När Leni är ett sockerhjärta kom ut kastade jag mig inte över den, för jag tänkte att alla andra ändå skulle göra det. Och det hade jag ju rätt i, för alla verkar älska den här boken. Alla översvallande kärleksyttringar (några av dem länkas från förlagets bokpresentationssida) fick faktiskt min nyfikenhet att växa. När jag såg den på biblioteket fick den följa med hem och nu har jag lånat om och lånat om och lånat om, tills det inte går längre. På måndag måste den vara tillbaka, basta. Vi kommer att sakna den, både jag och Ava. Hon har pratat en hel del om Lenin på sistone, men är inte så intresserad av sovjetisk historia som man kanske skulle kunna ledas till att tro, för det är såklart Leni hon menar. Vi gillar henne! Det här är en underbar bok, med supercharmiga bilder och en berättelse som både är rolig och känns sann.
Leni är alltså en liten tjej som inte tycker att hon är så liten. Hon blir sur när tanterna kallar henne sockerhjärta och så ska hon baske mig bevisa att hon i själva verket nästan är vuxen. Ända tills pappa tycker det är dags att städa, förstås.
Min favoritdel av boken är när Leni går kaxig och barhuvad förbi alla mössförsedda, pluttiga barn:
Och mitt favoritstycke att läsa, för att det är så mitt-i-prick, är:
Pappa tycker att Leni ska åka vagnen,
så att dom kommer hem nån gång.
Men pappa fattar inte. Vuxna sitter väl inte
i vagn. Dom går!
Ava tycker det är roligast när Leni ska dricka kaffe, men säger BLÄ och häller allt i blomkrukan i stället (när pappa inte ser, förstås). Då brukar vi säga BLÄ några gånger, bara för att det är roligt.
I februari kommer uppföljaren Leni blir en bebis. Den kan ni lita på att jag kommer att nappa åt mig fortare än kvickt.
Leni är ett sockerhjärta
Författare & illustratör: Emma Adbåge
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 978-91-29-67339-5
Smakprov: hos smakprov.se
Köp: jämför priser
hundar som ska gå till ett hunddagis för första gången. När de väl är där märker de att Stora Hemska Hunden också går på dagiset. Hur ska det gå för våra små vänner?
ta nivå i Libers serie är Stora biblioteket, nivå A. Från den nivån har vi Humstrarna hemma, men den har inte min son satt tänderna i än.
femåring. Sättet att använda språket med resonemang och skämt är bättre lämpat för barn i skolåldern. Till exempel får läsa om hur mamma humster beskriver människor som något helt okänt. En sådan synvinkelsändring är ju lite klurig för yngre barn att greppa. Men annars texten ganska lättläst även på den här nivån.
En fet liten bebis som heter Amor har skjutit en pil rakt in i Arturs hjärta. Det hade kunnat vara en bra sak, om inte just Tammis namn stått på pilen. Hon går i trean och Artur i femman. Som om det inte vore nog med det är hon dessutom bästis med Arturs jobbiga lillasyster Ronja. 
Kanske har du i dagarna upprörts över 