Det är en lördagkväll i juni år 1941 i Litauen. Lina Vilkas 15 år har just bytt om till nattlinne och slagit sig ner vid sitt skrivbord för att skriva ett brev till sin kusin Joana. Ljumma sommarvindar sveper in genom det öppna fönstret och hon känner doften av liljekonvaljer som hon och hennes mamma planterat några år tidigare. Plötsligt bultar det på dörren och in kommer NKVD (sovjetiska hemliga polisen) som ger Lina, hennes lillebror Jonas 10 år och deras mamma en liten stund på sig att packa sina tillhörigheter innan de förs bort!
Lina förstår ingenting, detta måste väl ändå vara ett misstag?! De har väl inte gjort sig skyldiga till något brottsligt? Tillsammans med en grupp andra människor lastas de ombord på en lastbil och körs iväg. Lastbilen stannar dock utanför ett sjukhus där de får vänta flera timmar; en kvinna som håller på att föda barn är bland de som ska med i lastbilen. När hon precis har fött sitt barn släpas hon ut från sjukhuset och lyfts blödande upp på lastbilen tillsammans med bebisen i ett bylte. Sen börjar en lång färd som slutar vid en järnväg där boskapsvagnar står och väntar på dem. Nu börjar en färd mot en fruktansvärd plats och tid i Linas liv, en sex veckor lång resa till ett arbetsläger någonstans i Sibirien. Var pappan blivit förd har resten av familjen ingen aning om.
Det här är en berättelse som handlar om vad som hände när Sovjetunionen ockuperade de baltiska staterna 1939. Listor på personer som ansågs sovjetfientliga sattes ihop och fanns man med på den listan kunde man mördas, sättas i fängelse eller deporteras som slavar till Sibirien. Det som händer i boken om Lina är påhittat, men Ruta Sepetys har träffat överlevare från den tiden och vävt in deras berättelser i sin roman. De som överlevde tillbringade mellan 10-15 år i Sibirien, bokens huvudperson och hennes lillebror som överlevde var där i 12 år.
Strimmor av hopp är en bok som berör en på djupet, som lika gärna kunde ha varit en sann berättelse. Det familjen Vilkas är med om är så vidrigt så man nästan inte klarar av att läsa det ibland, men samtidigt lever hoppet där mitt i allt elände. Det var svårt att låta bli att sträckläsa boken, man funderar hela tiden på hur det hela kommer att sluta. Förutom att ge mig en fin och samtidigt hemsk läsupplevelse lärde den mig något om en sida av andra världskriget som jag knappt kände till, att Stalin lät mörda 20 miljoner människor…
Läs den, och gör det snart – det här är en viktig bok!
Strimmor av hopp
Författare: Ruta Sepetys
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 224
ISBN: 9789132159589
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Charlotte Gastaut har på ett fantastiskt vackert sätt illustrerat H.C. Andersens berättelse om Tummelisa. Hennes illustrationer känns igen från boken Fannys fantastiska resa som är en nästintill magisk bok.
Linda Skugge debuterar som bilderboksförfattare med en liten berättelse om en katt. Hon arbetar vanligtvis som journalist, författare, bloggare, krönikör och PR-konsult. Jag har läst en del av Linda Skugges verk genom åren och har ofta funnit nöje i det, på senare tid har jag dock ibland upplevt en attityd som förbryllat mig. Ett faktum är i alla fall att i hennes böcker virvlar ofta språket fram och bär med sig tankar och åsikter, som kan drabba läsaren på olika sätt och även väcka egna minnen. I God natt, min katt är texten enkel, varm och med en del faktaambitioner och jag känner att vi plötsligt har ett gemensamt intresse: katten. Detta djur, är ett djur som också följt mig genom livet. Känslorna som vävs kring denna säregna varelse är ofta djupa och ingen kattrelation är den andra lik. ”Minnet av en katt kan rymma så mycket: det allra första mötet, leken, en varm nos som tröstar när man är ledsen…” Linda Skugges katt Sebbe blev 14 år och vi får med inspiration från den katten följa glädje och sorg i bokens katt Sebbe som blev 6 år.
Man kan lugnt konstatera att huvudpersonen Max i boken är just ”ute i kylan” både bokstavligt och bildligt talat! När hans mamma meddelar att hon ska flytta ihop med en ny man (pappan till en kompis i Max hockeylag) påverkas Max liv på många sätt. Han och pappan är tvungna att flytta till en lägenhet utanför stan (har inte råd att bo kvar utan mamman antar jag) och Max måste börja en ny skola där han inte alls är välkommen. Hockeylaget ska han dock spela kvar i, det är ett bra lag och han är respekterad och omtyckt där. Tyvärr börjar en ny tränare som vill ha saker och ting på sitt sätt och Max får inte längre spela i den position han tidigare gjort. Och värre blir det! Max mamma kommer med tårtor som hon vill att han bjuder lagkamraterna på och killarna tror att det är Max som bakat dem. Sen blir en efter en magsjuk….och vem får då skulden och blir petad ur laget?