2012 – Sida 9 – Barnboksprat

Årets barnbokslunch på Natur och Kultur

I fredags var jag på Natur och Kulturs barnbokslunch, ett panelsamtal på temat ”radarpar och relationer” modererat av journalisten Pia Huss. Där fick vi möta tre författare: Jujja Wieslander (aktuell just nu med Stora boken om Mamma Mu och Kråkan), Anders Sparring (Karla Brottare) och Joakim Brännström (Blixtslukaren) och höra dem resonera kring sitt skrivande, karaktärerna i sina böcker och framför allt då dessas relationer.

Joakim Brännström debuterade med bilderboken Blixtslukaren, illustrerad av Joanna Hellgren, som handlar om ett syskonpar och deras lek vid läggningsdags. Författaren har tidigare arbetat på en förskola i Oslo, vilket tillsammans med minnen från hans egen barndom (det där med att uppfinna knappar för det ena och det andra var tydligen något han själv sysselsatte sig med som barn) gav inspirationen till boken. Han påpekade i samtalet att för barnen är leken på riktigt, och att det var något han ville ha med i boken. Han framhöll också att hans huvudperson inte är könsbestämd i text eller bild, vilket jag själv inte tänkte på när jag läste den första gången för min dotter. Relationen mellan syskonen i historien är levande och varm; de samspelar så fint i leken. Pia Huss associerade till Bröderna Lejonhjärta.

Huvudpersonen Karla i Anders Sparrings bok har lite olika personer i sin närhet som hon relaterar till, hon är inte direkt en hälft i ett radarpar, även om hon är mycket förtjust i den nyinflyttade killen Josef. Rut däremot är hennes antagonist, ”dum i huvudet” och fet och ful därtill… Jujja Wieslander ställde sig rätt tveksam till det porträttet, skulle jag vilja påstå. Just det där att hon var fet och ful också. Men Anders lovade att Rut får upprättelse i nästa bok Karla Brottare och Boris Olsson som utkommer 2013.

Mamma Mu och Kråkan är väl de som verkligen kan sägas leva upp till benämningen radarpar. De älskade karaktärerna uppstod som ni kanske vet först i radioteater för barn, och sedan fick de form av Sven Nordqvist när historierna blev böcker som illustrerades av denne. Mamma Mu är den nyfikna som vill prova på det ena och det andra. Kråkan är den som ifrågasätter och invänder, men som ibland kan lockas in i leken… Det är förstås barnets och den vuxnes roller som ligger till grund här. Men som Pia Huss framhöll, man kan också känna igen dynamiken i parförhållanden och andra relationer. Jujja skrattade och bekräftade att många män verkar ha tagit Kråkan till sitt hjärta – det finns kanske en viss koppling där. Anders Sparring sa att han tycker att Kråkan gör att man tycker ännu mer om Mamma Mu. Just för att han ifrågasätter och problematiserar, bromsar och kritiserar får man lättare att sympatisera med och identifiera sig med Mamma Mu och hennes initiativ.

Det var mycket trevligt att lyssna till panelsamtalet, som gav en del att fundera på på egen hand. Har ni något favorit-radarpar i barnlitteraturen? Det som jag spontant kommer att tänka på är Mumintrollet och Snusmumriken. Läs ”Den sista draken i världen” i Det osynliga barnet så förstår ni vad jag menar!

Vinnare av Augustpriset!

Vi på Barnboksprat säger stort grattis till Nina Ulmaja som vann
Augustpriset 2012 i kategorin årets svenska barn- och ungdomsbok
med sin bok ABC å allt om D!

Läs Barnboksprats recension här.

En sjöjungfrus tårar

Så läser jag sista delen i fantasyserien (Gryningsserien) om Maya och Havsfolket av Anette Skåhlberg. Om en ung människas val och följande förvandling till något helt annat, men framför allt till ett helt annat sorts liv. Ett liv i havet.

Boken börjar dramatiskt med att Mayas lillebror Björne är borta. Han verkar ha ätit av de torkade algerna som gör att en förvandling till sjöjungfru tar vid, men förvandlingen varar bara för en kort stund. Jag vill inte avslöja allt, men det är ofrånkomligt det som kommer att ske. Starka känslor i omlopp och en sorg över att ingen väg tillbaka finns. Inte utan att jag fällde en tår. Det är ju så att leva i havet är magiskt för Maya, men inte alls ofarligt. Det lurar faror överallt och det enda är att själv bli förutseende och kunna försvara sig och att allra helst omge sig med vänner från havet som kan ge angriparna en utmaning.

Mayas och Yaz kärlek står fast, de är länkade i musik, de binds samman av varandras melodier och Maya vill för alltid förbli hos henne. Henne? Jo, Yaz som först var en pojke är numera en flicka, då han gick igenom sin narjanin i bok nummer fyra, Havsrikets hemlighet, och ömsade skinn så som alla Havsvarelser gör när de fyller 13 år. Maya har inom kort att invänta en egen narjanin hon med och därmed ett byte till att bli en pojke! En spännande tanke det där tycker jag. Det är inte viktigt vilket kön vi har utan vem vi är.

Min 12-åriga dotter, som väl tillhör främsta läsgruppen med tanke på temat om att gå igenom en förändring/förvandling till något annat, tycker mycket om böckerna. Hon levde sig in händelserna och såg fram emot varje gång en ny bok kom ut. Precis som jag kunde förutse så uppskattade hon verkligen Fälthandboken – en fauna över Havsrikets alla invånare. Denna ger ingående svar på vem som är vem och vad som är vad och mer därtill. Det är fascinerande vilka varelser vattnet verkar rymma, inte utan att jag blir lite mörkrädd. Alla delar i serien är fantasirikt illustrerade i svartvitt av Katarina Dahlquist, men Fälthandboken är dessutom rikligt och ofta detaljrikt illustrerad.

Denna bokserie kan verkligen rekommenderas till både läsovana och läsvana personer, allt för dem som vill ha spänning och utmaning i tanke och känslor.

Se tidigare recensioner här och här.

En sjöjungfrus tårar
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt Bokförlag (2012)
Antal sidor: 70
ISBN: 9789186861223
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Fälthandboken – en fauna över Havsrikets alla invånare
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt Bokförlag (2012)
Antal sidor: 61
ISBN: 9789186861247
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Det är en gris på dagis

Det är en gris på dagis, titeln fick mig att tänka att det skulle kunna vara en riktigt skoj bok med mycket tok i. Det är det också, men det är också en bok om utanförskap och ensamhet.

Världens ensammaste gris står i en hage och tittar mot ett dagis som ligger en bit bort, man ser på hans ansiktsuttryck att han är väldigt bedrövad. Plötsligt gör han något som han egentligen inte törs, han gräver sig ut under staketet och smiter!

Vid dagisgrinden finns en snäll flicka med honungshår som släpper in grisen tyst och försiktigt så ingen vuxen ser. För det har hon ju lärt sig, att alla ska få vara med, ingen ska behöva känna sig utanför och det måste ju gälla grisar också? Samtidigt vet hon att grisar nog inte får vara på dagis, och med hjälp av några kamrater som lånar ut varsitt klädesplagg klär de på grisen så fröknarna inte ska se att han är just en gris.

Rätt som det är befinner sig grisen inne på dagis, sitter med i ringen och sjunger (grymtar) sånger. Sen leker de och äter lunch. Ett barn är sjukt, så grisen får ta dess plats. Det är inte svårt att se att grisen är väldigt nöjd och glad över allt han får vara med om, och en hel del hinns med innan katastrofen är ett faktum; fröken Lena upptäcker att han är en gris! Nu blir det en dragkamp om grisen mellan barnen och fröken, och grisen puttas ut. En mycket ledsen gris knatar hem till sin hage igen.

Men den där fröken då, hon som lär barnen på dagis att alla ska få vara med? Ja, hon har faktiskt funderat en stund och nog kommit på att hon själv inte levde upp till detta, sagan får en fortsättning som ni själva får läsa – men om ni kikar på bilden här nedan får ni kanske en aning om vad som är på väg att hända…vad är det fröknarna och barnen har på sina näsor?

Det här är Johanna Thydells barnboksdebut, hon har tidigare skrivit flera ungdomsromaner, bland annat Ursäkta att man vill bli lite älskad som Barnboksprats Malin Skals recenserade här. Jag tycker att Johanna tillsammans med illustratören Charlotte Ramel har gjort ett utmärkt jobb med den här boken. Den har både djup, ett språk och en härlig humor som jag tycker mycket om.

Det är en gris på dagis
Författare: Johanna Thydell
Illustratör: Charlotte Ramel
Förlag: Alfabeta bokförlag
Antal sidor: 32
ISBN: 9789150114164
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Elin under havet

Elin under havet är en av de sex nominerade till årets Augustpris för barn- och ungdomsböcker. Det är en grafisk ungdomsroman som vänder sig till barn och ungdomar från ca 11 år och uppåt.

Elin bor med sina ständigt upptagna föräldrar och tillbringar den mesta av sin tid ensam. Hon klättrar i trädkojor och plockar glatt årets första tussilago. En dag registrerar hon sig på ett kampsportforum för att höra sig för om det finns någon lämplig klubb i den lilla staden där hon bor. Hon får svar från André som berättar att alla kurser tyvärr redan har börjat men att han gärna kan visa henne några övningar så att hon ska kunna hoppa in i kurserna. Hon åker dit och han gör det han lovat men sen säger han att hon är speciell och att han kan hjälpa henne med träningen, privat, om hon vill. Men hon måste be honom om det och det måste vara en hemlighet. Elin svarar att hon vill och att hon ber honom. Nästa gång hon åker dit får hon en massage men det slutar inte där.

Det här är en otroligt svart bok, både till bild och innehållsmässigt. Jag är ingen van läsare av grafiska romaner och är egentligen alldeles för textfixerad för att uppehålla mig länge nog vid bilderna. Trots detta sugs jag med Elin ner i den avgrund hon hamnar i och jag upplever hennes ångest ända in i hjärtat. Sofia Malmbergs bildmetaforer är oerhört målande och beskriver de känslostormar som rusar i hennes kropp. Sättet som André använder för att bygga upp ett förtroende hos Elin, få henne att känna sig utvald och övertyga henne om att de har en hemlighet tillsammans får mig att rysa. Han vet precis vilka spakar han ska dra i och vilka känslor hos Elin han kan spela på för att få henne dit han vill.

Den här boken borde finnas i varje skolbibliotek och läsas klassvis för att tas upp till diskussion. Den är en utomordentlig ingång till att prata om olika övergrepp och att få barn och ungdomar att förstå hur viktigt det är hur man bör agera och bete sig på nätet. En högst aktuell fråga i detta informationssamhälle som de faktiskt växer upp i och är en del av.

Elin under havet

Författare & illustratör: Sofia Malmberg

Förlag: Rabén & Sjögren (2012)

ISBN: 9789129680690

Antal sidor: 126

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris