Holly Black ligger bakom Spiderwick-serien och Cassandra Clare har rönt stora framgångar med The Mortal Instruments-serien. Det här är deras första samarbete där fem böcker är planerade i serien och de har skrivit vartannat kapitel. För egen del är detta det första jag någonsin läser av endera författaren men vad jag förstår har Cassandra Clare inlett sin författarkarriär genom att skriva Harry Potter-fan fiction. Det är också ganska många som har synpunkter på att denna bok är alltför lik just Harry Potter och de lyfter en rad paralleller. Och ja, självklart finns det likheter.
Järnprovet handlar om en 12-årig kille med magiska krafter vid namn Callum. Hans pappa råder honom hela livet att att aldrig lita på trollkarlar, att inte lyckas med någon uppgift en trollkarl ger honom och att aldrig någonsin följa med till trolldomsskolan Magisterium. På antagningsprovet till skolan försöker Callum därför att misslyckas men det går inte vägen och istället befinner han sig snart på skolan som järnårselev. Tillsammans med Aaron och Tamara blir han lärling åt mäster Rufus och de påbörjar det äventyr som järnåret kommer visa sig att bli.
Jag tänker inte rada upp de likheter som finns med Harry Potter för jag tror att denna bok kommer att få i princip två sorters läsare; dels de som bara ser dessa likheter, nedtecknar långa listor med dem och klagar högljutt. Dels de som förvisso noterar dem och inledningsvis tänker att ”jaså, jaha en Potter-kopia minsann” men sedan struntar i dem för att den här boken har en egen story med sina egna karaktärer och den utvecklar sig riktigt, riktigt bra. Hela Magisterium är som en egen liten värld fylld av både faror och sköna ställen att hänga med kompisarna på. Jag har själv en tolvåring i huset och kan ibland tycka att bokens karaktärer känns aningen äldre än sina 12 år men Callums person växer också ganska mycket genom boken. Slutet är häftigt och jag ser mycket fram emot bok nummer två i serien.
