Sverige har en mycket bra ungdomsbok att se fram emot. I maj kommer nämligen den svenska utgåvan av Melina Marchettas underbara Jellicoe Road på förlaget X-publishing. Katarina Kuick arbetar just nu med översättningen och bloggar om det, vilket är intressant läsning.
Taylor Markham är 17 Ã¥r och bor pÃ¥ en internatskola pÃ¥ Jellicoe Road. För 6 Ã¥r sedan blev hon dumpad i trakten av sin struliga mamma, som hon inte sett till sedan dess. Nu är hon en högst motvillig ledare av sitt elevhem, som är mitt uppe i ett territoriekrig mellan internatskoleelever, ungdomarna i staden och de unga kadetterna som härbärgerar i omrÃ¥det – helt enligt traditionerna. Den enda människa Taylor riktigt bryr sig om är Hannah, som bor i ett hus vid floden och hjälper eleverna med lite av varje. När Hannah plötsligt är spÃ¥rlöst försvunnen inser Taylor att hennes liv omgärdas av frÃ¥getecken. LÃ¥ngsamt börjar frÃ¥getecknen rätas ut och det visar sig sÃ¥ smÃ¥ningom att Taylor inte är lika ensam i världen som hon tror att hon är.
Jellicoe Road är medryckande läsning och ett riktigt bra exempel på en bok med hemligheter som avslöjas lite i taget. Det är spännande och mysigt, sorgligt och vackert och alldeles, alldeles underbart. Språket lyckas vara både vackert och rappt och karaktärerna vältecknade. Jag tänkte mycket på Hungerspelen i början eftersom Taylor Markham påminner en del om Katniss Everdeen. Båda är riktigt skärpta personer som motvilligt tar på sig en roll, coolt och beräknande, och båda befinner sig i någon sorts krig. Lyckligtvis för Taylor Markham är hennes krig ändå förhållandevis fredligt jämfört med Katniss Everdeens.
Så här börjar boken:
My father took one hundred and thirty-two minutes to die.
I counted.
It happened on the Jellicoe Road. The prettiest road I’d ever seen, where trees made breezy canopies like a tunnel to Shangri-la. We were going to the ocean, hundreds of miles away, because I wanted to see the ocean and my father said that it was about the four of us made that journey. I remember asking, ”What’s the difference between a trip and a journey?”, and my father said, ”Narnie, my love, when we get there, you’ll understand,” and that was the last thing he ever said.
We heard her almost straightaway. In the other car, wedged into ours so deep that you couldn’t tell where one began and the other ended. She told us her name was Tate and then she squeezed through the glass and the steel and climbed over her own dead – just to be with Webb and me; to give us her hand so we could clutch it with all our might. And then a kid called Fitz came riding by on a stolen bike and saved our lives.
Someone asked us later, ”Didn’t you wonder why no one came across you sooner?”
Did I wonder?
When you see your parents zipped up in black body bags on the Jellicoe Road like they’re some kind of garbage, don’t you know?
Wonder dies.
Början kan vara lite förvirrande, faktiskt. När jag läste försökte jag koppla ihop personen i de vanliga kapitlen (som skulle visa sig vara Taylor) med någon i de kursiverade styckena. Det var ett väldans huvudbry som inte ledde någonvart. Det är helt olika personer, okej?
Jellicoe Road
Författare: Melina Marchetta
ISBN: 9780061431852 (på engelska)
Förlag: kommer på svenska X-publishing i maj 2012
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris (pÃ¥ engelska)
Det känns som att jag är sist i bloggvärlden med att konstatera att jo, Hungerspelen är verkligen precis sÃ¥där bra, välskriven och galet spännande som alla säger. Saken är den att jag var inte ett dugg sugen pÃ¥ att läsa den. ”DokusÃ¥pa, vinnaren är den som överlever” tyckte jag väl lät… sÃ¥där. Lite hjärndött, meningslöst, liksom. Men det här är sÃ¥ mycket mer och genomförandet är sÃ¥ bra att… ja, man bara wow! SÃ¥ det är bara att rikta ett stort, fett tack till Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo för att de ”tvingade” mig att läsa den inför skrivarkursen jag deltog i för ett par mÃ¥nader sedan.
Plötsligt låg boken framför mig i den lilla leksaksaffären. Jag var inte där för att köpa böcker, ändå slutade det med att boken följde med mig hem. Författaren bor i min del av staden, sådant kan väcka ett visst intresse bara det, men det var bilderna som gjorde att jag slutgiltigt föll för boken. Bilderna sa mig något, de kallade fast att jag såg bort flera gånger. Jag tänkte mig också att min 2-åring och 4-åring kunde bli intresserade. Det är en tämligen ovanlig ABC-bok, i det lilla formatet, med en ton som möjligen kan upplevas något makaber när den rena texten läses. Men här gäller det att komma ihåg att det är jag som vuxen, med mina belastade tankar, som infogar dramatisk såväl som tragisk fortsättning på den korta rimmade texten:
