För några veckor sedan bestämde vi oss för att bila ner till Danmark från Uppsala. Jag, fästmannen och tre barn på 5, 7 och 9 år. Vi skulle ha så mysigt. Prata och skratta i bilen. Stanna på fina ställen och fika. Lyssna på musik och sjunga. Se en sevärdhet då och då. Jag insåg ganska snart att det kanske var lite väl optimistiskt tänkt.
För sanningen var den, att vi i framsätet mest lyssnade på gnäll, bråk och rastlöst tjat från övertrötta barn. Ända tills dess att jag tryckte in en bok i cd-spelaren och både barn och föräldrar satt som förhäxade i en timme och fyrtio minuter.
Vi lyssnade på Alva rymmer av Pernilla Gesén. 
Alva är åtta år. Hennes mamma och pappa ska skiljas och hon tvingas att flytta med sin mamma från Västerås till Stockholm. Hon måste lämna sitt hem, sin skola, sin bästa vän och kanske värst av allt; hon får inte träffa sin pappa mer än på helgerna. Alvas värld rasar samman. Och mamma och pappa fattar ingenting.
I Stockholm blir hon granne med en pojke, något yngre än hon själv. Han är snäll, men Alva vill inte bli vän med honom. Hon har ju redan en bästa vän! Till slut bestämmer sig Alva för att ta saken i egna händer. I Stockholm kan hon ju inte stanna. Hon rymmer tillbaka till Västerås.
Det bästa med den här boken är inte historien, eller spänningen. Det är det fina språket. Enkelt, men det sätter sig rakt i bröstet. Som skilsmässobarn själv och med egna skilsmässobarn gör den här boken ont. Det är barnets perspektiv som Pernilla Gesén så självklart fångar. Vuxna bestämmer och ändrar. På sådant som kanske inte var perfekt. Men som ändå var det trygga livet. Och som barn får man inte vara med och bestämma någonting. Eller får man det?
Förstummade satt vi i bilen och lyssnade. Jag med en klump i halsen och tårar i ögonvrån, och vips hade 15 mil flugit förbi och boken var slut.
Sedan var ingen annan bok särskilt intressant att höra på. Vi hade inte lånat fler om Alva. I stället stannade vi och fikade. En kisspaus och någon sevärdhet. Solen värmde våra ansikten.
Alva rymmer
Författare: Pernilla Gesén
Förlag: B. Wahlströms (2005)
Antal sidor: 112
ISBN: 9789132147647
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Man kan lugnt konstatera att huvudpersonen Max i boken är just ”ute i kylan” både bokstavligt och bildligt talat! När hans mamma meddelar att hon ska flytta ihop med en ny man (pappan till en kompis i Max hockeylag) påverkas Max liv på många sätt. Han och pappan är tvungna att flytta till en lägenhet utanför stan (har inte råd att bo kvar utan mamman antar jag) och Max måste börja en ny skola där han inte alls är välkommen. Hockeylaget ska han dock spela kvar i, det är ett bra lag och han är respekterad och omtyckt där. Tyvärr börjar en ny tränare som vill ha saker och ting på sitt sätt och Max får inte längre spela i den position han tidigare gjort. Och värre blir det! Max mamma kommer med tårtor som hon vill att han bjuder lagkamraterna på och killarna tror att det är Max som bakat dem. Sen blir en efter en magsjuk….och vem får då skulden och blir petad ur laget?
Jonna är en helt vanlig 15-årig tjej som vi får följa med under hennes sista tid i nian. En tid som inte blir riktigt som hon tänkt sig eftersom bästa kompisen Amanda blir ihop med Axel och som så ofta när sånt händer känner sig bästisen åsidosatt, hon är inte längre den viktigaste personen i kompisens liv.
