Författare: Sanna Juhlin

Mitt namn är Sanna Juhlin och jag är författare. Böcker & film är mina stora intressen i livet förutom min familj. Min make och jag har två barn tillsammans, Isabelle född 2003 och Gustav född 2007. Vi bor vid solkusten, i vackra Söråker som ligger några mil norr om Sundsvall. Under våren 2013 kommer min femte barnbok ut. ”Ett hus med många dörrar” som illustrerats av Millis Sarri och är vår andra barnbok tillsammans. Vombat heter förlaget som ger ut den. Jag blir även publicerad med min andra roman. "De Sömnlösa" kommer ut som ebok under jan/feb 2013 och är en paranormal romance - alltså en kärleksroman med övernaturliga inslag. Främst älskar jag barnböcker och vi läser mycket barnböcker i vår familj. Jag tycker om helheten av en barnbok och hur den får mig att må och känna. Jag tycker även om att se/höra mina barns reaktioner då vi läser och vi diskuterar mycket kring bilder och handling. Just nu studerar jag litteraturvetenskap på Universitet och är nybliven regionombud för Västernorrland med uppdrag från Sveriges Författarförbund. Jag är också medlem i Författarcentrum Norr där man kan boka mig till olika författarbesök.

Den magiska gitarren

gitarr Den här boken var speciellt rolig att läsa för mig eftersom författaren Tomas Wallin bor i samma by som mig. Nämligen Söråker, som ligger några mil norr om Sundsvall. Lite otippat faktiskt att en gitarrist från Takida skriver en barnbok men överraskningar är roliga. Människor är komplexa, helt enkelt, och jag förmodar att kreativa personer är mångsysslare. För Tomas är det en barnboksdebut men hans medförfattare Anna Hansson, som kommer från Ånge, har skrivit ett flertal barnböcker tidigare. Bland annat den populära Dansfeberserien, och barnbilderböckerna om Drutten och Plutten, som jag tyvärr inte läst ännu men är mycket nyfiken på.

Jenny Lindqvist som gjort illustrationerna är också den som illustrerat underbara Tant Skateboard, tidigare recenserad här på Barnboksprat. Hennes bilder är i svart-vitt, detaljerande linjeteckningar som gör att det blir en spröd snirklig stil vilket fångar upp sagotonen och dess värld väldigt fint. För jag tycker absolut detta är en saga, även om den pendlar mellan vardaglig verklighet och en fantasivärld.

Jag har lite svårt att fastställa någon ålder på pojken Dante, som är bokens huvudkaraktär, men förmodligen är han omkring 9-10 år. Om jag nu inte missat någon detalj i texten. Boken har rekommenderad ålder på 6-9 år, men kan väl läsas av äldre barn också.

Dante tycker väldigt mycket om att hälsa på sin morfar. De har ett speciellt band emellan sig och morfar verkar ha all tid och ork i vägen till att spela fotboll, gå och fiska eller vad de två nu vill hitta på tillsammans. Men när Dante kommer till morfars hus med sina föräldrar så är morfar försvunnen. De letar överallt till Dante tar sig upp på vinden helt ensam. Där finns inte morfar men väl en underlig gitarr, som tar honom till landet Minoria. Där är musik förbjudet men varför är det så?

Jag tycker det känns välskrivet och lättläst. Handlingen är inte heller så komplicerad vilket gör att det passar åldersgruppen. Men jag hade hoppats på en sidohandling, eller i alla fall någon krånglare konflikt för Dante att tampas med, eller där läsaren fick bli mer delaktig i gåtan. Det känns som att det går spikrakt fram och löser sig alldeles för snabbt. Man förstår att Dante är en påhittig liten grabb och det får han också bevisa men jag hade gärna velat ha vissa detaljer mer förklarade och utredda då det gäller slutet. Ändå känns det som det utlovas en fortsättning, även om den detaljen inte känns helt kristallklar.

Men jag gillar berättelsen och jag tycker Annas Hansson humor, som jag känner igen den från Dansfeberböckerna, lyser igenom ibland. En rolig detalj är de underliga namnen på alla figurer i landet långt borta. De är uppkallade efter musiktermer och musikinstrument. Jag kan ana vad Tomas Wallin har bidraget med men det är inte alls så att det går att särskilja de två författarna. Jag upplever det som en röst och blir nyfiken på vad denna spännande författarduo ska hitta på mer i framtiden. Fantasifulla berättelser behövs bland barnböckerna och gärna böcker som pojkar kan lockas till att läsa. Det tycker jag denna bok är.

Den magiska gitarren
Författare: Tomas Wallin & Anna Hansson
Illustratör: Jenny Lindqvist
Bokförlag: Idus
Antal sidor: 91 sidor
Utgiven: 201312
ISBN: 9789187001987 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Håkan Bråkans Fuskbok

håkan Författarduon Sören Olsson och Anders Jacobssons böcker är otroligt populära. De har under 27 år som kollegor publicerat 100 böcker kan jag läsa från deras hemsida.

Deras böcker har toppat försäljningslistor och blivit filmatiserade. Men även kritiserade. Bland annat har kritiken gått ut på under åren att de förstärker könsroller och skapar fördomar om hur pojkar och flickor ska vara. Sexism, bristande vuxna förebilder och även politiskt inriktade. Nu vill inte jag ge mig in i den diskussionen, dels för att jag inte läst tillräckligt många böcker av duon, och dels för att jag tycker böckerna är charmiga med sina busiga pojkar. Den tjejtjusande Sune och den mer dagdrömmande Håkan som har tjejbaciller. Vuxna behöver inte alltid heller vara så pedagogiska korrekta, kan jag tycka. Kalla det buskis för barn – jag tycker det är underhållande. Däremot kan man ju ha en teori om att en del böcker kanske inte borde ha blivit utgivna eller att ett manus borde ha granskats mera av förlaget. Jag tror det finns en risk att opassande åsikter eller klumpig gestaltning för barn kan slinka emellan då man är redan etablerad och så populär författarduo som Olsson och Jacobsson är, men det är en gissning jag gör efter att ha läst kritiken men inte läst alla böckerna. Men samtidigt. De här böckerna är ju skrivna på ett sätt att de ska vara såhär. Antingen gillar man humorn eller så gör man det inte.

Marit Jonsson här på Barnboksprat har tidigare recenserat en bok från en annan serie i författarduons skapelser. Vincents magiska värld, som handlar om en pojke med särskilda behov och som Marit tycker är så fint beskrivet att hon anser att boken borde ingå i en läskanon. Där omges pojken av kloka vuxna. Inget trams där alltså.

Jag läser Håkan Bråkans Fuskbok högt för mina barn på 6 och 10 år gamla. Det är Håkan som står för allt det knasiga och han är rätt så envis då han vill ha saker och ting på sitt sätt. Här får man alltså följa Håkan från januari till december då han på olika vis försöker fuska till sig saker och ting. Handlingen blandas också med en del fakta, som surströmmingsätande, majblommaförsäljning, valet i riksdagen och Jesus. Ja, det är en salig blandning och vissa kapitelmånader är en aning för svåra att förstå sig på för min 6 åring. Men texten är enkel, handlingen rapp och kvick. Man fastnar lätt för tonen i boken som just går ut på humor och fniss. De svart-vita illustrationerna är få och skildrar ibland Håkans fantasi än dess verklighet. De var ett trevligt komplement och tacksamt för att de inte var fler för det hade stört läsningen, känner jag. Men bilderna skildrar Håkans livliga fantasi väl. Föräldrarna är något nedtonade i handlingen och pappa Rudolf inte så knasig som jag minns honom från Suneböckerna. Här är det verkligen Håkan som sätts i fokus.

Jag tror hemligheten bakom succén med Suneböckerna och böckerna om Sunes lillebror Håkan Bråkan är att de inte är rumsrena. Ord som snopp i ett sammanhang där man inte bör säga sådana ord framkallar fniss och just det där att Håkan Bråkan vågar säga ifrån och även driva med vuxna människor gör att mina barn skrattar. Håkan följer totalt sin impuls utan att tänka på konsekvenserna. Jag frågar barnen efteråt vad de tyckte om boken, och de svarar snabbt båda två; Den är så bra och rolig.

Det här är verkligen en bok att läsa högt för barnen. Jag fann det mycket roande och jag tror absolut att det är en del av böckernas succé – att man kan ha så roligt tillsammans under läsningen.

Håkan Bråkans Fuskbok
Författare: Sören Olsson & Anders Jacobsson
Illustratör: Eva Lindén
Bokförlag: Egmont Kids Media Nordic
Utgiven: 201309
ISBN: 9789174057553

Min naturbok – djur i skogen

Min naturbok – djur i skogen är en pysselbok där skogens djur presenteras med små faktarutor och där det ges förslag till pyssel. Den har ett helt ark med klistermärken som man kan placera på de olika sidorna. Exempelvis får man veta att kattugglan jagar på natten och sväljer sitt byte helt. Sedan spyr hon ut hår och ben i form av en boll. Urk…

Läsaren uppmanas att färglägga ugglan, klistra fast sorken i klorna på ugglan som flyger och klistra in spybollarna i boet. Lite pyssel och samtidigt ett kreativt sätt att lära sig ny kunskap.

Jag hade önskat mig lite mer tomma ytor att färglägga. Det lämnas inte mycket åt barnens fantasi då det gäller färger och målning, även om själva klistrandet är kreativt och roligt. Olivia Cosneaus egna färger i illustrationerna är matta och mörka i sin ton, en aning för tråkig för att passa min smak.

I Min naturbok – Fåglar i världen går boken ut på samma sak. Här är det all världens fåglar i världen där man kan lära sig om fakta samtidigt som man ritar och klistrar. Två böcker för vetgiriga pysslare!

Min naturbok – djur i skogen
Författare & Illustratör: Olivia Coseaus
Förlag: Kabusa böcker
Utgiven: 201308
Antal sidor: 24
ISBN: 9789173553384
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Gregor – blodets förbannelse

gregor Jag tar mig an den tredje boken av fem ur serien om Gregor. Nu skulle man kunna tro att man blir less på upprepningar, som den beskrivande fattigdom Gregors familj upplever, och att han var gång tvingas ned i underjorden pga. profetiorna. Men så är det inte.

Det är gripande att läsa om den vardagliga kampen för Gregor och hans familj, tillika den kamp som Gregor för i underjorden som krigare. Suzanne Collins är en skicklig berättare som hela tiden för fram berättelsen med bra tajmade cliffhangers och stort engagemang. Det spelar ingen roll att det är pratande råttor och fladdermöss – alla är så trovärdiga i sina roller att man dras med i äventyret.

Gregor är alltså en elvaårig pojke som i första boken hamnade i underjorden då hans lillasyster försvann i tvättstugan i deras bostadshus. Därifrån fann han en underjordisk värld med märkliga människor och pratande djur i ett krig som han blivit förutspådd att förhindra. I den andra boken lyckades han rädda sin egen pappa, som varit tillfångatagen av råttorna i underjorden under många år. Nu när alla är räddade och tillbaka i hemmet så tvingas Gregor ännu en gång ta sig ned. Pesten har spridit sig obehindrat i underjorden och det är Gregors uppgift att finna ett botemedel. Han har inget val då någon han älskar blir drabbad av pesten.

Den här boken i serien är nog den mörkaste. Jag saknar lite av den humor och kvickhet som fanns i de andra böckerna. Man lider verkligen med Gregor, och vill att det ska gå väl för honom och hans familj, men det är därför detta blir en sådan bra barnbok också. Gregor är ingen superhjälte. Han är en pojke med mänskliga egenskaper även om han äger en talang som bärsärkagång som gör att han blir blixtsnabb vid hot, speciellt om de är mot hans knappt 3 åriga lillasyster. Han har också ett stort hjärta, som rymmer mycket mod, värme och framförallt förståelse till andra varelser. Han är en sann ledare och hjälte även om han bara är en liten pojke. Suzanne Collins lyfter många viktiga tankar om krig och att inte döma andra i förhand. Jag tycker hela serien är helt underbar och jag vill bara ha mera. Sommaren 2014 fortsätter äventyret.

Första boken heter Gregor från Ovanjord och den andra, Dödens Labyrint, och ni kan läsa vad jag skrivit om dem genom att klicka HÄR.

Gregor – blodets förbannelse
Författare: Suzanne Collins
Översättare: Lottie Eriksson
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgiven: 201311
ISBN: 9789163875434 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Mjau! 1-4

mjau Det här är samlingsvolym 1-4. En Mangaserie för barn mellan 6-9 år av Natalia Batista som jag finner oemotståndligt charmig och fylld av humor.

Boken, som är i trevlig pocketform, handlar om den hemlösa kattungen Ville som blir adopterad av Matte och blir vän med hennes innekatt Vanilj. Alla fyra serieböckerna har slagits ihop till en samlingsvolym och jag tycker det är något speciellt med serier. Det blir visuellt och effektfullt med bilder som visar ansiktsuttryck, kroppsspråk och scener som kanske är svåra att beskriva i text. Jag finner mig både småfnissa och bli gripen av illustratörens gulliga figurer.

Handlingen är intressant, för Ville är en katt, men vi läsare får även se honom i människogestalt med kläder på, visserligen med kattöron och svans. Matte ger honom mat i en skål och han glufsar i sig gestaltad som en katt men vi läsare får efteråt se honom som en ”människokatt” då han somnat vid matskålen.

Det är lite svårt för Ville att anpassa sig till allt det nya. Som att bada och tvätta sig ren. Eller uppföra sig riktigt ordentligt. Det blir en komisk inblick i en katts vardag och tankar – om man nu skulle sätta mänskliga tankar hos dem. Och lite som en handbok kring hur man uppfostrar katter. Många scener är roliga och varmt skildrade.

En dag har Ville tagit upp på den högsta bokhyllan och kommer inte ned. Vanilj springer till matte för att hämta hjälp men det är inte lätt att komma ihåg sitt uppdrag när matte först ger mat och sedan godis. Vanilj kämpar, mellan tuggorna, att få matte att följa med.

Jag gillar också att pocketboken avslutas med flera sidor pyssel och färgläggningsbilder. En riktigt fin gåva att ge bort, inte bara till de som gillar Manga och serier, utan också är kattälskare.

Mjau! 1-4
Författare & Illustratör: Natalia Batista
Bokförlag: Kabusa
Utgivning: 201304
Antal sidor: 256
ISBN: 9789173553216 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris