Att ha en förebild och ett behov av att identifiera sig med någon är inte riktigt samma sak. Det bästa är förmodligen att hitta sin egen identitet innan man skaffar sig en förebild. Mickan i Jag är jag är en av klassens elever och en av familjens medlemmar, hon balanserar mellan att anpassa sig och att vara sig själv.
Mickan är inte intresserad av uppmärksamhet, hon vill bara vara; lättast går det hemma och med bästisen. När det är dags för skolpjäs blir Mickan Blyger, fröken tycker att det passar henne men Mickan protesterar inom sig – hon är inte blyg. Att vara nöjd med den man är och att acceptera auktoritet och faktum betyder inte alltid tyst negativ anpassning. Mickan är trygg i sig själv, söker och hittar strategier eller samförstånd med bästisen för att hantera det hon inte trivs med, hon växer utan att göra något väsen av sig – som vissa andra i klassen gör.
De försiktiga barnen blir, liksom de utåtagerande, ofta missförstådda; tysta barn frågar sällan, de accepterar, samlar erfarenheter och väntar på att helheten ska uppenbara sig.
Emma AdBåge står för text och illustrationer i god harmoni. Säkerligen känner många igen sig i Mickan, i hennes tystnad, räddhågsenhet, reflektioner, relationer och upplevelser under de första skolåren. Mickans berättelse är enkel och alldaglig med några nära äventyr. Om man är en liten Micka på väg att växa in i en större värld är det fint att få dela hennes erfarenheter.
Titel: Jag är jag, Rabén & Sjögren (2011)
Text och illustrationer: Emma AdBåge
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 122
ISBN: 9789129677607
Jämför priser och provläs
Köp: exempelvis på Bokus eller Adlibris
