En stor bok om att bli stor

Hur upptäcker man egentligen att man själv växer och förändras? Växandet är en process som inte bara handlar om storleken, det är mycket som händer. Elefanten Pomelo provar sig fram, jämför och funderar.

Att den rosa elefanten Pomelo blir stor förutsätter att han har varit liten, och vill man som läsare hänga med i hela utvecklingen bör man kanske först läsa om hur det var när Pomelo var liten i Pomelo den lilla elefanten. (Nyligen recenserad här på Barnboksprat.)

Pomelo och jag möts lite plötsligt i Pomelo blir stor (han är just ute på sin morgonpromenad och jag tror inte att han ser mig), han har bara ögon för sitt eget möte med ”en ovanligt liten maskros”. Jag förstår att något speciellt har hänt det rosa, snabelförsedda djuret, han är verkligen fullt upptagen med sig själv, sina funderingar och sin kropp – han är mitt i en av livets brytningsperioder, osäker på om det är han själv eller omgivningen som har förändrats.

Pomelo mäter sig och jämför sig med tidigare välbekanta ting, situationer och figurer och inser att han har blivit större. Elefanten provar sin storlek i förhållande till den omgivande verkligheten, känner efter hur det nya tillståndet känns och försöker förstå hur växandet ska hanteras – hur ska detta sluta månntro? Och när det yttre utvecklas, vad händer då med det inre – nya möjligheter tycks öppna sig men kanske även en eller annan begränsning dyker upp.

Att växa innebär glädjeämnen, bekymmer och många funderingar, det viktigaste är nog att komma på vem man själv är i detta växande – att hänga med i sin egen utveckling är inte så enkelt som det låter!

Benjamin Chaud har i sina illustrationer fångat och gestaltat problematiken på ett positivt ambivalent sätt: bilduttrycken, helhet och detaljer, är underbara och oerhört lätta att ta till sig, samtidigt som de erbjuder djup eftertanke – ett förhållande som påminner om balanstillståndet när man är mittemellan liten och stor (tja, kanske alldeles lagom…).

Ramona Bǎdescus text i översättning av Barbro Lindgren är anpassad till barn i brytpunkten mellan liten och stor, sexårs-, eller varför inte tolvårsåldern, trots korta kärnfulla meningar kräver den en viss förståelse och medvetenhet för hur det känns att förändras.

Om man är lite mindre än stor så är den stora boken ändå underbar att bläddra i, det finns mycket att upptäcka och fråga om.

Titel: Pomelo blir stor

Text: Ramona Bǎdescu, svensk text: Barbro Lindgren

Bild: Benjamin Chaud

Förlag: Rabén & Sjögren (2011)

ISBN: 9789129677539

 Jämför priser, köp exempelvis på Adlibris eller Bokus

Första fina ordboken

Första fina ordboken är en rejäl ordbok med kartongsidor. Huvudpersonerna som vi får följa med i boken är kaninerna Moa och Max. Det finns mycket härliga bilder att titta på i boken och det är inte bara en massa bild-ord-bild-ord-bild-ord. När man kommer till köket sitter t.ex. Moa där och äter potatismos, och när det är läggdags får vi se en Moa som inte alls är trött utan hoppar glatt i sängen istället. Max däremot sitter i en fåtölj i vardagsrummet och håller på att somna.

Man skulle nog ganska enkelt kunna göra ordboken till en egen saga om man vill – varför inte låta barnet hitta på en berättelse kring bilderna?

Här är exempel på några områden som finns med i ordboken:

  • kroppsdelar
  • humör
  • kläder
  • familjemedlemmar
  • möbler
  • husgeråd
  • fordon
  • trädgården
  • stranden och poolen
  • skogen
  • och en massa djur

Både jag och dottern som är 1 år tycker att det är en mysig bok att bläddra i, och det känns skönt att sidorna är av kartong så dottern inte riskerar att riva sönder av misstag. Den kommer nog att vara en favorit hos oss länge!


Första fina ordboken
Författare och illustratör: Xavier Deneux
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 64
ISBN: 9789129676112
Köp: jämför priser

 

Igor och jag

När jag vikarierade på en skola fick jag höra början av Igor och jag genom högläsning i klassen. Då var det främst författaren Inger Lindahls språk som fångade mig. Jag bestämde mig då för att läsa boken för mina barn, men valde att vänta ett tag eftersom jag ansåg att mina barn var lite väl unga då. Nu, när mina barn är 6 och 4 år passade den fint!

Ganska snart insåg jag att såväl språk som innehåll hade ett väldigt starkt barnperspektiv och på de 122 sidorna hinner flera viktiga, och svåra, ämnen komma upp.

Bokens huvudkaraktär är Vera som flyttat från Hammarkullen till Gårdsten. Det är inte så lång sträcka geografiskt, men för ett barn som inte kan åka spårvagn eller buss ensam är det en ocean mellan den nya och den gamla lägenheten och alla kompisar. Men så plötsligt upptäcker Vera en gubbkeps … och inne i den: en tvillingbror som heter Igor.

Igor hjälper Vera och ger henne tips, till exempel hur hon ska göra för att hennes mamma ska bry sig om henne eller vad hon ska göra när den där stöddiga pojken Ali dyker upp. Men ibland smiter Igor och blir bara en keps.

Det här är också en bok där förorten är central med flera kulturer och höga hus. Veras mamma kommer från Ryssland men vi möter också en yoghurtgubbe (eller är det kanske en trollkarl?) som pratar arabiska. Mitt i allt detta går Vera runt utan några kompisar. Men hon har Igor och tillsammans hittar de på en hel del bus.

Samspelet mellan text och bild är jag lite tveksam till. Texten är lite busig och leder in en på många oväntade stigar. Bilderna är tilltalande på ett sätt, men de ger mig inte så många intryck. Däremot är bilderna många och det ser jag som positivt.

Klicka för större bild

Jag trodde att Igor och jag skulle passa bättre för min äldsta son eftersom Vera är sex år upp ser världen med den ålderns ögon. Men när jag väl läste boken var det snarare min fyråring som satt mest klistrad. Ibland är inte alltid barnets åldermässiga erfarenheter i en bok det viktigaste. När det handlar om böcker där inre tankar och socialt samspel står i fokus blir  den personlighet och de tankar som författaren väljer till karaktären mer betydelsefullt. Igor och jag är en bok där läsare och bokkaraktär får möjlighet att finna varandra.


Igor och jag
Författare: Inger Lindahl
Illustratör: Charlotta Björnulfsson
Förlag: Rabén & Sjögren (2007)
Antal sidor: 122
ISBN: 9789129666144
Köp: Jag köpte boken på bokrean, men nu verkar den vara slutsåld. Leta bland begagnade böcker eller låna på bibliotek

Gosiga djurboken

Gosiga djurboken är vad man kan kalla en klassisk pekbok. Många är pekböckerna som handlar om djur och som har olika texturer för att barnen ska få känna hur olika material känns. Här har till och med fåret fått ull på bokens framsida (men finns sen inte med i boken). I boken finns däremot följande djur representerade: kyckling, fisk, hund, kanin, mus, katt, groda, och björn.

Flera av djuren har ganska liknande ”päls”, lite lång och mjuk sådär. Fisken däremot har lite sträv päls, höll jag på att säga, men fjäll ska det väl föreställa. Tyget är lite marmorerat och blänkande och passar bra till ändamålet. På musen är det lite överraskande öronen och inte kroppen som fått tyg; här med lite sammetskänsla. Grodans mage är lite plastig och bubblig och isbjörnens päls är mjuk men sträv. Ungefär så ser det ut rent taktilt.

Förutom att djurens arter står där har de även fått ett beskrivande ord; dunig kyckling, blank fisk och luddig (?) björn till exempel. Det sista uppslaget i boken är en repetition av vilka djuren var, och här har de beskrivande orden bytts ut så man får veta vilken färg de olika djuren har. Fina charmiga illustrationer i en trevlig pekbok för de minsta. Elin (snart) 1 år gillar den!


Gosiga djurboken
Illustratör: Stella Baggott
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 10
ISBN: 9789129676457
Köp: jämför priser

 

Känn igen blommor och fiskar

Jag har sett fram emot dessa böcker och såg framför mig hur jag skulle skriva något om hur fina de är och hur kul det kan bli att tävla med sitt barn om vem som känner igen flest blommor när man är ute på promenad. Och visst, det kan jag fortfarande skriva, men jag är inte riktigt så där förtjust som jag hoppades.

Visst, bilderna är fantastiska, oerhört realistiskt tecknade och jättefina. Texten bjuder på kul fakta, men är kanske lite krystat pedagogisk med irriterande korta meningar ibland. Det jag tycker är riktigt tråkigt är att det i fiskboken är ett evinnerligt tjat om att fisken ska ätas. Jag väntade mig en guide till att titta på dem, inte till att döda och äta dem. Var och varannan fisk beskrivs som god att äta och man uppmuntras att meta mört bara för att det är kul och slänga tillbaks dem igen. Det här är kanske inte rätt forum för hänvisningar till undersökningar om fiskars förmåga att känna smärta och stress, så jag nöjer mig med att säga att jag tycker det känns väldigt tråkigt.

Okej, så fiskboken kanske inte var riktigt för mig. Jag kanske helt enkelt ska glömma bort den och koncentrera mig på blomboken i stället. Då känns det lite bättre. Och snart kommer en fågelbok och en svampbok också. Jag älskar både fåglar och svamp, så det är klart jag är nyfiken.


Känn igen 25 blommor
Författare & illustratör: Björn Bergenholtz
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 28
ISBN: 9789129673838
Smakprov: smakprov.se
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus

Känn igen 25 fiskar
Författare & illustratör: Björn Bergenholtz
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 28
ISBN: 9789129673845
Smakprov: smakprov.se
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus