danmarkstema – Sida 2

Anton och sorgens pil

Det finns egentligen en massa saker som gör Anton glad. Han brukar tycka mycket om att vara i skolan och få reda på saker om barn i andra länder och andra spännande saker. Men plötsligt försvinner all färg från livet. Allt är grått och all meningsfullhet verkar ha runnit bort med färgen.

Kanske kan mamma hjälpa honom att hitta den färgglada världen igen? Men nä, hon förstår inget när Anton säger att har en sorgpil i hjärtat. Då kanske hans lärare kan hjälpa honom? Men hans svensklärare bara pratar om att det är bra att gå i skolan för att kunna skriva kärleksbrev och kärleken trivs ju ändå inte i en grå värld. Och så fortsätter det, lärarna pratar om att man ska lära sig saker för att kunna utföra roliga sysslor. Men varför skulle Anton vilja göra det när allt känns lika hopplöst som det är färglöst.

Jag gissar på att du också känt som Anton ibland. Jag har i alla fall gjort det. Ibland blir allt sådär grått och man önskar att man kunde hitta ett sätt att tänka lite ljusare på allting. När Anton går till skolans vaktmästare får han till slut hjälp med att hitta roten till det gråa och tråkiga. På det sättet kan han också börja hitta tillbaka till det ljusa och lätta. Som barn vet jag hur arg jag kunde bli när någon vuxen sa att de problem jag hade var små. Men hur stort ett problem är ju bara bäraren som kan bestämma och att säga att någons problem är små, det hjälper ju ingen.

Anton och sorgens pil är en fängslande bok. Världen blir verkligen grå och tråkig runtomkring Anton. Tyngden som han släpar på klänger sig fast vid varje detalj och varje ord, så det känns verkligen härligt att den här boken har ett lyckligt och ljust slut. Den lämnar efter sig en bra känsla och visar på att det faktiskt kan vara lönt att ta itu med sina problem istället för att tänka på allting som hopplöst.

I Danish Literary Magazine skriver Nina Christensen om Anton och sorgens pil samt om två andra nya danska bilderböcker och om hur de berör svåra ämnen.

Sorg og glæde i barnekammeret (artikeln är på danska)

Anton och sorgens pil
Författare: Katrine Marie Guldager
Illustratör: Kirsten Raagaard
Svensk text: Jennifer Lindström
Förlag: ABC forlag
Antal sidor: 32
ISBN: 9788779160828
Köp: jämför priser eller Bokmusen

Idiot!

Vem är det som är idiot egentligen? Jo, det är August. Eller ”idiot” är i alla fall vad andra kallar honom. Själv bryr han sig inte särskilt mycket. Han har sin trogne vän, Odjuret, som vi ser som en plastpåse med koppel, och sin lika trogna mamma. Livets svåra steg tar han med sin mamma i fören och Odjuret i aktern och däremellan finns det en massa intressanta saker att upptäcka.

Men när August växer och blir stor, hur går det då? Jo, det går ganska bra för honom, där han lever i sin egen värld, bakom sin kära mamma. Han fortsätter att upptäcka det lilla i det stora och leva i sin egen tankevärld. Men även om August inte tänker på det finns det ett problem, Augusts mamma blir också äldre. Till slut blir det oundvikligt med ett sorgligt slut på den här berättelsen.

Det syns tydligt redan på omslaget att det är en annorlunda barnbok. När jag öppnade Idiot! första gången tänkte jag att såväl bilderna som texten verkade lite grå. Men den tanken övergav jag ganska snabbt. För även om texten kan verka ganska lågmäld är den full av känsla och liv. Och även om bilderna inte har några starka färger har de väldigt mycket karaktär. Boken är rå och avskalad på lyxig kosmetika, men den är istället väldigt innehållsrik i sin återgivning av känslor. Det den gör är helt enkelt att sätta läsaren direkt in i Augusts värld och sedan är det upp till var och en att bygga vidare på den i sin fantasi.

Men är det här verkligen en bok för barn? Att bilderböcker kan lämna efter sig en tung känsla har vi stött på förut, även om det visserligen är ganska ovanligt. Men oftast handlar böckerna då om barn eller om förmänskligade djur. I Idiot! ser vi August som vuxen. En tung, mörk bok om en vuxen karaktär, går det verkligen för sig? Idiot! är inte en bok som kan läsas i alla hast. Det är inte heller en bok som sätter in en i en mysig stämning. Jag ser Idiot! mer som en vuxenbok än en barnbok, men frågan är ju om barnböcker måste vara lätta att läsa och förstå? Eftersom det här är en bok som inbjuder till egna tolkningar skapar varje läsare sin egen bild av berättelsen. Det gäller ju både vuxna och barn. Så varför inte ge barnen en chans till egen tolkning?

Husen knarrar.
Fingrarna går och fryser.
Friska vindar
och frusna kinder. Varma våfflor.

De som tram-par på stre-cken får ne-ger-barn!
Ti-ger-barn, ne-ger-kyss. Och två små muham-damer!
Damer-damer!
Trott-oar!
Pöl!
Slurp! Plask! Slurp! Plask!
Skvalp!

Inga livbåtar.

”August, dina skor blir våta!” säger mamman.
Ett! Två! Stå!
Stilla!

Den sida som jag citerar här ovanför ger en inblick i hur det är att läsa Idiot! för sina barn. Jag tycker att det känns lite jobbigt att läsa ordet ”neger” för mina barn. När jag läser boken själv ser jag ju ordet i sitt sammanhang, så som jag tänker mig att August har mött det, genom vuxnas vardagliga konversationer. Och det känner vi ju igen. Hur mycket sägs det inte innanför hemmets ramar, men som man aldrig skulle stå för officiellt? Augusts reflektioner är jättespännande, så som de beskriver en dimension av människors sociala spel. På ett sätt tänker jag mig att den här kopplingen är lite för svår för barn att se, men samtidigt tänker jag på hur bra barn faktiskt brukar vara på att anpassa sig efter olika situationer. Barn läser ju av situationer precis som vuxna. Mina barn tolkar inte Augusts ord på samma sätt som jag, men tolkar dem, det gör de.

Lotta Olsson på Dagens Nyheter för ett intressant resonemang kring Idiot!.

Om du är bra på att danska, eller bara tycker om att lyssna på vårt grannspråk, finns Idiot! som ljudsaga med författaren, Oskar K, som uppläsare. (Länken finns på såväl Oskar K:s som Dorte Karrebæks hemsidor)

Idiot!
Text: Oskar K.
Bild: Dorte Karrebæk
Svensk text: Marie Norin
Förlag: Daidalos
Antal sidor: 40
ISBN: 9789171733092
Köp: jämför priser

Danska bilderböcker, är de så olika de svenska?

Eftersom vi på Barnboksprat inte har så stort underlag av danska bilderböcker behövs det hjälp utifrån för att kunna prata om frågan här ovanför. Litteraturprofessorn Maria Nikolajeva har skrivit en artikel om just danska bilderböcker där hon jämför dem med svenska bilderböcker. Enligt Maria Nikolajeva finns det mycket som skiljer de danska bilderböckerna från de svenska. Historiskt sett har danska bilderböcker fått en del inspiration från sovjetiska bilderböcker, med bilder i klara färger och få detaljer samt en text som inte följer någon tydlig röd tråd. Maria Nikolajeva skriver också att den danska bilderboken ofta är djärvare än den svenska och att gränsen mellan barn- och vuxenlitteratur tillåts vara lite mer otydlig.

Maria Nikolajeva ger även förslag på några danska bilderböcker med en surrealistisk bildvärld. I inlägget här efter recenserar Barnboksprat Idiot med Oskar K. som författare och Dorte Karrebæk som illustratör. Dorte Karrebæk är även författare och Maria Nikolajeva berättar lite om hur hon i sina bilderböcker vågat sig på att angripa stora frågor så som könsmaktsordning och även frågor om människans mentala bilder jämfört med verkligheten.

Vidare beskriver Maria Nikolajeva ordet metafiktion, vilket innebär förmågan att se på fantasi i förhållande till verkligheten. Enligt Maria Nikolajeva är alltså de danska bilderböckerna modigare med att låta barn utforska gränserna mellan det fiktiva och verkligheten.

Och då frågar du dig kanske vad som egentligen är rätt. Ska barn sättas in i allt och förstår de verkligen skillnaden mellan fantasi och verklighet?
Mitt svar på detta blir inte ett vetenskapligt svar, utan ett väldigt vardagligt: se på barnet som leker. Vilka reser gör hen inte i fantasins värld? Skulle hen ha svårt att komma tillbaka till verkligheten?
Nä, jag tycker att det är ganska häftigt att våga tro på barns kompetens. På ett sätt kan jag förstå att inte fler av de djärva danska bilderböckerna har blivit översatta till svenska, men samtidigt tycker jag att det är lite synd.

Referens: Maria Nikolajevas artikel

De underjordiska på Bornholm

Det var titeln som fick mig att dras till den här boken, när jag gick runt på biblioteket. När jag var liten drömde jag om att bygga ett underjordiskt rum och jag lyssnade flitigt på LP-sagan ”Prins Hatt under jorden”.

De underjordiska handlar mest om Emmy, som är snart tolv år och som lever ovanför jord. Tillsammans med sin mamma åker Emmy till Bornholm för att hälsa på den lite märkliga tant Mis. Men tillsammans med grannens barnbarn, den jämngamla Frederik, dras Emmy närmare Underjorden under berättelsens gång.

Den Bornholmska naturen och kampen för att bevara den är ett centralt tema genom boken. På samma gång som den danska ön är väldigt vacker och inbjudande, känner Emmy redan tidigt att det finns ett motstånd någonstans ifrån naturen. Eller varifrån kommer den där känslan av att inte vara välkommen?

Allting såg annorlunda ut här uppe. Det var klippor överallt. På de branta sluttningarna ner mot havet, i trädgårdarna och på fälten, och hela vägen längs den lilla landsvägen som blev allt smalare. Hennes mamma beundrade utsikten och berättade om allt det vackra som de körde förbi, och ändå kände Emmy sig lite sorgsen till mods. Visst var det fint att se på, men samtidigt var det som om landskapet stretade emot. Som om det inte ville att man skulle vara där.

När det börjar hända hemska saker mot folket på ön hör Emmy och Frederik tant Mis och Frederiks farfar tala i hemlighet om ”de underjordiska”. Snart får också Emmy och Frederik veta att ”de underjordiska” inte bara är en myt, utan ett verkligt, kortvuxet folk som lever någonstans där under den vanliga världen. Det här folket är indelat i två grupper som båda kämpar för att få ha kvar en orörd natur. Men de kämpar på helt olika sätt. Dels de som ser sig som öns beskyddare, dels de som helst vill få allt mänskligt att försvinna!

Det här är en spännande bok om kamp och samarbete och uppror mot de som bestämmer i samhället. Men också om kamp för att övervinna sina egna rädslor. I början av boken är könsrollsindelningen mellan Emmy och Frederik väldigt klassisk. Frederik är den som driver och Emmy är ängslig och lydig. Men i takt med att Emmy tvingas ta ansvar för sina handlingar tuffar hon till sig lite. Det här är dessutom en bok om vänskap som övergår till kärlek och spänningen byggs upp på flera sätt.

Det finns en fortsättning på äventyret, i boken Vägen till Kungadjupet. På danska finns det även en tredje del i serien, men den finns inte översatt till svenska.

De underjordiska
Författare: Kirsten Sonne Harild
Förlag: Berghs
Antal sidor: 224
ISBN: 9789150215434
Köp: jämför priser

Danmark i Barnboksprat

Ett tag framöver kommer Barnboksprat att prata lite extra om dansk barnlitteratur. Danmark ligger ju inte så långt ifrån oss, ändå är det inte jättelätt att hitta danska barnböcker här i Sverige. Men här kommer du i alla fall att få några tips samtidigt som vi kommer att prata lite om ifall det egentligen finns någon skillnad mellan danska och svenska barnböcker.

Håll utkik efter den lilla filuren med danmarksflaggan, så hjälper hen dig att hitta inläggen med danmarksanknytning.