För 29 år sedan mötte Ulf Löfgrens underbara karaktär Ludde sina läsare, nu är det dags för nästa generation att få bekanta sig med den knascharmiga kaninen. De flesta Luddeböcker jag har stött på har varit så gott som utslitna, så en ”varsamt moderniserad” ny utgåva känns som helt rätt satsning!
I denna första bok presenteras Ludde i egen hög person, från grunden – glad och naken – allt kan hända.
Ludde kan verkligen konsten att trassla till det för sig, som när han ska klä på sig – inte för att det är lätt alla gånger, men man kan ju passa på att ha lite kul under tiden man lär sig. Och tänk så mycket mer man lär sig av att göra annorlunda; om sig själv, sin kropp, koordination, funktion, färg och form. ”Eller hur”, säger berättaren varje gång det blir rätt, efter att för varje försök ha ifrågasatt klädernas plats upp-och-ner och på kroppsdelar där de uppenbarligen inte passar med ett ”Men hur…?”.
”Nu”, ”först” och ”sedan” hör till andra begrepp som kommer på köpet när Ludde försöker få rätt ordning på plaggen. Berättelsen fortsätter och nya vardagliga föremål och situationer tillkommer: en stol, ett bord, en tallrik med köttbullar… hur ska dessa användas och hanteras? Ludde tokar till det och utvecklas, medan berättaren är den som alltid vet vad som är rätt – så klart!
Som vuxen kan jag tycka att det är en fördelning som inte är så kreativ och att den vuxnes ständiga pekpinnar blir lite tjatiga – men jag vet av erfarenhet att för en två-treåring är det såå roligt, och dessutom ganska självklart att den vuxne vet bäst – så varför trassla till det: Ludde är underbar och efter en hel del strapatser kommer han slutligen i säng – med pyjamasen på. ”Men hur ligger Ludde i sin säng?” Ska man ha fötterna på kudden när man sover…?!
Luddes omedvetna charm och uppsyn är svår att motstå liksom hans mysiga kläder. Vad som har moderniserats i den nya utgåvan vet jag inte, men kan tycka att det är lite synd att bladen inte är av lite kraftigare kvalitet – eftersom även denna utgåva lär bli välläst.
Titel: Ludde
Text och bild: Ulf Löfgren (2013)
Förlag: Rabén & Sjögren (2013)
Antal sidor: 23
ISBN 978-91-29-68698-2
Jämför priser
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
En charmig bok med pedagogiskt syfte. I boken får man följa alla barnen i en klass som går i en skola som heter Övredalen. Boken tar upp varje barn i klassen i alfabetiskt ordning. Som att Alice har ett eget rum och Benjamin en vädurskanin. Olika intressen, tankar och drömmar som barnen kan ha fångas upp i lättsamma och roliga teckningar. Texten är skriven på rim och har två alternativ, antingen läser man den i VERSALER eller i gemener. Boken kan väl fungera som en lätt-att-läsa bok just för dessa möjligheter att välja stora eller små bokstäver. Jag ser den också som en bra grund att diskutera hur olika personligheter vi alla har. En del saker är vi rädda för, andra är vi bra på eller tycker bara om att göra.
Eremias bor med sin mamma och två småsyskon i en förort till Stockholm. Han har just börjat första året på gymnasiet och är en kille som har lätt för att lära så skolan är inte ett problem, däremot gör sig bristen på pengar påmind rätt ofta i familjen. Pappan i familjen är borta sedan många år, han dog i kriget i Eritrea. Eremias ensamstående mamma har genom att jobba extra lyckats köpa en ny mobil till honom, för hon förstår att det är viktigt för honom.
En barnbilderbok som vänder sig till de yngre barnen men som jag inte riktigt fastnade för. På Idus hemsida kan man läsa att Mikael Rosengrens författarskap tog sin början när hans barn föddes. Det här är hans andra barnbok. Den första barnboken heter 