för barn och text och bild visar upp Maud som en högst personlig liten fisk.

Eftersom böcker om fiskar inte är så vanliga är det lätt att dra en parallell mellan ”Simma lugnt mörten Maud” och Elsa Beskows klassiker ”Den nyfikna abborren”. Båda böckerna handlar om små modiga och äventyrliga fiskar som vägrar lyda de vuxna. Men ”Simma lugnt mörten Maud” har inte samma didaktiska budskap. Maud lär sig inte en läxa utan får istället vara med om ett otroligt äventyr. En annan sak som är väldigt trevlig med ”Simma lugnt mörten Maud” är att nästan alla karaktärer är tjejer, vilket känns ganska uppfriskande då klassiska djurböcker oftast har pojkdjur som huvudkaraktärer.


Simma lugnt mörten Maud

Författare: Stefan Casta
Illustratör: Staffan Gnosspelius
Förlag: Opal
Antal sidor: 32
ISBN13: 9789172993419
Köp: Jämför priser

Olivia och dockan som kom bort

Olivia framsidaDet är något speciellt med böcker om grisar. Grisar är ett slags djur som ofta lever undanskymda och inte får vara med om så mycket roligt i sina liv. Det kanske är därför det är så kul att läsa om att glada grisar i alla fall finns i böckernas fantasivärldar. Olivia och dockan som kom bort är en bok som tar plats på flera olika sätt. Inte bara för att den handlar om en tuff gris, som dessutom är tjej, utan även för allt det där andra som man kan hitta i såväl text som bild och mellan raderna.

Olivia och dockan som kom bort handlar om den fantastiskt kaxiga lilla grisflickan Olivia. Olivia ska på fotbollsträning, men är inte nöjd med den gröna lagtröjan. Hon ser ju ut som alla andra när hon har den på sig och hon vill minsann ha en röd tröja istället. När hon kommer hem från träningen sitter hennes mamma och syr på just en sådan röd tröja som hon önskat sig. Men precis när mamman visar upp tröjan märker Olivia att hennes älsklingsdocka är försvunnen! Hon frågar sina bröder och hon letar överallt utan att hitta dockan. Dagen blir till kväll utan att dockan har kommit fram. Det är mörkt och stormigt ute. Det enda som lyser upp rummet som Olivia sitter i är en ljusstake och blixten ute i ovädret. Den här mörka kvällen hör Olivia ett läskigt ljud och eftersom hon inte är så rädd av sig beger hon sig mot ljudet. Vad är det som låter och vad har egentligen hänt med Olivias älsklingsdocka?

Olivia insida

Olivia är förstås mer som ett människobarn än ett grisbarn, men frågan är om böckerna om Olivia hade varit lika fängslande om Olivia gestaltats som människa. Å ena sidan skapar djurkaraktärer en viss distans just eftersom de är djur och inte människor. Å andra sidan blir de känslor som Olivia visar upp väldigt tydliga, vilket beror på att ansiktsuttryck kan karaktäriseras på ett helt annat sätt när det inte är en människa som avbildas.

Texten är relativt kortfattad och händelser beskrivs även med bilderna. En ganska stor del består av dialoger som kopplas samman med en bild. Bilderna är enkla och har få färger och tydliga konturer, vilket kanske bidrar till att göra boken populär bland yngre barn. Sidorna är väldigt uttrycksfulla och även stämningsfulla i all sin enkelhet. Vid flera av bilderna bidrar dessutom texten till att göra uttrycken tydligare, som när texten blir större då Olivia blir arg.

Som vuxen, och mamma, måste jag säga att jag känner lite med Olivias mamma också. Det gjorde att jag inte riktigt kunde låta bli att titta på boken med mina genusglasögon. Olivias mamma kämpar för att göra alla i familjen nöjda och det är hon som får sköta allt hushållsarbete (vilket visas enbart med bilderna). Berättelsen om Olivias mamma blir som en vuxenberättelse inne i huvudhandlingen. Men jag ser inte den här sidohandlingen som företrädare för ett ojämlikt förhållande mellan könen, utan snarare tvärtom. Det är precis så här det ser ut i många familjer, men med hjälp av den här grisfamiljen får vi en distans till vårt eget handlande. Så som jag tolkar bilderna i boken parodierar de också till viss del könsrollsmönstren genom att göra dem lite väl tydliga.


Olivia och dockan som kom bort

Författare & illustratör: Ian Falconer
Svensk text: Thomas Tidholm
Förlag: Natur och kultur
Originalets titel: Olivia and the Missing Toy
Antal sidor: 32
ISBN13: 9789127104860
Köp: Jämför priser

Berättelsen om den blå planeten

Berättelsen om den blå planeten - framsidaPå den blå planeten bor det bara barn, barn av alla olika slag du kan tänka dig. Inte en enda vuxen finns på den blå planeten. Här har barnen det så bra man kan tänka sig. De äter när de är hungriga, sover när de är trötta och hittar på massor av roliga äventyr. Den största händelsen på året är Fjärilsflyget, den dagen då en ljusstråle från solen faller in i en alldeles speciell grotta. När tusentals fjärilar vaknar ur sin årslånga dvala och flyger runt hela världen och smyckar himlen med sina vackra färger, innan de återigen fladdrar tillbaka in i grottan för ytterligare ett års dvala.

Men en dag dyker en knasig figur upp; Lycko-Lajban. Två av barnen; Brimir och Hulda stöter på honom en dag när han landar med sin rymdmaskin. Lycko-Lajban vet hur man gör livet så roligt som möjligt. Men barnen tycker redan att livet är så roligt det bara kan bli. De älskar att se på vackra solnedgångar, svinga sig i träd, hoppa i pölar och klättra i berg.
Lycko-Lajban kontrar med en gäspning och berättar för barnen att han kan visa dem hur de kan flyga!

Så börjar berättelsen om den blå planeten och det blir bara tokigare och knasigare och till och med obehagligt… Bland annat spikar Lycko-Lajban fast solen så det kan vara dag för evigt. Något som kan låta underbart, men det får oanade konsekvenser, bland annat för barnen på andra sidan planeten…

Berättelsen om den blå planeten - inuti

Det här var en mycket speciell bok, om lycka och priset man får betala för att man inte riktigt kan uppskatta det man har. Om man vill att allt ska bli bättre och bättre hela tiden, vad händer till slut? När man inte nöjer sig utan skapar mer och mer problem som man tror att någon annan ska lösa. Lycko-Lajban löser allt, det tror barnen, så de vänder sig till honom då problemen blir för ohanterliga. För han har ju lösningen på allt…?

Det är stundtals riktigt obehagligt och boken är väl illustrerad med mycket passande bilder. Kan ni få tag i den här boken så läs den! En annorlunda bokupplevelse, helt klart! Jag gillar formgivningen av boken också, med speciella typsnitt som uttrycker olika saker och som används för att förstärka språket.

Berättelsen om den blå planeten (originalets titel: Sagan af bláa hnettinum)
Författare: Andri Snær Magnason
Illustrationer: Áslaug Jónsdóttir
Översättning: John Swedenmark
Förlag: Kabusa böcker
Antal sidor: 95
ISBN: 978 91 89680 05 0
Köp: Det verkar som den har utgått ur sortiment hos de flesta bokhandlare men kanske finner man den på biblioteket.