En sväng in i Lygia Bojungas värld

Lygia Bojunga fick Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne 2004. Tidigare har hon även fått H.C. Andersen-medaljen och det är inte svårt att förstå varför de världar som den brasilianska författaren bygger upp blivit prisade. De är märkliga, hennes världar, med ett väldigt speciellt förhållande mellan människor, men också mellan djur och mellan människor och djur. Dessutom finns kritiken kring hur vi lever i samhället idag med som en extra dimension. De två böcker, som jag ska berätta om nu, skrevs på 1980-talet.

Kompisarna handlar om kaninen Alvar, björnen Sprödröste och hunden Blom-Sofi, som råkat stöta på varandra och blivit vänner. Alvar är ständigt rädd för att bli övergiven efter att hans släktingar ”råkat” tappa bort honom. Blom-Sofi har rymt från sin matte efter att enbart blivit behandlad som en vacker accessoar. Den lojala och stora björnen med en röst skör som porslin har också rymt, men från ett zoo. De slår sig ner tillsammans i ett skjul vid stranden i Rio de Janeiro och upplever svårigheter och glädje tillsammans i takt med att deras vänskap växer. Men Blom-Sofi och Sprödröste vet att det finns människor som letar efter dem och hur ska Alvar våga lita på att vännerna inte försvinner?

Bild ur kompisarna

Den blommiga soffan verkar först vara en berättelse om kärlek. Och det är det också till viss del, men desto mer om längtan och förhoppningar och om att välja väg i livet. Bältan Viktor tycker om att leva sitt liv lite i bakgrunden. I socialt utsatta situationer drabbas han av en fruktansvärd hosta. Men han har ett knep att bli av med pressen: att gräva ner sig i jorden. Där nere stöter han en gång på en trappa upp till en övergiven stad som han både längtar till och fruktar. Viktors hjälte är hans farmor, men plötsligt en dag dör hon då hon försvarar livet i regnskogen. Och så är Viktor kär i den underbart vackra katten Dalva, som i sin tur bara har ögon för sin TV.

I de två böckerna är det karaktärerna, snarare än händelserna, som står i fokus. Den nervösa och tillbakadragna bältan Viktor och den frånvarande katten Dalva bygger upp en spänning enbart genom att samspela. På ett liknande sätt är det i Kompisarna. Det är tre helt olika karaktärer, med helt olika problem, som fastnar för varandra.

En rolig detalj är att björnen Sprödröste finns med på ett litet hörn i Den blommiga soffan också, där han omnämns som en björn med spröd röst som rymt från zoo. Trots att det är helt olika berättelser lever de i samma värld.

Det är, som sagt, en  ganska märklig värld som Lygia Bojunga bygger upp. I Kompisarna och Den blommiga soffan lever människor och djur tillsammans och kan prata med varandra. De delar såväl städer och bostäder som tankar och karaktärsdrag. Men det finns ändå en hierarki mellan människorna och djuren. En del djur är husdjur, som den vackra katten Dalva och andra djur är till och med inlåsta på zoo. Det byggs upp en säregen relation mellan människor och djur, men som samtidigt inte är alltför svår att känna igen från vår egen verklighet med djurförtryck, men också med en påtaglig hierarki mellan människor. Det är även värt att nämna att både Kompisarna och Den blommiga soffan skrevs under militärdiktaturen i Brasilien.

Lygia Bojunga



Kompisarna
Författare: Lygia Bojunga
Illustratör: Sabine Barth
Svensk text: Bo Ivander
Förlag: Opal
Antal sidor: 74
ISBN: 9789172704459
Köp: jämför priser

Den blommiga soffan
Författare: Lygia Bojunga
Illustratör: Sabine Barth
Svensk text: Maj Herranz
Förlag: Opal
Antal sidor: 126
ISBN: 9789172705456
Köp: jämför priser

zp8497586rq

Roliga rumpor i Ruths värld

Har du en snygg rumpa? Om du inte vet själv kan du fråga närmaste 5-åring eftersom de ofta befinner sig på perfekt höjd för att avgöra vilken typ av bakdel du har! Ruth är just en sån 5-åring, hon beskriver sig själv som ett paraply hög, och berättar att allt annat på människors kroppar sitter för högt upp eller för långt bort för att hon ska se. Hon har stenkoll på omgivningens rumpor och har liknar dem vid exempelvis meloner, päron och semlor.

En av rumporna Ruth berättar om sitter på hennes fröken Ulla på dagis. Den är päronformad och har även en annan egenskap att beakta, den kan nämligen sjunga! När Ulla står framåtböjd och hjälper en pojke att knyta skorna börjar hennes rumpa att sjunga! Ruth förstår inte riktigt varför eftersom de bara har sångstund på torsdagar före lunch, men fröken Ullas rumpa låter ”Brooooooommm-bpp-bjt” och bildar dessutom ett grönt illaluktande moln omkring sig. Usch och blä!

Som motsats kan jag även nämna att Ruth konstaterar att hennes lillebror Tims bak är jättestor, men att det förstås beror på att han har blöja på sig. Hon passar också på att berätta en anekdot om när pappan skulle byta på lillebror och denne passade på att kissa ner hela golvet. På uppslaget finns en illustration där Ruth står med ett paraply för att skydda sig mot kisstrålen!

Färgglada charmiga illustrationer finns det många av i boken, synd bara att det inte finns bilder på alla rumpor som Ruth berättar om. Boken vänder sig till nybörjarläsare i åldern 6-8 år, men enligt förlaget passar den även bra som högläsningsbok från 4- års ålder vilket jag kan intyga efter att ha läst den för sonen här hemma. Med boken följer en cd-skiva med boken inläst i mp3-format, väldigt bra tycker jag!


Roliga rumpor i Ruths värld
Författare: Sandra Tillbom
Illustratör: Linn Eldin
Förlag: Hegas
Antal sidor: 27
ISBN: 9789185877980
Köp: jämför priser

Bokens begränsningar och suveränitet

Mötet mellan åsnan med datorn och apan med boken i Det är en bok, är en berättelse som belyser de bägge mediernas skillnader, samtidigt lyfts två olika karaktärer fram. Åsnans envishet och naiva inskränkthet ställs mot apans sakligt pedagogiska tålamod.

En bokkult må vara på framväxt hos åsnesläktet, men vilken betydelse kan detta få för människosläktet – vem vänder sig boken egentligen till? Handlar den om kunskaper och insikter, ett återtagande av marknaden, är det bara en kul bok som kan bli kultbok; eller har vi här ett exempel på en typ av nutida folksaga med en tydlig moral?

En tänkbar introduktion för de lite äldre:

På skådeplatsen finns två röda fåtöljer uppställda. I rollerna: apan, åsnan (och musen). Vapen: en bok och en bärbar dator. Kombattanterna befinner sig mittemot varandra med varsitt vapen i händerna. Strax kommer en maktkamp mellan medier att utspela sig och en rafflande dialog att äga rum.

För de yngre:

Jämlik myssamvaro i vardagsrummet övergår till pedagogisk situation. I rollerna: ett barn, en vuxen och en maskot; en modern sysselsättning ställs mot en mer traditionell.

Handling:

Den lilla frågvisa åsnan sitter sysselsatt med sin laptop i knät, mittemot sitter den stora apan och läser en bok. Boken väcker åsnans nyfikenhet och frågorna om dess funktion/nytta i förhållande till datorns dito är många. Men trots allt som framgår om vad datorn ’kan’, tycks boken, på grund av sin enkelhet, ständigt vara överlägsen i denna duell, och apans svar är genomgående okomplicerade: det är en bok och i den vänder man blad.

Åsnans stolthet över datorn, och ivern att visa allt de tillsammans kan åstadkomma, mattas mer och mer, samtidigt som fascinationen över boken, som man bara kan bläddra i, ökar. ”Kan du få huvudpersonerna att slåss?” ”Näpp. Bok.” Kan den texta?” ”Nej” ”Twittra?” ”Nej.” ”Wi-Fi-a?” ”Nej.” […] ”Nej… det är en bok.”  Apan kapitulerar för alla frågor och lämnar ifrån sig sitt vapen för granskning. Ytligt sett, på platsen för slaget, har åsnan vunnit men känner inte till reträttplatsen och den gigantiska reserven – apan går till bibblan! Boken är därför den egentliga segraren.

Skaparen Lane Smith presenterar en väl genomtänkt helhet. Så väl bilder som karaktärer är ljuvliga och samspelet med textinnehåll och textlayout är suveränt. Åsnans repliker är blå, apans och musens röda, de tre rollinnehavarna har dessutom varsitt teckensnitt.

Syftet med Detta är en bok kan vara att: lyfta fram bokmediet och dess enkla suveränitet, visa på väsensskillnaden, driva med datanörden, marknadsföra biblioteken, eller att uppmärksamma en yngre generation på att datorn inte är ’allt’. Alternativt är bokens syfte helt enkelt att bara vara så underbart rolig och charmig som den faktiskt är.

Återstående fråga: är detta en barnbok, om inte: vilken är den egentliga målgruppen? Förslag: familje- och/eller presentbok för passionerade anhängare av det ena eller andra mediet.

 

Det är en bok

Text och bild: Lane Smith

Översättare: Suzanne Öhman-Sundén

Antal sidor: 28

Förlag: Rabén & Sjögren (2011)

ISBN: 9789129676754

Köp: Jämför priser

Smakprov

Smaskens Damaskens

Smaskens Damaskens är en versbok för barn. Den är full med spännande illustrationer i retrostil. Det finns många spännande detaljer att upptäcka när man tittar och läser.

Mästerkocken Huj-Haj-Hej
duschar runt med sin pepparsprej
kockar skockar av molnfläcksbockar
sockrar tjockt på flamingolockar

Sen fritera och flambera
vill hans hjälpkock Sabbo T. Ra.

Det är roligt med ett stycke finkultur att plocka fram till barnen, som ändå inte är alltför svårtuggat. Det är skönt med en versbok för barn som inte handlar om basala saker som djur på bondgård, årstider och liknande. Smaskens Damaskens är väldigt fantasifull. Verser och bilder väcker många frågor hos 3-åringen.

Boken påminner mycket om Lennart Hellsings böcker men språket är ännu spretigare och ”klämmigare”. Jag tror att Hellsings böcker passar bättre för mindre barn, medan Smaskens Damaskens uppskattas bäst av äldre barn. Jag upplever att verserna är svåra att förstå för en 3-åring. Boken innehåller många svåra och påhittade ord. Den öppnar egentligen för fler frågor än den besvarar. Det känns som att dottern slår dövörat till när jag läser och istället frågar om konstiga detaljer i bilderna. Men jag kommer definitivt att plocka fram boken igen när dottern blivit några år äldre.

Poesin flyter jättebra och det är en ren fröjd att rimma och läsa.


Smaskens Damaskens
Författare: Laura Ruohonen
Illustratör:  Erika Kallasmaa
Översättning: Stella Parland
Förlag: Söderströms
Antal sidor: 32
ISBN: 9789515227447
Köp: jämför priser

Diktatorn

Diktatorn är en bok med fin form. Den är lång och smal och när den slås upp blir den helt fyrkantig. Pappret är tjockt och lyxigt. Illustrationerna är fantasifulla och detaljrika. Mönstrade papper används som bakgrunder och material till t ex mattor och hus.

Formen är det första som slår mig när jag bläddrar i boken. Men vad handlar boken om?

Diktatorn är en charmig historia om ett viljestarkt barn som befaller och bestämmer. Han styr sin omgivning med järnhand och befaller till och med sig själv att sova på kvällen. Diktatorn har dock en svaghet, han tycker om en tjej på förskolan. Men hon gillar inte hans attityd och säger att hon hellre skulle leka med en apa än Diktatorn.

Boken visar hur ensamt det kan vara på toppen. Diktatorn bestämmer sig faktiskt till slut för att ändra stil och ”bli” en apa för flickans skull.

Språkligt sett fungerar boken bra. Berättelsen är intressant och boken har bra meningar som är roliga att läsa. Dock finns rubriker till varje uppslag som känns överflödiga och gör att läsningen tappar flytet. Som tur är kan man ju själv göra valet att inte läsa rubrikerna.

I boken finns även en del ryska kvitton, tidningsartiklar, tavlor osv. Detta tillsammans med Diktatorns uniform för tankarna till diktaturens Sovjetunionen. Jag kan tycka att detta känns aningen obehagligt, men barnen är knappast medvetna om sådana kopplingar.

Många barn beter sig som små diktatorer i 2-3-årsåldern och detta tycker jag är en rolig koppling. Berättelsens ämne är intressant och diskussionsvänligt. Jag och min 3-åring funderar kring konflikter och vad som som blir konsekvenserna av att man beter sig på ett sådant sätt. Detta är en bok att känna igen sig /inte känna igen sig i.

Men det jag främst återkommer till när jag tänker på boken är faktiskt dess vackra form!


Diktatorn
Författare: Ulf Stark
Illustratör: Linda Bondestam
Förlag: Söderströms
Antal sidor: 36
ISBN: 9789515227454
Köp: jämför priser