Om längtan och svartsjuka för små

Häromdagen rasade min bokhylla ihop. Eller det var i alla fall ett hyllplan som helt gav vika. Jag insåg att jag antingen var tvungen att skaffa fler bokhyllor eller, ve och fasa, rensa i min bokhylla. Eftersom jag inte har så stor lägenhet återstod rensningen som alternativ. Och om sanningen ska fram finns det flera barnböcker i bokhyllan som ingen efterfrågar längre eftersom mina barn blivit äldre. Men innan jag lägger undan dem måste jag få skriva om två böcker som var Olofs favoriter då han var runt 1,5år. Det är två böcker som jag har läst så otroligt många gånger.

Den första, Nelly packar, är gjord av Anna-Clara Tidholm och Gun Jacobson och handlar om nallebarnet Nelly. Det är en bok som tar upp hur det kan kännas att få ett nytt syskon och ingen verkar bry sig om en. Men det är också en bok om spänningen i att rymma hemifrån! När ingen verkar bry sig om Nelly plockar hon fram en resväska och börjar packa sådant som kan vara bra att ha när man rymmer hemifrån. Till exempel en blå elefant, en prickig pyjamas och en hemmagjord mobiltelefon. Det blir en tung väska och Nelly är fast besluten att åka bort. Men det är mörkt ute och kallt! Då plötsligt ringer det i mobiltelefonen, vem kan det vara?

Boken är full av fantasi samtidigt som den ligger mycket nära verkligheten. Nelly packar är en bok för de allra yngsta barnen, men ger sig ändå in på ett så svårt ämne som svartsjuka och lyckas verkligen skapa en stämning som även ett litet barn kan leva sig in i. Det är en väldigt fin berättelse om att känna sig orättvist behandlad, men också om kärlek.

Kitty Crowther fick Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA) 2010 och hon har verkligen lyckats med att skapa böcker på ett annorlunda sätt där bilderna får lov att ta stor plats i berättelsen. I Är det dags? färdas vi till ett litet rum som skulle kunna ligga nära oss,  men ändå finns långt in i fantasins värld. Hela handlingen utspelar sig i ett barnrum. En efter en anländer karaktärerna, som är gosedjur och dockor, till rummet med funderingar om det är dags? och om han har kommit än?. Dagen blir till kväll, skuggorna blir längre och leksakerna sysselsätter sig med det som finns i rummet.

Det enda som ges i text i den här berättelsen är de direkta dialogerna. Allt annat berättas med bilderna. Vi förstår att alla väntar på att något ska hända och att någon ska komma. Men när är det egentligen dags och vad är det som alla väntar på?

Än är det inte dags

Nu är det alltså tänkt att de här böckerna ska åka ner i källorna med ett gäng andra böcker. Fast å andra sidan har jag lagat bokhyllan nu, så kanske går det att trycka in bara de här två ;)


Nelly packar
Av: Anna-Clara Tidholm och Gun Jacobson
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 28
ISBN: 9789150108323
Köp: jämför priser

Är det dags?
Författare och illustratör: Kitty Crowther
Svensk text: Gun-Britt Sundström
Förlag: Berghs
Antal sidor: 26
ISBN: 9789150216912
Köp: jämför priser

En som du inte känner

Thomas och Anna-Clara Tidholm har kommit med en ny bok. Här får vi träffa en pojke som plötsligt träffar en flicka. Flickan ropar till pojken att följa med henne. De går in i en skog, en djungel kanske, och hamnar sedan i ett litet äventyr tillsammans. De blir blöta om kläderna efter att ha hoppat från en klippa, de simmar över farliga vattendjur, de träffar en ödla som inte pratar.
Hela tiden försöker pojken få reda på vad flickan heter, vem hon är. Men hela tiden får han svaret:

– Jag är En Som Du Inte Känner.

Hela tiden balanserar de på fantasins gränser och undersöker varandra. De pratar på ett lite hemligt sätt och särskilt flickan är mycket restriktiv med personlig information. Ändå är det henne man till slut får veta mest om.
Ett exempel på den lite poetiska (jo, jag tycker det) jargong som jag finner flickan och pojken emellan:

Och solen kom och vi blev torra
Har jag träffat dig förut? sa jag. Vi kanske är kusiner?
Nähädu! sa hon
Men vad heter du? sa jag
Jag heter En Som Du Inte Känner, sa hon
Jag heter…Äsch Ingenting, sa jag
Kom Äsch Ingenting! sa hon

Långt borta såg man små människor
som satt i stolar i sanden i solen
och höll fram sina ansikten
Har du en cykel? sa jag
Nej jag springer bara, sa hon. Kom!

En fin, drömlik bok om en vänskap som nästan bara kan uppstå mellan två barn. För mig känns den här sortens vänskap nästan helt omöjlig mellan två vuxna människor. Hur många vuxna kan säga att de plötsligt träffade en kompis ute på gatan? Som de genast begav sig iväg på (fantasi)äventyr med?
Det är kanske den här sortens vänskap mellan barn som istället leder vidare till en djup vänskap ända i vuxen ålder. Man kan ju hoppas! För fint är det!

En som du inte känner
Författare: Thomas Tidholm
Illustratör: Anna-Clara Tidholm
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 28
ISBN: 9789150112474
Köp: Jämför priser

Normbrytande familjekavalkad otillräcklig

Allt tyder på att Min familj skulle vara en bok helt i min smak. Den är utgiven av Olika förlag, presenterar en rad olika familjetyper inklusive invandrarfamiljer och regnbågsfamiljer, är skriven och illustrerad av härliga Anna-Clara Tidholm och den har fått ett fantastiskt mottagande av recensenter och läsare.

På varje uppslag får ett barn berätta om vilka personer som är med i hens familj och alla familjemedlemmar är naturligtvis tecknade i klassisk Tidholm-stil. Det finns alltså inte direkt någon handling, men det bjuds på trevligt filosoferande om vad en familj egentligen är.

Jag tycker det är jättebra med böcker som visar normbrytande förhållanden, för dessa behöver synliggöras och normaliseras. Ändå känns den här boken inte rätt. Barn gör ju som bekant som vi vuxna gör och inte som vi säger. Den här boken är som att säga att det är okej med invandrare och homosexualitet i stället för att visa det. Det känns snålt att inte kosta på de normbrytande familjerna mer än en uppräkning. Det faktum att de bara räknas upp gör det rentav ännu mer tydligt att de inte får vara med i de vanliga berättelserna. Vi säger att familjerna är okej, men vi visar det inte.


Ella har en regnbågsfamilj!

Boken är byggd på en god tanke, men jag tycker inte att den lyckas med det den vill. Men det är förstås bättre än ingenting. Fram för fler böcker med riktiga berättelser om normbrytande människor!


Min familj
Författare & illustratör: Anna-Clara Tidholm
Förlag: OLIKA förlag
Antal sidor: 32
ISBN: 9789185827114
Köp: jämför priser

Knack! Knack! NÃ¥gon inne?

Knacka på! av Anna-Clara Tidholm är en riktig småbarnsklassiker som hyllas vitt och brett. Jag måste erkänna att jag var en smula tveksam först, men nu sällar jag mig mer än villigt till hyllningskörerna. Alla barn borde få den här boken!

Jag tyckte inte att boken såg så spännande ut, men efter några genomläsningar insåg jag vilken genial idé den baserar sig på. Utan tillstymmelse till flik eller popup eller päls eller annat extravagant är det här nämligen en superkul aktivitetsbok; man ska knacka på dörrar och se vad som döljer sig bakom dem. Även ett mycket litet barn lär sig snabbt att knacka om du visar ett par gånger först.

Smakprov:

Knacka på!
Vi kommer till det lilla huset med den blÃ¥a dörren…

Knacka på!
…och hittar en massa dörrar. Här är en röd! Knacka pÃ¥!

Knacka på!
Någon inne? Sju kaniner! Äter morot, äter blad.

Jag blev imponerad över hur fort Ava lärde sig att knacka, och att man inte knackar pÃ¥ alla sidor utan bara de som är dörrar. Det är jätteroligt att kunna involvera barn i läsningen redan innan de pratar. Lite längre fram kan man dessutom lära sig färger av boken, eftersom dörrarna har olika färger. Man kan ocksÃ¥ ta leken vidare utanför boken, Ava knackar till exempel ibland pÃ¥ en riktig dörr här hemma och sÃ¥ svarar jag ”NÃ¥gon inne?”, öppnar och säger ”Ja, det är mamma!” eller ”Ja, titta hunden!” (om jag har en leksak tillhands). Det behöver man förstÃ¥s inte boken för, men jag tror det blir ännu roligare av att hon känner igen leken.

Jag ville helst ha böcker med stadiga kartongsidor när Ava var yngre och det bidrog till att jag skaffade Knacka på! onödigt sent. Nu tycker jag bäst om papperssidor och att jag var lite fånig som var så rädd för dem. Givetvis var det lättare att bläddra kartongsidor i början, men Ava lärde sig fort och hon har bara rivit sönder en endaste boksida i hela sin läskarriär.

En annan anledning till att jag tvekade inför boken är att jag inte tyckte att rummen man kommer till såg så spännande ut. Men det är de! Fullt tillräckligt i alla fall. Den som är bekant med Anna-Clara Tidholm känner igen hennes enkla, men ändå charmiga, stil både för bild och text. Det blir liksom poesi av de enkla texterna.

Mina varmaste rekommendationer till denna bok!


Knacka på!
Författare & illustratör: Anna-Clara Tidholm
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 32
ISBN: 9789177123354
Köp: jämför priser

Ava pekar på apan

Jag mÃ¥ste bara berätta att Apan fin, som jag recenserat tidigare, har blivit mycket mer populär i hela familjen pÃ¥ sistone. Ava tittar väldigt intresserat när nÃ¥gon av oss läser den och om man frÃ¥gar ”Var är apan?” pekar hon gärna pÃ¥ apan. Fast ibland pekar hon pÃ¥ hunden i stället, det är inte sÃ¥ noga. Och ibland pekar hon innan man frÃ¥gar. Men det är i alla fall roligt att hon pekar!

Läsutvecklingen kommer smygande! Nu när Ava kan peka blir hon plötsligt så mycket mer delaktig i läsningen. Vad gör det om vi stannar upp i berättelsen och i stället koncentrerar oss på att peka på apan, bäbis eller Lalo? Det är ju roligt att peka! Kanske börjar det bli dags att satsa lite mer på traditionella pekböcker igen?