Det går inte att komma ifrån att den sista och femte boken i serien om Gregor är den mörkaste. Men det är oundvikligt eftersom det handlar om den sista striden i underjorden mot råttorna. Stundtals tycker jag det blir alltför mycket invecklad krigsdiskussion och strider men samtidigt, Suzanne Collins är en utmärkt berättare, som ger en psykologisk förklaring till vad krig gör med oss levande varelser. Trots det totala allvaret, för Gregor blir alltmer en krigare, så finns det hela tiden det filosofiska tänket över det obegripliga våldet.
Det här kunde inte hända på riktigt, detta blodbad, detta slöseri med värdefulla liv. Vilka skulle göra något sådant här? Varför skulle de göra det? Vad kunde de uppnå? De dödade, dödade, dödade varandra och sedan i slutänden skulle de ha minskat varandras antal men…vad skulle ha förändrats?
Alltsammans framstod plötsligt som ett löjligt spel som lätt kunde ha bytts ut mot något annat – en omgång kort, ett schackpari, ett tärningskast. Ett spel som alla kunde ha gått levande hem ifrån.
Suzanne Collins hyllar varken vÃ¥ldet eller striderna. Hon kastar hela tiden in dessa tankar om vad meningslöst krig är och hur det förändrar människor. Gregor genomgÃ¥r denna förändring med. Han är en helt annan pojke i den första boken till den man möter i den sista. Jag tycker att det har varit en spännande, välskriven, fantasifull bokserie med mÃ¥nga cliffhangers och karaktärer att ta till sig. Jag kommer garanterat att sakna rÃ¥ttan Rödklös. Men faktiskt, jag tycker det är rätt sÃ¥ skönt ocksÃ¥ att lämna böckerna. Det blir alltför mycket blodbad och död vilket ger sur eftersmak. Jag blev inte heller tillräckligt tillfreds med slutet, men det är nÃ¥got ni fÃ¥r avgöra själva. Annars tycker jag böckerna är ett utmärkt presenttips till bokslukaren – oavsett Ã¥lder.
Gregor – krigarens död
Författare: Suzanne Collins
Bokförlag: Bonnier Carlsen
Översättare: Lottie Eriksson
Antal sidor: 429
Utgiven: 201406
ISBN: 9789163875441 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Anekdoter och tankar från dem som skapat är alltid givande att läsa och det får vi här i både början och i slutet. Däremellan är det 14 starka sagor från två svenska ikoner, som samarbetat i över 30 år. När deras gemensamma verk samlas som det nu görs i denna utgåva, så upplevs vidden av deras kreativitet ännu större än när endast en berättelse i enskild bokform presenteras.



För ungefär tio år sedan läste jag några av de första böcker av Harlan Coben som gavs ut på svenska; titlar jag minns är Berätta inte för någon och Borta för alltid. Sedan dess har det kommit många fler böcker, bland annat en serie med karaktären Myron Bolitar i huvudrollen. Myron Bolitar dyker upp som farbror till huvudpersonen Mickey Bolitar, en kille på 15-16 år, i en ny serie ungdomsböcker av Coben. Förra året kom Beskyddaren som jag ska skriva om här, och i mars i år kom fortsättningen Jägaren.
15-Ã¥riga My frÃ¥n Stockholm är utbytesstudent och befinner sig i det lilla samhället Owensville i Missouri, USA. Det som skulle kunna bli en fantastiskt och underbart roligt Ã¥r i Mys liv blir inte riktigt som tänkt. Redan pÃ¥ bokens andra sida fÃ¥r jag en olustkänsla när ”utbytesmamman” Rhonda viskar: ”Du ska bli min bästa vän. Vi ska bli som tvillingar” och vill bli kalllad ”mom”. Rhondas man som är handelsresande är sällan hemma. De har ocksÃ¥ ett flertal hundar som bor i en hundgÃ¥rd där de mest gÃ¥r omkring och skäller, med sin egen intorkade avföring i pälsen. My gör misstaget att berätta för Rhonda att hon inte tror pÃ¥ gud, varpÃ¥ kvinnan blir alldeles förstörd och tror att My är ditskickad av djävulen!