I sagans början är lilla monstret Mira och trevliga morfar på väg sittandes ovanpå en stor och vidunderlig havsödla mot en riktigt obehaglig och stöddig kompis till morfar, konstnären Margot Krans.
Mira och morfar hänger ofta ihop och det har nog hänt mer än en gång att Mira följt med till morfars kompisar. ”Allt blir så roligt när du är med!”, menar morfar. Men just till denna kompis vill Mira helst inte. Om inte… För hon får reda på att något levande litet flyttat hem till morfars kompis. Ett sött och mjukfluffigt murveldjur! Detta är något som verkligen tilltalar Mira. Men hur ska hon stå ut med Margots självgodhet och vresiga kynne?
Illustratören Maja-Stina Anderssons bilder bjuder på detaljer och söthet men också lite fulhet i monsterform. Hon är bra på att ta fram karaktärers utstrålning i kropp och mimik. Det är ingen otäck monsterbok, mer gullig och lättläst men med igenkänning och ett förlösande avslut.
Författaren och journalisten Ulrika Hjorth är ingen debutant precis, men genren har varit inom pyssel och barn med tillhörande fina foton. Se Barnboksprats recensioner: Barnens roliga pysselbok. Barnens Julbok. Bebisboken – från retropyssel till bebisfest.
Här debuterar hon inom något helt annat, en underhållande kapitelbok med lite förvecklingar och tillhörande charm i tonen. Jag tycker den passar för högläsning för både små och lite större barn, men även för dem som börjat läsa själva. Barnen får roliga och hanterbara kapitel med bra textstorlek och språk med några nyskapande fantasiord. Som favoritexempel: ”Krallon” och ”Vrålkampen”. Plus i kanten för att det vävts in att Mira har två mammor och att vi rent synligt kan se att morfar är en mjuk sköning.
Min 6-åring satt blickstilla och lyssnade och sa direkt vad som var bäst. Skrattet. Ja, läs själva varför. Bästa och enklaste budskapet, men svårt för vissa. Dock; allt blir mindre otäckt. Det var ju inte så farligt. Skratta. Le. Det är humorn som får oss att vekna och bli mänskliga eller i detta fall monstriga. Skrattet befriar personer och situationer från en spänd överlägsenhet och en slags hotfullhet, som speciellt barn kan vara känsliga för. Det är förvisso tecknade monster vi ser, men detta faktum rymmer fler sanningar än det rent visuella. Djupare budskap än det låter detta. Ta dig inte på så stort konstnärligt allvar, Margot… med flera. Hihi.
MonsterMira och murveldjuret
Författare: Ulrika Hjorth
Illustratör: Maja-Stina Andersson
Förlag: Olika Förlag (2016)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789188347145
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
På insidan finns en enkel illustration över kroppen och olika funktioner. Perfekt att hänga upp i sovrummet eller någon annanstans där en tittar ofta. Det kan leda till fler intresserade frågor och funderingar kring mysteriet och fascinationen kring kroppen, och till vidare läsning.
Kapitlen är en till två sidor, handlingen vardagsbetonad och full av fakta men språket målande. Illustrationerna är mjuka, verklighetstrogna och rättframma.
Viktor ska köpa en ny tröja. Pappa är med för att hjälpa till och de börjar shoppingturen med en fika på stan. I butiken finns många tröjor att välja på, men Viktor vet bestämt vad han gillar och vill ha. Frågan är bara om pappa tycker att Viktors val är lämpligt?
Barnbokstävlingen är avgjord och grattis säger vi till TVÅ vinnare.