emma adbåge – Sida 5

Jag är jag

Emma AdBåges kapitelbok Jag är jag handlar om Mickan som är åtta år. Hon är blyg och försiktig, har en bästa kompis som heter Penny och önskar sig en tjejkanin i födelsedagspresent (hon har redan haft en killkanin). Berättelsen är i dagboksform och utspelar sig i skolan och på fritiden. Mickan åker till simhallen men hennes mamma har glömt hennes baddräkt, Mickan är rädd för de farliga maskinerna i träslöjdssalen och ska vara med i en pjäs om Snövit och de sju dvärgarna.

Språket är personligt och det känns verkligen som att en åttaåring skulle ha kunna skrivit (bortsett från en del potentiella stavfel kanske?). Jag känner verkligen igen mig i boken från min egen barndom även om där inte finns några särskilda generations- eller tidsmarkörer. (jag och författaren är båda födda i början av åttiotalet). Boken påminner mycket om Sune- och Bertböckerna.

På var och varannan sida finns de ful-snygga illustrationer som AdBåge gjort sig känd för och boken passar bra både som högläsningsbok för barn i 5-10-årsåldern och för barn att läsa själv.

Det är skönt med en huvudkaraktär som inte är framåt utan snarare ganska blyg och försynt. AdBåge snuddar vid gruppdynamiken som finns i en skolklass och det är intressant att få ta del av Mickans tankar om klasskompisarna, föräldrarna och omvärlden.

– Men vad ska man egentligen ha kompass för? frågar jag fröken. På friluffsdag ska man lufsa fritt, det är väl därför det heter friluffsdag?
– Fri-lufts-dag heter det, säger fröken. För att man är ute i fria luften!
Men det är man ju varje dag, tänker jag. Och jag har då aldrig behövt nån kompass!

Jag är jag
Författare & illustratör: Emma AdBåge
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgiven: 2011
Antal sidor: 128
ISBN: 9789129677607
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Provläs

Sven käkar mat

Det här är andra boken om Sven. Jag har själv inte läst den första men den finns recenserad här.

Sven käkar mat är helt enkelt en matodyssé. Sven sitter i matsalen och vill inte ha sina äckliga potatisar men han är hungrig! Han går till kiosken och köper en rem men då kommer några stortjejer och kräver honom på den. Bageriet, tänker han, där brukar jag få gratis marsipandeg… Vi får följa Sven på hans färd mellan olika ställen där han konfronteras med alla varianter av föda i försök att stilla sin hunger.

Det här är en äkta bilderbok där varje uppslag är fyllt med otaliga små detaljer att titta länge på. Själva storyn är väldigt vardaglig och ger barnet en chans att få följa med genom kända och kanske okända miljöer och att få se all den mat och alla de olika sorters människor som Sven möter. Att kunna peka och känna igen sig och framför allt att paxa de olika sakerna att äta som finns. Själv fick jag inga godsaker då de naturligtvis hann paxas!

Sven äter mat

Författare och illustratör: Emma AdBåge

Förlag: Alfabeta (2012)

ISBN: 9789150113716

Antal sidor: 28

Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Tre i leken

Lenis dag börjar i glädjens tecken, hon och Olle ska leka, och de ska ha så kul! Men det blir inte som Leni har tänkt sig. Redan i hallen känner hon av hotet mot hennes och Olles lekdag – där står ett par snygga skor med glitter på. Glädjen och leklusten är ett minne blott. Lenis Olle handlar om den klassiska problematiken i att leka tre.

Att ta del av bokens berättelse är som att se en välbekant film, text och bild förmedlar glädje, besvikelse, hopp, uppgivenhet, ilska och slutligen det befriande tillståndet list/uppgörelse, och så det gemensamma skrattet. Känslan av film kommer av igenkännande och identifikation med situationerna, upplägget av bildsekvenser och textpartier blandat med helsidesbilder; därtill att minspel och kroppsspråk är levande, växlande och ljuvligt.

Emma AdBåge står för både text och bild – kanske är det därför de blir en hel helhet och samspelar så bra.
Helt oväntat har Olle besök när Leni kommer, det är hon inte beredd på, hennes vision såg annorlunda ut: det skulle bara vara hon och Olle – så självklart! Olle och hans granne Kiran är redan inne i sin lek men välkomnar Leni – det hjälper inte, Leni tar avstånd och kan inte känna sig välkommen, väljer en utanförposition. Lockas att delta – vilket hon gör utan glädje, droppen är när hon förlorar i Fia. Samtidigt ger hon inte upp utan söker, kanske omedvetet, strategier – lite i hämndens tecken; ’det är MIN Olle… så där som det kan bli när man blir riktigt besviken och känner sig sviken.

Karaktären Leni och hennes hem- och närmiljö har många läsare mött i de tidigare Leni-böckerna: den kreativa röran och Lenis växlande humör. Frågan är hur många fler Leni-böcker marknaden gillar – några till kanske!?

Titel: Lenis Olle
Text och bild: Emma AdBåge
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 29
ISBN: 9789129680843
Jämför priser:

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vad ska vi göra?

Ni känner säkert igen ramsan (här med en såvitt jag vet ny slutknorr speciellt för boken):

Vad ska vi göra?
Bita i kungens öra

Sitta och läsa
på kungens näsa

Knäcka ägg
i kungens skägg

Hoppa hage
på kungens mage

Borsta tänder
i kungens händer

Äta frallor
i kungens brallor

Knäcka nötter
på kungens fötter

Sitta och dricka
i kungens ficka

Äta våfflor
i kungens tofflor

Lossa sand
i kungens hand

STOPP! Inte mera!
Nu måste jag gå och regera.

Emma Adbåge har illustrerat den klassiska, skojiga ramsan av Lennart Hellsing och text och bild finns nu att uppleva i ett stadigt kartongboksformat. Den här ramsan och Adbåges bilder, det kan ju inte bli annat än fullträff! Trots de tydliga pekboksvibbarna som formatet signalerar tycker jag att boken funkar ganska högt upp i åldrarna. Min treåriga dotter Ava blev stormförtjust och utropade bestört att allt var så konstigt. För det är det ju. Knas-konstigt kul. Det här är en ny favorit.

Ava har för övrigt döpt de icke namngivna barnen till Tricki och Picki. Så nu måste vi ”läsa” lite om dem också när vi läser boken…

Vad ska vi göra?
Illustratör: Emma Adbåge
Text: Lennart Hellsing
Förlag: Rabén & Sjögren (januari 2012)
ISBN: 978-91-29-68028-7
Antal sidor: 24
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Att bara få vara

Att ha en förebild och ett behov av att identifiera sig med någon är inte riktigt samma sak. Det bästa är förmodligen att hitta sin egen identitet innan man skaffar sig en förebild. Mickan i Jag är jag är en av klassens elever och en av familjens medlemmar, hon balanserar mellan att anpassa sig och att vara sig själv.

Mickan är inte intresserad av uppmärksamhet, hon vill bara vara; lättast går det hemma och med bästisen. När det är dags för skolpjäs blir Mickan Blyger, fröken tycker att det passar henne men Mickan protesterar inom sig – hon är inte blyg. Att vara nöjd med den man är och att acceptera auktoritet och faktum betyder inte alltid tyst negativ anpassning. Mickan är trygg i sig själv, söker och hittar strategier eller samförstånd med bästisen för att hantera det hon inte trivs med, hon växer utan att göra något väsen av sig – som vissa andra i klassen gör.

De försiktiga barnen blir, liksom de utåtagerande, ofta missförstådda; tysta barn frågar sällan, de accepterar, samlar erfarenheter och väntar på att helheten ska uppenbara sig.

Emma AdBåge står för text och illustrationer i god harmoni. Säkerligen känner många igen sig i Mickan, i hennes tystnad, räddhågsenhet, reflektioner, relationer och upplevelser under de första skolåren. Mickans berättelse är enkel och alldaglig med några nära äventyr. Om man är en liten Micka på väg att växa in i en större värld är det fint att få dela hennes erfarenheter.

Titel: Jag är jag, Rabén & Sjögren (2011)
Text och illustrationer: Emma AdBåge
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 122
ISBN: 9789129677607
Jämför priser och provläs
Köp: exempelvis på Bokus eller Adlibris