Jag mÃ¥ste bara berätta att Apan fin, som jag recenserat tidigare, har blivit mycket mer populär i hela familjen pÃ¥ sistone. Ava tittar väldigt intresserat när nÃ¥gon av oss läser den och om man frÃ¥gar ”Var är apan?” pekar hon gärna pÃ¥ apan. Fast ibland pekar hon pÃ¥ hunden i stället, det är inte sÃ¥ noga. Och ibland pekar hon innan man frÃ¥gar. Men det är i alla fall roligt att hon pekar!
Läsutvecklingen kommer smygande! Nu när Ava kan peka blir hon plötsligt så mycket mer delaktig i läsningen. Vad gör det om vi stannar upp i berättelsen och i stället koncentrerar oss på att peka på apan, bäbis eller Lalo? Det är ju roligt att peka! Kanske börjar det bli dags att satsa lite mer på traditionella pekböcker igen?