Gosiga djurboken är vad man kan kalla en klassisk pekbok. Många är pekböckerna som handlar om djur och som har olika texturer för att barnen ska få känna hur olika material känns. Här har till och med fåret fått ull på bokens framsida (men finns sen inte med i boken). I boken finns däremot följande djur representerade: kyckling, fisk, hund, kanin, mus, katt, groda, och björn.
Flera av djuren har ganska liknande ”päls”, lite lÃ¥ng och mjuk sÃ¥där. Fisken däremot har lite sträv päls, höll jag pÃ¥ att säga, men fjäll ska det väl föreställa. Tyget är lite marmorerat och blänkande och passar bra till ändamÃ¥let. PÃ¥ musen är det lite överraskande öronen och inte kroppen som fÃ¥tt tyg; här med lite sammetskänsla. Grodans mage är lite plastig och bubblig och isbjörnens päls är mjuk men sträv. Ungefär sÃ¥ ser det ut rent taktilt.
Förutom att djurens arter står där har de även fått ett beskrivande ord; dunig kyckling, blank fisk och luddig (?) björn till exempel. Det sista uppslaget i boken är en repetition av vilka djuren var, och här har de beskrivande orden bytts ut så man får veta vilken färg de olika djuren har. Fina charmiga illustrationer i en trevlig pekbok för de minsta. Elin (snart) 1 år gillar den!
Lygia Bojunga fick Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne 2004. Tidigare har hon även fått H.C. Andersen-medaljen och det är inte svårt att förstå varför de världar som den brasilianska författaren bygger upp blivit prisade. De är märkliga, hennes världar, med ett väldigt speciellt förhållande mellan människor, men också mellan djur och mellan människor och djur. Dessutom finns kritiken kring hur vi lever i samhället idag med som en extra dimension.De två böcker, som jag ska berätta om nu, skrevs på 1980-talet.
Kompisarna handlar om kaninen Alvar, björnen Sprödröste och hunden Blom-Sofi, som rÃ¥kat stöta pÃ¥ varandra och blivit vänner. Alvar är ständigt rädd för att bli övergiven efter att hans släktingar ”rÃ¥kat” tappa bort honom. Blom-Sofi har rymt frÃ¥n sin matte efter att enbart blivit behandlad som en vacker accessoar. Den lojala och stora björnen med en röst skör som porslin har ocksÃ¥ rymt, men frÃ¥n ett zoo. De slÃ¥r sig ner tillsammans i ett skjul vid stranden i Rio de Janeiro och upplever svÃ¥righeter och glädje tillsammans i takt med att deras vänskap växer. Men Blom-Sofi och Sprödröste vet att det finns människor som letar efter dem och hur ska Alvar vÃ¥ga lita pÃ¥ att vännerna inte försvinner?
Bild ur kompisarna
Den blommiga soffan verkar först vara en berättelse om kärlek. Och det är det också till viss del, men desto mer om längtan och förhoppningar och om att välja väg i livet. Bältan Viktor tycker om att leva sitt liv lite i bakgrunden. I socialt utsatta situationer drabbas han av en fruktansvärd hosta. Men han har ett knep att bli av med pressen: att gräva ner sig i jorden. Där nere stöter han en gång på en trappa upp till en övergiven stad som han både längtar till och fruktar. Viktors hjälte är hans farmor, men plötsligt en dag dör hon då hon försvarar livet i regnskogen. Och så är Viktor kär i den underbart vackra katten Dalva, som i sin tur bara har ögon för sin TV.
I de två böckerna är det karaktärerna, snarare än händelserna, som står i fokus. Den nervösa och tillbakadragna bältan Viktor och den frånvarande katten Dalva bygger upp en spänning enbart genom att samspela. På ett liknande sätt är det i Kompisarna. Det är tre helt olika karaktärer, med helt olika problem, som fastnar för varandra.
En rolig detalj är att björnen Sprödröste finns med på ett litet hörn i Den blommiga soffan också, där han omnämns som en björn med spröd röst som rymt från zoo. Trots att det är helt olika berättelser lever de i samma värld.
Det är, som sagt, en ganska märklig värld som Lygia Bojunga bygger upp. I Kompisarna och Den blommiga soffan lever människor och djur tillsammans och kan prata med varandra. De delar såväl städer och bostäder som tankar och karaktärsdrag. Men det finns ändå en hierarki mellan människorna och djuren. En del djur är husdjur, som den vackra katten Dalva och andra djur är till och med inlåsta på zoo. Det byggs upp en säregen relation mellan människor och djur, men som samtidigt inte är alltför svår att känna igen från vår egen verklighet med djurförtryck, men också med en påtaglig hierarki mellan människor. Det är även värt att nämna att både Kompisarna och Den blommiga soffan skrevs under militärdiktaturen i Brasilien.
Lygia Bojunga
Kompisarna
Författare: Lygia Bojunga
Illustratör: Sabine Barth
Svensk text: Bo Ivander
Förlag: Opal
Antal sidor: 74
ISBN: 9789172704459
Köp: jämför priser
Den blommiga soffan
Författare: Lygia Bojunga
Illustratör: Sabine Barth
Svensk text: Maj Herranz
Förlag: Opal
Antal sidor: 126
ISBN:9789172705456
Köp: jämför priser
Gnatto Pakpak är en riktigt rolig bok för de yngsta! Vi fÃ¥r lära oss hur en mängd pÃ¥hittade smÃ¥kryp ser ut och hur de lÃ¥ter. Barbacillus Practor säger ”mjem mjem mjem” och Skraf Gaggus-djuret säger ”orcon corcon…orcon corcon” (se nedan).
Boken har tjocka kartongsidor och är en perfekt pekbok för 0-2-åringar. Det är skönt med ett alternativ till alla pekböcker om bondgårdsdjur. Till och med min 3-åring tycker att boken är rolig. Hon får gissa hur småkrypen låter och sedan får jag en chans att med inlevelse ljuda t ex:
ibi klibi…ibi klibi….ibi klibi….zwork
Boken är illustrerad av Linda Bondestam som även illustrerat Diktatorn som snart kommer att recenseras här. Jag gillar verkligen hennes härliga småkryp.
Gnatto Pakpak är en bok man blir glad av!
Gnatto Pakpak Illustratör: Linda Bondestam
Författare: Stella Parland
Förlag: Söderström Antal sidor: 20
ISBN: 9789515227331
Köp: jämför priser
Jag fick nyligen tag på två lättläst-böcker från 1950. Böckerna ingår i en serie med namnet Peter och Lena på landet. De är utgivna av Natur och Kultur och Margit Mosskin är författare och Gerd Rissler är illustratör.
Peter och Lena är två nyfikna och rara barn och de lever i en lantlig idyll. Boken har ett pedagogiskt upplägg, där de vuxna i boken berättar saker. Böckerna är helt igenom väldigt trevliga, men kanske inte så mycket mer än så. De innehåller inte så mycket spänning eller överraskande drag. Så läsvärdet för mina barn är kanske inte så högt. Men däremot tycker jag att det är lite spännande att titta i de här böckerna.
När jag först sÃ¥g böckerna trodde jag att det skulle vara mer olika dagens barnböcker i ordval etcetera än vad de faktiskt var. Berättelserna är lätta att ta till sig och innehÃ¥ller främst sÃ¥dana ord som barn idag använder ocksÃ¥. Men ordet ”ond” används däremot mycket flitigare i böckerna, än vad de gör idag. Visst är det väl lite intressant att titta pÃ¥ det ordets utveckling? I böckerna om Peter och Lena finns det med flera gÃ¥nger, med betydelsen arg. Som liten minns jag det som ett ”bok-ord”, som förekom i de lite äldre böckerna. Inne i mitt huvud hör jag Astrid Lindgren säga det. Men när jag tänker pÃ¥ ordet idag kopplar jag ihop det mycket mer med ondska. NÃ¥gon som medvetet gör nÃ¥got elakt är ond.
Då kostade boken 80 öre
En annan intressant detalj med böckerna är kategoriseringen av läsandet. I böckerna delas nämligen vissa längre ord upp i sina beståndsdelar. Fokus i läsandet av orden ligger på dess delar och inte på igenkänning av ordet. Till exempel delas ordet mjölkflaska upp som mjölk-flaska, men även ord som morötter (mo-rötter) och också (ock-så) delas upp. Syftet med den här indelningen kan jag inte riktigt förstå. Vid de längre orden kan de kanske förenkla läsandet, men när även de kortare orden delas upp verkar syftet snarare vara att ge en lektion i ordens ursprung.
Peter och Lena p̴ landet Р3. Korna kommer hem
Författare: Margit Mosskin
Illustratör: Gerd Rissler
Förlag: Natur och kultur
Antal sidor: 16
Köp: Begagnad
Peter och Lena pÃ¥ landet – 4. Äventyr pÃ¥ ön
Författare: Margit Mosskin
Illustratör: Gerd Rissler
Förlag: Natur och kultur
Antal sidor: 16
Köp: Begagnad
Under helgen vill Sveriges Ornitologiska förening att vi ska räkna fåglar vid fågelbordet. Evenemanget, som kallas Vinterfåglar Inpå Knuten återkommer varje år och engagerar alla som har ett fågelbord i närheten och vill räkna hur många fåglar som besöker det.
Förra året blev talgoxe, bergfink och pilfink de tre vanligaste, de och många andra finns med Första fågelboken av Lars Klinting. Jag tycker väldigt mycket om den här lilla faktaboken. Den presenterar x fåglar och visar också bilder på deras ägg. Språket är lätt att förstå och den fakta som presenteras är intressant för ett barn som tittar på fåglar från sitt fönster. Det finns även med lite kort fakta om fåglar i allmänhet där man kan lära sig några begrepp, vilka kroppsdelar en fågel har, hur ungarna tas om hand etcetera. Bilderna är naturliknande och vid flera av arterna finns det även med en bild på ungen, vilket mina barn tycker är jätteintressant. Det är ju mest de vuxna fåglarna man ser annars.
Första fågelboken gavs ut första gången 1987, men finns i nyare upplaga nu.
Tyvärr är det förbjudet att mata fåglar där jag bor (det drar till sig råttor tydligen), men vi får ofta besök av lite större fåglar: kråkfåglar, björktrastar och koltrastar. I somras upptäckte vi en liten lurvig skatunge på gräsmattan och gav den bröd och frukt med skatmammans skrik ovanför oss. Så det går ju att upptäcka fåglar även om man inte har möjlighet att sätta ut ett eget matningsställe.
Gosiga djurboken är vad man kan kalla en klassisk pekbok. Många är pekböckerna som handlar om djur och som har olika texturer för att barnen ska få känna hur olika material känns. Här har till och med fåret fått ull på bokens framsida (men finns sen inte med i boken). I boken finns däremot följande djur representerade: kyckling, fisk, hund, kanin, mus, katt, groda, och björn.
Gnatto Pakpak är en riktigt rolig bok för de yngsta! Vi fÃ¥r lära oss hur en mängd pÃ¥hittade smÃ¥kryp ser ut och hur de lÃ¥ter. Barbacillus Practor säger ”mjem mjem mjem” och Skraf Gaggus-djuret säger ”orcon corcon…orcon corcon” (se nedan).
