djur – Sida 17 – Barnboksprat

Sov nu!

Supercharmig bok med hög igenkänningsfaktor! Här är det den lilla elefantungen som ska sova tycker mamman, men det vill elefantungen inte alls! H*n är ju inte trött, det är mamman som påstår det! Elefantungen börjar i alla fall förbereda sig för kvällen; h*n kissar och bajsar och sen börjar det som man som förälder så väl känner igen ”Jag ska bara…” Sen ska det borstas tänder men det vill h*n inte heller fast de andra djuren också gör det (ett djur använder zebrans svans som tandborste!).

Ett efter ett somnar de andra djuren på savannen i den rosaröda solnedgången, men inte elefantungen! ”Nu lägger du dig ner och vilar din snabel.” säger mamman men det vill ungen inte alls för det är tråkigt och skakar som en tok på huvudet. Jag undrar just hur många olika ursäkter till att inte gå och lägga sig som ett barn skulle kunna hitta på under en och samma kväll? Väldigt många tror jag! När mamman ber ungen att vara lite tyst och stilla kan h*n såklart inte hålla sig utan brister ut i ett högt ”TUUUT!”, något som inte är populärt bland de andra sovande djuren. Till slut blir mamman själv jättetrött och ungen säger åt henne att gå och lägga sig vilket hon gör, och då kryper den lilla intill mamman och somnar h*n också! Precis så var det här hemma hos oss en kväll förra veckan också, jag var tvungen att gå och lägga mig med barnen för att de skulle somna! Sådana kvällar är inte alls roliga, men så ser föräldralivet ut ibland.

Den här boken gillade jag fast den liksom Vem ska kissa? har ett helt gäng flikar att lyfta på. Jag tycker mycket om hur elefantungen är tecknad, det var faktiskt den som fångade min blick när jag surfande runt och letade efter nya böcker att recensera! Böckerna är tänkta för de minsta barnen i åldern 0-3 år, men vill man ha flikarna i behåll kanske man inte ska sätta den i händerna på de allra minsta. Fin bok att läsa och prata om läggdags med tycker jag.

Sov nu!
Författare & illustratör: Birde Poulsen
Förlag: Opal bokförlag
Antal sidor: 14
ISBN: 9789172994348
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Jag är hungrig

Vi har gått och blivit storgillare av djurböcker i vår familj sedan sonen kom för fem år sedan. När han själv skulle välja vilken bok han ville ta med sig att berätta om på förskolan senast blev det Så funkar småkryp och han berättade med stor inlevelse och trollband publiken (kompisar och fröknar) med fakta om insekter! Därför tyckte vi att det skulle vara roligt att läsa Jag är hungrig för att lära oss mer om vad lite större djur äter.

I den här boken får man träffa djur från den svenska skogen och sjön; bland andra berguv, huggorm, varg, älg, bäver, vildsvin och igelkott. På varje uppslag presenteras ett djur med sitt latinska och svenska namn, och förutom matvanor får man lite mer fakta om djuret också (t.ex. att berguven har fantastisk hörsel, att gäddans kropp är sval och slemmig och att skogsharen får vit päls på vintern). Visste du att gråsälen snittar upp torskens buk med sina klor för att komma åt den smaskiga levern? Eller att vargen gärna äter blåbär och lingon? Men vilket djur är det som tycker om hallonpaj?! Det får du veta på bokens sista sida! ;-)

Jättebra bok med fina illustrationer och både intressanta och roliga faktatexter. Jag hoppas på fler böcker från Anna Roos och Maria Nilsson Thore!

Jag är hungrig
Författare: Anna Roos
Illustratör: Maria Nilsson Thore
Förlag: Alfabeta bokförlag
Antal sidor: 28
ISBN: 9789150113273
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Vem ska kissa?

Hur gör djuren när de kissar? Och hur gör du? Det är frågor som vi får svar på i den här boken. På varje uppslag återkommer frågan: ”Är det kanske någon här som ska kissa?” och några uppslag framåt i boken börjar det även hända andra grejor. På varje sida finns det en eller flera flikar att lyfta på för barnen så de kan kika vem det är som kissar. Alla djuren gör inte det; en del gör något helt annat som t.ex. har sönder en boll, föder kattungar, blir kissat på av något annat djur eller rymmer ur en bur!

Jag tycker själv att det blir lite väl många flikar att lyfta på, men av erfarenhet vet jag ju att barn (åtminstone de jag har läst för) tycker att det är jätteskoj att lyfta och kika. Två barn finns också med i boken, på första och sista uppslaget. På första sidan händer det en olycka, pojken som kanske är i 3-årsåldern kissar på sig när han är ute och leker (lillasystern kryper omkring i blöja). På sista uppslaget har det hänt grejor, nu har han lyckats med både det ena och det andra när han satt på toaletten istället!

Det här är nog en bra och rolig bok för pottränande barn. Man får se hur olika djur gör när de kissar och bajsar, och hur olika djurs bajs ser ut. Det är djur som är välbekanta för små barn: hundar, katter, kaniner, hästar och kossor. Här och där dyker andra små djur upp också som också är med i kiss- och bajskavalkaden. Jag tycker att den är helt ok, lagom lång (men som sagt, lite väl många flikar) och med fina illustrationer.

Vem ska kissa?
Författare & illustratör: Birde Poulsen
Förlag: Opal förlag
Antal sidor: 16
ISBN: 9789172994355
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Två fina faktaböcker om djur

Maj månad bjöd på två härliga och faktaspäckade böcker om djur: Alla vill ha mat och Stora stojiga djurboken.

Grethe Rottböll och Anna-Karin Garhamn har i Alla vill ha mat valt att fokusera på djurens ätande, vilket gör att boken ger ett sammanhållet och strukturerat intryck. Det ryms en hel del annat fakta än bara vad djuren äter, men allt relateras till det. På varje uppslag presenteras ett djur, vad det äter, hur stort och hur gammalt det kan bli, vad det orkar göra när de får mat, samt ofta en instruktion om hur man kan fånga och/eller mata djuret. Läsaren uppmuntras att göra ett experiment: ta reda på om djuren gillar glass! Jag får genast skräckvisioner om ökat antal omkomna smådjur i glassdrunkningsolyckor i år, men det får ändå sägas att boken också uppmuntrar till försiktighet och respektfullt hanterande av djuren. Jag uppskattar att det inte bara beskrivs hur man inreder en burk till en boplats åt ett litet djur, utan att det också tas med hur länge man kan ha djuret innan man måste släppa ut det.

Jag blev omedelbart förtjust i den här boken och dess härliga illustrationer i klara färger. Först lockades jag naturligtvis av den snygga ytan, men efter att ha läst den uppskattar jag respektfullheten och valet att fokusera på just ätandet snarare än att göra en generell faktabok. Urvalet av djur är också trevligt, eftersom det handlar om djur som de flesta barn stöter på någorlunda regelbundet: nyckelpiga, fågel, snäcka, igelkott, manet, groda, mask, fisk, fjäril och katt.

Här är ett uppslag ur Alla vill ha mat (klicka för att se det större):

Som ett ytterligare smakprov kan du ladda ner en instruktion om hur man bygger ett bo åt en nyckelpiga.

Stora stojiga djurboken är en stor faktabok med en medföljande dvd. Innehållet är brett och djuren är många och exotiska. Båda böckerna marknadsförs till åldersgruppen 3-6 år, men kanske passar Stora stojiga djurboken bäst för de något äldre, medan Alla vill ha mat är enklare att ta till sig tidigare. Trots spretigheten finns en bra struktur, tack vare indelningen i olika avsnitt: Vad är ett djur? – Djur över hela världen – Djurens former – Färger och mönster – Djur med skelett – Djur utan skelett – Hur tar sig djur fram? – Vad äter djuren? – Bajsfakta – Djurens bon – Djurens ungar – Djuren växer – Djurens beteende – Arbetande djur – Störst och minst – Lustigt och konstigt.

Man blir fullkomligt överöst med små intressanta faktasnuttar som passar vetgiriga barn:

stojdjur — Lite av myllret i Stora stojiga djurboken

En veckas spillning från en elefant väger lika mycket som 70 barn!
Albatrossen har längst vingar av alla fåglar.
Mantelbältan kan gräva ner sig själv på några sekunder om den blir skrämd.
Blåssälshannen har en skinnsäck på nosen som han kan blåsa upp till en stor bubbla när han är arg eller vill visa upp sig.

På den medföljande dvd-skivan (se smakprov) får bokens bilder liv och man kan hur djuren låter och se hur de rör sig. Ava (2½ år) är hänförd av filmen, men som vuxen känner jag att den faktiskt är för… ja, just det, stojig. Det är alltså en film med en lång radda scener, varav de flesta är fyllda av flera olika djur. Varje scen blinkar förbi fort och innehåller otroligt mycket. Det är väldigt genomtänkta bilder med jämförelser, kontraster och allt möjligt, men som vuxen har jag inte en chans att hinna berätta allt för mitt barn, eller ens hinna erinra mig att ”just det, hammarhaj heter en sån”. Jag hade föredragit mer interaktivitet, även om det inneburit mindre innehåll. Det hade kunnat bli riktigt bra med en startskärm fylld med djur som man fick klicka på för att starta en loopande slinga om just det djuret, som man kunde titta på tills man var klar. Kanske ackompanjerat av en berättarröst som läste texten ur boken. Som det är nu blir jag helt matt efter bara några scener… men som sagt, Ava är trollbunden, så vi kommer säkert att titta på filmen igen. Här är en liten filmsnutt med Ava som tittar på filmen.

Bilderna har en helt annan stil än de charmiga illustrationerna i Alla vill ha mat. Jag faller inte lika pladask för dem, men de lyckas vara både tydliga och konstnärliga på ett trevligt sätt. Pluspoäng ges för att människan inkluderas bland djuren! Gemensamt för båda böckerna är att bild såväl som text bär mycket information, och att de är riktigt trevliga faktaböcker som kan underhålla vetgiriga barn länge!

Alla vill ha mat
Författare: Grethe Rottböll
Illustratör: Anna-Karin Garhamn
Förlag: Bonnier Carlsen (2011)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163868498
Smakprov: finns här
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Stora stojiga djurboken med dvd
Författare: Harriet Blackford
Illustratör: Britta Teckentrup
Förlag: Bonnier Carlsen (2011)
Antal sidor: 37
ISBN: 9789163864667
Smakprov: lite av filmen finns på youtube
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Försöksdjuret

Adina är 13 år och på väg hem till sin mamma i Göteborg med flyg från Stockholm (där pappan och hans sambo Cilla bor). Hon möts på flygplatsen av en ung tjej i militärbyxor, keps och solglasögon som heter Constance. Hon berättar att Adinas mamma är försenad och bett henne hämta på flygplatsen istället. Var de ska någonstans ska bli en överraskning säger hon, men när Adina blir bjuden på cola längs vägen somnar hon – drogad av en sömntablett som Constance har lagt i läsken!

När Adina vaknar ligger hon i en hård säng, fönstret i rummet är igenbommat med brädor och när hon rör på sig känner hon att hon har en kedja runt vristerna! Först fattar hon ingenting, tror att hon drömmer men inser sedan att hon är fånge och oroar sig för att Constance kanske också blivit tillfångatagen och kanske till och med mördad. Ganska snart dyker Constance upp med en ful hund i släptåg; den är vit och brun med skalliga fläckar på kroppen. Men Constance sa ju i bilen att hon inte hade några djur?! Adina serveras te och smörgås och blir sen lämnad igen men med löftet att de ska prata sen.

”Jag förstår att du vill hem till din mamma, säger Constance. Men det går inte än på ett tag. Jag ska förklara varför […] Vi vill förhandla med din mamma och hennes jobb, fortsätter hon. Om de gör som vi säger kommer du hem snart. Just nu väntar vi bara på deras svar.” Det som har hänt är att Adina har blivit kidnappad på grund av något som görs på hennes mammas jobb, men Adina kan inte förstå vad? Mamman arbetar på Statens Strålforskningsinstitut och håller på med jätteviktig forskning, det vet Adina. Men nu säger Constance att det de håller på med är skadligt, men hon vill inte berätta vad det är de gör för Adina.

Adinas föräldrar Lydia och Jakob får träffa en polisman som är gisslanförhandlare. Det har kommit ett mail från kidnapparna som bland annat skriver ”Om du vill se din dotter igen, så stoppa djurförsöken med strålning genast. Sluta att ta in apor i landet och låt de apor ni har få vård. Släpp dem sedan. […] Om ni inte för som vi säger kommer vi att behandla din dotter som ni behandlar era försöksdjur.” Det är alltså ett gäng djurrättsaktivister som har kidnappat Adina, men det dom kräver är orimligt och ingenting som Lydia kan påverka. Regeringen förhandlar inte med terrorister, men det tänker de inte låta kidnapparna veta.

Man får sedan läsa bland annat om hur Adina vid ett tillfälle försöker fly från kidnapparna men hinns ikapp och bärs tillbaka. De måste förflytta sig efter en tid och hamnar då i ett bergrum på en ö. Där får Adina se en film som någon har spelat in på hennes mammas jobb, hon får se djuren och lidandet och blir helt förtvivlad när hon inser vad det är mamman gör på sitt jobb. Hon brottas mycket med sina egna känslor under den här tiden och vissa stunder då och då börjar hon känna sig som en i gruppen (djurrättsaktivisterna/kidnapparna). Hon vill dock hem börjar matvägra och blir allt svagare. Plötsligt en dag har kidnapparna bestämt sig för att släppa henne fri. De gör i ordning en gummibåt som är tänkt att ta henne från ön, men innan det blir av dyker det upp svartklädda gestalter överallt – det är polisens insatsstyrka som efter tips har hittat ön och Adina! Nu utbryter tumult; skott avlossas och flera personer mister livet.

Upplösningen på det hela tänker jag såklart inte avslöja här, vad som händer med Adina, kidnapparna, hennes föräldrar och djurförsöken får ni veta när ni själva läser boken. Och det rekommenderar jag att ni gör. Ofta när läser en lättläst bok störs jag en hel del av ”förenklingen” eller vad jag ska kalla det. Läsningen blir lite staccatoartad och stötig på något vis. I Försöksdjuret tänker jag inte ens på det; det är en spännande, tänkvärd och bra story!

Försöksdjuret
Författare: Marianne Strand
Förlag: LL-förlaget
Antal sidor: 134
ISBN: 9789170533488
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus