favoriter – Sida 23 – Barnboksprat

Ebba och Abbe gillar snygga grejer

Ebba och Abbe gillar snygga grejer! Ja, det gör de! I den här boken gör Ebba och Abbe en djupdykning ner i utklädningslådan, kan man säga. De klär ut sig med högklackade skor, provar kjolar och andra fina grejer. Men det finaste de hittar är ett långt halsband. Som båda vill ha. Då uppstår lite oanade problem. Vem ska få ha halsbandet?

Den här boken handlar om två barn som leker. Tänk om vi hade sett det så? Nu lever vi ju i en värld där vi direkt reagerar. Det är en pojke och en flicka. Som provar högklackade skor och fina kjolar och tar på sig älvvingar. Som vill ha halsband med fina pärlor. Ja, var det något konstigt där? Jo, det var ju en flicka som leker med fina saker…och en pojke! Men herregud! Ja, men det är nog så många skulle reagerat för ett par år sedan bara. Det har ju blossat upp en diskussion kring det här med barn och könsroller de senaste åren och fler och fler barnböcker har tuffa flickor som huvudpersoner.
Men det som jag tycker är bäst med den här boken, det är att det inte görs någon stor sak av att Abbe gör så kallade tjejgrejer. De leker och så är det med det! Det tycker jag känns ganska uppfriskande.
Måste man hela tiden påpeka att ”Åh nu var det minsann en pojke med här i ”tjejlekarna”, nejmen åh så bra!”

Ebba och Abbe provar fina kjolar!

Jag tycker rätt och slätt att det är jättebra att det inte görs någon stor grej av det i den här boken utan att barnen får leka utan att det ska analyseras sönder.
En av mina nya favoritböcker!

Ebba och Abbe gillar snygga grejer
Författare och illustratör: Åsa Karsin
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 26
ISBN: 978-91-7377-036-1
Köp: Jämför priser

Knack! Knack! Någon inne?

Knacka på! av Anna-Clara Tidholm är en riktig småbarnsklassiker som hyllas vitt och brett. Jag måste erkänna att jag var en smula tveksam först, men nu sällar jag mig mer än villigt till hyllningskörerna. Alla barn borde få den här boken!

Jag tyckte inte att boken såg så spännande ut, men efter några genomläsningar insåg jag vilken genial idé den baserar sig på. Utan tillstymmelse till flik eller popup eller päls eller annat extravagant är det här nämligen en superkul aktivitetsbok; man ska knacka på dörrar och se vad som döljer sig bakom dem. Även ett mycket litet barn lär sig snabbt att knacka om du visar ett par gånger först.

Smakprov:

Vi kommer till det lilla huset med den blåa dörren…

…och hittar en massa dörrar. Här är en röd! Knacka på!

Någon inne? Sju kaniner! Äter morot, äter blad.

Jag blev imponerad över hur fort Ava lärde sig att knacka, och att man inte knackar på alla sidor utan bara de som är dörrar. Det är jätteroligt att kunna involvera barn i läsningen redan innan de pratar. Lite längre fram kan man dessutom lära sig färger av boken, eftersom dörrarna har olika färger. Man kan också ta leken vidare utanför boken, Ava knackar till exempel ibland på en riktig dörr här hemma och så svarar jag ”Någon inne?”, öppnar och säger ”Ja, det är mamma!” eller ”Ja, titta hunden!” (om jag har en leksak tillhands). Det behöver man förstås inte boken för, men jag tror det blir ännu roligare av att hon känner igen leken.

Jag ville helst ha böcker med stadiga kartongsidor när Ava var yngre och det bidrog till att jag skaffade Knacka på! onödigt sent. Nu tycker jag bäst om papperssidor och att jag var lite fånig som var så rädd för dem. Givetvis var det lättare att bläddra kartongsidor i början, men Ava lärde sig fort och hon har bara rivit sönder en endaste boksida i hela sin läskarriär.

En annan anledning till att jag tvekade inför boken är att jag inte tyckte att rummen man kommer till såg så spännande ut. Men det är de! Fullt tillräckligt i alla fall. Den som är bekant med Anna-Clara Tidholm känner igen hennes enkla, men ändå charmiga, stil både för bild och text. Det blir liksom poesi av de enkla texterna.

Mina varmaste rekommendationer till denna bok!

Knacka på!
Författare & illustratör: Anna-Clara Tidholm
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 32
ISBN: 9789177123354
Köp: jämför priser

Gruffalon

Gruffalon Den här vackra boken hade tomten med sig hem till oss och vi har ännu inte hunnit läsa den så många gånger. Men åhhh vad vi tycker om den! Både för de vackra bilderna och för Lennart Hellsings underbara rimmade översättning.

Själva berättelsen handlar om en liten mus som är ute och går i sin sjumilaskog och riskerar att bli uppäten av alla möjliga djur. Men till varje djur han träffar säger han att han just precis där ska träffa en Gruffalo som bara älskar att äta stuvade ormar/uggleglass/etc. Musen själv blir väldigt överraskad när han plötsligt står öga mot öga med den påhittade Gruffalon!

Hugo 2½ gillar ”Gruffolan” som ser rätt gullig ut trots ”brinniga” ögon och giftlila taggar, men allra bäst är nog uttrycket ”uggleglass”. Det här är en bok som Hugo alltid vill höra igen så fort vi har läst klart den, och det bästa är att jag gärna läser den en gång till!

Gruffalon
Författare: Julia Donaldson
Illustratör: Axel Scheffler
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 32
ISBN: 9789150100174
Köp: prispallen.se

Som trolleri

Tolvåriga Mona träffar en kille på bryggan. Han heter Mikael och är inte som alla andra – dels för att han är omänskligt söt, men också för att han verkar ha noll allmänbildning. Dessutom är han smutsig och rädd för vatten. Ändå känner sig Mona oförklarligt dragen till honom. Hon vill alltid vara där han är och hon vill veta allt om honom. Vem är han? Var bor han? Och varför är han så konstig?

Mårten Melins tionde bok är en riktigt beroendeframkallande berättelse som snyggt balanserar grå vardagsbekymmer med sagans värld. Monas trassliga familjesituation utgör bakgrunden till hennes möte med Mikael och kärleken. Bara det hade kunnat räcka till en bra bok, men det här är alltså inte en simpel kärlekshistoria. För Mikael är ingen vanlig pojke.

Boken är skriven på klassiskt melinskt manér i jag-form och med en röst som verkligen känns som den är Monas. Jag får alltid intrycket av att Mårten Melin har väldigt roligt när han skriver och jag har väldigt roligt när jag läser. Det är en kul bonus att han pillar in detaljer man vet har särskild betydelse för honom. Han nämner till exempel ofta grisars situation (jag har läst att han är vegetarian och jag misstänker att särskilt grisar väcker hans sympati) och Bamse (han jobbade tidigare med att skriva Bamse-manus). I Som trolleri refererar han också vagt till sin egen bok Susanne och den lilla grisen. Som ni märker är det ett bra knep för att fans som jag ska känna sig lite extra viktiga när de upptäcker det. Jag bara måste orda om det, ju. :)

Boken är riktigt snygg också, med bladkantade boksidor:

Som trolleri av Mårten Melin

Bokstäverna på framsidan är förresten i guld egentligen (se bilden till höger), men det syns inte på omslagsbilderna man ser på nätet.

Jag tvekar inte en sekund innan jag lägger in Som trolleri bland Barnboksprats favoriter. Och du, läs den nu! Räcker inte min åsikt kan du läsa fler lovord hos Barnens bokklubb, Borås tidning och Bokfreak. Och så går det att läsa ett smakprov.se ur boken.

Som trolleri
Författare: Mårten Melin
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 208
ISBN: 9789129672541
Köp: jämför priser

Ett lamm till middag

När ett lamm kommer på oväntat besök till en hungrig gammal varg och det dessutom är middagsdags, då måste det väl sluta illa? Eller?

Vargen är rysligt hungrig och urless på grönsakssoppa. Men lammet fryser och vargen avskyr ju djupfryst mat! Lammet måste visst få värma sig en stund först. Då hör vargen hur lammets mage kurrar. Vad händer om man äter ett lamm med kurr i magen, får man rapsjukan då? Vargen ger för säkerhets skull lammet en morot och innan han riktigt vet hur det har gått till har han blivit kompis med lammet. Men det är ju absurt! En gammal varg kan ju inte vara vän med ett litet lamm! Han kör ut lammet och pustar ut över att ha blivit av med henne. Men… tänk om det händer henne något farligt där ute i mörka skogen?

Jag älskar bilden av lammgrytan i receptboken!

Det här är en riktig favorit hemma hos oss just nu. Ava brukar inte ha tålamod med så här långa böcker i vanliga fall, men Ett lamm till middag har något alldeles särskilt som trollbinder även henne. Det är en härlig historia om vargen som vill vara tuff och inte bry sig om det lilla lammet, men inte klarar av det när han kommer henne för nära:

Den gamla vargen kände sig konstig. Han hade aldrig blivit kramad av en middag förut, och plötsligt var han inte särskilt hungrig längre.

Det är lätt att dra parallellen till människors köttätande. Många människor har inga bekymmer med att plocka åt sig en lammstek på Ica, men skulle däremot ha svårare att döda och äta upp ett lamm de gosat med en stund. För oss som inte äter kött kan boken vara en bra grund till samtal med barnen om vår matfilosofi. Men det här är en fin bok som uppskattas även av ”vanliga” människor, vilket bevisas genom att den är med på Bokjuryns lista över de 100 bästa svenska barnböckerna 2006 (enligt förlagets bokinfo).

Boken är bra skriven med återkommande mönster som ger boken en egen stil. Vargen säger till exempel ”KÄRA HJÄRTANES!” varje gång han kommer på en ny anledning till att inte äta upp lammet just nu. Man får bra möjligheter att göra roliga röster och ljud. Jag brukar till exempel knacka i boken när lammet knackar på dörren, smälla ihop boken hårt när vargen stänger dörren med en SMÄLL, hicka när lammet hickar, smacka när lammet pussas och så vidare.

Illustrationerna av Joelle Dreidemy är väldigt söta och jag gillar särskilt bilden av lammgrytan i vargens receptbok (se bilden ovan).

En finfin bok jag gärna rekommenderar!

Ett lamm till middag
Författare: Steve Smallman
Illustratör: Joelle Dreidemy
Förlag: Libris förlag
ISBN: 9789171958198