Författare: Helena Eriksson

Jag heter Helena Eriksson och i juli 2019 kom jag tillbaka som skribent för Barnboksprat efter en tids frånvaro. Jag längtade tillbaka och togs emot med öppna armar! Mina barn börjar bli ganska stora nu (födda 2006 och 2010), så kommande recensioner blir nog till större delen av ungdomsböcker. Det gynnar ju även mig i mitt yrke som lärare i svenska och engelska på högstadiet. För övrigt så tycker jag om jordnötsringar, choklad, att baka och att skriva brev (på de gamla hederliga viset, med papper och penna)!

Precis som jag!

Låt mig citera en av mina elever i åk 8: ”Alltså, den här boken jag läser – killen i den är ju precis som jag! Det är ju läskigt ju!”

Svenskfröken lyssnar, ler och njuter…

Flickan vid glastornet

Det här kunde ha varit en riktigt bra bok, om huvudkaraktären hade känts trovärdig vilket hon tyvärr inte gör. Asrin ska föreställa en flicka som byter skola och börjar i åk 6 på Franska skolan i Stockholm. När boken börjar är hon 12 år gammal (men hon fyller 13 under tiden handlingen pågår). Det jag hakar upp mig på är att Asrin verkar äldre än så, visst kan 12-åringar vara mogna till sättet – men brukar 12-åringar verkligen dejta (gå på bio och café på tu man hand) med killar? Och säger en 12-13-årig pojke verkligen ”Tack raring!” till en äldre man som serverar saft? Det kanske är fånigt av mig att låta detta förstöra handlingen men för mig är det precis det det gör. Jag retar mig också på att Asrins farmor hela tiden kallar henne för ”kompis”. Men, som sagt, bortser man från det jag irriterar mig på är det en bok med ganska annorlunda och spännande handling.

I korthet handlar boken om Asrin och hennes två kompisar Max och Lima. De går alla tre på Franska skolan och är medlemmar i en ganska hemlig matematikklubb som har sina träffar i ett hus ute på Djurgården i Stockholm. Det finns flera viktiga personer i boken också, bland annat Asrins farmor Sonia och hennes vän Sören. Sörens bror, professor Styregaard, är den som håller i matteklubbens träffar och där berättar han en legend om speglar som gör att man kan ta sig mellan olika parallella världar, väktare som vaktar dessa speglar och personer från grekisk mytologi vävs in.

Det börjar som en saga, men plötsligt råkar Asrin och hennes vänner ut för fler och fler mystiska saker som gör att de börjar tänka att det kanske inte bara är en saga. En kväll efter matteklubben råkar Asrin höra sin farmor prata med några andra och hör dem säga något i stil med ”…inte ens om vi kan få tillbaka Frank och Stella?” Frank och Stella är Asrins föräldrar, som antas vara döda.

Kommer ni ihåg leken man brukade leka på kalas/partyn när man var liten, Svarta Madam? Själv såg jag då aldrig någonting i spegeln (de gånger jag vågade titta), men för Asrin blir det väldigt väldigt otäckt när hon på en klasskompis fest kallar på Svarta Madam framför en spegel…

Det är en helt ok bok som dock kunde ha vunnit på att vara mer genomarbetad när det gäller huvudpersonen. Men, jag blir i alla fall sugen på att läsa nästa del i trilogin om Speglarnas hemlighet vilket är ett gott tecken. Det är författarens debut, och enligt författarporträttet på B Wahlströms sajt är boken enligt henne en ”scisaga”. Inspirationen kommer från det svenska sagoarvet, klassiska brittiska äventyrsförfattare och från vetenskap.

Flickan vid glastornet
Författare: Erika Vallin
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 240
ISBN: 9789132160516
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Findus flyttar ut

Böckerna om Pettson har blivit ganska många vid det här laget, och det var ett tag sen den senaste kom (det var 11 år sedan). Den här nya efterlängtade boken skrevs ursprungligen för teater redan 1990 av Sven Nordqvist. Den dramatiserades av Stefan Moberg och sen gjordes boken i sin tur utifrån teatermanuskriptet (fakta som finns att läsa i Findus flyttar ut).

Skulle du vilja vakna kl. 4 varje morgon av att någon hoppar i din säng? Inte jag! Och gubben Pettson har definitivt tröttnat på att katten Findus väcker honom på det här sättet. Hur mycket Findus än lovar och lovar att han ska låta bli så hinner han glömma bort det till nästa morgon. Pettson säger att antingen får Findus sluta hoppa eller så får de flytta hans säng från Pettsons sovrum. Men var ska han bo? Pettson kommer på att det gamla utedasset i backen skulle kunna bli ett fint hus till Findus, men Findus blir orolig att han ska ramla ner i hålet rätt ner i bajstunnan! Pettson som är en händig man fixar såklart detta och flyttar dasset till trädgården så det står i närheten av huset.

Findus trivs alldeles fantastiskt bra i sitt hus, han hoppar och hoppar och hoppar i sin säng. Och städar lite också. När kvällen kommer vill han inte ens äta sin kvällsmat inne i huset med Pettson, han tar sin gröttallrik och knatar iväg till sitt eget hus. Pettson tycker att det är väldigt tyst i huset.

Dagen därpå mer eller mindre tvingar Findus Pettson att steka plättar, för han ska minsann ha inflyttningsfest för en god vän. Men vem gästen är vägrar han tala om, det får Pettson veta senare (och självklart är det Pettson själv). De tapetserar och grejar i huset och allt är frid och fröjd. Men…när kvällen kommer verkar Findus inte särskilt glad åt att gå ut till sitt hus, han vill att Pettson följer med. Är katten mörkrädd månntro? Han kan inte somna där i sitt lilla hus och går in till Pettson och berättar att han tyckte att han hört räven. Han vill sova hos Pettson för man kan ju inte sova med en räv utanför dörren. Vad tror ni händer morgonen därpå kl. 4?

Ja, om Findus verkligen har flyttat hemifrån på riktigt får ni veta om ni läser boken. Och glöm inte att leta efter alla mucklor i denna mysiga och roliga saga!

Jag har alltid tyckt väldigt mycket om Sven Nordqvists illustrationer. Det där att varje gång man tittar på en bild så hittar man någonting nytt som man inte la märke till förra gången man läste boken. En annan bok som är helt fantastisk på det viset är Nordqvists bok Var är min syster, en lite flummig men ändå fin bok vad gäller handlingen, men den stora behållningen är illustrationerna. Bläddra lite i den här.

Findus flyttar ut
Författare & illustratör: Sven Nordqvist
Förlag: Opal bokförlag
Antal sidor: 32
ISBN: 9789172995543
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tisdagspiraterna

I april recenserade Barnboksprats Malin boken Tisdagskossan som handlade om Vera som tog med sig sin kossa till dagis när det var (som det heter på förskolan där min dotter går) leksaksdag. Nu har jag läst uppföljaren som heter Tisdagspiraterna, och det är åter dags för Vera att tänka ut vad hon ska ta med sig för något. Hon bestämmer sig för piraterna, men precis som kossan i Tisdagskossan vill de inte alls följa med Vera. De vill hellre stanna hemma och leta efter skatter. De låter sig dock övertalas när Vera lovar att de ska ha skattjakt på dagis.

På dagis börjar de med att äta frukost, och redan där börjar piraterna med hyss som gör att förskolläraren ser lite lätt panikslagen ut. Illustratören Bettina Johansson har lyckats bra med karaktärernas miner (den nyvakna mamman i början av boken är ett annat exempel, hon ser precis så där vansinnigt trött ut som man ofta känner sig på morgnarna). Efter frukosten ska man tvätta av sig, men det tänker inte piraterna göra. Här får man en förklaring till varför pirater har ögonlapp; det är för att de alltid får tvål i ögonen som svider när de måste tvätta sig – det hade du aldrig kunnat gissa va?

Under sagostunden fortsätter piraterna med hyss, istället för att snällt lyssna flänger de omkring och gör armfjärtar men så läser fröken om en guldskatt. Då först sitter piraterna stilla och lyssnar. Efter sagan är det dags för utelek, och här övergår berättelsen från vardagens förskola till fantasins värld ute på gården. Där blir klätterställningen till ett skepp, fröknarna blir bläckfiskar och sandlådan en sandstrand med en nergrävd skatt. Men var tar piraterna vägen sen? Vera kan inte hitta dem någonstans…

En färgglad och rolig bok som säkert kan kännas spännande för de mindre barnen. Man undrar ju för varje uppslag i boken vad piraterna kommer att hitta på för rackartyg härnäst. Barnen kan också känna igen sig i vad som händer under dagen på förskolan, skratta åt de tokiga piraterna som ställer till det och fundera på vad Vera kommer att ta med sig till förskolan nästa tisdag?

Tisdagspiraterna
Författare: Daniel Edfeldt
Illustratör: Bettina Johansson
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 32
ISBN: 9789132161278
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Jag älskar Manne

Här är en liten bok om stora känslor. Några av er kanske känner igen den första halvan av boken, som publicerades i Den rosa barnkammarboken för några år sedan. Nu har storyn om den lilla killen Mickes kärlek till sin kompis och hans hink, hår och trasiga pinne fått en tvist; efter halva boken dyker det upp någon som Micke inte alls gillar! En kille som konkurrerar om Mannes vänskap.

Det är finurligt illustrerat: boken är gjord så att på ena sidan på varje uppslag står texten, och på den andra sidan finns bilden. Redan när Micke berättar om allt som han älskar när det gäller kompisen kommer den tredje personen smygande. Som en minimal figur ser man honom på sidan med text, och för varje uppslag blir han större och större för att till slut ta klivet över till Mickes revir sandlådan. Där befinner sig Micke och Manne och håller som bäst på att demolera ett sandslott med stor glädje. Micke konstaterar genast att han inte gillar den där killen medan kompisen Manne ser rätt glad ut.

Nu uppstår det lite dramatik; en hink välts och det puttas, Micke sitter vid sidan om och ser på när Manne och killen busar.

Men, i samma stund som killen klivit i sandlådan har det dykt upp någon mer, även den som en liten figur i hörnet på textsidan. Det är en hund som kommer. Först tycker pojkarna att det är skoj men så visar det sig att ”Hunden gillar killens stövlar”, och hur visar hunden det tror ni? Det hela slutar med att killen springer därifrån med flaxande armar, inte helt nöjd med hur situationen har artat sig kan man gissa.

Det hinner hända mycket på få sidor och Pija Lindenbaums illustrationer är finurliga, fina och berättar mycket som själva texten utelämnar. Boken lämpar sig nog bäst för barn mellan 2-4 år skulle jag tro.

Jag älskar Manne
Författare och illustratör: Pija Lindenbaum
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163870026
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris