Grim är namnet på sångaren i death metal-bandet Dark Cruelty. Han som dog blott 19 år gammal och på ett oförklarligt sätt. Kasper är 18 år gammal och namngiven efter Grim. Hans pappa var nämligen den som startade bandet och Kasper föddes dagen mellan Grims födelsedag och dödsdag.
Kasper sommarjobbar på Gröna Lund där han får sin drömplacering på spökhuset och lär känna Iris som är ett stort Dark Cruelty-fan. Han har haft det tufft och har minst sagt en låg tro på sig själv. Han lever alldeles för mycket uppe i huvudet och jag vill ge honom en bonad där det står ”Tro inte på allt du tänker”.
Parallellt med Kaspers nutidsstory så följer vi hans pappa Håkan som 30 år tidigare är med och startar ett av Sveriges första death metal-band och lägger grunden till hela den svenska dödsmetallscenen. Grim går med i bandet och lyfter det till oanade höjder men allt tar abrupt slut när han dör.
Något med Grims död drar i Kasper och han blir mer och mer besatt av att ta reda på vad det var som egentligen hände. Även fast det påverkar honom själv alldeles för mycket.
Alltså, den här boken är så fantastiskt bra! De två parallella berättelserna är bägge lika spännande och tillsammans blir de hisnande. Lager efter lager skalas av och vi får långsamt veta mer om både Grim, Håkan och Kasper. Jag gillar också hur berättelsen kompletteras av transkriberade intervjuer, samtalstrådar från olika forum, låttexter och fanzinetexter. Det känns äkta fastän det är fiktivt.
Alla karaktärer är så sköna och mångfalden finns där helt naturligt men möjligtvis att jag tänker att de vuxna runtomkring ungdomarna är för goda. Jo, där finns något enstaka rötägg men alla är verkligen hyvens och förstående och inlyssnande. Å andra sidan känns det riktigt skönt att Kasper får ha alla de här bra vuxna runtomkring sig. Jag hade nog velat ha lite mer om Ossian också om jag fått välja.
För mig personligen blir boken extra läsvärd då jag liksom Kasper gått på Fredrika Bremer-gymnasiet i Handen så jag är bekant med omgivningarna han beskriver. Jag var varken hårdrockare eller dödsmetallare men däremot depprockare och sedermera punkare så jag är också ganska väl inkörd i det här med att tillhöra en subkultur; att läsa fanzines, spela i band, göra demokassetter samt spela på fritidsgårdar. Och nåväl, jag hade ju dödsmetallvänner och lyssnade på en och annan dödsmetallskiva också där Unleashed’s debutskiva Where No Life Dwells var en favorit.
Men framförallt så blir jag så himla berörd av Grim. Mer än en gång får jag tårar i ögonen, jag lider med den psykiska ohälsan och jag hejar på när det är toppar. Som t.ex. när Kasper får chansen att hämnas på taskiga f.d. polare i spökhuset. Det är också fascinerande att läsa om hur det går till att jobba i spökhuset och såklart att nörda ner sig i dödsmetallvärlden. Jag älskar människor som brinner för något och smittas lätt av intresset när jag läser om sådant. Så nu tar jag och lyssnar på lite dödsmetall medan du springer iväg och köper Grim för det här en bok som du bara måste läsa.
I 100% äkta fejk av Sanna Salameh, blandas humor med mörker, lögner med rasism och främlingsfientlighet allt mot en bakgrund av högstadiets hierarkiska uppdelning där maktspelen sätter tillhörighetsfrågan på spets nära dagligen.
Häxor åker buss är en slags nonsensberättelse på rim som gör sitt jobb att underhålla barnet tillsammans med de härliga kritteckningarna av åtta verkligen helt olika häxor.
Syster av Sofia Nordin är en speciell läsupplevelse. Ingen blaskig kopp te där slutet kan gissas från första kapitlen, där det mest känns förutsägbart och det egentligen mest är språket och den personliga tonen som håller kvar läsaren. Nej, här tas läsaren med på en riktig resa där alternativa sätt att se på världen, på moral, och på kärlek dissekeras genom fjortonåriga huvudkaraktären Magdas upplevelser.