Barnboksprat

Vi har intervjuat Sanna Norlin, författaren till serien Mästertjuvarna – där de första två delarna, Den första stölden och Det falska slottet släpptes under 2021.

I Det falska slottet kretsar berättelsen runt lego: legobyggen, föräldrarlegomaffian, Ultimate Collector-byggsatser och hur byggandet av lego kan ha en lugnande inverkan på vissa barn. Jag är själv ingen legofantast men samtidigt njuter jag av varje sida av legobyggandet och diskussionerna runt lego, av den spänning du som författare lyckas bygga upp och jag önskar att jag kunde se de slutliga konstruktionerna med egna ögon. Det står i slutet av boken att du bygger med lego så fort du får chansen och din passion är tydlig genom boken, men jag blir ändå nyfiken på hur du fick idén till hela upplägget? 

SVAR: Jag hade tidigt bestämt mig för att jag ville skriva en kupp där Dante och Vega skulle byta ut något, istället för att stjäla det rakt av, och jag behövde fundera ut vad ett sådant stöldgods i så fall kunde vara. Varför byta ut en sak mot en annan, om det är något som de redan har? Samtidigt ville jag inte göra det för lätt för dem och lockades av tanken att de skulle bli tvungna att bygga sin kopia av stöldgodset. Och då kom jag på att lego passade perfekt. Sedan funderade jag vidare över vad historien bakom stölden kunde vara; vem är det som behöver stöldgodset så mycket att det måste stjälas? Dante och Vega är ju hederstjuvar, och de stjäl aldrig något för egen vinning. Och i de tankarna dök Alice och hennes lego upp!

(Om du är nyfiken på slottet som Dante och Vega bygger så är det faktiskt rätt slott på omslaget till boken, byggt på riktigt i lego av en amerikansk legofantast.)

Känner du spänning när du bygger med lego och, om ja, hur har du arbetat för att göra om denna spänning till en berättelse? 

SVAR: Jag känner stor bygglädje när jag pysslar med lego. Det är klurigt och kräver mycket koncentration. Och lego skildras ofta som en ganska lågmäld och stillsam syssla. Därför kändes det spännande att lägga på tidsaspekten, pressen att få bygget klart så fort det bara går. Att bygga med lego kan faktiskt vara väldigt utmanande, och alla som byggt mycket eller byggt supersnabbt vet hur oerhört ont det kan göra i händerna. Jag tyckte att den kontrasten mellan långsam hobby och höghastighetsbygge kändes väldigt spännande att fånga upp.

Jag tycker mycket om Alice som karaktär och undrar om du känner du en Alice-liknande person i verkligheten eller hur du fick idén till henne? 

SVAR: Jag känner ingen Alice rakt av, men jag tror att alla mina karaktärer har spår av både mig själv som barn och mina två döttrar. Idén till Alice kom från att jag behövde en karaktär som Vega kunde tycka riktigt mycket om. Eftersom Vega är ensambarn, med en pappa som jobbar mycket och en mamma som gått bort, kändes en ”extra” lillasyster som en bra person. Någon som Vega kan få ösa all sin omtanke över. För mig är det viktigt att böckernas stölder kommer från en genuin känsla av att vilja hjälpa till och göra gott. Jag tror att den jämvikten behövs eftersom de faktiskt gör något olagligt.

Det har än så länge kommit två delar i serien Mästertjuvarna (Den första stölden och Det falska slottet), men det är tydligt att det, trots Dantes försäkran om motsatsen, kommer att komma fler böcker med stölder. Mycket med tanke på att den första kärleken fortfarande inte har resulterar i mer än pirr i magen, ett par kramar och ledsamhet i tron att den andra inte känner likadant. Men också just för att Dante så bestämt säger att det här var den absolut sista gången. Hur många delar har du planerat än så länge? 

SVAR: Jag skriver just nu på en tredje del om mästertjuvarna, och den boken kommer ut hösten 2022. Och jag hoppas förstås att läsarna vill fortsätta att följa Vega och Dante. Det finns många roliga kupper och inbrott som jag skulle vilja se dem klura ut och genomföra!

Jag uppskattar att Dante och Vega är lika starka karaktärer i böckerna och att båda får vara både busiga, starka, smarta, rädda, ovarsamma och coola. Att ingen av dem faller under för stereotypiska drag (även om föräldragenerationen är lite mer stereotypiskt tecknad). De är en perfekt duo och det är också kul att Dante är den något yngre. Hur kom du på dessa karaktärer och hur har du arbetat med deras personlighetsutveckling? 

SVAR: Jag bestämde mig direkt för att huvudpersonerna skulle vara en pojke och en flicka, och att de skulle turas om att vara katalysatorn till stölderna i de olika böcker (främst för att det inte skulle bli en tjuv och en som mest hänger med). Sedan ville jag att de skulle komplettera varandra med olika egenskaper. Dante är yngre och också fysiskt mindre. Men samtidigt är det han som har tränat gymnastik och klarar alla de fysiska utmaningarna. Vega som är äldre har större press på sig från skolan och att bli ”vuxen”, men hon är den som glömmer läxor, har svårt att komma i tid och är mer ostrukturerad. Samtidigt är det oftare hon som klurar ut många av lösningarna på kupperna. När det gäller deras utveckling så har jag fått hålla tillbaka lite, för att de ska kunna utvecklas i bra takt i varje bok. Läser man alla tre böckerna vill jag gärna att läsaren ska känna att Dante och Vega i första boken inte är samma barn som i tredje boken. Och det gäller ju verkligen deras relation till varandra. I takt med att de lär känna varandra vågar de också tydligare stå för vilka de är, med brister och egenheter.

I  Den första stölden är Dantes italienska arv och relationen med morfadern en viktig del av berättelsen, en del som jag verkligen uppskattade och jag imponerades av hur du fick med en del italienska uttryck i texten utan att det någonsin blev svårläst. Men i Det falska slottet har den italienska kopplingen helt försvunnit, utöver ett snabbt nämnande i sammanfattningen i början. Kommer det italienska komma tillbaka i framtida böcker eller blir det så att varje bok helt har sin egen berättelse där andra karaktärsdrag eller intressen får ta plats? Och vad är anledningen till det? 

SVAR: Jag vill gärna att man ska kunna läsa böckerna fristående, så kopplingen mellan de olika historierna behöver skrivas lite försiktigt. Min idé är att varje bok har sitt eget motiv till varför kuppen ska genomföras och vem Dante och Vega hjälper genom kuppen. Men därmed inte sagt att inte både teman och personer kan återkomma. I den tredje boken är det en av de mest oväntade karaktärerna från första boken som behöver hjälp av mästertjuvarna.

Den första stölden, som kom våren 2021, var ju din debutbok och nu har redan tvåan kommit inom ett halvår. Planerar ni att fortsätta utgivningen av serien med ungefär samma tidsspann mellan delarna eller skriver du också på någon annan bok eller serie? 

SVAR: Just nu hinner jag bara skriva på böckerna om mästertjuvarna, eftersom jag har ett annat ”vanligt” jobb parallellt. Och jag tror att utgivningen med en, eller kanske två, böcker om året är ganska bra. Jag vill ju gärna att de som läser och tycker om mästertjuvarna just nu inte ska behöva vänta för länge på kommande böcker. Men jag har flera andra bokidéer (för samma målgrupp) som jag också väldigt gärna vill skriva.

Vad var din första riktiga läsförälskelse som barn? Hade du någon favoritbok / -serie? 

SVAR: Jag läste mycket som barn, och gick över till vuxenböcker runt 12-13-årsåldern. Men jag tyckte otroligt mycket om Olof Svedelids bokserie om Betongrosorna, Monica Hughes böcker om planeten Isis och avgudade Michael de Larrabeitis böcker om Boribblarna.

Och har du några andra böcker att tipsa om för läsare som gillar dina böcker men behöver något annat att läsa när de väntar på nästa del av Mästertjuvarna? Gärna något annat där barn à la Pippi går utanför de ofta präktiga barnnormerna. 

SVAR: När jag började skriva på Mästertjuvarna blev jag förvånad över att det knappt fanns någon barnlitteratur för 9–12-åringar där huvudpersonerna är tjuvar. Det är väldigt mycket spöken och barn som löser deckarfall i svenska böcker just nu. Men här hemma läser vi om och om igen Elias och Agnes Våhlunds Handbok för superhjältar. Huvudpersonen Lisa är både tuff och skör på ett sådant perfekt sätt. Sedan är förstås Moa Backe Åstot bok Himlabrand, med Ánte i centrum, fantastiskt. Och min 12-åring här hemma älskar allt som författaren Idriz Idrizi skriver. Hans böcker kan jag verkligen rekommendera.