Utgivningen av Cirkeln, första delen i en trilogi av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, är helt klart en stor händelse i den svenska bokutgivningen. Innan boken ens kommit ut såldes den till Storbritannien och Tyskland. Svensk filmversion är redan på g och i Hollywood smids också planer. Efter utgivningen idel översvallande recensioner. Kort sagt, en mer hajpad ungdomsbok får man leta länge efter. Jag blev naturligtvis nyfiken, men samtidigt skeptisk. Så bra kan väl inte en bok vara?
Apokalypsen börjar i Bergslagen – I den lilla gudsförgätna orten Engelsfors förs sex tonårstjejer samman under mystiska omständigheter. De har till synes ingenting gemensamt, annat än möjligtvis att de inte har mycket till övers för varandra. En tragedi har just drabbat deras skola: en kille har begått självmord på skoltoaletten. Fast vi som läsare vet att det inte var riktigt så det gick till. Något styrde Elias att ta sitt liv och denna okända mörka kraft har mer på agendan. Långsamt går det upp för tjejerna att det de har gemensamt är att de är häxor och kan utveckla olika magiska förmågor. De är De utvalda, som måste kämpa mot det onda. Och de måste hålla ihop för att ha en chans.
Rebecka är den osäkra tjejen som plågats av ätstörningar, men som egentligen har det rätt bra nu. Hon har blivit tillsammans med killen som alla tjejer trånar efter, den genomschyssta Gustaf, men ändå gnager den dåliga självkänslan och tvivlet på att han verkligen vill ha henne.
Minoo är den intelligenta tjejen från en framgångsrik familj med kärleksfulla föräldrar som har det gott ställt. Hennes problem är att hon inte riktigt kan identifiera sig med sina jämnåriga, som ser henne som en trist plugghäst. I stället drömmer hon om sin snygga lärare Max.
Linnéa är den alternativa tjejen med svart hår och punkiga outfits. Hon är den enda som verkligen kände Elias. Bakom sig har hon en problemfylld uppväxt med en mamma som är död, en pappa som är alkis och rykten om droger och prostitution cirkulerar.
Vanessa är den struliga tjejen som inte kommer överens med mammas nya kille, som festar mycket och som är tillsammans med en äldre kille som mest slår dank och röker på. Hon hoppas att han ska ta sig i kragen och komma på vad han vill göra med sitt liv. Så fort hon gått ut gymnasiet vill hon bort, bort från Engelsfors och ut i den riktiga världen.
Anna-Karin är mobboffret, den tjocka tjejen som har lärt sig den hårda vägen att det inte är lönt att försöka få vänner. I stället gömmer hon sig så gott det går bakom sin tystnad, sitt långa hår och sina bylsiga kläder. Bara när hon är hemma på gården kan hon slappna av. Den enda människan i världen som hon riktigt trivs med är sin morfar. Pappan har stuckit för länge sedan och mamman ägnar sina dagar åt att röka och vara bitter.
Ida är mobbaren, den snygga och populära tjejen som tycks ha ett hjärta av is. Men bara för att hon är med i inneklicken betyder det inte att hon verkligen är omtyckt av någon.
Cirkeln är väldigt filmiskt berättad, så det förvånar mig inte att den redan är på väg att filmas. Under läsningen såg jag Zandra Andersson från Prinsessa framför mig som Anna-Karin, vad roligt det skulle vara om det blev hon! Jag tänkte mig även Ida som Grete Havnesköld från samma film (och även Lotta på Bråkmakargatan, när hon var yngre…).
Det jag tyckte var mest intressant är att Cirkeln är som ett skolboksexempel på berättelsekonstruktion, med avseende på karaktärsutveckling och handlingsdrivande konflikthantering med mera. Jag funderar extra mycket på karaktärer och karaktärsdifferentiering just nu (eftersom jag har problem med det i mitt eget lilla blygsamma, för tillfället vilande, skrivprojekt såklart) och det är intressant att se hur det är löst i Cirkeln, som så tydligt bjuder in till analys. Karaktärerna är bokens främsta styrka, eftersom magin och ondskan egentligen inte spelar så stor roll, utan det viktiga är hur karaktärerna förhåller sig till det hela. Deras personliga problem tar stor plats utan att bli helt egna stickspår, och jag upplever många känslor medan jag läser (småbarnsmamma som jag är tyckte jag t.ex. det var fantastiskt sorgligt när Vanessa flyttar hemifrån och hennes lillebror börjar se henne som en främling). Karaktärerna är lätta att sympatisera med, med undantag för Ida som förblir en doldis vi bara upplever utifrån de andras perspektiv.
Kanske tappar jag lite av läsupplevelsen på att läsa med analysblicken delvis påslagen. Många av de ”oväntade” vändningarna ser jag långt innan de kommer, de är väldigt tydligt planterade. Nicolaus ålderdomliga prat ser jag som ett nästan irriterande tydligt exempel på dialogbaserad karaktärsdifferentiering och förmodligen en hint om det man kommer att få veta om honom längre fram. Ändå griper boken verkligen tag i mig och får mig att se fram emot nästa bussresa (eftersom det i princip bara är på bussen jag hinner läsa). Cirkeln är otvivelaktigt ett skickligt hantverk.
Om karaktärerna är bokens styrka så är den lite för odefinierade ondskan dess svaghet. Det pratas lite löst om demoner, parallella verkligheter och att rädda världen, men vad som står på spel utöver de utvaldas liv känns otydligt. Jag skulle vilja påstå att det är ganska vanligt för den här typen av berättelser, att det onda hålls en smula för diffust för att gå att bli riktigt klok på. Men det är ju två delar kvar i denna trilogi (Eld 2012 och Nyckeln 2013), så jag hoppas förstås att vi får veta mer. Och det är ju inte någon enorm brist medan man läser, eftersom berättelsen är så karaktärsdriven att det man bryr sig om är hur det ska gå för alla man lärt känna, det är kanske snarare efteråt när man försöker sammanfatta vad det egentligen handlar om som det kan upplevas bristfälligt.
Så. Kan en bok vara så bra som hajpen antyder att Cirkeln är? Jag har inte alls svårt att förstå vad alla älskar, jag gillar också boken väldigt mycket. Cirkeln är en maffig läsupplevelse som ger tillräckligt många svar för att fungera som fristående, samtidig som den lämnar tillräckligt många frågor för att skapa sug efter de kommande delarna. Det är känsloengagerande underhållningsspänning på toppnivå!
Cirkeln
Författare: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 532
ISBN: 978-91-29-67605-1
Provläs: smakprov.se
Köp: t.ex. på Bokus eller Adlibris
Marit Jonsson har redan skrivit om Pomelo blir stor i inlägget En stor bok om att bli stor, men jag känner att jag måste få lovebomba lite också, eftersom jag skrev tidigare att jag såg fram emot boken.
FFGG (Föreningen För Goda Gärningar) är i farten igen, nu för tredje gången. Jag har inte läst de två första böckerna om FFGG, men mina förväntningar var ganska höga eftersom jag läst på flera håll att de ska vara riktigt roliga.Medlemmarna är Farzad, Robin och Izzy och i den här boken är det fråga om liv och död när gänget ska göra goda gärningar! Det är inte fullt så allvarligt som det låter; Robin och Izzy har hittat två kvarglömda plastpåsar på bussen som det är akvariefiskar i och de måste försöka hitta ägaren innan fiskarna dör.
Första fina ordboken är en rejäl ordbok med kartongsidor. Huvudpersonerna som vi får följa med i boken är kaninerna Moa och Max. Det finns mycket härliga bilder att titta på i boken och det är inte bara en massa bild-ord-bild-ord-bild-ord. När man kommer till köket sitter t.ex. Moa där och äter potatismos, och när det är läggdags får vi se en Moa som inte alls är trött utan hoppar glatt i sängen istället. Max däremot sitter i en fåtölj i vardagsrummet och håller på att somna.