Lises hemlighet

lises hemlighetEn bok om ett barn som har en hemlighet och pysslar och hemlighetsmakar kring detta. Finns det något roligare att som barn ha en hemlighet? Hela barndomens lilla värld som plötsligt får en extra utgång till något större och något som de vuxna inte nödvändigtvis måste få reda på. Nu talar vi bara om de roliga hemligheterna. Boken handlar om en mycket efterlängtad och klassisk önskan, som kan bli verklighet, men som först måste hållas hemlig. Det är drömmen om en hund! En alldeles egen hund och denna önskan finns säkert på minst varannan önskelista runt om i hela världen.

Huvudpersonen Lise har sin hemliga lilla nyfunna hundvän gömd i potatiskällaren. Lillebror Gulle blir precis så där ettrigt nyfiken, som bara småsyskon kan bli. Men Lise är stoiskt hemlig. Hur länge kan hon hålla hela familjen utanför? Hon planerar givetvis att berätta snarast, men det måste gå rätt till.

En inte så önskvärd moster kommer på besök. Hon har höns och pratar mest om dessa hela tiden. Ingen i familjen verkar gilla henne så särskilt. Lite oklart varför hon nödvändigtvis måste ingå i berättelsen, kanske för att vidga bilden kring familjen, så vi lär känna dem mer? Mamman och pappan framställs bitvis som komna från en annan tidsålder. Mamman har lagat maten (tyvärr något med kött) och pappan ber om att få ”hjälpa till” med kaffet, fast han egentligen inte vill det, han vill bara få en chans att undkomma den där småtrista mostern. Och det är pappan som tänder brasan på kvällen förstås. En traditionellt framställd familj med andra ord, men ett tämligen glatt och positivt gäng. Kommer föräldrarna också att se det fantastiska med valpen, Chicko kallad? Kan och får han bli kvar hos dem?

NattmysLise har en vän, Fanny, som jag inte får reda på så mycket om, mer än att hon är en klasskompis och sitter i rullstol. Jag blir nyfiken på deras vänskap då hon verkar viktig för Lise, men som just för tillfället bara kan tänka på hundvalpen. Det uppstår en önskan i mig om en fortsättning på Lises vidare äventyr, kanske med Fanny?

Valpen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är en bilderbok, men i kapitelform och med många illustrationer. Roligt och välskrivet språk av nya författaren Lena Jeppsson. Jag tycker denna bok är ett fullgott alternativ till de mer traditionella lättlästa kapitelböckerna. Det blir liksom mer mustigt och mer givande med alla dessa bilder som flödar fram. Anna Andersson heter den skönt, galet bejakande illustratören och stilen i denna bok är som gjuten för själva bilderboksidén.


Lises hemlighet
Författare: Lena Jeppsson
Illustratör: Anna Andersson
Förlag: Idus Förlag (2013)
Antal sidor: 26
ISBN: 9789175770109
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Ullfåren som försvann

Tulpaner

Jag tänker tillbaka på min barndoms landskap som jag tror mig nu låg i ett vilset hörn av vår värld.

Det kom en saga till mig i inläst form. Sara Solblomma har skapat en egenhändigt skriven och tecknad berättelse om en flicka som upplever ett mysterium tillsammans med en god vän och de båda möter i slutskedet en helt ny vänskap. Illustrationerna är naivistiskt spretiga och oerhört färgrika. Texten är poetisk fri, men i den tydliga sagans form och stundom är orden nydanande, som guldbollen (solen).

Mina två små barn (4 år och 6 år) satt blickstilla i de 20 minuter det tog att se och lyssna in sagan och de tog in budskapet på barns vis. Ulliga får i skilda kulörer, lingonkaka, en försvunnen älskad älg och naturens nyckfulla uttryck. Huvudpersonen Solblom och hennes vän Torkel häpnar den dagen då älgen Gullmor försvinner och guldbollen far i backen. Vad ullfåren anbelangar, så står det inte rätt till med dem heller. 

Trollet har kommit till byn, sa Torkel.
Hon har stulit guldbollens ljus,
lockat ullfåren i vidunders gap och lurat Gullmor i en fälla.

En syndabock var utsedd. Nu gällde det att ställa allt till rätta och Solblom är inte rädd.

Jordgubbssaft

När jag vant mina känsliga ögon vid det gränslösa och färgstarkt bejakande i bilduttrycket, så möter jag en historia med en ömsint önskan om att inte döma så hastigt, som så ofta sker, och i stället invänta en mer korrekt förklaring på varelsers och sakers tillstånd. Vi lär om förlåtelse och att vi ska se oss omkring för att berika vår tillvaro med varandra och inte på enklaste vis snegla misstänksamt på vår nästa. Naturen har talat och den är både magisk och fullständigt logisk.

Slutet på sagan andas ljus, om än ingen kan undkomma tidens gång. Vår visshet om den oundvikliga klockan som går och går gör oss sårbara. Och nog är det så att åldern sliter på våra kroppar, men inte på vår längtan efter gemenskap! Jag tänker plötsligt på författaren och konstnären Slas (Stig Claesson), som med sina berättelser och berättarkonst berikade många stunder i min barndom. Det är likt hans berättelser underfundigt med en existentiell sorglig grundton, men Sara Solblomma låter oss vandra i en hoppfull värme. Boken existerar för tillfället i stillbilder på Youtube, inläst med inlevelse av författaren och illustratören själv. Livet kan vara härligt om vi väljer och vill:

– Nu ska vi smaka lingonkaka och dricka jordgubbssaft av godaste slag ur ett strå.


Ullfåren som försvann
Författare & illustratör: Sara Solblomma

Ett vilset barn i de vuxnas värld – roller och förväntningar

mitziMitzi vill att allt ska vara som vanligt – så att hon känner igen sig. Mitzi vill vara den hon är – och kan inte fatta varför hon ska låtsas vara någon annan! Hon vill räkna matte i lugn och ro – inte bli störd av förändringar som hon inte förstår.

I skolan är det snart jullov och istället för matte tycker fröken att de kan rita – Mitzi vill räkna matte, som de brukar göra på mattetimmarna. Strax innan har fröken, efter att först ha byggt upp det kommande med dramatik, släppt bomben; först satt alla andäktigt tysta, efter tillkännagivandet utlöstes det allmänna jublet – ’som förväntat’ och på beställning.

Men vilken var då informationen som gavs och vilket var budskapet? ”Nästa torsdag, alltså…” (…) ”Då ska vi inte ha några lektioner alls. Då blir det…” (…) ”Maskeradbal!” (…) ”För hela årskurs ett!”

Mitzi är nollställd, och inte blir det bättre när ytterligare information delas ut i skriftligt format. Förvirrad, och utanför gemenskapen av alla som är lyckliga och redan har läst lappen, kämpar hon sig igenom de långa och obegripliga orden utan att bli särskilt mycket klokare. Runt om henne surrar luften av röster som talar om ’vad de ska vara’. Mitzi förstår inte. När hon kommer hem glömmer hon lappen i ryggsäcken.

Pappa hittar lappen och skrider lyckligt till verket: Mitzi ’ska vara’ punkare! Tålmodigt men fortfarande lika oförstående låter hon honom hållas, tills mamma kommer hem och tar över. Mammans fantasi vet inga gränser – och nu har offret åtminstone förstått att det handlar om att klä ut sig – och det till varje pris – och så får mamma hållas tills hon ger upp och överlämnar uppdraget till en teaterkostymör, som även hon får se sig besegrad av en oförstående liten flicka.mitzi1

Farfar ger henne en nyckel till mysteriet, men Mitzi lyckas inte låsa upp, hur hon än försöker; hon förstår inte varför hon ska vara någon annan än sig själv och hur hon ska kunna bli det! Farfars egen idol, Charlie Chaplin, som Mitzi är väl förtrogen med, accepteras och förvandlingen sätter igång. Men figuren som Mitzi möter i spegeln når inte in till hennes eget innersta – trots att farfar hjälper henne att träna och förklarar hur hon ska gå in i en roll.

mitzi2När Mitzi möter spårvagnskonduktören, som hon själv ser upp till, i andra kläder och annan miljö än hon är van att se honom i, överväldigas hon av en stor och oförklarlig sorg. Först här, i det konkreta som berör henne, kan Mitzi ta till sig vad det handlar om att gå in i en roll med hjälp av en förklädnad.

Mitzi på maskerad är en viktig bok! Alltför många vuxna förutsätter att alla barn har samma typ av förståelse, tycker att samma saker självklart är roliga. Lärare och föräldrar glömmer att förklara och förankra – och kolla upp att alla har tagit till sig budkapet, vad det hela går ut på. På flera sätt framgår att Mitzi inte är ’som alla andra’ – men hon är som många andra – fler än ’vi’ räknar med. Själv både känner jag och har träffat människor i olika åldrar som har blivit utsatta för samma behandling som Mitzi (i bland har begreppet bokstavsbarn viskats omkring dem). Egentligen kanske det inte handlar om barnen, utan om de vuxna som inte möter det barn som faktiskt står framför dem.

Mitzi har inte så lätt för att läsa och ta till sig det skrivna; mammans rika fantasi är blad det värsta hon vet; hon tycker inte om kalas och hon gillar inte att rita. Däremot förstår hon att det inte är någon idé att ge pappa en färgglad tröja när han bara använder svart – det är nämligen logiskt. Flickan vill ha struktur i tillvaron, inte överraskningar; matte är hennes starka ämne; hon vill ha lugn och ro och uppskattar strategispelet schack. Hon vill och behöver förstå, är inte sorten som bara accepterar och sväljer det som serveras.

En bra och charmig högläsningsbok vars titel och utsida inte riktigt motsvarar bokens innehåll – jag tror att Mitzi skulle tycka att ytan var just ytlig. Säkert är det många fler som känner igen sig än vi anar, och det finns många Mitzi som väntar på att ’förlösas’! Mårten Sandén har även skrivit Mitzi i mitten som finns recenserad här på Barnboksprat.

Titel: Mitzi på maskerad
Text: Mårten Sandén
Illustrationer: Åsa Arnehed
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
Antal sidor: 70
ISBN: 9789129687637
Jämför priser och provläs
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Varelserna – Emmas bok

9789150220452Andra boken i serien om Varelserna. Den förra handlade om Elias och nu fortsätter boken med hans syster Emma i huvudrollen. Gotland har blivit invaderad av zombier och det går inte att komma därifrån. För de överlevande handlar det om att leta mat under dagarna och gömma sig på nätterna där man kan känna sig trygg. Men Emma vill hitta sin bror, och med sig har hon Sebbe, som hon bara känt under två dagar. Kan hon lita på honom? Kan hon lita på någon?

Författaren Magnus Nordin är verkligen inte barmhärtig mot sin läsare. Om jag avslutade förra boken med en obehaglig knut i magen så lämnar jag denna bok med ännu mera frustation. Jag läste i höstas I am legend, en klassiker från 50-talet av Rickard Matheson, och fascineras ju verkligen av detta med att världen, såsom vi känner den, plötsligt blir en farlig plats där man inte kan lita på någon. Jag vet inte vad som skrämmer mest – den totala ensamheten eller skräcken för att bli tagen av skräckinjagande monster. De levande döda, utan själ, utan känslor och med en ständig hunger efter människoblod. Därför tar jag mig an, Varelserna – Emmas bok, med ett sug i magen. Jag både vill och inte vill läsa fortsättningen. Precis som jag tyckte i förra recensionen på första boken, som ni kan läsa om ni klickar HÄR, så är illustrationerna väldigt dynamiska med dramatiska scener. Snyggt tecknande men otäcka. De många bilderna förstärker serietidningskänslan, även sidantalet är mycket längre denna gång.

Vad min frustration ligger i är att jag tycker boken är så pass otäck för mig som vuxen att den inte borde läsas av barn från 9 år. Hellre 12 år och uppåt. För på första boken står det 9-12 år rekommenderat men när kikar jag in på Berghs förlag så ser jag att denna boken är rekommenderad ålder 13+ , och ja, då faller sig boken helt rätt för mig på något sätt även om det är jättemärkligt att åldern på böcker i samma serie håller sig till olika ålderskategorier.

IMG_6274

Jag kommer att läsa den tredje boken om Varelserna för jag vill verkligen få ett avslut på berättelsen. Boksläpp på den vet jag inte ännu. Och tycker ni att jag tjatat alltför mycket om ålder och om hur otäck böckerna är, så kan jag även delge något annat. Häromkvällen var jag ensam när jag skulle sova, jag kikade fram bakom täcket och fantiserade att bland de svarta skuggorna i hörnet av rummet, stod ett litet barn med blottade mjölktänder…

IMG_6275

En liten flickvarelse visar sig i gläntan.
De trassliga hårtestarna svänger rytmiskt över de knotiga axlarna medan hon med små vaksamma kliv närmar sig Emma. Sylvassa klor växer på de tunna fingrarna. En liten skär tunga sveper fram och tillbaka över hennes krökta läppar.
Hon är hungrig.

Magnus Nordin och Lars Gabel är riktiga skräckmästare och ni som gillar genren kommer inte att bli besvikna.


Varelserna – Emmas bok
Författare: Magnus Nordin
Illustratör: Lars Gabel
Förlag: Berghs
Antal sidor: 109
Utgiven: 201403
Ålder: 13 och uppåt
ISBN: 978-91-502-2045-2 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

ALMA till Barbro Lindgren

Idag tillkännagavs årets vinnare av Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, ALMA (Astrid Lindgren Memorial Award). Och det blev ett välbekant namn denna gång! Kul! Juryn motiverar:

Barbro Lindgren är en litterär nydanare. Hon har med språklig djärvhet och psykologisk nyansrikedom förnyat inte bara bilderboken för de allra minsta utan också den absurda prosaberättelsen, den existentiella barndikten och den realistiska ungdomsskildringen. Med absolut gehör gestaltar hon såväl ljusa lyckoögonblick och lekfulla upptåg som livets gåtfullhet och dödens närhet.

Se även ALMAs pristagarsida.

Vi har skrivit om flera av hennes böcker, läs om Barbro Lindgren på Barnboksprat. Min egen favorit är Nöff nöff Benny.