Jag erkänner att det var omslaget som lockade mig till den här boken. Noshörningens uppsyn signalerade något jag ville veta mer om. Nu kan jag inte min bibel men historien om Noas ark känner jag åtminstone till. Det här är kanske en variant på den storyn.
Det är ett fasligt regnoväder och Noa uppmanar alla djuren att komma ombord på hans båt så att de inte drunknar. Ombord på arken befinner sig allsköns djur som till exempel kejsarpingviner, ormvråkar, näbbmöss, apor och en sjösjuk gris. Och så är det noshörningen, herr noshörning (fru noshörning lunkar ner i lastrummet för att sova under resan). Noshörningen är en tjurig typ som har fått för sig att inget av de andra djuren tycker om honom. Riktigt så illa är det kanske inte men de tycker nog att han är en surpelle och att det blir ganska jobbigt när han klampar omkring på den trånga båten så att den vickar fram och tillbaka hela tiden. Noa får ge noshörningen morötter för husfridens skull. Plötsligt händer något som kan få hela båten att kapsejsa men då får Noa en idé som involverar noshörningen.
Bilderna är fantastiska i den här boken och hela boken gÃ¥r att läsa genom att bara titta pÃ¥ dem. Vad gäller texten sÃ¥ är den lättläst till sin form men det är väldigt mÃ¥nga djur som omnämns och det känns som att det blir svÃ¥rt för lyssnaren att förstÃ¥ allting som händer. Rent personligen har jag svÃ¥rt att läsa textrader som ”Flyg, Maria Nyckelpiga, flyg upp till vÃ¥r Herre och be om vackert väder” och jag ersatte Herre med himlen när jag läste boken högt. Boken slutar lyckligt för noshörningens skull men jag kan ändÃ¥ tycka att budskapet är att du blir omtyckt för vad du gör och inte den du är.
