2025 års Peter Pan-pris tilldelades den portugisiska författaren och illustratören Joana Estrelas grafiska roman Pardalita. Enligt förlaget vänder sig boken till 12–15 åringar och i Peter Pan-juryns motivering står det bland annat att ”[d]enna ungdomsroman berättas genom en blandning av grafiska illustrationer och poesi och skildrar vänskapsrelationer, identitetskris, klimatångest, vilsenhet och ungdomskärlek i en vanlig vardag.”
I Pardalita får vi lära känna Raquel som är 16 år och går på gymnasiet i en portugisisk småstad. Där lever hon ett stillsamt liv. Hon umgås med sin mamma, hänger med sina vänner och funderar över tillvaron. I skolan kommer hon på sig själv med att klottra Pardalitas namn på bordet. Efter att länge ha betraktat den intresseväckande Pardalita på håll hamnar Raquel småningom i hennes teatergrupp. Raquel dras alltmer till Pardalita och i takt med att de lär känna varandra blir hennes ungdomliga identitetssökande alltmer intensivt. Vem är hon själv egentligen? Och vem är Pardalita? Och vad vill hon?
Raquels mamma engagerar sig i aktivistgrupper på sociala medier och genom henne skymtar glimtar av den större världen utanför den stillastående småstaden. En osäker värld full av miljöproblem och sociala orättvisor finns där ute och blir en slags vag men oroande fond till berättelsen och vittnar om den samtid i vilken Raquel och dagens unga genomlever sina formativa tonår.
Formmässigt varvas serieformat med text av olika slag och helsidesillustrationer. Det är en bok som går ganska lätt att läsa då de många illustrationerna och formatets ständiga variation ger en känsla av framåtrörelse. I boken finns också flera genomgående såväl visuella som textuella uttryck och spår som på ett mycket snyggt sätt ger boken en känsla av sammanhållen enhetlighet.
Pardalita är en lågmäld och väldigt fin berättelse om att var ung och allt vad det kan innebära av stora och starka känslor under en till synes stilla yta. Här gestaltas kompisgängets dynamik, skolans och vardagens tristess, ovisshet om framtiden, spirande kärlek och upptäckten av att en kanske inte riktigt är som alla andra. Boken är helt klart en värdig vinnare av Peter Pan-priset som fängslar såväl innehållsligt som formmässigt och därtill garanterat kommer att beröra!
Resan till Pandoria är första delen i serien Glaskulans värld där det i skrivande stund finns fem delar men fler kan säkert vara på gång. Jag läste en massa positiva recensioner av den här och blev nyfiken då jag ständigt är på jakt efter bra litteratur till åldersgruppen 6-9 år som är det spann jag undervisar.
Ett snabbt besök på biblioteket för några veckor sedan för att lämna tillbaka böcker såg mig komma hem med en bunt serieböcker vars ämnen och omslag kallade på mig.
Kvinnor i kamp: 150 års kamp för frihet, jämlikhet, systerskap! av Marta Breen med illustrationer av Jenny Jordahl imponerar stort i hur mycket fakta de lyckas förmedla med så pass lite text utan att det känns varken torrt eller alltför förenklat.
Det är en mycket snygg bok om ett väldigt viktigt ämne. För kampen är fortfarande inte slut, och i boken får läsaren veta både hur mycket som redan har vunnits men också hur mycket som återstår att kämpa för. Vågar du gå först?
En till norsk seriebok med ett viktigt ämne är Närmare kommer vi inte av Anneli Furmark och Monika Steinholm. Här spinner vi vidare på rätten till fri kärlek, att kunna älska vem en vill och inte behöva skämmas för det.
Jens och Edor träffas och blir kära, men ska Edor våga erkänna sin kärlek, varför reagerar hans pappa så konstigt när han alltid accepterat bögar tidigare, och vad ska vännerna säga?
Det är en fin romantisk berättelse med ärligt tecknade bilder som kommer nära inpå. En viktig bok om det fortsatta förtryck av HBTQIA+ som pågår även här uppe i Norr, att våga stå upp för sig själv vad andra än tycker, och att hitta de som står på ens sida.
Det är en varm skildring av att stå på gränsen av förändring och av relationen mellan en ensamstående mamma, som rätt ofta byter kille, och ett barn.