bonnier carlsen – Sida 38

Skuggbarnen

skuggbarnen Det går nästan inte att sluta titta på Anna Höglunds bilder som många gånger inte liknar något annat. Stilen dansar mellan olika uttryck. Det är både galet och logiskt. Dock får jag tillstå att det till synes galna alltid verkar ha sin plats, sin förklaring. Denna konstnärsstil tillsammans med Ulf Starks ord i sin milda självklara form ger förklaringar och poetisk längtan till mottagaren. Det blir till en egenskapad skapelseberättelse, sprungen ur en teaterföreställning på Stockholms Stadsteater från början.

Två barn söker sina skuggor. Utan skuggor är livet enkelt att leva, men fullständigt tomt och utan livsklang. Alltings Skapare, som här presenteras i hen-form och avbildat som något runt med armar och ben, är en fantastisk kreatör, men verkar sakna känsla för djupet. Hen känner misshag för de fula fläckar, som skuggorna ger. De skugglösa varelser som nu kommer att befolka jorden, känner visserligen mer glädje, men minnena bleknar, sagorna blir bortglömda och drömmarna kommer inte längre människorna till mötes under nattens timma.

Utan sina skuggor
blev människor gladare.
Sorgerna försvann.
Och om nätterna sov de
utan drömmar.

Vad skönt, tänkte Skaparen.
Nu har alla det bra,
precis som jag ville.

Men två kände sig sorgsna.
Det var Pojken. Och Flickan.
Mest Pojken.

När skuggorna försvann
blev det inga sagor.
För sagorna är släkt med drömmarna.

Pojken försvinner. Flickan letar och söker med sitt eget minne i alltmer glömska. Hon är så när som på att blekna bort i frånvaron av sin skugga, men då…! En Skapare som samlar sig och börjar lyssna. Två barn som inte ger sig och som ingen annan önskan har, än en djupare mening och att sagans drömmar åter ska ta vid.

Den kvällen gjorde Flickan
skuggor på väggen.
– Plingeling, nu börjar det!
– Vad blir det för saga? frågade Pojken.
– Den om Skuggflickan, sa hon.
– Och hennes bror, sa han.

Och utanför tryckte Skaparen
örat mot fönsterspringan.

Skuggbarnen
Författare: Ulf Stark
Illustratör: Anna Höglund
Förlag: Bonnier Carlsen (2014)
Antal sidor: 34
ISBN: 9789163877452
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tom och den blå fågeln

tom-och-den-bla-fageln Tom är nyinflyttad till Stockholm och han avskyr det. På gården hade de både djur, natur och fina trädkojor men här i stan finns mest nedkissade väggar, stress och trängsel. Tom längtar hem och önskar att han vore lite mer som alla andra. När Tom en dag sitter med pappa på tunnelbanan upptäcker han plötsligt en liten gubbe, som en slags tomte, men ingen annan verkar se den. Undan för undan nystas en hel värld upp för Tom, en värld fylld med alla möjliga varelser men dold för alla människor, alla utom Tom. Snart befinner sig han mitt i ett farligt äventyr där magi används och Tom blir en viktig del av det hela.

Tom och den Blå fågeln är helt enkelt urban fantasy för barn. Personligen gillar jag denna genre skarpt och denna bok är inget undantag. Den är välskriven och spännande och högst lämplig att sätta i händerna på de flesta unga läsare som nått bokslukaråldern då den är hyfsat lång och nog kräver en viss läsvana. Kapitlen är också ganska långa men de är i sin tur tydligt styckesindelade så det går bra att pausa på många ställen. Det är många karaktärer i boken men de är tydligt beskrivna och jag tycker att det är ett bra flyt i historien vilken är både mörk och rolig. Det här är Nissinens debut och hon planerar redan fler böcker om Tom och hans vänner.

Titel: Tom och den blå fågeln

Författare: Susanna Nissinen

Illustratör: Katarina Strömgård

Förlag: Bonnier Carlsen (2013)

ISBN: 9789163873812

Antal sidor: 272

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Gregor – blodets förbannelse

gregor Jag tar mig an den tredje boken av fem ur serien om Gregor. Nu skulle man kunna tro att man blir less på upprepningar, som den beskrivande fattigdom Gregors familj upplever, och att han var gång tvingas ned i underjorden pga. profetiorna. Men så är det inte.

Det är gripande att läsa om den vardagliga kampen för Gregor och hans familj, tillika den kamp som Gregor för i underjorden som krigare. Suzanne Collins är en skicklig berättare som hela tiden för fram berättelsen med bra tajmade cliffhangers och stort engagemang. Det spelar ingen roll att det är pratande råttor och fladdermöss – alla är så trovärdiga i sina roller att man dras med i äventyret.

Gregor är alltså en elvaårig pojke som i första boken hamnade i underjorden då hans lillasyster försvann i tvättstugan i deras bostadshus. Därifrån fann han en underjordisk värld med märkliga människor och pratande djur i ett krig som han blivit förutspådd att förhindra. I den andra boken lyckades han rädda sin egen pappa, som varit tillfångatagen av råttorna i underjorden under många år. Nu när alla är räddade och tillbaka i hemmet så tvingas Gregor ännu en gång ta sig ned. Pesten har spridit sig obehindrat i underjorden och det är Gregors uppgift att finna ett botemedel. Han har inget val då någon han älskar blir drabbad av pesten.

Den här boken i serien är nog den mörkaste. Jag saknar lite av den humor och kvickhet som fanns i de andra böckerna. Man lider verkligen med Gregor, och vill att det ska gå väl för honom och hans familj, men det är därför detta blir en sådan bra barnbok också. Gregor är ingen superhjälte. Han är en pojke med mänskliga egenskaper även om han äger en talang som bärsärkagång som gör att han blir blixtsnabb vid hot, speciellt om de är mot hans knappt 3 åriga lillasyster. Han har också ett stort hjärta, som rymmer mycket mod, värme och framförallt förståelse till andra varelser. Han är en sann ledare och hjälte även om han bara är en liten pojke. Suzanne Collins lyfter många viktiga tankar om krig och att inte döma andra i förhand. Jag tycker hela serien är helt underbar och jag vill bara ha mera. Sommaren 2014 fortsätter äventyret.

Första boken heter Gregor från Ovanjord och den andra, Dödens Labyrint, och ni kan läsa vad jag skrivit om dem genom att klicka HÄR.

Gregor – blodets förbannelse
Författare: Suzanne Collins
Översättare: Lottie Eriksson
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgiven: 201311
ISBN: 9789163875434 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Det osynliga godiset

godis Ny barnboksserie kallad Villa Månskugga. Andra boken kommer i juni 2014. Amanda Hellberg skriver spänningsromaner men illustrerar och skriver även för barn- och ungdomar.

Handlingen i Det osynliga godiset kretsar kring familjen Skrämsson, som kan liknas vid en snäll variant av familjen Addams. I denna bok är Hedvig Skrämssons familj oerhört godissugna. De väntar hem farmor som ska komma med godis och bosätta sig hos dem i några månader. Villa Månskugga är ett stort hus med gamla spöken inneboende. I ett gästrum bor Blåa frun, ett snällt spöke som farmor gillar att umgås med. I den stora farfarsklockan finns farbror Knota, en vålnad som ser ut som ett skelett.

Så kommer farmor äntligen svischande på sin flygande matta med en stor säck med godis. Alla blir så glada men under natten försvinner säcken. Har någon tagit den eller har det något att göra med mammas senaste uppfinning? Hedvig bestämmer sig för att lösa gåtan men hon har ett bestämt krav på vad hon önskar sig om hon hittar godiset.

Amanda Hellberg har skrivit en lättläst och underhållande bok om en knasig familj. För vad sägs om att ha en krokodil till husdjur som sover i badkaret? Ändå är familjen rätt så vardaglig och vanlig mitt upp i detta övernaturliga och märkliga. Jag menar, käkar mycket godis så borstar man tänderna extra noga innan läggdags. De enkla tuschdragna teckningarna finns inbakade i texten och var ett fint komplement. Som alltid gillar jag också kartor, som finns här både över området där familjen bor och över deras hus. Ett illustrerat persongalleri får läsaren också ta del av i början av boken.

En underhållande bok för de barn som vill lämna de enkla lätt-att-läsa böckerna till mer text utan att det blir alltför svårt.

Det osynliga godiset
Författare & Illustratör: Amanda Hellberg
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgiven: 201308
Antal sidor: 69
ISBN: 9789163874741 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Constables & Toops kistor och kransar

kistor Gillar du spökhistorier i brittisk miljö under slutet av 1800-talet? Kryddad med mord och svart humor? Ja, då borde Constables & Toops Kistor och Kransar vara något för dig.

Man kan säga att handlingen styrs främst av två levande karaktärer. Sam Toop som bor ovanpå en begravningsbyrå där hans far arbetar. En dyster och melankolisk miljö för en tonåring men Sam är en speciell pojke. Han ser nämligen spöken och kan prata med dem. Sedan finns den jämnåriga vackra Clara, som är dotter i en välbärgad familj, och som drömmer om att bli journalist och intresserar sig för vålnader.

Bland de döda är de starkaste karaktärerna Lapsewood, som arbetar på ämbetet, ett kontor där man bokför alla vålnader som inte gått in genom dörren utan stannat kvar som spöken på jorden. Ett annat spöke är Halvshillingen, en laglös utan ett hus att spöka i och som driver omkring med sin spökhund på Londons gator.

Dessa fyra kommer att korsa sina vägar då en svartröta bryter ut i London och infekterar hus. Lapsewood skickas ut på uppdrag för att finna orsaken till varför hemsöktas hus förlorar sina andar. Och vad är det för demonhund som stryker omkring på Londons gator och sliter vålnaders själar i stycken? Har det något samband med Sams kriminella farbrors leverne eller den mördade flickan som hittats i Claras hem?

Jag gillar Gareth P. Jones böcker och har tidigare läst både Tvillingarna Thornthwaites testamente och Familjen Considines förbannelse. Jones skriver i en mörk ton där allt kan ske och med en viss absurd och svart humor. I den sistnämnda boken var det också många karaktärer att hålla reda på men det var intressant och skrivet på ett så välgjort sätt så att jag aldrig tappade tråden.

Men i den nya boken finner jag vissa scener väldigt tråkiga emellanåt och stämningen dyster. Språket är tillkrånglat, vilket såklart passar den historiska tiden och miljön, men jag undrar om inte åldern 9-12 år borde vara högre. Jag sätter den här under kategorin ungdomsböcker. Den har även ett brokigt persongalleri. Men efter halva boken, för jag finner handlingen intressant, så börjar jag fästa mig vid flickan Clara just för hennes klarsynta sätt att försöka lösa en gåta. Jag tycker också om den harmlösa Lansewood, som vågar gå emot hela det byråkratiska spöksystemet och aldrig ge upp hoppet om kärlek trots att han är död.

En bra slutknorr är författarens slutord. Där berättar Jones hur han byggde upp sin berättelse, och han ber även om förlåtelse för att hans historia innehåller väldigt många personer. Jag finner det ödmjukt och charmigt. Och ja, Gareth P. Jones fortsätter nog vara en favoritförfattare för mig och jag längtar redan efter att få se vad han hittar på till nästa bok.

Constables & Toops kistor och kransar
Författare: Gareth P. Jones
Översättare: Carla Wiberg
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgiven: 201308
Antal sidor: 448
ISBN: 978-91-638-7512-0
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris