Första gången jag kom i kontakt med barnboksskaparen Dick Bruna var på ett modernt konstmuseum i Holland på -90–talet, bland designföremål och fantastiska målningar utmärkte sig de enkla, nästan minimalistiska, teckningarna och berättelserna som har vägrat att låta sig suddas ut ur mitt minne. De pedagogiska berättelserna om den lilla kaninen har med åren hunnit bli många!
Mamma kanin vill gå på museum och undrar om någon vill följa med. Pappa kanin tror att Miffy är för liten. Givetvis protesterar Miffy och familjen går i väg. Trots promenerandet framåt är den samlade familjens huvuden och blickar vända mot betraktaren, som för att visa att något ska uppmärksammas och de vill ha kontakt med oss – ha oss med. Samtidigt är kaninansiktena lite frågande och nollställda, de vet inte riktigt vad som väntar. 
Ett konstverk gör Miffy glad; ett annat kan hon påverka med sin egen blåskraft; en stenskulptur gör henne ledsen – en björn ska vara mjuk o len; abstrakt konst får frågorna att snurra och Miffy att lägga huvudet på sned (och jag associerar till Piet Mondrian); och så igenkännandet/identifikationen i den egna arten – fast blå, och kaninsiluetter – likadana öron som mina! Sinnen och känslor – upplevelser, intryck och utveckling – som det ska vara på ett museum!
Den samlade familjen går hem, utan att minerna har förändrats, det de har upplevt behöver få lite tid, men: ”Miffy har börjat/så smått att fundera./Tänk om jag själv/skulle måla mera?”
I mitt eget museiminne fanns en avogt inställd tonårskille med, som efter besöket var både glad och inspirerad – museer kan väcka nyfikenhet och intresse oavsett ålder och förkunskaper! Det är lätt att ta till sig och hänga med i Miffys upplevelser, inget bäst-före-datum finns. 
Miffy i djurparken är i kraftig kartong och formad efter Miffys öron och huvud. Samma Miffy i röd klänning är nu på upptäcktsfärd i djurparken, hon är glad och öppen för intryck: hur djur ser ut och hur de lever – noterar än det ena och än det andra, inga märkvärdigheter, bara upptäckarglädje. Kraftfulla färger och rena konturer – enkelt och charmigt för de mindre barnen.
I Miffy reser jorden runt tar den lilla kaninen steget ut i den stora världen. Enkelheten i de charmiga teckningarna och karaktärerna är de samma, liksom kartongutförandet och de rena kraftfulla färgerna. Men nu blir det klurigare, två böcker i en… hur ska nu detta läsas? En liten bok utskuren i mitten och en stor omgivande som bägge kan bläddras separat; sidor med olika bakgrundsfärger – kanske ska de överensstämma, djur i den lilla boken – men också i den stora…
Här krävs nyfikenhet att undersöka materialet närmare, att förstå att man får leta någon annanstans än på ’självklara nästa sida’ för att upptäcka sammanhang och samband, lite förkunskaper, slutledningsförmåga och tålamod (men det räcker långt med att kunna färgerna). Ledtrådarna till var Miffy befinner sig är många och berättar om länder, djur, natur och kultur, blir till en liten frågelek som kan varieras beroende på ålder och mognad. Känns också som en användbar bok i mindre grupper av barn med olika typer av svårigheter. 
Att återknyta bekantskapen med Miffy var ingen dum idé, de kreativa inslagen (och uppslagen) i utgivningen är många: här finns böcker med titthål, flikar, rim, pyssel… dessutom presenteras en mängd innehållsmässigt lovande titlar.
Miffy går på museum
Författare: Dick Bruna
Förlag: Ordalaget (2001)
ISBN: 9189086333
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Miffy i djurparken
Författare: Dick Bruna
Förlag: Ordalaget (2014)
ISBN: 9789174690781
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Miffy reser jorden runt
Författare: Dick Bruna
Förlag: Ordalaget (2006)
ISBN: 9185465100
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Greta går i första klass och nu dyker hon upp för andra gången i serien ”Mystiska skolan”, och berättar om en märklig episod från sin skola, som hon tycker så mycket om. Det finns inget uttalat ont som vilar över denna skola, mer ett ständigt närvarande ovisst förflutet.
Bildtekniken är varierande och snygg och personerna har skilda tydliga uttryck och ett slags levande ansikts- och kroppsspråk efter hur de känner sig.
Den här gillade både jag och min 7 åring. Omslaget är rörigt och titeln rolig. Påminner mig om programmet ”Familjen Annorlunda” som gick på teven under några säsonger och var ett stort samtalsämne i både min familj och i vår omgivning. I en familj med många barn kan mycket hända. Här har författarna slagit till rejält och föräldrarna Albert och Flavia har tjugofyra barn. Ni kan ju tänka er vilket kaos och vilka köer det ställer till med om någon barrikerar sig i lägenhetens enda toalett. Nu har barnen också fått kiss och bajs prat på hjärnan och föräldrarna kämpar för att bota dem.