I Slottet av is möter vi Minna som bor tillsammans med sin lillasyster Lo, mamma och pappa på Kungsholmen i Stockholm. Vissa dagar måste alla hemma hos Minna akta sig för pappa, sådana där dagar när man inte får störa eller irritera honom och man måste liksom tassa på tå. Just en sådan dag råkar Lo välta ut sitt mjölkglas vid middagsbordet. Minna tar snabbt på sig skulden och just som pappa höjer armen så rusar hon ut från köket, ut ur lägenheten och in i hissen. Det är då hon upptäcker den hemliga hissknappen och utan att tänka efter trycker hon på den.
Minna hamnar i en värld som visar sig heta Undrien. Hon lär känna en snäll tant som hon kan kalla Mormor och hennes tama lilla drake. Efter att ha besökt Mormor två gånger tar Minna med sig Lo. De har en toppendag som avslutas med att Mormor läser en saga ur hennes magiska sagobok. Den handlar om landet Undrien och dess elaka härskare och att det bara finns ett enda barn som kan rädda Undrien. Det utvalda barnet på bilden i boken ser ut precis som Minna! Minna och Lo åker hem igen och Minna vill aldrig mer besöka Undrien. En dag när pappa har en sådan där dålig dag igen och är elak mot Lo försvinner hon. Minna måste bege sig ner till Undrien igen för att rädda Lo och möta sitt öde.
Just så spännande är den här historien av debutanten Kastevik men också sorgsen. Vardagen hemma hos Minna med den nyckfulla pappan och gråtande mamman är otäck och just det där hur de tvingas tassa på tå och forma hela sina liv kring pappans nycker får mig att känna maktlöshet och ilska. Då är Mormors stuga rena rama Bullerbystället fast ännu bättre eftersom att klubbor odlas i trädgårdslandet! Kastevik är träffsäker på att förmedla de olika känslor som Minna går igenom under äventyrets gång och hon frammanar miljöerna hon rör sig i så tydligt att jag upplever dem med flera sinnen. Mest av allt så är det ett hisnande äventyr och jag kan definitivt tänka mig att använda Slottet av is som högläsningsbok för lågstadiebarnen när min lärarexamen är i hamn. Jonna Björnstjernas illustrationer är som vanligt makalösa och tillsammans med Malin Ahlin tillhör hon mina absoluta favoritillustratörer just nu!
