Adina är 13 år och på väg hem till sin mamma i Göteborg med flyg från Stockholm (där pappan och hans sambo Cilla bor). Hon möts på flygplatsen av en ung tjej i militärbyxor, keps och solglasögon som heter Constance. Hon berättar att Adinas mamma är försenad och bett henne hämta på flygplatsen istället. Var de ska någonstans ska bli en överraskning säger hon, men när Adina blir bjuden på cola längs vägen somnar hon – drogad av en sömntablett som Constance har lagt i läsken!
När Adina vaknar ligger hon i en hård säng, fönstret i rummet är igenbommat med brädor och när hon rör på sig känner hon att hon har en kedja runt vristerna! Först fattar hon ingenting, tror att hon drömmer men inser sedan att hon är fånge och oroar sig för att Constance kanske också blivit tillfångatagen och kanske till och med mördad. Ganska snart dyker Constance upp med en ful hund i släptåg; den är vit och brun med skalliga fläckar på kroppen. Men Constance sa ju i bilen att hon inte hade några djur?! Adina serveras te och smörgås och blir sen lämnad igen men med löftet att de ska prata sen.
”Jag förstår att du vill hem till din mamma, säger Constance. Men det går inte än på ett tag. Jag ska förklara varför […] Vi vill förhandla med din mamma och hennes jobb, fortsätter hon. Om de gör som vi säger kommer du hem snart. Just nu väntar vi bara på deras svar.” Det som har hänt är att Adina har blivit kidnappad på grund av något som görs på hennes mammas jobb, men Adina kan inte förstå vad? Mamman arbetar på Statens Strålforskningsinstitut och håller på med jätteviktig forskning, det vet Adina. Men nu säger Constance att det de håller på med är skadligt, men hon vill inte berätta vad det är de gör för Adina.
Adinas föräldrar Lydia och Jakob får träffa en polisman som är gisslanförhandlare. Det har kommit ett mail från kidnapparna som bland annat skriver ”Om du vill se din dotter igen, så stoppa djurförsöken med strålning genast. Sluta att ta in apor i landet och låt de apor ni har få vård. Släpp dem sedan. […] Om ni inte för som vi säger kommer vi att behandla din dotter som ni behandlar era försöksdjur.” Det är alltså ett gäng djurrättsaktivister som har kidnappat Adina, men det dom kräver är orimligt och ingenting som Lydia kan påverka. Regeringen förhandlar inte med terrorister, men det tänker de inte låta kidnapparna veta.
Man får sedan läsa bland annat om hur Adina vid ett tillfälle försöker fly från kidnapparna men hinns ikapp och bärs tillbaka. De måste förflytta sig efter en tid och hamnar då i ett bergrum på en ö. Där får Adina se en film som någon har spelat in på hennes mammas jobb, hon får se djuren och lidandet och blir helt förtvivlad när hon inser vad det är mamman gör på sitt jobb. Hon brottas mycket med sina egna känslor under den här tiden och vissa stunder då och då börjar hon känna sig som en i gruppen (djurrättsaktivisterna/kidnapparna). Hon vill dock hem börjar matvägra och blir allt svagare. Plötsligt en dag har kidnapparna bestämt sig för att släppa henne fri. De gör i ordning en gummibåt som är tänkt att ta henne från ön, men innan det blir av dyker det upp svartklädda gestalter överallt – det är polisens insatsstyrka som efter tips har hittat ön och Adina! Nu utbryter tumult; skott avlossas och flera personer mister livet.
Upplösningen på det hela tänker jag såklart inte avslöja här, vad som händer med Adina, kidnapparna, hennes föräldrar och djurförsöken får ni veta när ni själva läser boken. Och det rekommenderar jag att ni gör. Ofta när läser en lättläst bok störs jag en hel del av ”förenklingen” eller vad jag ska kalla det. Läsningen blir lite staccatoartad och stötig på något vis. I Försöksdjuret tänker jag inte ens på det; det är en spännande, tänkvärd och bra story!
Försöksdjuret
Författare: Marianne Strand
Förlag: LL-förlaget
Antal sidor: 134
ISBN: 9789170533488
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus