Jag måste bara berätta att Apan fin, som jag recenserat tidigare, har blivit mycket mer populär i hela familjen på sistone. Ava tittar väldigt intresserat när någon av oss läser den och om man frågar ”Var är apan?” pekar hon gärna på apan. Fast ibland pekar hon på hunden i stället, det är inte så noga. Och ibland pekar hon innan man frågar. Men det är i alla fall roligt att hon pekar!
Läsutvecklingen kommer smygande! Nu när Ava kan peka blir hon plötsligt så mycket mer delaktig i läsningen. Vad gör det om vi stannar upp i berättelsen och i stället koncentrerar oss på att peka på apan, bäbis eller Lalo? Det är ju roligt att peka! Kanske börjar det bli dags att satsa lite mer på traditionella pekböcker igen?
