Bilderboksretro 50-tal

Kommer du ihåg? Så står det på en lockande pil in i den här boken, Bilderboksretro 50-tal (som ni ser i bilden är det fler på väg!). Lisa Bjärbo och Susanna Hellsing bjuder på en rejäl nostalgitripp genom samlade utdrag ur barnböcker vi minns, och kommentarer till dem. Kolla in:

» Lisa Bjärbo visar smakprov ur boken
» Boktrailer pÃ¥ Youtube
» Bläddra hos smakprov.se

Har man den här boken behöver man ingen tidsmaskin. Bli barn pÃ¥ nytt av att Ã¥terupptäcka dina gamla favoriter! Mina nostalgipiller är främst Hur gick det sen?, Historien om nÃ¥gon, Barna Hedenhös, Krakel Spektakel köper en klubba och KlÃ¥fingerdagen – vilka är dina?


Bilderboksretro 50-tal
Redaktörer: Lisa Bjärbo och Susanna Hellsing
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
ISBN: 978-91-29-67757-7
Antal sidor: 128
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Hus är gott, sa Oskar

Gissa om jag blev glad när jag hörde att boken kommit ut igen? En favoritbok från när man själv va liten, visst är det något speciellt med dem? Boken handlar kort och gott om Oskar. Han gillar inte glass eller köttbullar man av en slump upptäcker Mamma att han äter hus. Ni vet, tegelstenar, spik och skruvar, brädor och så vidare. Som tur är får han inte ont i magen av denna speciella kost så han får mumsa vidare.

Min son på 2,5 år älskar boken. Han sitter och låtsasäter allt det Oskar ratar och ojar sig när Oskar är hos doktorn. Själv sitter jag och småfnissar åt det faktum att boken är från 70talet och det har hänt en del med barnböcker och barnuppfostran sen dess. Oskars mamma lämnar tex Oskar i barnvagnen utanför affären när hon handlar. När de är på kalas glömmer de av Oskar som sitter i vardagsrummet och blir så hungrig att han börjar äta på golvet.

Jag tycker fortfarande att boken är en guldklimp. Enkel att läsa, roliga bilder och en historia som är speciell på ett vardagligt sätt.


Hus är gott, sa Oskar
Författare: Larserik Eriksson
Illustratör: Larserik Eriksson
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129671025
Köp: Du hittar boken på bland annat Adlibris och Bokus

Tidigare skrivet om boken på Barnboksprat

Rädda Joppe – död eller levande!

Du kanske minns TV-serien Rädda Joppe – död eller levande! Jag kan inte direkt säga att jag var överförtjust i serien som barn. Men nu fick jag tag i Rädda Joppe – död eller levande! i bokform och fick en helt annan känsla kring berättelsen.

Boken är från 1985 och handlar om Ola, som är 5 år och bor med sin mamma, och om Olas mjukismullvad Joppe. Ola vill ha med sig Joppe överallt, men det slutar alltid med att Joppe lyckas försvinna. I jakten på Joppe uppstår en extra dimension i berättelsen. Ola får nämligen hjälp av Olsson, som är deras granne, vilket gör att Olsson och hans mamma lär känna varandra och i slutet blir det bröllop.

Handlingen är ju lite gammaldags i och med att det är så naturligt att en man som kommer in som en räddande ängel självklart är någon som mamman vill gifta sig med. Men som tur är det inte denna del som är central för barnen som hör berättelsen. För det är trots allt en väldigt spännande berättelse för lite yngre barn. Boken tar upp vardagliga händelser och lägger in en del dramatik. Eftersom det är ett gosedjur som riskerar att råka illa ut blir det inte så jättefarligt, men ändå ganska spännande.

Vid räddningarna av Joppe fÃ¥r vi även veta mer om hur till exempel sopor och post hanteras och vad man kan göra med en grävmaskin. Varje kapitel i boken utspelas pÃ¥ ett liknande sätt. Ola leker en lek, tappar bort Joppe och fÃ¥r hjälp av Olsson för att rädda honom. Upprepningen av händelseförlopp gör att det blir lätt att hänga med i handlingen och jag ser det här som en bok som kan användas som högläsningsbok för yngre barn. Däremot fungerar den nog inte sÃ¥ bra för lite äldre barn, eftersom Ola kan upplevas som lite väl naiv. SÃ¥ jag tänker mig att mÃ¥lgruppen för Rädda Joppe – död eller levande! är barn i Ã¥ldern 3 till 6 Ã¥r.

Mina barn blev helförtjusta i boken från första stund. Den  är skriven som ur ett barns perspektiv, men i TV-serien tror jag inte att centreringen kring Olas tankar är lika tydlig. När jag var barn tyckte jag att TV-seriens Ola var lite irriterande. Men när vi, i boken,  möter Olas desperation då han upptäcker att Joppe är borta förstår vi precis hur viktigt det är att hitta den lilla mjukismullvaden.


Rädda Joppe – död eller levande!
Författare: Gunnel Linde
Illustratör: Tord Nygren
Förlag: Bonnier Junior-förlag
Antal sidor: 96
ISBN:9148511951
Köp: Begagnad eller låna på bibliotek

Sockerbullen på Kruskakullen

Nu är det snart nytt år och vi kommer att skriva om en massa nya böcker. Men nu skulle jag vilja lyfta en bok som har ett par år på nacken: Sockerbullen på Kruskakullen. Det är en kapitelbok som Carin Wirsén har författat och Stina Wirsén illustrerat och den handlar om ett bageri och en familj som växer lite oväntat.

Från början var det bara en ensam kvinna på bageriet, men efter en solsemester börjar hennes mage växa och efter en tid kommer två små bebisar ut. Barnen, som får namnen Näpen och Häpen växer upp och lär sig allt som man behöver veta på ett bageri. Men trots att de arbetar flitigt och har många kunder, får de inte in så mycket pengar. Det verkar som att det är en tjuv i farten!

Men med lite list klarar Näpen och Häpen av situationen. På grund av sin värme och medmänsklighet kommer det sig dessutom att en fattig kvinna får flytta in hos dem tillsammans med alla sina styvbarn. Och nu blir det fart och fläkt och glädje på bageriet. Det stora gänget bestämmer sig för att inreda vinden i huset till ett pensionat och snart börjar det strömma in ännu fler spännande människor.

Pensionat på gång

Det här är en jättemysig kapitelbok att läsa för lite yngre barn. Man blir riktigt sugen på att också packa en väska och flytta in i det här huset med bageri, pensionat och en massa liv och kärlek. Det är ett sådant hus där alla kan bli vän med alla och i varje vrå väntar en överraskning. Boken ger en lite nostalgisk känsla. Kanske utspelar sig handlingen för länge sen eller också har bara tiden stannat en aning i den lilla staden.

Inomhusmiljön är också väldigt viktig för berättelsen och den gestaltas främst genom texten, medan bilderna får stor betydelse för persongestaltningen. Det är lite spännande att tänka på hur berättelsen hade blivit om någon annan än Stina Wirsén hade gjort illustrationerna. Illustrationerna ger ett skojigt inslag som lämnar mycket till den egna fantasin. Näpen och Häpen porträtteras som ganska unga i bilderna och det är lite roligt eftersom kapitelböcker ofta handlar om lite äldre barn annars. En illustratör som hade tagit med miljö mer i bilderna hade kunnat ge boken en annan prägel och utmana fantasin på ett annat sätt. Men som det är nu använder istället varje läsare/lyssnare sina egna erfarenheter och bygger upp husets alla rum inne i sitt huvud och det ger ju också en underbar utmaning för fantasin.


Sockerbullen på Kruskakullen
Författare: Carin Wirsén
Illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 110
ISBN: 9789163855986
Köp: jämför priser

Seriedjungel eller seriekalhygge?

Jag minns när jag skulle välja serietidning som liten. Det var en härlig uppgift att få stå och botanisera bland barntidningarna. När jag fick lov att köpa en tidning vet jag att jag kunde stå ganska länge och fundera över vilken jag skulle ta. Kanske Bobo, Min Häst eller Bamse? Är det bara jag som känner ett nostalgihugg när jag tänker på tidningen Zoo? Enligt Wikipedia gavs det bara ut 16 nummer av den, men jag tror nog att jag läste de flesta av dessa nummer.

Egentligen ska man väl inte klaga över att serietidningsutbudet för barn är litet nu idag. På ett sätt finns det ju ett ganska stort utbud av tidningar. Men skillnaden är väl att serietidningarna nu har ett bredare kommersiellt nätverk bakom sig. När mina barn skulle välja tidningar senast blev det Cars och Ben 10, båda utrustade med blanka plastleksaker. När jag var liten blev man ju överlycklig när man fick med ett par vykort med sin Bamsetidning. Den ökade mängden plastleksaker är väl inte så bra för miljön, men för övrigt har jag inte direkt någonting emot att man får med en liten present när man köper en tidning. Däremot kan man ju fråga sig varför tidningen måste utrustas med en leksak. En bra tidning borde väl sälja sig själv?

Och så har vi det här med våldet i serietidningarna för barn. Kanske lite oväntat, tänker jag inte skriva om hur förkastligt det är med våldet i dagens serietidningar. För jag är nämligen mycket medveten om att det fanns en hel del våld i min barndoms serietidningar också. Fantomen och Spindelmannen har ju funnits hur länge som helst.  Fast jag tror nog att det är så att målgruppen för de nya våldsserierna är en aning lägre. Och är det verkligen så att små barn tycker om att se allt det våld som finns i till exempel Ben 10 och Spiderman Kidz? Eller är det bara leksaken som lockar till ett köp av dessa tidningar?

Trevliga karaktärer, eller?

Men nu nyligen upptäckte jag en ganska ny serietidning som inte har en väletablerad kommersiell struktur bakom sig, nämligen tidningen Tivoli med vänner. Tidningen består främst av serier, men även bland annat berättelser, pysseltips, lite knep och knåp. Vad som är lite speciellt är att förlaget bjuder in olika serieskapare för att gästmedverka i tidningen.

 

Ett par exempel ur nr 6 2010 av Tivoli med vänner:

Men jag har en absolut favorit ändÃ¥, bland alla barnserietidningar jag läst. Det ska nämligen mycket till för att bräcka Bamse – världens starkaste björn. Hur mÃ¥nga barn har väl inte följt alla hans och hans vänners fantastiska äventyr och bestyr? Visst följer det väl med fler prylar till tidningen än vad det gjorde förr, men det är helt klart en tidning som är värd att köpa utan minsta lilla bonusleksak. Vad som är lite spännande är att karaktärerna ändrats lite efterhand. Numera fÃ¥r tjejerna till exempel lite mer plats och i senaste numret ( nr 10/2010) adopterar tvÃ¥ kaninkillar ett barn tillsammans.  PÃ¥ tidningens hemsida finns  en hel del skoj, sÃ¥ som pyssel, spel, bilder och karaktärsberättelser.