Junior börjar förskolan

Här är uppföljaren till Jösta och Johan; nu har det gått en tid och nu är det dags för dottern Junior att börja förskolan! Som alla andra barn har hon längtat länge och ser verkligen fram emot att få börja. Hon möts av grodfröken Knut och får en egen hylla med krok, det får mig att minnas min första dag på lekis när jag blev visad min plats i hallen och symbolen jag hade vid min hängare var en segelbåt. Det är viktiga saker det där!

När Junior kommer in i leksalen till de andra barnen är det en del som blir rädda för henne för de tror att hon är en livsfarlig krokodil! Men sen tar nyfikenheten överhand och de börjar frÃ¥ga ut henne; ”Varenda en viftar med sina händer och vill ha svar. Junior önskar att hennes föräldrar hade stannat kvar.” De frÃ¥gar om hennes mamma och pappa, om hennes föräldrar är snälla…de förställer sig nog att Juniors föräldrar är tvÃ¥ jättekrokodiler skulle jag tro. Men Junior berättar att hon har tvÃ¥ pappor, att de bor i ett hus nere vid Ã¥n och att papporna är fem respektive nästan tre meter lÃ¥nga. Hon berättar ocksÃ¥ att pappa Johan ryter när han blir arg: ”Ni ska höra pappa Johan när han blir arg och ryter, jag brukar putta ner honom i Ã¥n, det är tur att han flyter”. Kompisarna tänker att de inte vill träffa Juniors pappor, för de är säkert jättefarliga!

Rätt som det är har dagen gÃ¥tt och de hör att Juniors pappor har dykt upp! Alla barnen ropar hjälp och springer och gömmer sig och darrar av skräck…men det är nÃ¥got helt annat än farliga krokodiler som tittar in: nämligen tvÃ¥ snälla giraffer med lÃ¥nga halsar som barnen fÃ¥r Ã¥ka rutschkana pÃ¥! Vilken fantastiskt bra avslutning pÃ¥ den första förskoledagen!

PÃ¥ det sista uppslaget i berättelsen fÃ¥r man se när alla förskolebarnen promenerar hem med sina familjer, och där finns alla möjliga familjekonstellationer. Det är inga som helst konstigheter att Junior har tvÃ¥ pappor, att nÃ¥gon bara har en förälder, att nÃ¥gon tas om hand av sin gammelgammelmormor. Huvudsaken är ju att man har en familj – hur den än ser ut!

Jag tokgillar alla böcker från Sagolikt bokförlag, de är så härligt befriade från en massa gamla förlegade tankar och regler om hur allt ska vara och får mig att fundera och diskutera med min familj om frågor som uppkommer när vi läser boken. I Junior börjar förskolan är det flera saker jag tänker på och gillar: att Junior är en tjej (ja, jag var tyvärr så fördomsfull att jag först automatiskt tänkte att Junior var en kille), att grodfröken på förskolan är en han och att det inte är någon som tycker att det är konstigt att Junior har två pappor istället för en mamma och en pappa. Illustrationerna är underbara måste jag också nämna!

Ett extra plus är att det följer med en cd-skiva med berättelsen inläst i två versioner; en originalversion och en godnattversion!


Junior börjar förskolan
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt bokförlag
Antal sidor: 20
ISBN: 9789197892711
Köp: jämför priser

 

Så mycket mer än tre berättelser

Det är lätt att bli bekant med nallen Pino, han känns nära, och är liksom en förmedlare mellan ’läsaren’ och det som berättas i varje bild, och i berättelsen som helhet. Pino blir huvudperson tillsammans med sin läsare/lyssnare/betraktare.

Texter och bilder är oerhört enkla, berättelserna lika så – precis som det ska vara i övergången mellan pekbok och lite längre berättelser. Ändå skulle jag inte vilja påstå att berättelserna om Pino vänder sig till barn mellan, exempelvis, 2 och 4 år; utan att målgrupp beror på utvecklingsnivå och på vad barnet (och den vuxne läsaren) gör av läsupplevelsen.

Grundberättelsen har många förutsättningar att utvecklas i mötet mellan den lilla nallen och barnet. Att Pinos ansikte visas framifrån eller i profil, utan större variation och med sparsam mimik, gör honom tillgänglig som förmedlare av bildens berättelse i samspel med läsaren.

Det finns en ’inskriven’ pedagogik i bilderna, inte alltid utskriven; man kan helt enkelt inte låta bli att räkna ekollonen och fågelungarna eller att notera förhållandet mellan stor och liten i Pino på upptäcktfärd. Pinos upptäckarglädje i mötena med skogens insekter och djur, liksom hans självklara sätt att se och hjälpa individerna framgår med, och i, enkelhet i text och bild. Många reflexioner och tillägg lär komma under läsningen, hur omfattande den vidare berättelsen blir beror på barnets erfarenheter. (Att däremot vara så hjälpsam att man klättrar upp och matar de hungriga fågelungarna är inte god pedagogik, men kan ge den vuxne tillfälle att komma med en kommentar.)

I Pino’s pannkakskalas får barnet en enkel lektion i pannkakstillverkning och uppmärksammas på kända ingredienser och handgrepp: först är det bara Pino, och en pannkakslagg, som berättar att han ska göra pannkakor, sedan tillkommer i tur och ordning råvaror och smetens tillagning, vidare sätts allt i ett större sammanhang där ingredienser, redskap och stekning visas samtidigt. Plötsligt dyker en pingvin upp, berättelsen växer: tillbehör, dukning och vänner tillsätts – lite i taget, tills helhet och mål är nådda: alla är mätta och glada.

Pinos affär är som en ’traditionell’ affär, men ändå inte: betalningsmedlen varierar och är, i flera bemärkelser, godtyckliga och artiklarna är unika; ingen av kunderna i Pinos affär går därifrån med en likadan vara som någon annan, och ingen går därifrån tomhänt – har man inte pengar att betala med kan det duga lika bra med en kram! I Pino’s affär lämnas ett rejält utrymme för ytterligare alternativa tänkesätt att utvecklas av de lite äldre barnen, här stimuleras fantasi, leklust och räkning – så att säga –  på köpet.

Pinos vänner är karaktärer som återkommer i olika hög grad i de böcker jag har läst – men det är bara tre av tjugoen – och det kommer flera. Att berättelserna om Pino har ett brett användningsområde och mycket att ge är det ingen tvekan om.

Den pedagogiska ansatsen framgår ytterligare av bokomslagets baksida: ekonomiskt stöd till tryckning har lämnats av Specialpedagogiska Skolmyndigheten, vidare berättar ett informationsblad att böckerna kan kompletteras med teckenstöd, vilket kan klistras in på varje sida, något jag hoppas på att återkomma till.

Pino på upptäcktsfärd, Pino’s pannkakskalas, Pino’s affär

Text: Eva Pils och Agneta Norelid

Bild: Kenneth Andesson

ISBN: 9789197743877, 9789197743884, 9789197743839

Köp: Jämför priser

Förlag: Pinolek förlag (2010)

Ipad-appar från Natur & Kultur

Åter igen anlitar Barnboksprat Jill Sundstedt för att recensera appar. Läs även hennes tidigare recension av Massor av dinosaurier.

Jag och mina barn har tittat lite närmare på tre stycken appar för ipad från Natur och Kultur, två barnböcker, Mulle Mecks första bok om bilar av George Johansson och Jens Ahlbom och Så gör prinsessor av Per Gustavsson samt en pysselbok, Rita och pyssla med prinsessan. Nu ska jag försöka redogöra lite för vad vi tyckte om dem.

När jag läste Så gör prinsessor tillsammans med barnen blev jag faktiskt lite besviken. Appen är inte mycket mer än en bok och det hade jag nog förväntat mig att den skulle vara. Jag hade iallafall förväntat mig fler specialeffekter. Det enda som  appen egentligen innehåller som man inte kan hitta i en vanlig pappersbok är möjligheten att titta lite närmare på några av illustrationerna. Ett exempel är när prinsessan ska välja kläder, då glimmar det till på sidan och om man pekar där så får man en närbild av exempelvis skorna. Annars händer det faktiskt  inte så mycket.

En uppskattad sak är dock att man kan spela in en egen berättarröst till boken. På så sätt behöver man ju inte fysiskt vara med och läsa boken varje gång barnen vill höra den. Jag tänker även att det kan vara kul för min dotter, som precis har börjat läsa, att få spela in sig själv och lyssna hur hon låter.

Barnen uppskattade boken mer än jag gjorde. Kanske är det så att man som vuxen har lite för höga förväntningar ibland. När jag frågade Ella, 5 år, vad hon tyckte svarade hon att hon tyckte om boken och att det var roligt att peka på skärmen och titta närmare på olika saker. Så enligt hennes uppfattning har Per Gustavsson och Natur & Kultur träffat helt rätt – och det är väl kanske hon som ska bestämma. Det är ju trots allt en barnbok.

Mulle Mecks första bok om bilar är också en app som jag kanske hade förväntat mig lite mer av. Förutom att det är en bok med fina illustrationer så fanns det inte så mycket specialeffekter. På varje sida finns det två ställen som man kan peka på för att få höra olika trafikljud. Man kan även förstora bilderna genom att dra med fingrarna på skärmen, men förutom det är det som en vanlig bok. Själv tycker jag att det borde finnas många möjligheter att krydda även den här appen med fler specialeffekter.

Men återigen är det väl inte jag som ska tycka och tänka. Min son, Karl, som är tre år gammal och biltokig, uppskattade verkligen boken om Mulle Meck. Att få peka på skärmen och lyssna på de olika trafikljuden tyckte han var mycket roligt, även om han ibland höll för öronen och förklarade att det lät illa.

Som vuxen kände jag att det var roligt att kunna få fram de olika ljuden under tiden som jag läste berättelsen. Det gav liksom lite extra krydda åt berättandet och gjorde även lyssnandet lite roligare. Det är en effekt som jag definitivt kommer att använda mig av ännu mer nästa gång vi läser boken tillsammans.
Rita och måla med prinsessan uppskattades verkligen av min smått prinsesstokiga dotter. Att få rita och pyssla är något som hon uppskattar och att göra det i kombination med prinsessor och ipad… Ja, det kan nog inte bli bättre.

Tyvärr var det lite svårt att rita med fingrarna på skärmen och det hände ofta att hon, istället för att rita på bilden lyckades flytta på den eller förstora den, något som hon upplevde som ganska frustrerande.

När man ska sudda något man har ritat så skakar man på sin ipad och det i sin tur raderar allt man gjort på just den bilden. Lite tokigt kan jag tycka, då man ibland bara vill sudda ett streck eller två. När man är nöjd med sin bild kan man spara den eller skicka den via e-mail till någon man tycker om.

Det som är kul med pysselboken är att den innehåller så många olika varianter av pyssel. Vanliga färgläggningsbilder varvas med labyrinter, dra streck mellan punkterna-bilder och mycket annat. Barnen får även använda sin fantasi och kreativitet då de ska rita fina frisyrer eller olika ansiktsuttryck.

Det som är bra med en digital pysselbok är att man kan göra samma uppgift om och om igen, och utveckla sin förmåga att utföra de olika uppgifterna. Det tycker jag är positivt eftersom jag inte tror att min dotter kommer att tröttna på prinsesspyssel i första taget.


Mulle Mecks första bok om bilar (Ipad-app, finns även för Iphone)
Baserad på bok av: George Johansson och Jens Ahlbom
Förlag: Natur & Kultur
Köp: hos Itunes

Så gör prinsessor (Ipad-app)
Baserad på bok av: Per Gustavsson
Förlag: Natur & Kultur
Köp: hos Itunes

Rita och pyssla med prinsessan (Ipad-app, finns även för Iphone)
Baserad på bok av: Per Gustavsson
Förlag: Natur & Kultur
Smakprov: Ipad | Iphone
Köp: Ipad | Iphone

Om gästbloggaren:

Jag heter Jill Sundstedt, jag är 34 år gammal och arbetar som lärare i svenska och engelska på en högstadieskola i Västerås.

Jag har läst böcker så länge jag kan minnas. Jag lärde mig läsa när jag var fyra år, och när jag var fyra och ett halvt läste jag Ronja Rövardotter. Som barn älskade jag serien om Systrarna P som Wahlstöms Barnböcker gav ut, och jag har nog alla böcker i den serien. Jag kan inte skiljas från mina böcker så jag har en välfylld bokhylla därhemma.

I min roll som mamma blir det också mycket läst. Mina barn vill gärna att vi läser böcker tillsammans. Just nu läser vi faktiskt Ronja Rövardotter på kvällarna. Det är så härligt att uppleva barnens skratt då de föreställer sig bilden av något roligt som beskrivs i boken. Man märker att de faktiskt sitter där och föreställer sig det man läser. Nu har dottern precis lärt sig läsa och min förhoppning är att hon så småningom vill ta över min samling av Systrarna P-böcker.

Bilköping – Krasch! Bang!

Härlig bok om de busiga bilarna Lastbils-Ludde och Dumper-Danne i Bilköping! Det här är den första boken i serien om Bilköping, en stad där alla figurer är fordon av nÃ¥got slag. När man öppnar boken presenteras karaktärerna pÃ¥ insidan av bokpärmen; här finns förutom Ludde och Danne t.ex. Sopis-Sussie,  Cement-Calle och Räddnings-Rita. För mig blev det kärlek vid första ögonkastet – de tre illustratörerna har tillsammans med författaren skapat en jättefin bok med underbara bilder! Karaktärerna har verkligen personlighet och fina genomtänkta detaljer.

Storyn gÃ¥r ut pÃ¥ att Lastbils-Ludde och Dumper-Danne drar runt i staden och hittar pÃ¥ bus; det allra bästa de vet är när det kraschar och bangar sÃ¥ de letar upp kompisar och platser som kan vara med i deras upptÃ¥g. Redan efter deras första ”krasch och bang” dyker det upp en stor skugga som ropar ”HallÃ¥ där..ni tvÃ¥…” och dÃ¥ trycker de bÃ¥da kompisarna förstÃ¥s gasen i botten för att inte hamna i trubbel. När de hittar Cement-Calle är han upptagen med att blanda vatten och sand för att fÃ¥ cement och han vill inte bli smutsig. Tror ni Ludde och Danne lyssnar pÃ¥ Calle? Nej, sÃ¥klart inte. De ”hjälper till” lite med blandandet och när de lämnar stället i en hast – för den stora skuggan dyker upp igen – är det cement precis överallt!

Deras ”krasch och bang”-turné fortsätter med fler bus, men det blir inte galenskaper överallt utan riktigt skoj för bÃ¥de Ludde, Danne och kompisarna de rÃ¥kar pÃ¥. När de träffar Sopis-Sussie och Hyvel-Hanna säger tjejerna först att de är väldigt upptagna med att leka sjörövare, men Ludde och Danne kraschar och bangar ihop ett perfekt sjörövarfort när de fÃ¥r vara med och leka. Men även här dyker skuggan upp…vem är det egentligen? Vad vill den Ludde och Danne? Är den farlig eller snäll? Det fÃ¥r du reda pÃ¥ om du läser boken!

Snart kommer fler böcker om Bilköping, jag ser fram emot att fÃ¥ läsa ”Här kommer Lastbilds-Ludde och ”Nu gräver vi” för min son ocksÃ¥. Bilköping – Krasch! Bang! rekommenderas av förlaget till Ã¥ldersgruppen 3-6 Ã¥r.

 


Bilköping – Krasch! Bang!
Författare: Jon Scieszka
Illustratörer: David Shannon, Loren Long, David Gordon
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 42
ISBN: 9789132159558
Köp: jämför priser

Den mysknasiga minielefanten Pomelo

Jag ser verkligen fram emot Pomelo blir stor, som kommer nu i mars. Det beror på att jag har läst Pomelo den lilla elefanten från 2003. Åh, den är så mysknasigt charmpackad att jag blir alldeles lycklig! Jag skulle kunna ge den här boken i present till vissa av mina vuxna vänner med rätt sorts humor. Jag tror förstås att barn kan uppskatta den också, men Ava (snart 2½) känns för liten för den.

Och bilderna! Det är Benjamin Chaud som gjort dem och precis som i böckerna om Lalo, Binta och Babo har han gjort ett underbart jobb.

Boken är ganska lång och indelad i tre delar: I Vilken snabel! får vi se alla bekymmer och nöjen som kommer av att Pomelos snabel är så lång. I Pomelo är rädd fruktar Pomelo både det ena och det andra. I Roliga dagar blir det glatt igen och vi får veta mer om vad en pytteliten trädgårdselefant pysslar med om dagarna.

Berättandet följer inte det klassiska bilderboksupplägget. Vi får en rad scener i följd, men de slutar tvärt utan något som helst tillrättaläggande. I Pomelo är rädd är Pomelo rädd, punkt. Vi får inte något tröstande slut om att han trots allt är trygg under sin maskros, eller något sånt. Det känns ovant, men samtidigt befriande. Alla barnboksslut måste väl inte vara så tillrättalagda?

Pomelos långa snabel är till både besvär och glädje.
Ibland blir Pomelo rädd och grubblande. (Men fattas det inte ett ord på det här uppslaget?)
Baksidan

Jag brukar nöja mig med att visa böckers framsidor, men när det gäller denna måste jag visa baksidan också. Jag gillar att den lyckas vara både helt intetsägande och väldigt intresseväckande på ett ovanligt sätt.

Pomelo den lilla elefanten
Författare: Ramona Badescu
Illustratör: Benjamin Chaud
Förlag: Rabén & Sjögren 2003
Antal sidor: 96
ISBN: 978-91-29-65935-1
Köp: jämför priser