Jag har under åren läst många bra och dåliga barnböcker om döden. Det finns olika sätt att närma sig temat och ämnet är viktigt. Speciellt för den som förlorat en anhörig och sörjer, men också för vetgiriga barn som funderar över livet och döden. Vi vuxna kan inte svaren på alla dessa frågor. I just den här boken, Mia och farmor, så är upplägget väldigt enkelt. Det finns ingen direkt handling som försiktigt närmar sig ämnet döden, utan historien är rakt på sak.
Mia sörjer sin döda farmor. Det känns som att tårarna aldrig vill ta slut. Farmor som var så snäll och trygg, och lagade goda plättar. Föräldrarna sörjer också. Mamman har lättare för känslor och pappan blir tystlåten.
Mamma säger att pappa gråter inombords.
Mamman berättar om sin tro kring livet efter döden. Och Mia finner en trygghet i det.
Boken har en fin enkelhet i sitt berättande med kort text och en mjuk framtoning som jag tyckte om. Illustrationerna har mjuka former och färger. Jag tror den här boken kan vara bra att läsa för mindre barn och se vilka diskussioner och tankar det kan leda till. Många barn är väldigt skräckslagna för att förlora sina föräldrar, eller dö själva, och då kan bokläsning öppna upp för känslor som man inte kan sätta ord på.
Men jag kan också tycka att boken kändes omodern i sin framtoning. Farmodern kunde ha varit min egen farmor. Hon som alltid stod vid spisen, och som jag alltid kommer att förknippa med framdukat fikabröd, och riktigt tillagad husmanskost. Där matdoften blir synonymt för trygghet, omvårdnad och kärlek. Farmor som handarbetar och stickar strumpor åt sina barnbarn. Har dagens farmödrar förkläden ens? Men om vi skippar just den detaljen så är det ändå en fin och enkel bok om sorg och saknad efter en älskad farmor.
Mia och Farmor
Författare: Mariana Steinmetz
Illustratör: Ann-Sofie Katus
Förlag: byMia
Läsålder: 3-6 år
Antal sidor: 28
Utg.datum: 2015-06-06
ISBN: 9789198240603 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Jeanette Bergenstav är frilansjournalist som här debuterar som författare med barnboken Vargskräck. Hon tyckte att det saknades böcker om hundar och bestämde sig för att skriva en barnbok i deckargenren. Detta är första delen i en tänkt serie.
Siri har aldrig träffat sin pappa. Plötsligt hör han av sig och vill att hon ska resa till honom och träffa hans nya familj. Han bor i Japan och Siri ska få resa utan sin mamma. Men för Siri bubblar alla känslor upp, besvikelse och en känsla av att ha blivit övergiven. Hon vill inte resa. Eller ska hon våga?