Twilightsagan – Den officiella illustrerade guiden

Jag har läst böckerna (och tänker läsa dem igen), jag har sett filmerna och ja, jag väntar otåligt på den sista filmen som (jag antar) kommer i höst. Jag får väl erkänna det; jag är en 38-årig Twilightnörd! Twilightsagan – Den officiella illustrerade guiden var alltså riktigt trevlig för mig att få hem ett recensionsexemplar av  i brevlådan, men hur recenserar man en sådan här typ av bok? Inte helt lätt tycker jag, så jag gör helt enkelt så att jag berättar lite om vad guiden egentligen innehåller för något och vad jag tycker om det.

Innehållet i boken består av fakta om vampyrer, om de olika klanerna som nämns i böckerna (allt från Cullens själva till Volturi, Denali, nomader och hybrider, om varulvarnas stam och flockar, om människorna (framför allt befolkningen i Forks) och så finns det en del som handlar om ”ursprung och inspiration” där man bland annat får läsa om viktiga punkter i handlingen, se fan-art (bilder av karaktärerna som tecknats eller målats av fans) och se lite bokomslag från olika länder i världen.

Den för mig mest intressanta delen av boken är den första, där författaren Stephenie Meyer intervjuas av sin författarvän Shannon Hale. Det är ingen kort intervju, utan snarare ett samtal som fyller hela 60 sidor i boken. Här berättar Meyer om hur en dröm gav henne inspiration till den första boken i Twilightserien. Hon berättar:

Drömmen var att jag tittade ner på den här scenen: Det var på en äng, och det var så mycket ljus […] Jag vet inte om det kommer fram i texten – att prismaeffekten var så otroligt strålande. […] Ja. Det var en så vacker bild, pojken som glittrade av ljus och som pratade med den vanliga flickan […] Jag var så nyfiken när jag vaknade. Jag bara satt där och tänkte: Så hur slutar det? Dödar han henne? För det var så nära.

Meyer och Hale pratar också om olika inspirationskällor, bland annat nämner de den klassiska boken ”Svindlande höjder” av Emily Brontë som ska ha varit en inspiration till den tredje delen i bokserien, ”Ljudet av ditt hjärta”. Det tycker jag som är engelsklärare (och intresserad av engelsk litteratur) är lite intressant. Det roliga är att Meyer berättar att hon inte ens gillar ”Svindlande höjder”, och att hennes åsikter om den kommer fram i boken där Edward pratar om den som en hathistoria och inte en kärlekshistoria.

Det finns mycket intressant i intervjun, både om författarskapet som sådant och så klart om Twilightböckerna som är de första Meyer har skrivit. Hon berättar att hon redan som barn hade massor av sagor i huvudet som hon berättade för sig själv men som aldrig blev nedskrivna. Drömmen där Edward och Bella ligger på ängen var det som fick henne att skriva ner det hon hade i huvudet för första gången, detta för att hennes minne som vuxen inte är lika bra som när hon var barn. Hon ville inte glömma bort den här sagan.

För dig som fortfarande inte har tröttnat på  vampyrer, varulvar och som är ett riktigt Twilightfreak är den här boken ett måste! Om det var ett tag sedan du läste böckerna är den ju alldeles utmärkt att bläddra i inför den stora finalen  – biopremiären av den andra delen av Breaking Dawn/Så länge vi båda andas (den sista boken delades upp i två filmer) som jag gissar kommer någon gång sent i höst. Jag längtar, gör du?

Här skriver Barnboksprats Malin Skals om en annan Twilightbok, nämligen den grafiska versionen av ”Om jag kunde drömma”


Twilightsagan – Den officiella illustrerade guiden
Författare: Stephenie Meyer
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 560
ISBN: 9789132158452
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Legenden om en mossig dvärg eller ett spännande äventyr?

Jag har precis läst fjärde delen i legenden om bergsdvärgen Tanarog för mina barn. Det är en lite mysig fantasyserie om Tanarog och hans vänner skogsflickan Aina och den gamla levande eken Bladhus, som tillsammans ger sig ut på äventyr.

Tanarog är kortvuxen, lite klumpig och hör egentligen inte riktigt hemma ute i de djupa skogarna och vida slätterna. Men han lyckas ändå komma långt ut i sina äventyr och ju längre man läser i boken desto tydligare visar författaren hur långt man kan komma enbart med godhet, som här personifieras i Tanarog, en mästare på att visa just godhet och välvilja mot andra individer trots att vissa av dem verkar riktigt läskiga.

Men hur snälla, mysiga och spännande böckerna än må vara har såväl jag som mina barn lite svårt att känna med Tanarog. För mina barns del kan det bero på att Tanarog ser ut som en gubbe och för min del att jag tycker att han är en aning mossig och patriarkal. Till exempel beskrivs Tanarogs vän Aina, genom Tanarogs repliker, dels som något vackert att titta på, dels som någon som behöver hjälp att hålla ordning på sig, och det är jäkligt irriterande. Men trots att varken jag eller mina barn är så förtjusta i huvudkaraktären är det ändå inte dåliga böcker. Mina barn är snarare väldigt förtjusta i serien. Det är stort fokus på vännernas gemensamma äventyr och där tänker man inte Tanarogs utseende eller attityd. Så, om jag fick bestämma hade fokus i berättelsen legat på skogsflickan Aina istället för bergsdvärgen Tanarog eftersom hon är mycket häftigare.

Läs tidigare inlägg kring Legenden om Tann


Legenden om Tann: Nidaros vrede
Författare: Niklas Krog
Illustratör: Johan Egerkrans
Förlag: B Wahlströms (2011)
Antal sidor: 100
ISBN: 9789132159770
Köp:  t.ex. från Adlibris eller Bokus

zp8497586rq

Drakmötet

Mina barn blev överlyckliga när vi fick hem den tredje delen i legenden om Tann: Drakmötet. Legenden om den nyfikna och goda bergsdvärgen Tann, skogsflickan Aina och eken Bladhus är riktigt härliga fantasyböcker. Trots att de är kapitelböcker med relativt få illustrationer tycker jag att de passar utmärkt för även lite yngre barn.

I den tredje boken har vännerna kommit till en den stora slätten, där gräset sträcker sig flera dagars vandring framåt. Men precis när de kommit ut på slätten försvinner Aina! Dessutom kan inte eken Bladhus följa med och leta efter henne. Det är nämligen så att drakkungen Nidaros är på jakt efter Tann och med Bladhus vid sin sida på ett stort och öppet fält skulle han bli upptäckt direkt. På sin vandring mot Aina möter Tann nya karaktärer, vilka han behandlar med hygglighet och hjälpsamhet, vilket gör att han skaffar sig vänner som av många andra betraktas som ovänner. Men några som verkar riktigt läskiga är de där smådrakarna och det är även de som bär ansvaret för Ainas försvinnande. Han måste bege sig mot deras berg, för han vill ju hitta Aina!

En sak som är lite synd med de här böckerna är att så mycket fokus läggs på Tann, när händelseförloppet utspelas kring skogsflickan Aina också. Aina är inte något initiativlöst våp, utan istället väldigt modig och spontan och det är oftast hon som för äventyret framåt. Därför är det lite märkligt att serien just kallas ”Legenden om Tann”.

 

Läs om del 1 och 2 i serien


Legenden om Tann: Drakmötet
Författare: Niklas Krog
Illustratör: Johan Egerkrans
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 100
ISBN: 9789132159657
Köp:  t.ex. från Adlibris eller Bokus

Bilköping – Krasch! Bang!

Härlig bok om de busiga bilarna Lastbils-Ludde och Dumper-Danne i Bilköping! Det här är den första boken i serien om Bilköping, en stad där alla figurer är fordon av något slag. När man öppnar boken presenteras karaktärerna på insidan av bokpärmen; här finns förutom Ludde och Danne t.ex. Sopis-Sussie,  Cement-Calle och Räddnings-Rita. För mig blev det kärlek vid första ögonkastet – de tre illustratörerna har tillsammans med författaren skapat en jättefin bok med underbara bilder! Karaktärerna har verkligen personlighet och fina genomtänkta detaljer.

Storyn går ut på att Lastbils-Ludde och Dumper-Danne drar runt i staden och hittar på bus; det allra bästa de vet är när det kraschar och bangar så de letar upp kompisar och platser som kan vara med i deras upptåg. Redan efter deras första ”krasch och bang” dyker det upp en stor skugga som ropar ”Hallå där..ni två…” och då trycker de båda kompisarna förstås gasen i botten för att inte hamna i trubbel. När de hittar Cement-Calle är han upptagen med att blanda vatten och sand för att få cement och han vill inte bli smutsig. Tror ni Ludde och Danne lyssnar på Calle? Nej, såklart inte. De ”hjälper till” lite med blandandet och när de lämnar stället i en hast – för den stora skuggan dyker upp igen – är det cement precis överallt!

Deras ”krasch och bang”-turné fortsätter med fler bus, men det blir inte galenskaper överallt utan riktigt skoj för både Ludde, Danne och kompisarna de råkar på. När de träffar Sopis-Sussie och Hyvel-Hanna säger tjejerna först att de är väldigt upptagna med att leka sjörövare, men Ludde och Danne kraschar och bangar ihop ett perfekt sjörövarfort när de får vara med och leka. Men även här dyker skuggan upp…vem är det egentligen? Vad vill den Ludde och Danne? Är den farlig eller snäll? Det får du reda på om du läser boken!

Snart kommer fler böcker om Bilköping, jag ser fram emot att få läsa ”Här kommer Lastbilds-Ludde och ”Nu gräver vi” för min son också. Bilköping – Krasch! Bang! rekommenderas av förlaget till åldersgruppen 3-6 år.

 


Bilköping – Krasch! Bang!
Författare: Jon Scieszka
Illustratörer: David Shannon, Loren Long, David Gordon
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 42
ISBN: 9789132159558
Köp: jämför priser

Min första stjärnbok

Min första stjärnbok är en faktabok för nyfikna barn i 5-10-årsåldern. Vi får lära oss mer om stjärnbilder, hur de ser ut, hur vi hittar dem och vilka mytologiska berättelser som ligger bakom de olika stjärnbilderna. Boken innehåller fyra avsnitt, ett för varje årstid (stjärnhimlen ser olika ut beroende på årstid). Min första stjärnbok är en rolig bok att ta med ut på kvällspromenaden (på vinterhalvåret) eller till trädgården en sen kväll. Istället för fågelskådning – varför inte prova lite stjärnskådning? På varje uppslag finns en ruta som man kan kryssa för när man har hittat stjärnbilden på himlen, samt en rad där man kan fylla i datum.

De mytologiska berättelserna är lättlästa och spännande. Det finns en beteckning längst bak med vem som är vem i mytologin (många av karaktärerna återkommer genom boken). Boken innehåller även en faktadel med förklaringar till vad exempelvis planeter, stjärnor, meteorer, svarta hål och ljushål är för något.

Exempel på stjärnbilder i boken är Stora och Lilla björn, Jungfrun, Svanen, Draken, Lejonet och Herakles (Herkules). Berättelserna är fint illustrerade med för mytologi typiskt  formspråk som känns igen från t ex Disneys Herkules från 1997. I boken finns även illustrationer där stjärnbilden lagts ovanpå en vanlig bild för att illustrera hur det var tänkt när bilden fick sitt namn (vissa stjärnbilder är ärligt talat inte särskilt lika det dem symboliserar).


Extra roligt, men kanske lite fusk, är att ta fram Google Sky View-appen i mobiltelefonen (finns till Android) och titta på stjärnbilderna direkt i sitt vardagsrum. Eller varför inte ta fram den som facit om man har svårt att hitta en specifik stjärnbild? Genom appen kan man även se stjärnorna på södra halvklotet som vi här i norr inte kan se under vissa årstider. Själv har jag precis hittat mitt eget stjärntecken Tvillingarna.Min första stjärnbok är en gedigen faktabok i lagom format (alltid redo på kvällspromenaden!) och den innehåller allt värt att veta om stjärnbilder för vetgiriga barn.


Min första stjärnbok
Författare: Anja Baklien
Illustratör: Johan Egerkrans & Evelina Thörnberg
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 87
ISBN: 9789132157127
Köp: Adlibris