Snömannen

Eva Susso och Benjamin Chaud visar oss att Snömannen kan vara en vänlig figur. Han kan vara någon som bjuder på grankotts- och blåbärssoppa  när man har varit ute och åkt snowboard med sin bror och gått vilse. Han kan ha en farfar som gillar att tälja träugglor, och som husdjur kan han ha en get, som han mjölkar… Det främmande kan förstås göra en lite på sin vakt ändå, det är ju inte varje dag man hamnar hemma hos en Snöman, trots allt. Då är det ju skönt om Snömannen fnittrar gulligt, är vegetarian och har ett skojigt och charmerande språk:

”Vad fint Snömannen bor, säger Max, nästan som i ett hus.
Här kan vi bo, säger Uno.
Men bara på låtsas, säger Max.
Tycker du om oss?
Yetin pletin plack, säger Snömannen och fnittrar.
Sen känns allt liksom roligt.”

Snömannen har burit hem Max och Uno till sin grotta.

Snömannen är en tämligen oemotståndlig liten historia, ett äventyr som kan passa både små och större förskolebarn. Syskonen Max och Uno gestaltas fint i både text och bild, och även om historien berättas i tredje person så är det Max, den yngste, som vi kommer närmast. Susso balanserar skickligt det spännande – som inte tippar över och blir skrämmande – med det varma, humoristiska och bekanta.

Benjamin Chauds illustrationer är som alltid välgjorda, stilsäkra, lättillgängliga… På förlagets hemsida kan man läsa om honom: ”Han är en av Frankrikes mest kända och omtyckta illustratörer. Han säger: ’Sedan 1999 bor jag i Marseille. Jag ritar för att flickor ska tycka om mig. Jag tycker om berg också.’ Hm. Ja, bilderna tycker jag i alla fall mycket om!

Max och Uno går vilse.

(Chaud har nu även debuterat som författare. Hans bilderböcker ”Min kanin Sockan” och ”Björnens sång” har också de utkommit på Rabén och Sjögren. Helena Ferry har skrivit om båda titlarna här på bloggen; följ länkarna.)


Snömannen
Författare: Eva Susso
Illustratör: Benjamin Chaud
Förlag: Rabén och Sjögren (2012).
ISBN: 9789129680621
Sidantal: 32.
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris.

Snart har vi en baby!

Min biblioteksräd efter syskonböcker resulterade ju i endast ett hemlån, nämligen den gamla klassikern Snart har vi en baby! av Gunilla Hansson. Det är en kartongbok med tjocka sidor, men ovanligt innehållsrik för att vara en sådan bok. Jag kände på mig att den skulle passa oss bra och den blev verkligen en smash hit, så jag har nu klickat hem ett eget exemplar.

Handlingen i korta drag: Egons mamma har en bäbis i magen. Egon har en massa funderingar och får svar på sina frågor. Sen är det dags, Egon får en lillasyster!

Ganska mycket fakta, men på ett enkelt sätt.
Den här boken tycker jag passar utomordentligt för barn som ska få sitt första syskon. Jag gillar att den innehåller fakta, utan att bli för detaljerad, men allra mest att den håller en huvudsakligen positiv ton kring hela att-få-syskon-spektaklet. Väldigt många andra syskonböcker fokuserar ju på syskonsvartsjuka eller hur jobbigt det är att ha en bäbis, och visst, det är väl bra att förbereda det blivande storasyskonet på det, men samtidigt känner jag mig tveksam till att gå på alltför hårt om sådant om nu barnet självt har en positiv bild av att få syskon. Det har i alla fall min snart fyraåriga dotter och jag vill inte bombardera henne med alltför mycket negativa tankar och idéer. Däremot kan jag tänka mig att vi får stor glädje av böcker om syskonsvartsjuka och rivalitet sedan när hon själv upplevt det och behöver bearbeta det på olika sätt.

Mamma har en bäbis i magen!
Har Egon det också?

Jag tycker också om att boken låter barnet få känna sig smart ibland. Jag tänker särskilt på när frågan ställs om Egon också har en baby i sin mage (se bild till höger). Då svarar min dotter genast ”Nääää, det är ju bara mammor som kan!” Men kanske tycker Egon precis som hon själv att det är roligt att låtsas att en har en bäbis i magen, precis som mamma.

Avas allra, allra mesta favoritdel i boken är när telefonen ringer hem till mormor och Egon medan föräldrarna är på BB. Det är bäbisen som skriker i luren! Av någon anledning tycker Ava att det är hysteriskt roligt, så detta parti brukar vi läsa om ett par gånger och härma bäbisens skrik.

Ava tycker det är jätteroligt
när bäbisen ringer till Egon!

Jag är inte 100% kompis med språket alla gånger, men det gör inte så mycket, för den här boken passar bra att läsa nästan ordagrant och göra lite egna avvikelser, tillägg och ändringar. Förutom vissa komplement, som att flika in personliga reflektioner och knyta an till Ava, byter jag konsekvent ut ordet ”baby”, som känns väldigt onaturligt i min mun. Jag vet knappt ens hur jag ska uttala det – bejbi, bäby..? – och väljer hellre att säga ”bäbis”.

Jag förstår mycket väl varför denna bok är populär nog att motivera nytryck. Vill man ha en ”vanlig” syskonbok, så är detta nämligen en riktigt bra sådan. Den är inte den mest nyskapande, originella syskonboken, men den kommer ju undan med det i och med att den är en klassiker. Jag kan tänka mig att det är svårare att få en ”vanlig” syskonbok utan särskild edge utgiven idag. Men ibland är det vanliga och väntade precis det man vill ha.


Snart har vi en baby!
Författare & illustratör: Gunilla Hansson
Förlag: Rabén & Sjögren (nyutgåva 2008)
ISBN: 978-91-29-66789-9
Antal sidor: 16
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Only väg is upp

Augustnominerade Only väg is upp av Emmy Abrahamson blev jag sugen på efter att ha varit på ungdomsboksfrukost hos Rabén & Sjögren – och sedan naturligtvis ännu mer sugen efter nomineringen. Nu har jag läst och njutit!

Boken är alltså första delen av tre om Filippa Karlsson som åker till London efter gymnasiet. Hennes mål är att hitta en cool engelsk pojkvän och att komma in på anrika Royal Drama School. Dessutom måste hon såklart fixa en del praktiska saker som bostad och försörjning.

Jag har extra stor behållning av boken, eftersom jag också åkte till London efter gymnasiet. Många av Filippas upplevelser känner jag igen. Jag har också varit på intervju och tester hos kontorsbemanningsföretag – men i mitt fall slutade det med ett bra skrivhastighetstest (Filippas går inget vidare, men hon hittar på ett fint CV i stället…) fast ändå inget jobb, utan det blev caféjobb i stället. Jag har också hängt på pubar och klubbar och bott dyrt och obekvämt. Fast Filippa hittar ganska snabbt ett boende som verkar rätt schysst, förutom den lilla detaljen att hyresvärden är både galen och våldsam. Men jag känner igen det där med att en skum kille kommer och knackar på dörren för att be om hyran. I vårt fall bodde vi sju personer i en trea, jag delade rum med tre andra och säng (queen size, skulle jag tro) med en killkompis (!), i heltäckningsmattan hade vi dessutom inneboende i form av larver och på balkongen förvarade värden sina vinterdäck. När min pojkvän kom på besök från Sverige sov vi tre i sängen… Så Filippas egna rum känns som en främmande lyx för mig. :) Men jag betalade ”bara” £60 i veckan.

Filippas pojkvänsjakt går inget vidare, killarna är antingen falska svin eller bara fel. Jobbet blir till en början ganska hemskt, eftersom ragatan from hell styr och ställer över avdelningen Filippa hamnar på. Hon har redan bestämt sig för att Filippa är värdelös, utan att ge henne en chans. Fast det stämmer visserligen att Filippa mest är intresserad av att få tiden att gå, medan det ser ut som att hon jobbar…

Scenskolan går det bättre med. Efter tre auditions kommer Filippa in! Och ungefär där slutar boken. I nästa bok får vi veta hur det går med utbildningen: Stjäla the show, kommer i april. Jag vill läsa den!

Jag kommer inte att bli besviken om Emmy Abrahamson kammar hem August-priset för Only väg is upp. Det är en härlig bok som jag gärna rekommenderar – framför allt till alla som någon gång bott i London, eller fantiserat om att göra det.


Only väg is upp
Författare: Emmy Abrahamson
Förlag: Rabén & Sjögren (augusti 2012)
ISBN: 978-91-29-68350-9
Antal sidor: 234
Smakprov: smakprov.se
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris. Finns även som e-bok.

All världens djurungar

Det här är rabén&sjögrens serie Fantastiska fakta och böcker som är lätta att tycka om. Min nioåring älskar faktaböcker och som tredjeklassare håller de på med mycket forskningsprojekt i skolan. Hon fullkomligt slukade boken.

Jag tror fakta lockar, speciellt barn, då texterna är uppbyggda på detta ”plottriga” sätt. Layouten blir spännande då inte texten följer en strikt mall utan man kan läsa från faktarutor, mellan bilderna som visar djuren eller så öppna små flikar för att se vad som står bakom dem. En rolig detalj var också klistermärkena där barnet kan klistra fast dem på  vykort med rätt miljö för rätt djur. Blir som en läsförståelse och bakläxa men på ett mycket roligt sätt. Bilder på djur och natur är alltid ett träffsäkert sätt att locka barn med om man vill få dem att läsa.

Jag gillar illustrationerna i boken och några så fint skildrade att man inte kan skilja dem från riktiga fotografier eller tecknade. Eller är alla tecknade? Jättesvårt att se ibland.

All världens djurungar är indelade i olika områden. Här möter man djuren i djungeln, havet, varmare länder, högt upp på berget, i kylan, på savannen, i skogen, bland molnen, på bondgården och på ängen. Naturligtvis inte alla djuren i världen men många kända och okända djur att bekanta sig med. Jag fann stort nöje att läsa den för mina barn.


All världens djurungar
Förlag: raben&sjögren
Antal sidor: 24
ISBN: 9789129684117
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Mellan dig och dig

Det finns en musik som famlar efter en vetskap
Det finns en musik som spanar efter en väg
Det finns en musik som ekar i vinande tomrum
Det finns en musik som minns att den övergavs

Det är inte varje dag jag närmar mig en roman för ungdomar. Lite fördomsfullt undviker jag i möjligaste mån att ägna min dyrbara tid åt denna genre. Varför? Kanske har jag blivit avskräckt från tidernas begynnelse från skolans trötta bibliotek eller så har jag uppgivet avfärdat mycket i dyningen av det jag läst i nutid om allt miserabelt som en sådan bok kan innehålla. Men nu är jag fast i ungdomsromanträsket eller om allt bådar gott snarare liknar ett paradis av igenkänning, hopp och läkning. I Katarina Kieris bok Mellan dig och dig följer jag med som en åskådare men också medkännare. Efter ungefär hundra sidor kommer jag ordentligt ikapp berättelsen i mitt inre och tårarna blir som självklara små påhälsningar mellan raderna. Jag är inte ledsen. Jag är berörd. Författaren skriver så att jag känner och lär känna. Läkning kan ske även för en äldre sort som jag. Nu önskar jag att fler olika åldrar närmar sig ett sådant självklart språk som öppnar upp en vidare förståelse. Det sker så mycket i en människa i det tysta, i det outtalade och på något vis lyckas Katarina Kieri få fram huvudkaraktären Toras inre så att jag känner igen mig. Hon har tidigare skrivit om ensamhet och någon slags outsäglig saknad efter att bli sedd (t.ex. i vuxenromanen Vem vågar sommaren?). Jag upplever att hon gärna beskriver huvudpersoner som inte är särskilt aktiva i sina val. Läsaren möter väntande personligheter, inväntare av att livet ska ta med dem till det som längtar i dem.

Tora lever ensam med sin pappa som hon betraktar med en viss nedlåtenhet, vilket förändras under tidens gång. Hennes mamma har flyttat hem till en gris (läs ny kärlek) och på det hela taget är Tora outsägligt ensam, förutom då att Ivar finns. Men det skaver det där med Ivar. Att inte kunna nå fram, läsa av varandra och känna gemenskap. Vännen Jonna från förr är inte kvar i Toras närmsta krets längre och en nedstämd icke utagerande deppighet växer inom henne. Där kommer bibliotekarien Sven in som en omtänksam vind mot Toras kind. Där planterar hon sin längtan och söker minska bristen på närhet och längtan att vara sedd. Så väl beskrivet; en vilsen, men skärpt 17-årings enorma fysiska och psykiska längtan efter att bli sedd och omfamnad. Därmed belyses faran med den vuxens ansvar att inte utnyttja en ung människas törst på nästan vilken uppmärksamhet som helst. Texten med mötena med Sven är något som många kan känna igen, speciellt de som arbetar med unga. Det som försiggår i Toras inre är så basalt, men för den enskilde unikt och Katarina låter Tora vara en tämligen försiktig person, någon som väntar, avvaktar och det går på så vis väl för henne. Hennes personlighet är poetiskt analyserande (hon skriver små fantastiska diktrader) och en poesiuppläsning blir central i boken. En bok att ge till alla som vill ha eftertanke och lärdom av att vara människa, för vi är nog alla sköra i olika grader och vi har hjärtat mer eller mindre öppet efter synlighet och bekräftelse.


Mellan dig och dig

Författare: Katarina Kieri
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 234
ISBN: 9789129680751
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris