Samtiden kryper på ett välkommet sätt in i årets adventsbok En förtrollad jul av Siri Spont (pseudonym för Titti Persson) och Alexander Jansson.
Yusuf har kommit ensam till Sverige på flykt från krig, och när han flyttar in hos kusinen Martha blir ingenting som vanligt. Barnens mormor styr i bakgrunden och leder barnen på äventyr, bland troll och faror men med magiskt beskydd.
Berättelsen är skriven ur Marthas synvinkel. Om hur livet vänds upp och ner på grund av läget i världen, om störiga småsyskon, längtan efter husdjur och krångliga kompisrelationer. Jag gillar att det är en stark och orädd, men likväl reflekterande, tjej i huvudrollen. Samtidigt som det hade varit intressant att få Yusufs perspektiv, få veta mer om hans resa till Sverige, hans längtan efter föräldrarna och hans upplevelser av den nya skolan och den magi han och Martha ställs inför.
Historien är fin, väcker tankar om hur svårt det är att rucka vanor och traditioner för att släppa in nytt och ovant, och illustrationerna är vintriga och doftar jul i höghus.
Med ett kort kapitel om dagen från första december fram till julafton blir boken en välkommen verklighetsflykt utan att vi helt flyr alla utmaningar vi just nu står inför om vi vill fortsätta leva i ett öppet och medmänskligt samhälle.
Se fler bilder från boken här!
Förlaget har satt 3-6 år som rekommenderad ålder på den här boken, vilket jag har svårt att förstå. Jag är säker på att såväl min fem- som min sjuåring kommer att gilla den, men tror även den kan fungera för högre åldrar.
Bonustips:
Adventsböcker har blivit ett Ã¥terkommande och – tycker jag – fint inslag i julstöket. Ett tips är att lÃ¥na nÃ¥gon av de äldre pÃ¥ bibblan, sÃ¥ slipper du köpa. Förra Ã¥rets, Skorstensjul, tyckte jag var en riktig höjdare som förtjänar att bli en klassiker!
Olika förlag har också gett ut en i år, den är ett måste för den som följt Lina och Peppar på äventyr! Uppdrag: Rädda julen!
En förtrollad jul : [en julsaga i 24 kapitel]
Författare: Siri Spont
Förlag: Rabén & Sjögren (2016)
ISBN: 9789129701807
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Nutte Nervös är rädd för det okända. Det okända finns överallt utanför hans nöt-träd och är därmed rätt nära. Därför har han gjort upp en genomtänkt plan för nödsituationer. Han är ständigt beredd med ett litet räddnings-kit och har klurat ut olika flyktvägar samt risker med var och en av dem. Men han är ändå nervös.
boken. Nutte Nervös tar på ett roligt sätt upp viktiga saker som rädslor och hur en kan hantera dem. Den visar på att vi med små steg kan komma långt, och kanske till och med inse att det okända kan ha något bra att ge. Det kanske inte är så farligt som vi tror, det kanske istället är vi själva som satt upp hinder och gjort dem farligare än vad de är. Jag tror den här boken kan öppna upp för samtal om rädslor och okända saker/händelser/människor.
Illustrationerna och texterna jobbar verkligen bra tillsammans, ibland som i en serie. Det gör det intressant att läsa och skapar ett skönt läsflyt, även om det ibland kan kännas lite rörigt.
Boken är vacker att bläddra i. Inger mig ett lugn som kommer både av varma färger och mjuka former. Med enkla grepp förmedlar grafiskt rätt simpla figurer såväl känsla som position. Men samtidigt som boken leder lyssnaren på en resa saknas en tydlig riktning.
Boken tar fasta pÃ¥ rörelse, lÃ¥ter en yttre resa vara verktyg för den inre. Yogapositionerna introduceras pÃ¥ ett tydligt sätt, utan att bli överpedagogiska. Text och bild samspelar, och jag kan se framför mig hur jag och barnen gör rörelserna tillsammans. Jag gillar mÃ¥ngfalden bland barnen i boken, att vi fÃ¥r möta sÃ¥väl Yuta och Lulu som Pepe. Samtidigt blir just detta uppradande av personer ett hinder för nämnda resa. En ensam huvudperson, eller ett namnlöst ”jag” eller ”du” att identifiera sig med, hade blivit den röda trÃ¥d som saknas, istället känns boken som en uppradning av exempel pÃ¥ yogapositioner och inte som den berättelse med början och slut som trots allt passar sagobokformatet bäst.
– Det är ju mina recept, utbrast barnafadern, som mestadels har sina underbara recept i huvudet. Och visst är det är mat vi som vegofamilj är vana vid här hemma, men nu finns de faktiskt nedskrivna av Johanna Westman. Nu kan alltsÃ¥ även barnen ta vid!
