Etikett: rabén & sjögren

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

Jag lockades av både titel och omslagsbild när jag valde att läsa denna bok för jag visste inget om handlingen. Det enda som står på omslagets baksida är detta: EN ÖDSLIG Ö. ETT ÖVERGIVET BARNHEM. OCH EN SAMLING MÄRKLIGA FOTOGRAFIER…

Bokens första mening inleder med: Jag hade just börjat acceptera att mitt liv skulle bli helt vanligt, när högst ovanliga saker började hända.

40 sidor in i boken pratar jag högt för mig själv. ”Gud, så bra det är” säger jag sådär belåtet förtjust. Två tredjedelar in i boken infinner sig en kuslig känsla som gör att jag nästan inte vågar bläddra blad för att komma till något annat märkligt fotografi som ska göra att jag kommer att ligga sömnlös.

Bokens handling är nämligen uppbyggd på en samling autentiska fotografier (några är manipulerade efteråt också) som författaren fått låna av samlare. Svart-vita fotografier som blivit funna på loppmarknader och antikvariat, får man veta i författarens slutord av boken. Bara detta i sig som ett projekt för att skriva en bok fann jag otroligt fascinerande. Fotografierna är högst besynnerliga. De är teatraliska och suggestiva. De ger upphov till mardrömmar men är samtidigt vackra och gör att man undrar vem som tog fotona. Vem är människorna och vad är meningen med vissa foton? Författaren väver in fotografierna i handlingen och till en början fungerar det mycket bra medan det andra gånger mot slutet kanske blir något absurt men det håller.

Jag hade gärna velat att ni som läsare också fick uppleva denna förväntan som jag kände då jag öppnade första sidan. Men i korta drag kan jag berätta att det handlar om 16 åriga Jacob som har en nära relation till sin farfar. Under hela hans uppväxt har hans farfar berättat märkliga historier, som han som barn trott på fullaste allvar, men som han nu som tonåring anser vara rena fantasier. En dag blir han uppringd av sin farfar som kräver nyckeln till sitt vapenskåp. ”De är ute efter mig, förstår du? Jag vet inte hur de hittade mig efter alla dessa år, men det har de gjort. Vad ska jag slåss med, en jädra smörkniv?” Jacobs liv får en dramatisk vändning då han inser att hans farfars historier kan ha varit sanna. Livet delas in i ett Före och Efter och snart är ingenting sig likt.

Jag tycker boken var oerhört spännande, välskriven och helt oförutsägbar. Jag visste inte vad som skulle ske och just denna anspänning höll i sig nästan boken igenom. Trots att skildringen av relationen av Jacob och hans farfar är så kort beskriven så är det väldigt känslosamt och fint. Porträttet av Jacob är bäst. Hans funderingar som tonåring finner jag stundtals roande och andra gånger väldigt rörande. Här tycker jag Riggs är som bäst som författare.

Men slutet var lite av en besvikelse och när jag väl läst ur den var den kusliga stämningen jag haft genom hela läsningen helt borta men jag ångrar inte att jag läste den. Boken var oerhört bra och besynnerlig.

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn
Författare: Ransom Riggs
Översättare: Sanne Näsling
Förlag: raben & sjögren
Utgiven: 2012
Antal sidor: 384
ISBN: 9789129681352
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Buuuh! sa spöket Laban

Stora spökstönet, det har ni kanske hört i någon av filmerna om lilla spöket Laban? Nu kan man lyssna på det (och kanske skrämma mamma och pappa med det) hur ofta man vill! Buuuh! sa spöket Laban är något så sötläskigt som en bok med ljud för de minsta läsarna.

Pappa Spöke och lilla spöket Laban ska spöka på slottet Gomorronsol. Nu ska pappan lära Laban alla otäcka ljud han kan. Det är ingen lång bok, jag blev faktiskt lite paff när den tog slut efter bara fyra uppslag – jag ville ha mer! Det är lite kul när pappan ber Laban gnissla med tänderna som han tidigare lärt honom. Det kan inte Laban för han har just tappat sina framtänder! Laban får låna kedjor att skramla med istället.

Det är en alldeles för kort men charmig bok, kanske helt lagom för de minsta Labanfansen.

Buuuh! sa spöket Laban
Författare: Inger Sandberg
Illustratör: Lasse Sandberg
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 8
ISBN: 9789129684773
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Jag är jag

Emma AdBåges kapitelbok Jag är jag handlar om Mickan som är åtta år. Hon är blyg och försiktig, har en bästa kompis som heter Penny och önskar sig en tjejkanin i födelsedagspresent (hon har redan haft en killkanin). Berättelsen är i dagboksform och utspelar sig i skolan och på fritiden. Mickan åker till simhallen men hennes mamma har glömt hennes baddräkt, Mickan är rädd för de farliga maskinerna i träslöjdssalen och ska vara med i en pjäs om Snövit och de sju dvärgarna.

Språket är personligt och det känns verkligen som att en åttaåring skulle ha kunna skrivit (bortsett från en del potentiella stavfel kanske?). Jag känner verkligen igen mig i boken från min egen barndom även om där inte finns några särskilda generations- eller tidsmarkörer. (jag och författaren är båda födda i början av åttiotalet). Boken påminner mycket om Sune- och Bertböckerna.

På var och varannan sida finns de ful-snygga illustrationer som AdBåge gjort sig känd för och boken passar bra både som högläsningsbok för barn i 5-10-årsåldern och för barn att läsa själv.

Det är skönt med en huvudkaraktär som inte är framåt utan snarare ganska blyg och försynt. AdBåge snuddar vid gruppdynamiken som finns i en skolklass och det är intressant att få ta del av Mickans tankar om klasskompisarna, föräldrarna och omvärlden.

– Men vad ska man egentligen ha kompass för? frågar jag fröken. På friluffsdag ska man lufsa fritt, det är väl därför det heter friluffsdag?
– Fri-lufts-dag heter det, säger fröken. För att man är ute i fria luften!
Men det är man ju varje dag, tänker jag.  Och jag har då aldrig behövt nån kompass!

Jag är jag
Författare & illustratör: Emma AdBåge
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgiven: 2011
Antal sidor: 128
ISBN: 9789129677607
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Provläs

Snövit

En klassiker av bröderna Grimm. När jag sätter mig för en sagostund med mina barn på fem och nio år så inser jag plötsligt att de inte kan sagan om Snövit. De har faktiskt inte sett Disneyversionen eller hört den traditionella. Jag hade själv Disneyfilmen i minnet så bröderna Grimms slut blev något av en överraskning.

Bilderna är vackra. Man får känslan av att hålla i ett konstverk. Tyngden i det stora formatet upplevs som rejäl och redan innan jag börjat läsa för barnen så känns det som riktig sagobok, sådär som sagoböcker ska kännas, magiska.

Snövit är en vacker flicka med hår svart som ebenholts, läppar röda som blod och hy vit som snö. Hennes mor dör vid hennes födsel och pappa konungen gifter snart om sig med en elak men mycket vacker kvinna. Styvmodern har en magisk spegel där hon ofta frågar vem som vackrast i landet är och spegeln, som alltid talar sanning brukar säga drottningen. Men när Snövit är sju år så säger spegeln flickans namn. Styvmodern avskyr Snövit för hennes skönhet. Hon låter en jägare ta med sig flickan ut i skogen för att döda henne men jägaren låter henne fly. Som ni säkert redan vet så hamnar Snövit hos de sju dvärgarna.

Treenigheten som är vanlig i dessa gamla sagor finns även här. När styvmodern får veta att Snövit lever så klär hon ut sig till en gammal kvinna och beger sig till stugan där Snövit är ensam om dagarna medan dvärgarna arbetar i gruvan. Tre gånger om försöker hon döda Snövit och den sista gången lyckas hon med ett förgiftat äpple

En hemsk saga? Ja, bröderna Grimms sagor är oftast väldigt grymma. Det är väl Disney som gjort dem mer barnvänliga.

Men även om grymheten finns här i Snövit så är sagan trots allt lite ytlig. Snövit blir dödad för att hon är väldigt vacker och hon kommer till liv just av den orsaken också. Mycket mera om hennes personlighet vet man inte. Ett annat irritationsmoment, som framförallt min kritiker till nioåring störde sig på var flickans ålder. Snövit  är bara sju år och hon verkar inte åldras, vare sig i text eller i bild, trots att åren går då hon ligger i kistan. Hon är alltså bara ett barn då hon vaknar till och vill gifta sig med prinsen.

Sedan finns en mycket vacker bild på när Snövit äter ett äpple där det står i texten att äpplet var delat till hälften fastän det ser ut att vara helt i bild. Fler störande saker som inte samverkar mellan text och bild är då man ser Snövit ligga på marken utanför stugan och det står i texten:

När dvärgarna kom hem fann de Snövit helt livlös på golvet.

Jag tycker inte om sådana missar. Även om bilderna ibland är surrealistiska och mycket vackra att titta på så vill jag att bild och text ska hänga ihop. Men om vi bortser från detta så är detta en traditionell saga som min femåring satt helt tyst och lyssnade till, vilket jag måste säga, ger boken högt betyg trots kritiken från mig och min nioåring. Eller så blev han bara fascinerade av min hemska föreställda röst då jag gång på gång under läsningen sade:

Spegel, spegel på väggen där. Säg mig vem som vackrast i landet är.

Hmm…måste smått erkänna att det emellanåt är roligt att läsa en riktigt grym saga bland alla gulliga och pedagogiska barnböcker. Men den absolut stora behållningen med boken är fransmannen Benjamin Lacombes vackra bilder som gör denna saga nästan drömlik.

Snövit
Författare: Jacob & Wilhelm Grimm
Illustratör: Benjamin Lacombe
Förlag: raben&sjögren
Utgivning: 201209
Antal sidor 48
ISBN: 9789129684964
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

 

 

 

Tavlan i Tallkrogen (Kalle Skavank del 10)

Trots att detta är den tionde boken om barndetektiven Kalle Skavank och hans ”kollega” Dilsa är det första gången jag hör talas om dem. Enligt beskrivningen hos förlaget är Kalle och Dilsa Stockholms södra förorters i särklass coolaste detektiver. Hur gammal Kalle är får man inte direkt reda på, men gissningsvis runt 12 år? Svårt att säga. Eftersom han jobbar extra i pappans kiosk borde han egentligen vara äldre…

I den här boken får Kalle och Dilsa ett uppdrag; en 6-årig flicka vid namn Wilma vill veta vem som har stulit och krossat en mycket värdfull Mingurna från hennes hem. För att ta reda på vilka som är misstänkta får Kalle och Dilsa spana en hel del, använda sig av Internet och diverse knep. Till en början finns det flera misstänkta med olika motiv, men efter en del snokande tycker de till slut att de har hittat en person som har ett väldigt starkt skäl till att både stjäla och förstöra urnan. Men hur ska de kunna bevisa det? För att hitta bevis utsätter de sig för stora risker och faktiskt begår de brott till och med (men det verkar inte polisen bry sig om…). Hur som helst så klarar de upp mysteriet till slut.

Jag tycker lite sisådär om boken. Jag och sonen har läst många av böckerna om Lassemajas detektivbyrå tidigare och dem gillar jag. Det här känns inte lika bra på något vis, jag gillar inte att barn utsätter sig för så farliga saker och att de som sagt gör sånt som inte är helt lagligt även om det är en påhittad historia. Det är väl en helt ok barndeckare, men den ger mig tyvärr inte mersmak. Kanske ska jag läsa den för 6-åringen och få hans utlåtande istället?

Barnboksprats Malin har recenserat några av de andra böckerna om Kalle och Dilsa, och hon gillar dem! Läs hennes recensioner här, här och här.

Blir du nyfiken på Kalle Skavank-böckerna finns en hemsida att kika på här.

Tavlan i Tallkrogen
Serie: Kalle Skavank (del 10)
Författare: Petrus Dahlin
Illustratör: Sofia Falkenhem
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 139
ISBN: 9789129680447
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris