I Det hjärtformade lövet möter vi Alona som i bokens början är på väg hem från förskolan. Något som skrämmer mig som förskolepedagog är att hon är på väg hem själv och klockan har passerat middagstid. Bakom Alona ser man skuggor av andra barn som håller i sina föräldrars händer och är på väg hemåt. Hon hittar ett äpple i sin ficka och sätter sig ner under ett träd för att äta det. Varje gång hon tar en tugga av äpplet faller ett löv från trädet och Alona blir lite rädd att trädet ska bli helt kalt om hon fortsätter äta utav äpplet. Hon bestämmer sig för att ta en sista tugga och sedan gå. Hon märker inte att ett stort gult löv singlar ner på hennes huvud. Det börjar regna på hemvägen men Alona blir inte blöt och hon tänker att det var ett trevligt regn som undviker flickor som glömt sina paraplyer. Väl hemma möter hon pappa som har lagat en soppa till henne. Soppan vägrar att svalna och när hon tittar på tallriken så ser hon trädet i soppan som kräver att få tillbaka sitt löv. Hur ska hon göra nu?
Det är en långsam och fin berättelse av filosofisk karaktär med magiska inslag. Trädet hävdar att lövet Alona har är dess hjärta som är format som ett löv medan Alona tycker att det är ett löv format som ett hjärta. Jag läste boken för mina femåringar på jobbet och vi pratade om huruvida träd har något hjärta och hur det i så fall ser ut. David Polonskys illustrationer är väldigt stämningsfulla och målande och vi upptäckte att det gömmer sig ansikten på olika ställen. Boken lämpade sig mycket väl att läsa för en barngrupp och diskutera kring men den passar minst lika bra att läsa hemma i soffan en kväll tillsammans för att långsamt dröja kvar vid varenda uppslag.
En bok så sorglig att jag vid högläsning för min 10-åring gråter i kapp med henne. Hur kan vi inte beröras av en ensam lungsjuk flicka, som har drömmar om en framtid och skriver dagbok en liten tid året 1932 och sedan dör 11 år gammal. En bok som visar på vår oändliga ensamhet och att livet och det levande är viktigare än det materiella. En bok som också skapar en mystisk stämning med ett fint språk.
Det här är en väldigt rosa bok. Inte bara omslagsmässigt men också illustrationerna går i en övervägande rosa ton. Det är nämligen prinsessan Isabelles älsklingsfärg. Jag fastnar lätt för Johanna Rehns illustrationer som känns lekfulla i all denna sprakande färg. Bilder att bli glada av.
Den här färgglada boken bygger på en sann historia, och kan sägas vara en blandning av skönlitterär bilderbok och fakta. Den handlar om en pojke som heter Victor, en liten Victor som ända från det han föddes har haft en överskottsenergi och en upptäckarlusta som var svår för föräldrarna att hantera. Boken berättar om Victors liv från bebisåldern till förskoleklass då han fick sin ADHD-diagnos.