Barnboksprat

Under ett rabarberblad

under_ett_rabarberblad Jag har länge haft lite svårt för det som en kan kalla för ”pretentiöst”, vare sig det gäller film, musik, konst eller litteratur.
Inom just litteratur älskar jag poesi men tycker ofta att det ligger en pretentiös dimma ovanpå mycket av just den typen av texter.
Med pretentiös menar jag att jag tycker att något görs lite svårare än det egentligen är, svårare än det behöver vara. Något som ofta stänger vissa människor ute och lämnar dem oinbjudna. Lite för mycket ”finkultur” om en så vill.

Den här boken är allt annat än pretentiös.
Jag älskar Lena Sjöbergs texter. Jag älskade ”Tänk om…” (som jag fortfarande inte klarar av att läsa högt utan att få gråten i halsen) och jag älskar den här boken, som är fylld av funderingar om allt som livet fylls utav. Här ryms tankar kring årstidernas olika stämningar, texter om höghus och människor, paddor och fjärilar. Och det viktigaste av allt: det går att relatera till texterna.

Bilderna är som de brukar vara (jag älskar dem!) när Sjöberg varit framme; så vackra, stämningsfulla och fyllda av detaljer som gör att en kan sitta länge, länge och studera varje bild.
Varje dikt är illustrerad eller varje bild har fått en text, välj själv.

Läs den själv som vuxen, eller läs den med någon i din närhet, kanske ett barn?
Vad du än gör, kommer den inte att lämna dig oberörd eller oinbjuden.
För här får du vara med, här släpps du in!

Under ett rabarberblad!

Stilla susar vindarna

Stilla susar vindarna och himmelen är blå
och ändå går en rysning genom kroppen då och då.
Där ute sjunger koltrasten sin glada melodi
som bleknar mellan höghusen när hösten drar förbi.
Och plötsligt ligger isen stum och gnistrar kall i natten,
nyper sista blommorna som vuxit i rabatten.
Men ute på balkongen, ett par träskor blivit kvar.
I dem bor själva sommaren, ännu några dar.

Under ett rabarberblad : verser för människor och djur
Författare: Lena Sjöberg
Förlag: Rabén & Sjögren (2016)
ISBN: 9789129698169
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Bokslukarna tar barnen på allvar

I maj skrev jag om två satsningar på barn- och ungdomsböcker: Bladen brinner (en podcast som har premiär 22/9) och Bokslukarna (ett program för 9-12-åringar). I tisdags sändes det tredje avsnittet av Bokslukarna. Varje avsnitt behandlar ett speciellt tema. Hittills har bibliotekarien Marcus Biderholt och tre barn pratat om vardag, spänning och dagböcker.

Jag är, som jag tidigare skrivit, väldigt glad att det satsas på att prata om barn- och ungdomslitteratur! Det behövs dels för att läskunnigheten minskar bland skolbarn, och dels för att det finns så många bra böcker att läsa, som kan lära och underhålla oss.

Jag hade dock förväntat mig fler boktips i Bokslukarna-programmet. Typ en boktipsbomb kring varje ämne. Istället pratar de till exempel om hur det går till att låna och lämna tillbaka en bok, om bibliotek och författare pratar om sina böcker och skrivande. Vilket också är bra. När jag väl ”vant” mig vid programmets upplägg, uppskattar jag det. Dessutom finns det extramaterial på svtplay.se, i form av fler recensioner (där vem som helst kan skicka in) och en författarskola. Det bästa är ändå att barnen tas på allvar.

Har du sett något avsnitt? Vad tyckte du?

Flykten

flykten Barnen minns härliga somrar vid havet, som ligger ganska nära där de bor. Plötsligt kommer kriget och allt förändras. Kriget tar pappa och mamma blir allt mer orolig. Hon berättar om vänner som flytt över berg och dal till andra länder med andra djur, städer och skogar. Snart tvingas även hon fly med de två barnen.

Den här berättelsen talar väldigt mycket genom bilderna. Jag tror jag skulle bli lika, om inte ännu mer, berörd om jag bara tittade på bilderna. De visar på djupet, mörkret, sorgen, hur kriget kommer från ingenstans och tar över. Det visar hur barnen ser på kriget och flykten, hur liten en kan känna sig när en inte vet vad som ska hända. Även om en är vuxen. Samtidigt möts jag av värme från allt det fina mitt i det trasiga. Gemenskapen, saker och människor som hjälper och framför allt: det fina i familjen.

Jag tror den här boken kan tala till både en stor och en liten läsare. Ett riktigt bra hjälpmedel om en vuxen vill tala om flyktingkrisen med ett barn. Boken vågar visa på det mörka, men även på hoppet. Jag kan verkligen rekommendera denna bok!

Flykten
Författare: Francesca Sanna
Förlag: Rabén & Sjögren (2016)
Översättare: Lisa Bjärbo
Originaltitel: The Journey (2016)
ISBN: 9789129700800
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vildas vilda ben

Vilda går sitt första år i skolan, hon är sex år. När skoldagen närmar sig sitt slut är det svårt att hålla koncentrationen på topp och kroppen i styr. Kanske är det så hela dagen! Den sista stunden när de sitter på gröna mattan och lyssnar på saga så går det bara inte längre, hela kroppen vill liksom explodera, alla sinnena sätter igång associationskedjor, tankarna ger sig av på äventyr, tusen frågor väcks.

Vilda har popcornspopp i benen och tankarna snurrar runt i huvudet. Hur mycket hon är tycker om skolan och att lära sig saker så är det svårt att både sitta still och vara tyst – särskilt på en gång! Men snart ska hon till fritids och där kan hon klättra och leka.

Berättelsen sker ur jag-perspektiv och läsaren får genom text och illustrationer följa Vildas tankar och kropp där på gröna mattan. Upptäckten att hon själv är som ett popcorn sätter fart på lusten att prutta, hoppa och dansa, och leder tankarna till vad andras ben vill. Medvetenheten om den egna personens roll i förhållande till de andra barnen i gruppen och den egna kroppsuppfattningen är några av följdtankarna. Tillslut poppar hon – vecklar ut alla sina tentakler – och alla vänder sina blickar mot henne. Kanske är det alltid så.

Den viktigaste erfarenheten formulerar Vilda i en dialog med fröken när de andra barnen har gått: visst älskar hon att gå i skolan, men lär sig saker det gör hon när hon rör på sig; så har det varit i hela hennes liv – om hon hoppar när fröken pratar blir det mer plats i hjärnan. Jag är helt övertygad om att hon har rätt!

Författaren och illustratören har tillsammans fångat det sprudlande barnet och dess känslor, hur det är när man bara inte kan behärska sig, när hela kroppen är i rörelse och hjärnan full av egen aktivitet. Igenkänningsfaktorn är säkert hög hos många. Förutom de två första uppslagen är rytmen och läsvänligheten för en 1-3 klassare utmärkt.

Vildas vilda ben
Författare: Petra Sandberg Holstensson
Illustratör: Emmalill Frank
Förlag: Idus förlag (2016)
ISBN: 9789175774060
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

MonsterMira och murveldjuret

monstermira I sagans början är lilla monstret Mira och trevliga morfar på väg sittandes ovanpå en stor och vidunderlig havsödla mot en riktigt obehaglig och stöddig kompis till morfar, konstnären Margot Krans.

Mira och morfar hänger ofta ihop och det har nog hänt mer än en gång att Mira följt med till morfars kompisar. ”Allt blir så roligt när du är med!”, menar morfar. Men just till denna kompis vill Mira helst inte. Om inte… För hon får reda på att något levande litet flyttat hem till morfars kompis. Ett sött och mjukfluffigt murveldjur! Detta är något som verkligen tilltalar Mira. Men hur ska hon stå ut med Margots självgodhet och vresiga kynne?

Illustratören Maja-Stina Anderssons bilder bjuder på detaljer och söthet men också lite fulhet i monsterform. Hon är bra på att ta fram karaktärers utstrålning i kropp och mimik. Det är ingen otäck monsterbok, mer gullig och lättläst men med igenkänning och ett förlösande avslut.

Författaren och journalisten Ulrika Hjorth är ingen debutant precis, men genren har varit inom pyssel och barn med tillhörande fina foton. Se Barnboksprats recensioner: Barnens roliga pysselbok. Barnens Julbok. Bebisboken – från retropyssel till bebisfest.

Här debuterar hon inom något helt annat, en underhållande kapitelbok med lite förvecklingar och tillhörande charm i tonen. Jag tycker den passar för högläsning för både små och lite större barn, men även för dem som börjat läsa själva. Barnen får roliga och hanterbara kapitel med bra textstorlek och språk med några nyskapande fantasiord. Som favoritexempel: ”Krallon” och ”Vrålkampen”. Plus i kanten för att det vävts in att Mira har två mammor och att vi rent synligt kan se att morfar är en mjuk sköning.

Min 6-åring satt blickstilla och lyssnade och sa direkt vad som var bäst. Skrattet. Ja, läs själva varför. Bästa och enklaste budskapet, men svårt för vissa. Dock; allt blir mindre otäckt. Det var ju inte så farligt. Skratta. Le. Det är humorn som får oss att vekna och bli mänskliga eller i detta fall monstriga. Skrattet befriar personer och situationer från en spänd överlägsenhet och en slags hotfullhet, som speciellt barn kan vara känsliga för. Det är förvisso tecknade monster vi ser, men detta faktum rymmer fler sanningar än det rent visuella. Djupare budskap än det låter detta. Ta dig inte på så stort konstnärligt allvar, Margot… med flera. Hihi.

MonsterMira och murveldjuret
Författare: Ulrika Hjorth
Illustratör: Maja-Stina Andersson
Förlag: Olika Förlag (2016)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789188347145
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris