I dagarna presenterades vinnaren av Snöbollen för den bästa bilderboken som publicerades 2018: Kom hem Laila av Eva Lindström. Motiveringen lyder:
”Vem är Laila? Vart är hon på väg? Och vilka är de som väntar så ivrigt och vill henne så väl? Eva Lindströms bilderbok kom hem Laila öppnar oceaner av längtan i samspelet mellan enstaka, löftesrika textrader och bilder som förenar lätthet och tyngd. Berättelsen kombinerar en lugn men bestämd rörelse med en spänning som gestaltas av resans detaljer och farligheter. Ett bilderboksberättande som förmår reducera text och bild tills det uppstår en plats där tanken kan röra sig fritt.”
Priset delas ut på Littfest, den internationella 
litteraturfestivalen i Umeå, den 15 mars. I samband med det ställs bilderna från boken ut på Bildmuseet. Priset delas ut av Krumelur – föreningen för unga ord i norr. Det är ett samarbete mellan Umeå Kultur, Bildmuseet Umeå universitet, Littfest – Umeå Internationella Litteraturfestival, Svenska Tecknare, Kulturföreningen Pilgatan, Länsbiblioteket i Västerbotten samt Mittuniversitetet.
Jag hörde inte talas om den här boken förrän jag läste att den vunnit Snöbollen. Den bristande förkunskapen gjorde mig ganska förvirrad. Vi möter Laila och det verkar som att hon ska få något. En stig och en luftmadrass. Varför då? Var ska boken leda? Lindström använder mycket få ord men illustrerar hela uppslagen. Laila och andra viktiga detaljer är dock så små att de lätt tappas bort. Jag är troligtvis en tråkig vuxen läsare i det här fallet, men vid en första läsning blev jag bara förvirrad och besviken när jag inte förstod. Däremot kan den troligtvis bli bättre vid andra eller tredje läsningen. Då kan fantasin komma igång göra berättelsen mer innehållsrik.
Juryn bakom snöbollen verkar gilla Lindström eftersom hon vann priset även 2011, då med Apan och jag. Jag tycker däremot att det finns många andra bilderböcker från 2018 som hade varit mer välförtjänta av priset.
Tidigare vinnare av priset är:
2011: Apan och jag av Eva Lindström
2012: Molly & Sus av Klara Persson
2013: Om detta talar man endast med kaniner av Anna Höglund
2014: Dom som är kvar av Karin Saler och Siri Ahmed Backström
2015: Småkrypsboll av Tove Pierrou och Joanna Hellgren
2016: Djur som ingen sett utom vi av Ulf Stark och Linda Bondestam
2017: Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg
Kom hem Laila
Författare och illustratör: Eva Lindström
Förlag: Alfabeta
ISBN: 9789150120097
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Jag har haft turen att få recensera boken Kedjan som vann Castorpriset 2017 och är skriven av Sanna Borell.
Vi får träffa en rad med karaktärer och får bland annat veta vem som kastar de bästa pinnarna och vem som läser högt för Svea. Borell har genustänk och karaktärerna känns väl genomtänkta och ligger rätt i tiden. De öppnar upp för reflektion och samtal med barnen om de relationer som de har i sina liv. Här ser jag till mina egna barn som har en farmor och en morfar men fattas en mormor och en farfar men har turen att ha andra personer i sina liv att vända sig till om de behöver. Att skratta med och busa med. Som ser dem.
Boken har färgglada och fina illustrationer av Borell själv som arbetar som frilansande illustratör och då främst barnböcker. På baksidan kan man läsa att det är en ”råttan-på-repet-historia” och det stämmer.
Nalla och Björn tänker åka till havet. Det är sommar och solen tittar fram och då ska det bli härligt med en utflykt. En matsäck iordningställs och blommiga badbyxan och randiga baddräkten packas. Vespan kör så det ryker och klipporna väntar någonstans på Västkusten. Bad och fika och så fånga liten krabba, som släpps ut igen vid hemgång. Nycklar försvinner! Hur ska detta gå? Glass i sol och i väskan ligger snäckor. Pyssel när Nalla kommer hem kanske? Fina bilder, tydliga meningar, enkel handling och så lite dramatik.
