Knack! Knack! NÃ¥gon inne?

Knacka på! av Anna-Clara Tidholm är en riktig småbarnsklassiker som hyllas vitt och brett. Jag måste erkänna att jag var en smula tveksam först, men nu sällar jag mig mer än villigt till hyllningskörerna. Alla barn borde få den här boken!

Jag tyckte inte att boken såg så spännande ut, men efter några genomläsningar insåg jag vilken genial idé den baserar sig på. Utan tillstymmelse till flik eller popup eller päls eller annat extravagant är det här nämligen en superkul aktivitetsbok; man ska knacka på dörrar och se vad som döljer sig bakom dem. Även ett mycket litet barn lär sig snabbt att knacka om du visar ett par gånger först.

Smakprov:

Knacka på!
Vi kommer till det lilla huset med den blÃ¥a dörren…

Knacka på!
…och hittar en massa dörrar. Här är en röd! Knacka pÃ¥!

Knacka på!
Någon inne? Sju kaniner! Äter morot, äter blad.

Jag blev imponerad över hur fort Ava lärde sig att knacka, och att man inte knackar pÃ¥ alla sidor utan bara de som är dörrar. Det är jätteroligt att kunna involvera barn i läsningen redan innan de pratar. Lite längre fram kan man dessutom lära sig färger av boken, eftersom dörrarna har olika färger. Man kan ocksÃ¥ ta leken vidare utanför boken, Ava knackar till exempel ibland pÃ¥ en riktig dörr här hemma och sÃ¥ svarar jag ”NÃ¥gon inne?”, öppnar och säger ”Ja, det är mamma!” eller ”Ja, titta hunden!” (om jag har en leksak tillhands). Det behöver man förstÃ¥s inte boken för, men jag tror det blir ännu roligare av att hon känner igen leken.

Jag ville helst ha böcker med stadiga kartongsidor när Ava var yngre och det bidrog till att jag skaffade Knacka på! onödigt sent. Nu tycker jag bäst om papperssidor och att jag var lite fånig som var så rädd för dem. Givetvis var det lättare att bläddra kartongsidor i början, men Ava lärde sig fort och hon har bara rivit sönder en endaste boksida i hela sin läskarriär.

En annan anledning till att jag tvekade inför boken är att jag inte tyckte att rummen man kommer till såg så spännande ut. Men det är de! Fullt tillräckligt i alla fall. Den som är bekant med Anna-Clara Tidholm känner igen hennes enkla, men ändå charmiga, stil både för bild och text. Det blir liksom poesi av de enkla texterna.

Mina varmaste rekommendationer till denna bok!


Knacka på!
Författare & illustratör: Anna-Clara Tidholm
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 32
ISBN: 9789177123354
Köp: jämför priser

Gruffalon

GruffalonDen här vackra boken hade tomten med sig hem till oss och vi har ännu inte hunnit läsa den så många gånger. Men åhhh vad vi tycker om den!  Både för de vackra bilderna och för Lennart Hellsings underbara rimmade översättning.

Själva berättelsen handlar om en liten mus som är ute och går i sin sjumilaskog och riskerar att bli uppäten av alla möjliga djur. Men till varje djur han träffar säger han att han just precis där ska träffa en Gruffalo som bara älskar att äta stuvade ormar/uggleglass/etc. Musen själv blir väldigt överraskad när han plötsligt står öga mot öga med den påhittade Gruffalon!

Hugo 2½ gillar ”Gruffolan” som ser rätt gullig ut trots ”brinniga” ögon och giftlila taggar, men allra bäst är nog uttrycket ”uggleglass”. Det här är en bok som Hugo alltid vill höra igen sÃ¥ fort vi har läst klart den, och det bästa är att jag gärna läser den en gÃ¥ng till!

Uppslag Gruffalon

Gruffalon
Författare: Julia Donaldson
Illustratör: Axel Scheffler
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 32
ISBN: 9789150100174
Köp: prispallen.se

<a href=”http://photobucket.com” target=”_blank”><img src=”http://i251.photobucket.com/albums/gg281/sararasmushugo/fran%20090528/IMG_0781.jpg” border=”0″ alt=”Photobucket”></a>

Som trolleri

TolvÃ¥riga Mona träffar en kille pÃ¥ bryggan. Han heter Mikael och är inte som alla andra – dels för att han är omänskligt söt, men ocksÃ¥ för att han verkar ha noll allmänbildning. Dessutom är han smutsig och rädd för vatten. ÄndÃ¥ känner sig Mona oförklarligt dragen till honom. Hon vill alltid vara där han är och hon vill veta allt om honom. Vem är han? Var bor han? Och varför är han sÃ¥ konstig?

Mårten Melins tionde bok är en riktigt beroendeframkallande berättelse som snyggt balanserar grå vardagsbekymmer med sagans värld. Monas trassliga familjesituation utgör bakgrunden till hennes möte med Mikael och kärleken. Bara det hade kunnat räcka till en bra bok, men det här är alltså inte en simpel kärlekshistoria. För Mikael är ingen vanlig pojke.

Boken är skriven på klassiskt melinskt manér i jag-form och med en röst som verkligen känns som den är Monas. Jag får alltid intrycket av att Mårten Melin har väldigt roligt när han skriver och jag har väldigt roligt när jag läser. Det är en kul bonus att han pillar in detaljer man vet har särskild betydelse för honom. Han nämner till exempel ofta grisars situation (jag har läst att han är vegetarian och jag misstänker att särskilt grisar väcker hans sympati) och Bamse (han jobbade tidigare med att skriva Bamse-manus). I Som trolleri refererar han också vagt till sin egen bok Susanne och den lilla grisen. Som ni märker är det ett bra knep för att fans som jag ska känna sig lite extra viktiga när de upptäcker det. Jag bara måste orda om det, ju. :)

Boken är riktigt snygg också, med bladkantade boksidor:

Som trolleri
Som trolleri av MÃ¥rten Melin

GuldbokstäverBokstäverna på framsidan är förresten i guld egentligen (se bilden till höger), men det syns inte på omslagsbilderna man ser på nätet.

Jag tvekar inte en sekund innan jag lägger in Som trolleri bland Barnboksprats favoriter. Och du, läs den nu! Räcker inte min åsikt kan du läsa fler lovord hos Barnens bokklubb, Borås tidning och Bokfreak. Och så går det att läsa ett smakprov.se ur boken.


Som trolleri
Författare: Mårten Melin
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 208
ISBN: 9789129672541
Köp: jämför priser

Ett lamm till middag

När ett lamm kommer på oväntat besök till en hungrig gammal varg och det dessutom är middagsdags, då måste det väl sluta illa? Eller?

Vargen är rysligt hungrig och urless pÃ¥ grönsakssoppa. Men lammet fryser och vargen avskyr ju djupfryst mat! Lammet mÃ¥ste visst fÃ¥ värma sig en stund först. DÃ¥ hör vargen hur lammets mage kurrar. Vad händer om man äter ett lamm med kurr i magen, fÃ¥r man rapsjukan dÃ¥? Vargen ger för säkerhets skull lammet en morot och innan han riktigt vet hur det har gÃ¥tt till har han blivit kompis med lammet. Men det är ju absurt! En gammal varg kan ju inte vara vän med ett litet lamm! Han kör ut lammet och pustar ut över att ha blivit av med henne. Men… tänk om det händer henne nÃ¥got farligt där ute i mörka skogen?

Ett lamm till middag
Jag älskar bilden av lammgrytan i receptboken!

Det här är en riktig favorit hemma hos oss just nu. Ava brukar inte ha tålamod med så här långa böcker i vanliga fall, men Ett lamm till middag har något alldeles särskilt som trollbinder även henne. Det är en härlig historia om vargen som vill vara tuff och inte bry sig om det lilla lammet, men inte klarar av det när han kommer henne för nära:

Den gamla vargen kände sig konstig. Han hade aldrig blivit kramad av en middag förut, och plötsligt var han inte särskilt hungrig längre.

Det är lätt att dra parallellen till människors köttätande. MÃ¥nga människor har inga bekymmer med att plocka Ã¥t sig en lammstek pÃ¥ Ica, men skulle däremot ha svÃ¥rare att döda och äta upp ett lamm de gosat med en stund. För oss som inte äter kött kan boken vara en bra grund till samtal med barnen om vÃ¥r matfilosofi. Men det här är en fin bok som uppskattas även av ”vanliga” människor, vilket bevisas genom att den är med pÃ¥ Bokjuryns lista över de 100 bästa svenska barnböckerna 2006 (enligt förlagets bokinfo).

Boken är bra skriven med Ã¥terkommande mönster som ger boken en egen stil. Vargen säger till exempel ”KÄRA HJÄRTANES!” varje gÃ¥ng han kommer pÃ¥ en ny anledning till att inte äta upp lammet just nu. Man fÃ¥r bra möjligheter att göra roliga röster och ljud. Jag brukar till exempel knacka i boken när lammet knackar pÃ¥ dörren, smälla ihop boken hÃ¥rt när vargen stänger dörren med en SMÄLL, hicka när lammet hickar, smacka när lammet pussas och sÃ¥ vidare.

Illustrationerna av Joelle Dreidemy är väldigt söta och jag gillar särskilt bilden av lammgrytan i vargens receptbok (se bilden ovan).

En finfin bok jag gärna rekommenderar!


Ett lamm till middag
Författare: Steve Smallman
Illustratör: Joelle Dreidemy
Förlag: Libris förlag
ISBN: 9789171958198

Mina favoriter 2009

Så här års brukar jag göra summeringar. Jag har läst väldigt många bra böcker i år och även om konkurrensen är stenhård tvekar jag inte när jag utser mina mesta favoriter:
Helenas favoriter 2009
Bästa småbarnsbok
Lalo trummar av Eva Susso och Benjamin Chaud

Bästa kapitelbok
Jag ser dig av MÃ¥rten Melin

Jag vet, det är bara tvÃ¥ av kategorierna här pÃ¥ bloggen, men det är de som har känts viktigast under Ã¥ret – smÃ¥barnsböcker för Ava och kapitelböcker för mig. Nästa Ã¥r blir det säkert mer pekböcker, eftersom Ava börjar prata nu och det känns roligare att läsa sÃ¥ enkla böcker om det blir en dialog, och även mer bilderböcker allteftersom hon utökar sitt tÃ¥lamod med dem.

Jag har även några övriga kategorier:

Roligast
Böckerna om Doktor Proktor av Jo Nesbø

Mest nostalgi
En björnberättelse av Ann-Madeleine Gelotte

Mest stämningsfullt
Trollkarlens elefant av Kate DiCamillo

Bästa illustrationer
Vem-böckerna av Stina Wirsén

Sen är det ju faktiskt sÃ¥ att man inte gillar allt heller…

Ã…rets flopp
Kurt och Kio vill ha koja av Lisen AdbÃ¥ge – alla tycks gilla den, men inte jag…

Nästa år ser jag fram emot att läsa Mårten Melins och Stina Wirséns nya böcker, samt att läsa mer av Kate DiCamillo och Frida Nilsson. Men allra mest ser jag förstås fram emot att följa Avas utveckling under året och se henne mer och mer involverad i läsandet.