Almas storasystrar Ebba och Elvira är bäst i hela världen. Men varannan vecka bor systrarna inte med Alma utan med sin pappa. Idag är en sån måndag, en sån när systrarna ska hem till pappa Tommy.
– Hej då sötgris, säger Ebba.
– Hej då Smulan, säger Elvira.
– Jag vill vara med systrarna! säger Alma.
En hel vecka längtar hon efter systrarna, ända tills det blir måndag igen. Då kommer systrarna äntligen tillbaka till Alma!
Bo R Holmberg och Katarina Strömgård är en Augustiprisvinnarduo och de är som gjorda för varandra när det kommer till barnböcker. Jag gillar att lilla Alma är käck och stolt och jag älskar hur längtan beskrivs i boken. Relationerna i familjen och syskonen emellan verkar fin och samtidigt som längtan efter syskonen pågår får vi följa lilla Alma i hennes vardag. Det är en kärleksfull bok och illustrationerna stärker känslan att vi är med lilla Alma i hennes vardag.
BULT, Sveriges författarförbunds barn- och ungdomssektion, har nu tillkännagett de nominerade till debutantpriset Slangbellan 2018: Helena Hedlund, Marjan Svab och Melody Farshin! Vem som vinner får vi veta på Litteralund i Lund den 9 april. Men vilka böcker har de debuterat med?
Helena Hedlund har skrivit Det fina med Kerstin. Den handlar om sjuåriga Kerstin som älskar guld och till och med har guldhår. Fatima vill leka med Kerstin varje dag och hon säger ja, för det måste hon väl? Egentligen vill hon hellre leta guld och vara för sig själv. Eller kanske med den där personen som flyttar in i grannhuset och också har guldigt hår. Det här är en mycket fin bok om känslighet och behovet av att vara för sig själv ibland. Boken har en fin ton och ett trovärdigt tilltal. Boken är rikt illustrerad av Katarina Strömgård.
Marjan Svabs debut heter Stjärnorna ser likadana ut överallt och är illustrerad av Saga Bergebo. Vi möter Hala som tvingas lämna sitt hem och sina morföräldrar. Hon flyr från bomberna som faller mot något okänt. De flyr med bil, lastbil och båt. Vart ska de ta vägen? Illustrationerna visar både närbilder och överblickar på ett snyggt sätt och de grep tag i mig direkt. Flykten skildras på ett sätt som gör att läsaren kan förstå det hemska men det finns även mycket nyfikenhet och kärlek.
Mizeria av Melody Farshin handlar om tvillingarna Aicha och Ali. De växer upp i Orten, en plats som verkar vara bortglömd förutom när ordningsmakten vill utnyttja sina förutfattade meningar. Vi möter ”vanliga” vardagsproblem men också unga människor vars vänner blir skjuta på grund av sin hudfärg eller några påhittade villkor. Mizeria har ett trovärdigt språk fyllt med känslor och karaktärernas personlighet. Farshin vågar skriva om sådant som skaver och den lämnade spår i mig.
De tre nominerade böckerna är mycket olika och skulle kunna förtjäna pris i varsin kategori. Därför är det svårt att gissa vilken jag tror kommer vinna, de har alla egna poänger och fördelar. Det de har gemensamt är att de tar upp minoriteter i vårt samhälle och kanske även i bokvärlden: en introvert person, ett barn som flytt och ett syskonpar från förorten. Om jag måste gissar tror jag på Det fina mer Kerstin. Fast det vore kul om Mizeria får mer uppmärksamhet. Här kan du läsa mer om priset samt motiveringarna till nomineringarna.
Har ni läst böckerna? Vilken tror ni vinner?
Det fina med Kerstin
Författare: Helena Hedlund
Illustratör: Katarina Strömgård
Förlag: Natur & Kultur, 2018
ISBN: 9789127154476
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Stjärnorna ser likadana ut överallt
Författare: Marjan Svab
Illustratör: Saga Bergebo
Förlag: Rabén & Sjögren, 2018
ISBN: 9789129702712
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Mizeria
Författare: Melody Farshin
Förlag: Bonnier Carlsen, 2018
ISBN: 9789178031290
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Den här titeln kändes väldigt lockande. Just för att den är så rakt på sak och för att omslaget förmedlar två känslor. Se barnets kärleksfulla blick upp till trädet och se den sure mannen bakomför. Uppladdat för konflikt – jag ville jättegärna läsa den.
Handlingen berättas i jag-form av ett barn, som jag inte vet om det är en pojke eller flicka, för det utmärker sig aldrig i texten eller i bild. Barnet och dess pappa har flyttat till ett hus och får ensamma plocka upp för mamman är bortrest med jobbet. Pappan irriterar sig på trädgårdens stora ekträd och vill ha det nedsågat för det skymmer ju all sol. Han sitter i rullstol och behöver anlita en trädfällare som kan hjälpa till. Barnet däremot ser alla möjligheter i det stora trädet, en trädkoja och en närhet till naturen.
Det här är en helt underbar barnbilderbok författaren Kristina Murray Brodin skrivit och Katarina Strömgårds fantastiska bilder känns helt rätt. Historien är enkel men innehåller många delar som de flesta barnbokskapare idag försöker att tänka på, som genus- och mångfald. Det kan ibland bli något krystat men här faller det sig naturligt. Kanske för att det inte skrivs ut direkt i texten utan visas i bilder. Som barnet som aldrig nämns vid namn eller kön. Jag tycker det ser ut som en pojke medan mina barn påstår att det är en flicka. Eller att visa på mångfald inom familjer genom att ha med en pappa som sitter i rullstol och även ser ut att vara lite äldre än genomsnittspappan i barnbilderböcker. Ja, två karaktärer till kommer in i handlingen och bryter normtänkandet kring olika scener. Mycket bra!
Man kan såklart lägga i mycket tolkande i pappans ilska mot trädet. Kan det vara att han inte klarar av att fälla det själv och blir arg på det? Kanske saknar han sin fru. Eller är han emot flytten till huset? Det är inte alltid barn förstår de vuxnas argument, speciellt inte då ett fullkomligt dugligt ekträd ska fällas.
Barnets motargument mot sin pappa är roande. För pappan säger ju emot sig själv hela tiden och vill bara att det förbaskade trädet ska ned. Jag fullkomligt älskar illustrationerna också som förmedlas från olika perspektiv och så tydligt lever sig in i barnets känslor. Man kan riktigt känna hur det känns att sitta i det där trädet. Och trots den lilla trädgården så finns det mycket av naturlivet att upptäcka – bara man är nyfiken och vaken på det. Ja, bilderna är extremt fina. Jag önskar jag kunde visa er hela boken. Färgerna, ansiktsuttrycken och de ovanliga perspektiven som gör att boken känns så levande. Bilderna och texten har fin harmoni med varandra.
En sådan där fin barnbilderbok som borde vinna pris. Enligt mig.
Förbaskade träd
Författare: Kristina Murray Brodin
Illustratör: Katarina Strömgård
Bokförlag: Opal
Antal sidor: 32
Utgiven: 201404
ISBN: 9789172996533 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Tom är nyinflyttad till Stockholm och han avskyr det. På gården hade de både djur, natur och fina trädkojor men här i stan finns mest nedkissade väggar, stress och trängsel. Tom längtar hem och önskar att han vore lite mer som alla andra. När Tom en dag sitter med pappa på tunnelbanan upptäcker han plötsligt en liten gubbe, som en slags tomte, men ingen annan verkar se den. Undan för undan nystas en hel värld upp för Tom, en värld fylld med alla möjliga varelser men dold för alla människor, alla utom Tom. Snart befinner sig han mitt i ett farligt äventyr där magi används och Tom blir en viktig del av det hela.
Tom och den Blå fågeln är helt enkelt urban fantasy för barn. Personligen gillar jag denna genre skarpt och denna bok är inget undantag. Den är välskriven och spännande och högst lämplig att sätta i händerna på de flesta unga läsare som nått bokslukaråldern då den är hyfsat lång och nog kräver en viss läsvana. Kapitlen är också ganska långa men de är i sin tur tydligt styckesindelade så det går bra att pausa på många ställen. Det är många karaktärer i boken men de är tydligt beskrivna och jag tycker att det är ett bra flyt i historien vilken är både mörk och rolig. Det här är Nissinens debut och hon planerar redan fler böcker om Tom och hans vänner.
Sagosamlingen Bland tomtar och troll har kommit ut i en gång varje år i 103 år. Det hade varit roligt att ha hela den samlingen hemma. Tänk vilken källa till information om tidens växlingar! Visst är Bland tomtar och troll en sagosamling, men vem har sagt att sagans tid och rum inte finns med i vår vardag? Bland tomtar och troll är en godispåse för oss som tycker om att hitta sagans värld lite var som helst. I årets Bland tomtar och troll finns flera sagor som kommit förbi könsstereotypa normer och som samtidigt tar med oss in i sagans fantastiska dimension.
Jag skulle vilja lyfta tre av berättelserna lite extra.
Berättelsen Emeli rädderskan handlar om att vara ensam i en ny stad, men att ha turen att hitta en livs levande, dock skadad, älva. Det är verkligen en berättelse mitt i här och nuet. Inte behöver man befinna sig mitt i en uråldrig sagoskog för att få uppleva lite magi. Emeli vandrar runt bland höghusen och kommer till en liten samling med träd och där hittar hon den lilla skadade älvan. Jag tycker att författar-illustratörkombinationen är väldigt intressant i berättelsen om Emeli. Det är Inger Edelfeldt som står för text och Tord Nygren för bild. Inger Edelfeldt är en författare som lyckas väldigt väl med att beskriva det vardagliga livet samtidigt som hon fångar upp fantasins vinklar och vänder och vrider på vårt sätt att se på saker. På liknande sätt är det med Tord Nygrens illustrationer. De kan vara vackra och magiska, men ändå realistiska. Det är verkliga människor som såväl Inger Edelfeldt som Tord Nygren porträtterar. Emeli är ett verkligt barn mitt i vardagens förort, men ändå finns de magiska kornen där.
Mörk är skogen så man blir rädd, med text av Ylva Karlsson och bilder av Katarina Strömgård, är en berättelse om kärleken mellan två bröder. Lillebror Mattias är den enda som förstår att något är galet med den storebror som kommer hem efter utflykten med fritids. Den Måns som ligger i sängen bredvid honom saknar helt hans brors värme. Mattias förstår snart att det inte är den verkliga Måns som finns bredvid honom. Men var är då hans riktiga storebror? Mattias är otroligt rädd, men längtan efter Måns tar honom ut i den mörka skogen. Trots att berättelsen utspelar sig i nutid lever sagan kvar och det är inte någon snäll varelse som lurar i skogen. Men Mattias vet att han är den enda som kan rädda Måns.
Äventyrsberättelser har ju traditionellt sett oftast haft pojkar i huvudrollen, men här är det en helt vanlig liten rädd pojke. Eftersom jag har två söner själv tycker jag att berättelsen lyfts ett snäpp just för att det är två bröder som är huvudkaraktärer. Inte för att pojkar gör andra saker än flickor. Men jag tycker att den här berättelsen är otroligt fin i återgivningen av syskonkärlek och det är trevligt att det är två bröder som visar upp sin närhet till varandra. De tillåts vara mjuka, rädda och kärleksfulla.
Prinsessan av Accazza, med Lotta Gahrton som författare och Stina Lövkvist som illustratör, handlar om att längta efter sitt ursprung och känna tillhörighet. Aida bor i ett radhus tillsammans med sin pappa, i ett land som mycket väl kan vara Sverige, men hennes pappa har flytt från ett annat land. Pappan var kung i det andra landet, men tvingades fly för att drottningen fördrev honom när han ville börja dela med sig av hovmaktens rikedomar. Som vuxen blir parallellen till politiskt flyktingskap en spännande dimension. För barn är den här kopplingen inte så självklar, men känslan av att ha tvingats fly från något som man vill tillhöra finns där för barn också. Mitt i detta ger sig Aida ut som en räddande hjälte. För att rädda kungariket måste hon färdas över hela världen. Först till den nordligaste kylan och sedan till värmen i hemlandet Accazza och på vägen får hon hjälp av tre kloka människor och två magiska katter.
Även det här är en berättelse som blandar vår nutida vardag med sagans dimension och de båda perspektiven löper fint tillsammans och ger en hoppfull, men dramatisk, bild av samhörighet och längtan till något förgånget.
Utöver dessa tre innehåller boken också:
En liten prinsessa av Ulf Stark (text) och Ida Björs (illustrationer) – en charmig berättelse om en prinsessa som inte är ett våp och en prins som är hjälte, men inte på det vanliga sättet.
Guldnycklarna av Elisabeth Björklund (text) och John Bauer (illustrationer) – en äldre berättelse som är väldigt vacker och lite tankeväckande.
Gubben Trille i runda stenen av Einar Norelius – en äldre berättelse. Varken jag eller mina barn har haft något större intresse av att läsa den här berättelsen. Inte för att den är förarglig på något sätt, snarare lite gammalmodig och tråkig.
Hattstugan och stöveltornet av Ulf Nilsson (text) och Filippa Widlund (illustrationer) – en spinoff på den traditionella berättelsen Hattstugan, men med omkullkastade roller. Här är det inte barnen som blir uppläxade av en patriarkal tomte, utan snarare tvärtom. Hattstugebarnen är påhittiga och driftiga, medan tomten i stubben är en lite tafatt stofil.
Bland tomtar och troll – Hundratredje årgången
Författare: Ulf Stark, Inger Edelfeldt, Elisabeth Björklund, Ulf Nilsson, Ylva Karlsson, Einar Norelius, Lotta Gahrton
Illustratörer: Ida Björs, Tord Nygren, John Bauer, Filippa Widlund, Katarina Strömgård, Einar Norelius, Stina Lövkvist
Förlag: Semic Antal sidor: 110
ISBN: 9789155256128
Köp:jämför priser