Igor och jag

När jag vikarierade på en skola fick jag höra början av Igor och jag genom högläsning i klassen. Då var det främst författaren Inger Lindahls språk som fångade mig. Jag bestämde mig då för att läsa boken för mina barn, men valde att vänta ett tag eftersom jag ansåg att mina barn var lite väl unga då. Nu, när mina barn är 6 och 4 år passade den fint!

Ganska snart insåg jag att såväl språk som innehåll hade ett väldigt starkt barnperspektiv och på de 122 sidorna hinner flera viktiga, och svåra, ämnen komma upp.

Bokens huvudkaraktär är Vera som flyttat från Hammarkullen till Gårdsten. Det är inte så lång sträcka geografiskt, men för ett barn som inte kan åka spårvagn eller buss ensam är det en ocean mellan den nya och den gamla lägenheten och alla kompisar. Men så plötsligt upptäcker Vera en gubbkeps … och inne i den: en tvillingbror som heter Igor.

Igor hjälper Vera och ger henne tips, till exempel hur hon ska göra för att hennes mamma ska bry sig om henne eller vad hon ska göra när den där stöddiga pojken Ali dyker upp. Men ibland smiter Igor och blir bara en keps.

Det här är också en bok där förorten är central med flera kulturer och höga hus. Veras mamma kommer från Ryssland men vi möter också en yoghurtgubbe (eller är det kanske en trollkarl?) som pratar arabiska. Mitt i allt detta går Vera runt utan några kompisar. Men hon har Igor och tillsammans hittar de på en hel del bus.

Samspelet mellan text och bild är jag lite tveksam till. Texten är lite busig och leder in en på många oväntade stigar. Bilderna är tilltalande på ett sätt, men de ger mig inte så många intryck. Däremot är bilderna många och det ser jag som positivt.

Klicka för större bild

Jag trodde att Igor och jag skulle passa bättre för min äldsta son eftersom Vera är sex år upp ser världen med den ålderns ögon. Men när jag väl läste boken var det snarare min fyråring som satt mest klistrad. Ibland är inte alltid barnets åldermässiga erfarenheter i en bok det viktigaste. När det handlar om böcker där inre tankar och socialt samspel står i fokus blir  den personlighet och de tankar som författaren väljer till karaktären mer betydelsefullt. Igor och jag är en bok där läsare och bokkaraktär får möjlighet att finna varandra.


Igor och jag
Författare: Inger Lindahl
Illustratör: Charlotta Björnulfsson
Förlag: Rabén & Sjögren (2007)
Antal sidor: 122
ISBN: 9789129666144
Köp: Jag köpte boken på bokrean, men nu verkar den vara slutsåld. Leta bland begagnade böcker eller låna på bibliotek

Gosiga djurboken

Gosiga djurboken är vad man kan kalla en klassisk pekbok. Många är pekböckerna som handlar om djur och som har olika texturer för att barnen ska få känna hur olika material känns. Här har till och med fåret fått ull på bokens framsida (men finns sen inte med i boken). I boken finns däremot följande djur representerade: kyckling, fisk, hund, kanin, mus, katt, groda, och björn.

Flera av djuren har ganska liknande ”päls”, lite lång och mjuk sådär. Fisken däremot har lite sträv päls, höll jag på att säga, men fjäll ska det väl föreställa. Tyget är lite marmorerat och blänkande och passar bra till ändamålet. På musen är det lite överraskande öronen och inte kroppen som fått tyg; här med lite sammetskänsla. Grodans mage är lite plastig och bubblig och isbjörnens päls är mjuk men sträv. Ungefär så ser det ut rent taktilt.

Förutom att djurens arter står där har de även fått ett beskrivande ord; dunig kyckling, blank fisk och luddig (?) björn till exempel. Det sista uppslaget i boken är en repetition av vilka djuren var, och här har de beskrivande orden bytts ut så man får veta vilken färg de olika djuren har. Fina charmiga illustrationer i en trevlig pekbok för de minsta. Elin (snart) 1 år gillar den!


Gosiga djurboken
Illustratör: Stella Baggott
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 10
ISBN: 9789129676457
Köp: jämför priser

 

Känn igen blommor och fiskar

Jag har sett fram emot dessa böcker och såg framför mig hur jag skulle skriva något om hur fina de är och hur kul det kan bli att tävla med sitt barn om vem som känner igen flest blommor när man är ute på promenad. Och visst, det kan jag fortfarande skriva, men jag är inte riktigt så där förtjust som jag hoppades.

Visst, bilderna är fantastiska, oerhört realistiskt tecknade och jättefina. Texten bjuder på kul fakta, men är kanske lite krystat pedagogisk med irriterande korta meningar ibland. Det jag tycker är riktigt tråkigt är att det i fiskboken är ett evinnerligt tjat om att fisken ska ätas. Jag väntade mig en guide till att titta på dem, inte till att döda och äta dem. Var och varannan fisk beskrivs som god att äta och man uppmuntras att meta mört bara för att det är kul och slänga tillbaks dem igen. Det här är kanske inte rätt forum för hänvisningar till undersökningar om fiskars förmåga att känna smärta och stress, så jag nöjer mig med att säga att jag tycker det känns väldigt tråkigt.

Okej, så fiskboken kanske inte var riktigt för mig. Jag kanske helt enkelt ska glömma bort den och koncentrera mig på blomboken i stället. Då känns det lite bättre. Och snart kommer en fågelbok och en svampbok också. Jag älskar både fåglar och svamp, så det är klart jag är nyfiken.


Känn igen 25 blommor
Författare & illustratör: Björn Bergenholtz
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 28
ISBN: 9789129673838
Smakprov: smakprov.se
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus

Känn igen 25 fiskar
Författare & illustratör: Björn Bergenholtz
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 28
ISBN: 9789129673845
Smakprov: smakprov.se
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus

Aisopos i Afrika

Den här samlingen klassiska fabler blev jag sugen på mest för att härliga Piet Grobler illustrerat den. Jag fick upp ögonen för honom under höstens bokmässa med Afrika-tema och blev väldigt glad att se hans illustrationer i en alldeles färsk bok.

Men… alltså… dessa fabler! Somliga av dem har kanske bra poänger, men de flesta känns bara alldeles för brutala eller märkliga. Det är mycket elakheter och ond bråd död, med lärdomar som känns både krystade och svårbegripliga. Grannfrun ger några bra exempel i inlägget Gamla konstiga fabler, som är en ytterst träffande beskrivning av boken.

Nä, inte ens Piet Groblers bilder kan göra den här boken till en trevlig läsupplevelse.

Klicka för att zooma in
Klicka för att zooma in

Aisopos fabler
Författare: Beverley Naidoo
Illustratör: Piet Grobler
Antal sidor: 48
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
ISBN: 9789129677508
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Realism och fantasi i god balans

En ny bok av Maud Mangold kommer snart ut, jag kommer just på att jag har en recension liggande av två av hennes tidigare. Vilma i vättarnas värld har recenserats här på Barnboksprat tidigare, men Vilma och regnbågsfjädrarna har ännu inte fått någon plats på sajten. De två får följas åt i mitt inlägg.

Fantasi är en del av verkligheten, den färgar och förgyller. I verkligheten möts många kulturer, upplevelser och synsätt som vi människor måste lära oss att hantera. Berättelsen om Vilma handlar om den moderna tillvaron, samtidigt figurerar en parallell värld – vättarnas. Händelser, kulturkrockar och gemensamma bekymmer för samman människokusiner och vättekusiner, möten och samspel ger fler möjligheter och annan problemlösning.

Böckernas söta och flickiga omslagsbilder, förstärkta med lysande och glittriga detaljer, tilltalar förmodligen målgruppen 6-9 år. För egen del ser jag fördomsfulla varningslampor blinka, men skenet av ytlighet visar sig bedra. Under ett insmickrande yttre döljer sig en vardag med inslag av fantasi och stänk av magi, mjukt och charmigt tecknad i grått – och målgruppen, med tanke på innehållet, kunde lika gärna vara 9-12 år. Egen läsning blandad med högläsning är en god idé.

Det är just balansgången som fascinerar, den mellan vardag, problem och fantasi – den fantasi som gör att problem går att övervinna, eller åtminstone att leva med!

Trots en splittrad tillvaro är Vilma en trygg, kreativ och självständig tjej. I stan bor hon i höghus med hiss, går i skolan och på fritids, och handlar på stormarknad. När hennes pappa rest på jobb till Japan bor hon i sommarstugan på landet intill faster och hennes familj, går i skola där och handlar i affären. Mamman har ny familj på Nya Zeeland och blir mer och mer främmande. Vilma har stort eget ansvar och fattar beslut på en grund av ömsesidig tillit mellan henne själv, fastern och fadern.

I Vilma i vättarnas värld är det dags att åka ifrån faster och kusin på landet och återanpassa sig till stadslivet. Men redan första kvällen hemma upptäcker Vilma att hon inte är ensam, en liten pojke kryper ur hennes ryggsäck, han heter Talle och är vätte från landet.

Vättevett och vättetradition visar sig vara annorlunda än vad Vilma är van vid, Talle tar sig friheter och ställer krav, är överlägsen, otrevlig och otacksam, ljuger och stjäl. Anledningen till att han har liftat med Vilma är att hämta hem sin flickkusin Aspa som har rymt till stan för att slippa släkten som utnyttjar henne, kräver att hon ska anpassa sig och gifta sig. Vilma och Talle ger sig i väg för att söka upp henne och hamnar i klorna på det av Landvättar illa sedda släktet Hornvättar. När de hittar Aspa så visar det sig att hon har startat en ”humanitär hjälporganisation” – för svältande stadsfåglar.

Men hur kan en vanlig flicka samverka med en 3 dm vätte i stadens faror och undre värld? Svaret är magi och fågelkommunikation.

Parallellt handlar det om relationen mellan far och dotter, och hur de hjälps åt att hantera hälsovårdsmyndigheternas krav och ge den ”den lilla människan” livsrum och utrymme för sin verksamhet – att få tillbaka korvgumman i vagnen utanför stormarknaden. Att det lika mycket handlade om att få ordning på stadsfåglarnas försörjning behövde Vilma ju inte berätta för pappa.

Mitt i en fantastisk blandning av saga, äventyr och vardag ryms, om man vill se det, samhällsproblem som utsatthet, främlingsfientlighet, kulturkrockar och miljöproblematik.

Vilma och regnbågsfjädrarna utspelar sig på landet. Stadstjejerna, människan Vilma och vätten Aspa, har varsin kusin på landet. Aspa har tänkt imponera på kusin Talle och släkten på kusinträffen, men ruskiga och spännande äventyr tillsammans med människokusinerna hinner passera innan hon slutligen lyckas. Släkten är girig och vill ha det Aspa bjuder men de flesta sviker när hon är i fara.

Hundgubben och hans kamphundar är läskiga, men de lysande fjädrarna ger hopp. Landet är ingen idyll, här finns varelser av olika sorter som saknar vänligt sinnelag, men goda krafter kommer till hjälp när de behövs som bäst.

Trots att det är den fantasifulla spännande berättelsen som står på de rader man läser, är det även denna gång den parallella handlingen, eller budskapet, som ger styrka och djup: flickornas gemensamma upplevelse av frånvarande mödrar.

Släktskapet med Astrid Lindgrens ensamma-barn-berättelser är närvarande. Vad gäller Maria Sandbergs illustrationer innanför pärmarna kommer minnesbilderna från Ivan Arosenius Månritten smygande. En fläkt med associationer till berättelsens helhet kommer från Nils Holgersson och en annan från Tummelisa.

Vilma i vättarnas värld/Vilma och regnbågsfjädrarna
Författare: Maud Mangold

Illustrationer: Maria Sandberg
Förlag: Rabén & Sjögren 2009/2010
Antal sidor: 165/142
Smakprov:

ISBN: 9789129670615/9789129673296
Köp: Jämför priser