Recensioner & boktips – Sida 190

Frankensteinaren

frankensteinaren I den andra boken om monsteragent Nelly Rapp får huvudpersonen sitt första riktiga uppdrag. När Nelly är på väg hem från skolan ligger det ett brev till henne på en gatubrunn. Det blir dock inte så spännande som hon trott. Eftersom hon är så liten får hon bara spana på en misstänkt frankensteinare. Om han visar på de rätta tecknen ska en annan monsteragent ta vid. Men då dyker ännu ett mystiskt brev upp.

När jag läste första boken om Nelly Rapp för någon vecka sedan föll jag direkt. Jag tyckte det var en väldigt spännande inledning till serien, och ville gärna läsa mer. Jag gillar att Nelly är en stark, modig, självständig tjej som tar sina uppdrag på fullt allvar. Hon har listiga lösningar och är lyhörd. Kanske hade jag inte min fulla uppmärksamhet på boken när jag läste, men hon överraskade mig.

När ett barn blivit för stor för LasseMaja-serien vill Nelly Rapp ta vid. I korta, lättlästa kapitel med roliga bilder får läsaren veta mer om olika monster och hur en ska bekämpa dem. Spännande, roligt och väl målgruppsanpassat.

Barnboksprat har tidigare recenserat #5 Spökaffären, #6 De vita fruarna på Lovlunda slott och #11 De spökande prästerna

Frankensteinaren
Författare: Martin Widmark
Illustratör: Christina Alvner
Förlag: Bonnier Carlsen (2003)
ISBN: 9789163826610
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Barn välkomnar barn

barn välkomnar barn För ett tag sedan bad Idus förlag barn att skriva och rita för att välkomna barn som precis kommit till Sverige. Över 700 bidrag kom in, och av dem har 40 stycken valts ut och blivit denna bok.

En del texter och bilder är undervisande, till exempel om traditioner, skolan, fritiden och vården. Andra bidrag innehåller så mycket kärlek att jag blir rörd. Ibland ifrågasätter jag ifall vi verkligen har det så bra i Sverige som barnen skriver, om alla barn känner de känslor de vill förmedla. Min bön blir dock att alla barn ska få möta denna stora trygghet.

Många texter och bilder talar om stor förståelse, kanske större än vad vi tror att barn kan ha.

Jag har ingen speciell hjälte, men jag har en sak som jag tycker är hjältemodig.

Att fly från sitt hemland till ett annat land där allt är nytt är en svår resa. Man kan inte språket i det nya landet, man vet inte hur det ser ut, man känner ingen som bor där, maten är annorlunda, man kan inte kulturen, man kan inte ta sig tillbaka till sitt hemland och man vet inte om man får stanna i det nya landet.

Jag känner många som har gjort den här hjältemodiga resan. Några av dem går i min klass. De är snälla och hjälpsamma kompisar. Alla förstår svenska jättebra. Jag tycker att de är hjältar för att de har vågat och klarat av den här hjältemodiga resan.

av Nora Bråmer

Bild: Frans Stensson. I pratbubblan stå det: ”Kom in så får du mat”

Texterna och bilderna är nästintill oförändrade från originalen. Det tycker jag tyder på att barnen som medverkat tas på allvar. Att barnen som ingår i målgruppen tas på allvar är det ingen tvekan om. Bland bladen flödar det av välkomnade och hopp. Det finns en tydlig öppenhet, det känns som att alla barn står med öppna armar för att möta andra barn som haft det svårt. Tänk om de kunde skriva och rita en bok till vuxna? En bok om hur vuxna ska välkomna vuxna, för det verkar väldigt många inte veta. Hur hade flyktingpolitiken sett ut om de här barnen fått bestämma? Jag hoppas att barnens hopp och starka vi-känsla ska kunna smitta av sig när vuxna gör samhället kallt och stängt.

Barn välkomnar barn
Författare: över 40 barn från hela Sverige
Förlag: Idus Förlag (2016)
ISBN: 9789175773414
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Stupet

Min första tanke när jag hade läst ut Stupet var ”Fy, vilken hemsk bok! Den vill jag inte att något barn ska läsa!” Förlaget rekommenderar den från 13 år och jag håller med, minst 13 år ska man nog vara om man ska läsa den!

Huvudperson i boken är Dillon som snart ska fylla 15 år. Han bor tillsammans med sin mamma och lillebror Robbie som är 10 år. Mamman har en särbo som Dillon gillar och som brukar ställa upp för dem. Killarnas pappa är en före detta soldat som avskedats från armén och som misshandlat Dillon och mamman.

Pappan har besöksförbud, men en dag när killarna är ensamma hemma ringer telefonen. Robbie svarar, och när han lägger på skiner han av lycka när han berättar för Dillon att det var deras pappa, och att pappan snart kommer och hämtar dem för att ta med dem på en utflykt i några dagar! Dillon blir förskräckt av att höra detta, då pappan ju inte ens får kontakta dem. När pappan kommer efter en stund försäkrar han killarna om att han pratat med deras mamma och hon sagt ok till utflykten. Men Dillon tror inte riktigt på det…det är något som inte alls känns bra…

Under resans gång försöker han slå bort den malande oron, men det är svårt. Vid ett tillfälle försöker han ringa sin mammas särbo, men pappan upptäcker detta och tar ifrån honom telefonen. När de kommer fram till sitt utflyktsmål verkar det ändå som att det kommer att bli en trevlig sammankomst för bröderna och pappan. De grillar, har trevligt och sover under bar himmel. Men snart börjar pappan bete sig konstigt…och varför ljuger han om att det är en biljardkö han har i bagageutrymmet när Dillon faktiskt har sett att det är ett gevär?

Fortsättningen på den till synes idylliska utflykten blir allt annat än trevlig. Det som ska komma att utspela sig hoppas jag att ingen behöver vara med om…

Otäck bok som jag inte riktigt vet om jag gillar; jag har svårt för att läsa om när barn far illa. Nigel Hinton har skrivit en hel rad spännande böcker för ungdomar, men den här…nej…för obehaglig.

Stupet
Författare: Nigel Hinton
Förlag: Argasso (2015)
ISBN: 9789187667374
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Du, bara

En bok jag ville läsa för den verkade så aktuell och intressant. Det var den också. Ville bara sitta ifred med denna läsvärda debutbok av Anna Ahlund och jag lyckades fort läsa ut den i stulna små stunder. Den är över 300 sidor, men historien flyger fram och jag ville veta mer och mer. Ovanligt för mig att sluka en ungdomsbok, då jag sällan blir riktigt inspirerad att läsa just tidens nyutkomna texter för ungdomar.

Temat här är kärlek. Både besvarad och delvis obesvarad sådan. Krossade hjärtan och insikter om kärlekens betydelse och att våga låta kärlekskänslan leda dig framåt i dess ovisshet och också ha modet att ta emot kärleken helt.

Det handlar om John 16 år och hans något år äldre syster Caroline. Och det handlar väldigt mycket om Frank 18 år, som arbetar i en pappershandel men egentligen är dansare. Längtan, med adress Frank, beskrivs levande, både själsligt och kroppsligt. De båda syskonen upplever en slags magnetisk dragning till denne Frank.

John har en speciell och konstnärlig och förstående bästis vid namn Elli och hon är en viktig del i Johns personlighetsutveckling och så småningom i hans lyckosamhet i kärlek. Johns inre utvecklas under bokens gång och han fyller på sitt förråd med mod att våga visa vem han är och vem han vill ha.

”Jo, det där jag skulle säga förut förresten …”, säger Frank.
Hans röst är mjuk och låg och rinner ut i mörkret.
Jag tittar upp, tvingar mig själv att höja blicken.
Hans ögon är svarta.
Mitt hjärta börjar slå fortare. Jag säger inget,
väntar på att han ska fortsätta.
Hans händer söker sig tillbaka till koppen.
”Det är en sak jag har tänkt på …”
Händerna kupar sig runt den, men släpper taget nästan direkt. ”… och jag tror att du kanske också har tänkt på det.”
Tiden står stilla.
Han ser på mig.
Jag ser på honom.

Att vara kär. Att vilja någon. Att få någon. Att förlora allt, kanske. Att återta, möjligen. Eller snarare; att börja om. Kärleken går ofta sin egen väg och förändrar den drabbades sinnen totalt.

Väl beskrivet får läsaren en blandning av värkande längtan och trånande erotik, och en del utlevd sådan snyggt och sensuellt beskrivet. Allt sammantaget gör boken levande och den känns sann på något vis.

Författaren berättar om sitt skrivande: ”Jag vill förändra. Jag vill skriva så att det känns. Och jag vill göra världen riktigt, riktigt fin. För alla.”

Du, bara
Författare: Anna Ahlund
Förlag: Rabén & Sjögren (2016)
Antal sidor: 340
ISBN: 9789129699517
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vulkanen och kalven som Po räddade

Vulkanen morrar och människorna flyr från ön. De ropar på Po, men han vägrar lämna de 300 korna han vaktar. Vulkanen och kalven som Po räddade Istället ser han tillsammans med dem hur vulkanen spyr och när en liten kalv föds. Kalven får namnet Pö och blir Pos nya vän när alla andra lämnat.

Grethe Rottböll och Viveka Sjögren blev inspirerade av en dokumentär från Japan. Den handlade om Masami Yoshikawa som trots tsunami och katastrofen vid kärnkraftverket Fukushima, vägrade lämna sina kor. Genom denna bok vill Rottböll och Sjögren berätta om modet hos den lilla människan. Hur många skulle våga stanna kvar på en ö som snart kommer tas över av ett vulkanutbrott? Hur många skulle riskera livet för sitt jobb och för korna som hen vaktar?

Bilderna och färgvalen talar mycket i denna berättelse. Som enbart bilderläsare blir det lätt att upptas av storyn, och med texten som komplement blir det en riktigt spännande historia. Vissa delar är läskiga och sorgliga, men i stora drag är detta en bok om gränsöverskridande vänskap och modet att våga göra det en tror på, trots att det verkar strunta i inte bara vad människor tycker och tänker, utan även naturens lagar.

Målet var att berätta om modet hos den lilla människan, och jag tycker de har lyckats med det. Jag tror berättelsen ter sig självklar för många barn. Varför skulle Po lämna djuren? Klart han ska stanna kvar! Att Po och korna sedan överlever en livsfarlig vulkan känns lite overkligt, men eftersom det är baserat på en sann berättelse finns trovärdigheten och det gör boken ännu bättre. Det finns människor som i det lilla gör något väldigt stort för vår värld.

Vulkanen och kalven som Po räddade
Författare: Grethe Rottböll
Illustratör: Viveka Sjögren
Förlag: Vombat Förlag (2016)
ISBN: 9789186589677
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris