Är ungdomsböcker helt enkelt lite sämre?

En bokrecension i DN av Jens Liljestrand 30/8 har upprört mÃ¥nga genom sin slutkläm: Med sina mÃ¥nga välskrivna och medryckande partier känns detta snarare som en medelgod ungdomsroman än som seriös vuxenlitteratur. Recensenten gillar alltsÃ¥ inte riktigt boken, men tycker att den kan passa som ”medelgod ungdomsroman”. För att ungdomsböcker är som vuxenböcker, fast lite sämre? SÃ¥ har uttalandet i alla fall tolkats och när recensenten pressats pÃ¥ vad som, enligt honom, skiljer bokkategorierna Ã¥t blev svaret att vuxenromanen har fler krav pÃ¥ sig än ungdomsromanen. Exempel: psykologiskt trovärdiga karaktärer och nÃ¥gon form av samhällsanalys. Vilket jag tolkar som ett förtydligande pÃ¥ att han verkligen menar att ja, ungdomsböcker är lite sämre.

Givetvis finns det skillnader, men det är svårt att hitta en allmängiltig definition. Ungdomsböcker brukar oftast handla om tonåringar. Vuxenböcker handlar oftast om vuxna, men inte alltid, så det räcker inte. Ungdomsböcker har ofta ett starkare driv och mindre krusiduller än vuxenböcker, men det är inte heller någon helt pålitlig regel. Är det ens meningsfullt att försöka skilja bokkategorierna åt? Förlagen gör det naturligtvis, men jag har ytterst svårt att tro att skillnaden skulle vara att de inte kräver psykologiskt trovärdiga karaktärer i ungdomsböcker.

Här är några av alla som inte håller med Jens Liljestrand:
» OcksÃ¥ ungdomar vet vad en bra story är – Johanna Thydell, DN
» Snarare medelgod ungdom än seriös vuxen? – Johanna Ögren, Bokhora
» Den medelgoda ungdomsromanen, del 2 – Johanna Lindbäck, Bokhora
» Den medelgoda ungdomsromanen revolterar – Lisa Bjärbo, Onekligen
» Medelgod recensent eller seriös sÃ¥dan? – Janina Kastevik, BLÄDDRA! BLÄDDRA!
» Kära medelgoda ungdomsroman – Sofia, Unga böcker

Jag vill också ha ett syskon

Syskonböcker är intressant hemma hos oss just nu, eftersom Ava (3½) ska få en lillebror i november. Här är en gammal klassiker av Astrid Lindgren, med härliga bilder av Ilon Wikland.

Peter önskar sig ett syskon och han ska fÃ¥ det ocksÃ¥! Till en början verkar det jätteroligt, men när Lena kommer inser Peter att bebisar är jobbiga, att mamma och pappa fÃ¥r mindre tid för honom och… kanske rentav älskar Lena mer?!

Nu tycker han inte om Lena längre. Han börjar ställa till med rackartyg bara för att mamma ska lägga märke till honom. Det gör hon lyckligtvis och hon hittar dessutom på ett sätt att hantera det hela bra. Peter får börja hjälpa till med Lena och känner sig plötsligt viktig igen. Nu är det roligt att ha ett syskon!

Peter hittar på bus för att få mammas uppmärksamhet
när hon är upptagen med Lena.
När Peter får hjälpa till blir han så stolt över att få visa upp sin lillasyster!

Det här är en rak och ärlig bok som jag tror träffar mitt i prick för hur många barn upplever att få ett syskon. Lite gammal är den ju och könsrollerna är som de är: mamma tar hand om barnen, pappa är en bifigur som tittar på när hon badar bebisen. Men om man bara ser förbi det där tittar på (som förekommer två gånger) känns det inte alltför konstigt att det mest är mamma som är med, eftersom det ju oftast är så att mamman är hemma med bebisen först.

Om syskonböcker är aktuellt för dig också, se till att läsa den här boken och spana gärna in vårt arkiv med etiketten syskon.


Jag vill också ha ett syskon
Författare: Astrid Lindgren
Illustratör: Ilon Wikland
Förlag: Rabén & Sjögren (1978, nyutgåva 1995)
ISBN: 9789129637588
Antal sidor: 32
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Forma Books Blog Award – nu kan du rösta

I Ã¥r har Forma Books Blog Award utökat priset med en ny kategori för bästa barn- och ungdomsboksblogg. Det tycker vi förstÃ¥s är jätteroligt! Nu gÃ¥r det att rösta och de nominerade är TonÃ¥rsboken, Unga böcker och Bokunge. Superfina bloggar allihop, som vi ju länge länkat till i vÃ¥r blogglista, och jag kan dÃ¥ rakt inte bestämma mig för vilken jag vill ska vinna…

» Rösta här!

Känslornas pekbok

Jag fÃ¥r hem Känslornas pekbok i ett fint paket frÃ¥n förlaget och min 3½-Ã¥riga dotter tycker att det är oerhört spännande. Hon vill öppna genast! Vi sätter oss med boken och ser fÃ¥geln pÃ¥ framsidan. ”Den är arg!”, säger hon. Ja, det rÃ¥der absolut ingen tvekan om den saken! Det här är en pekbok i stadig kartong med rundade hörn och den visar olika fÃ¥glar med olika känslor pÃ¥ ett väldigt snyggt och uttrycksfullt sätt.

Här har vi en glad fågel, inga konstigheter:

Här börjar det bli lite… svÃ¥rt? Min dotter har knappast ordet ”hysterisk” i sin vokabulär:

Det är en rackarns fin bok, men jag blir lite fundersam angående tänkt målgrupp. Bokens utformning får den att framstå som en bok för de allra minsta, men alla känslor är inte lätta att tolka ens för ett större barn. Det ligger mig nog närmare till hands att ha den som diskussionsunderlag för samtal om känslor med ett större barn, än att läsa den med en bebis.


Känslornas pekbok
Författare & illustratör: Hanna Albrektson
Förlag: Gilla Böcker (augusti 2012)
Antal sidor: 14
ISBN: 978-91-86634-26-1
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Intervju: Ellen Karlsson startade eget förlag

Ellen Karlsson

Ålder: 26 år

Bor: Västertorp, Stockholm

Familj: maken Richard och Stig, 10 månader

Just nu: föräldraledig från jobb i barnbokshandel, samt redaktör och förläggare på sitt eget Urax förlag

Utbildning: litteraturvetenskap med inriktning mot barnlitteratur (Stockholms universitet) + genusvetenskap, skrivkurser m.m.

Det kom ett mail om ett nystartat barnboksförlag, Urax förlag. Jag såg till att recensera Molly & Sus och blev dessutom nyfiken på Ellen Karlsson, som på egen hand startat förlaget, så jag ställde henne några frågor.

Hur kom förlaget till?
I slutet av 2011 gick Åsa Almqvist bort. Åsa var dotter till Bertil Almqvist som gjorde böckerna om Barna Hedenhös och hon var en stor bilderboksentusiast. När hon dog hade hon en önskan om att kunna främja svensk barnlitteratur och ur det växte idén om ett förlag fram. Jag fick det fina förtroendet att starta och driva förlaget som jag valde att döpa till Urax efter Hedenhösarnas hund.

Innan Urax så har jag tänkt länge på att starta förlag. En drivkraft har varit att jag tycker att utgivningen i Sverige stundtals är feg och tråkig. Med Urax hoppas jag kunna ge ut böcker som annars kanske inte hade fått bli utgivna p.g.a. att de anses för smala eller inte är tillräckligt vinstdrivande.

Hur gör man för att starta ett förlag?
Rent praktiskt så är det bra att ha ett startkapital när man startar förlag. Att trycka böcker är dyrt och man måste ligga ute med ganska mycket pengar innan man kan börja få igen dem. Det ekonomiska är en ofrånkomlig, tråkig del av förlagsarbetet och då menar jag egentligen inte det praktiskt ekonomiska som bokföring utan helt enkelt det faktum att man måste ha pengar. En annan sak man kan tänka på är var man ska jobba, kanske kan man ha sitt förlag hemma, eller så vill man hyra en kontorsplats. Det blir ganska fort mycket grejer så för mig har det varit väldigt skönt att ha ett arbetsrum. Urax har rum på ett kontorshotell. Man kan dela med andra så blir det inte lika dyrt. Det är också bra att tänka på vilka man känner och om de kan och vill hjälpa en med något, det kan gälla hemsida, korrekturläsning, bokföring, utgivningstips (det finns många böcker som borde återutges t.ex.) eller något helt annat. Man kan också kontakta folk som man tror kan och vill svara på alla frågor som kommer under arbetets gång. Barnboksbranschen är väldigt trevlig, tycker jag, och de flesta gillar att hjälpa varandra. Jag har fått otroligt mycket hjälp av min pappa som driver ett serieförlag sen ungefär 10 år tillbaka. Jag har även fått fantastisk hjälp av Autostrada som är det säljföretag som representerar Urax i bokhandeln. De har koll på datum och möten och allt viktigt som jag inte visste något om när jag började. Jag har också haft stor hjälp hemma av min man som bl.a. är grafiker. Lite så menar jag med att man får fundera på vilka man känner som skulle kunna tycka att det var kul att vara med och hjälpa till.

I höst ger Urax förlag ut sina första tre böcker: en debut, en nyutgivning och en översättning. Hur blev det just dessa böcker?
Det kändes viktigt att Urax första böcker skulle representera vad förlaget är och vilken utgivning det kommer att ha.

Barna Hedenhös på vinterresa i Sverige gavs först ut 1951, det är den första boken i serien Urax klassiker som kommer att vara återutgivningar av böcker som saknas i bokhandeln. Att börja med en Hedenhösbok kändes självklart och jag är jätteglad över hur fin boken blev, det är ny repro och formatet är samma som originalutgåvan.

Molly & Sus (se Barnboksprats recension) var ett examensprojekt som Klara Persson gjorde på HDK (Högskolan för design och konsthantverk) så boken fanns faktiskt färdig och låg ute på Klaras hemsida. Tillsammans har vi arbetat med den, så det är inte riktigt samma bok nu som det var från början. Att jobba tillsammans med Klara har varit en av de absolut roligaste sakerna, då har jag fått vara redaktör och det är som sagt helt fantastiskt kul!

Kalla mej farbror Alf är en väldigt speciell bok för mig. Jag hade älskat den som barn och jag älskar den nu, det är verkligen min typ av humor. Det är ett av de bästa bilderboksmanusen jag läst och jag är så glad över att ha fått ge ut boken på svenska. Fam Ekman som har gjort den är en av Norges största bilderbokskonstnärer, ändå har hon inte blivit utgiven i Sverige på jättelänge. Jag tror att det beror på att hennes böcker anses vara för svårsålda, men alla tecknare jag pratat med är jätteglada över att hon ges ut på svenska igen.

Vad har förlaget för inriktning?
För tillfället är det bilderboksutgivning som gäller, men förhoppningen är att kunna ge ut även mer textbaserade böcker längre fram.

Jag vill ge ut böcker som jag tycker är väldigt bra, det är egentligen det enda kravet. Helst ska de vara fina att se på också, snyggt bundna och med fint papper. Gärna tryckta i Sverige eller i närheten och från och med nästa utgivningsperiod är målet att böckerna ska vara miljömärkta.

Vad är framtidsplanerna?
Framtidsplanerna och förhoppningarna är främst att kunna fortsätta driva Urax och därmed ge utrymme för nya och bortglömda författare och illustratörer.

Aspirerande författare, vilka (om några) ska skicka sitt manus till dig?
Urax har redan börjat få en del manus, men som det ser ut nu så är det väldigt svårt att ge ut spontanmanus för Urax. Fast jag måste ändå uppmuntra till att man skickar sina manus till förlag så det är svårt för mig att säga att man inte ska skicka till Urax, blir det alldeles för mycket kanske jag kommer att införa manusstopp, men än så länge hinner jag läsa och det är väldigt roligt!